Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2006.

Syftet med denna studie är att undersöka det tidigmedeltida uppländska landskapets organisation och struktur samt utveckla metodologiska redskap som kan användas i senare studier för detta syfte. Fokus ligger i uppsatsen på att inventera, lokalisera och utreda storgårdars/huvudgårdars utbredning och funktion i det tidigmedeltida uppländska landskapet. Detta görs genom tre delstudier: i delstudie 1 inventeras och lokaliseras så många potentiella storgårdar/huvudgårdar som möjligt i det uppländska landskapet med hjälp av en samanställning av indikationer på storgårdsdrift/huvudgårdsdrift gjord i uppsatsen samt bokserien Det medeltida Sverige. I delstudie 2 utreds kopplingen mellan konstaterade storgårdar/huvudgårdar och slättbygd/centralbygd i landskapet samt dessa enheters relation till fördelaktig jordmån medhjälp av SGUs kartgenerator. I delstudie 3 utförs ett tillförlitlighetstest hos tre metodologiska redskap (Trestegsmodellen, egaliserat ägande och reglerad bebyggelse) i relation till deras förmåga att identifiera tidigare storgårdsdrift/huvudgårdsdrift hos gårdar/byar i det tidigaste kartmaterialet från Lantmäteriet. I delstudie 1 har 341 potentiella storgårdar/huvudgårdar inventerats och en översiktskarta över dessa enheters lokalisering har producerats. Resultatet av delstudie 2 pekar på att de konstaterade storgårdarna/huvudgårdarna är integrerade i slättbygderna/centralbygderna i Uppland samt att dessa enheter är kopplade till fördelaktig jordmån. I delstudie 2 fastställs även att sätesgårdar under den tidiga medeltiden också finns väl integrerade i slättbygden/centralbygden. I delstudie 3 konstateras att ingen av de tre metodologiska redskapen på ett tillfredställande sätt kan identifiera tidigare storgårdsdrift/huvudgårdsdrift.

Syftet med min uppsats var att undersöka kreditutlåningen från Balingsta socken under perioden 1780-1835. Jag har undersökt sockens skuldbok. Utlåningen skedde ur olika kassor men de som undersökts mest är kyrko- och fattigkassan. Jag har undersökt säkerheten, längden, storleken och vinsten på lånen och hur skillnader i socialtillhörighet och hemort påverkade lånen och hur utlåningen utvecklades över tid. Utlåningen ökade i antal och storlek speciellt för bönderna. Troligtvis på grund av det ökade kreditbehovet det mera marknadsintegrerade jordbruket medförde. En relativt stor del av bönderna var från andra socknar och deras lån blev större ju längre från Balingsta de var. Jag har jämfört utlåningen i Balingsta med en av dess grannsocknar Hagby där utlåningen var liknande och med socknar i Småland och Skåne med vilka det fanns större skillnader.

Runestones are stones with rune carvings on them and were in Uppland mainly raised during the eleventh and early twelfth century. Much of the earlier research done on runestones has focused on their inscriptions and not as much on their placement in the landscape. The placement of runestones has of course also been studied, but not very thoroughly using modern methods, such as GIS. We know that runestones were in many cases multifunctional and could serve as grave stones, memorial monuments or boundary markers etc., and quite a few were raised by burial grounds, roads and other places where they would be seen by many. This essay aims to further explore the placement of runestones by doing a large-scale analysis of Uppland’s runestones’ relation to burial grounds, water and the adjacent lands growing conditions. The stones are in the study categorized after their ornamental style groups, which form a relative chronology, and those that have inscriptions mentioning bridges. The runestones are then compared to one another, based on the three variables earlier mentioned, to see if there are any patterns or differences between them.

No description available.

No description available.

Denna studie handlar om dialektanvändning och attityder till dialekt bland dagens ungdomar i Uppland. Den bygger på en enkätundersökning som har genomförts i två gymnasieklasser i Uppsala. I ena klassen kommer merparten av eleverna från Uppsala och i den andra från övriga Uppland. Enkäten bestod av två delar: en första del innehöll allmänna frågor om användningen av dialekt och standardspråk samt attityder till dessa varieteter, medan förekomsten av konkreta dialektala drag, som har tagits upp som utmärkande för Uppland i tidigare forskning, undersöktes i enkätens andra del. De viktigaste frågeställningarna har varit om vissa dialektala drag finns kvar hos dagens ungdomar och hur vanliga de är, om det finns några skillnader mellan språket i Uppsala och övriga Uppland samt mellan pojkar och flickor när det gäller användning av och attityder till dialekt. Undersökningen har bland annat kommit fram till att eleverna i klassen där de flesta elever kommer från uppländska landsbygden är mer dialektala än de i klassen där de flesta kommer från Uppsala. Flickorna har uppgivit fler dialektala drag än pojkarna. De flesta dialektala drag som har undersökts finns i mindre eller större utsträckning kvar bland ungdomarna. Mer än hälften av de uppländska informanterna kan känna igen den uppländska dialekten och anser att Uppsalabor talar annorlunda än personer från den uppländska landsbygden. Informanter uppvuxna utanför Uppland har i de flesta fall svarat negativt på dessa frågor. Merparten av eleverna anser sig tala både dialekt och standardspråk. Som situationer när det inte passar sig att använda dialekt har de bland annat nämnt formella sammanhang och tillfällen när det är viktigt att alla förstår det som sägs. Dialekten är däremot lämpligast när man vill visa grupptillhörighet.

During the 9th and 10th centuries large amounts of Islamic coins arrived in Scandinavia. Most of them were used as silver in a bullion-economy and were often fragmented because of this. However, their use was not limited to only economic purposes because we see large amounts of pendants made of these coins. By suspending a coin with a loop or only a hole you transform it into something completely different, something that has a new meaning. This new meaning is the focus of this thesis and by analysing graves where Islamic coin pendants were deposited, we can conclude how they were thought of and used. In this thesis I conclude that Islamic coin-pendants were used as status objects during the Viking-age, by both elite and non-elite people in Uppland. The Islamic inscriptions on the coins were most likely not understood and probably only seen as symbols and patterns similarly to other European coin-pendants.

<p>Mounds of fire-cracked stones is a typical Bronze Age monument for the region around lake Mälaren. They are usually, because of their content, interpreted as piles of rubbish. But as they often have kerbs, are situated on cemeteries and sometimes contain human bones, the traditional interpretation is not fully satisfactory.</p><p>The main focus of this essay is on the mounds of fire-cracked stones which contain human bones in the region north of lake Mälaren. With a detailed study of these, and a comparison with those without human bones, my aim is to get closer to an explanation why the human bones were deposited. The essay consist of a comp­ilation  of 98 excavated mounds and a database with various information gathered from excavation reports and archive documents.</p><p>With different kinds of osteological aspects taken in consideration, the study shows that human bones have been found in about a third of the mounds. The mounds with human bones more often have kerbs. The same types of artefacts are found both in mounds with and without human bones. A significant difference is that the mounds with human bones contain more categories of artefacts and sometimes even bronze. The study also shows that there is nothing that indicates that the bones were deposited after the primary use of the mound. The human bones could therefore had been deposited contemporary to the “rubbish”. To understand this phenomenon I strongly believe that the mounds no longer only can be interpreted as heaps of garbage.</p>

Mounds of fire-cracked stones is a typical Bronze Age monument for the region around lake Mälaren. They are usually, because of their content, interpreted as piles of rubbish. But as they often have kerbs, are situated on cemeteries and sometimes contain human bones, the traditional interpretation is not fully satisfactory. The main focus of this essay is on the mounds of fire-cracked stones which contain human bones in the region north of lake Mälaren. With a detailed study of these, and a comparison with those without human bones, my aim is to get closer to an explanation why the human bones were deposited. The essay consist of a comp­ilation  of 98 excavated mounds and a database with various information gathered from excavation reports and archive documents. With different kinds of osteological aspects taken in consideration, the study shows that human bones have been found in about a third of the mounds. The mounds with human bones more often have kerbs. The same types of artefacts are found both in mounds with and without human bones. A significant difference is that the mounds with human bones contain more categories of artefacts and sometimes even bronze. The study also shows that there is nothing that indicates that the bones were deposited after the primary use of the mound. The human bones could therefore had been deposited contemporary to the “rubbish”. To understand this phenomenon I strongly believe that the mounds no longer only can be interpreted as heaps of garbage.