Pyelonefrit är en inflammation i njurarna och undersökningen som främst används vid utredning är dimerkaptosuccinat (DMSA)-scintigrafi. Pyelonefrit drabbar framförallt barn och risk finns för njurparenkymskador. Syftet med studien var att utreda om DMSA-scintigrafi efter pyelonefrit hos barn är berättigad. Detta granskades genom att beräkna den generella risken för cancer, specifika riskökningen för njurparenkymcancer, antal upptäckta njurparenkymskador och eventuella könsskillnader. Vetenskapliga artiklar söktes upp via sökmotorn PRIMO. Metoden var retrospektiv med kvantitativ ansats där materialet bestod av svarsutlåtanden från DMSA-scintigrafier på barn 0-2 år med frågeställning njurparenkymskador efter pyelonefrit. Urvalet bestod av 91 barn; 52 flickor och 39 pojkar varav 16 stycken exkluderades. Av de studerade 75 barnen hade sex (8 %) njurparenkymskador, med medelålder på 9,2 månader, och det fanns ingen signifikant skillnad mellan kön och njurparenkymskada (p=0,246). Medelvärdet på given aktivitet gav en effektiv medeldos på 0,69 mSv. Den generella riskökningen vid en DMSA-scintigrafi blev 0,01-0,014 och 0,00019 för njurparenkymcancer. Trots att relativt få barn drabbas av njurparenkymskador, finns ändå risk att drabbas av komplikationer från skadan. Skadorna är därför viktiga att upptäcka. Riskökningen för cancerutveckling och njurparenkymcancer efter DMSA-scintigrafi är mycket låg. Nyttan (att upptäcka njurparenkymskadorna) överväger risken (strålningen), vilket gör DMSA-scintigrafin till en berättigad undersökningsmetod. / A dimercaptosuccinic acid (DMSA) scintigraphy is used to test for pyelonephritis, an inflammation of the kidneys with risk of renal scarring. Aiming to investigate if DMSA scan after pyelonephritis in children is justified, we calculated the general cancer risk, the specific increased renal cancer risk, the number of discovered renal scarring and potential differences between the sexes. The method was retrospective and quantitative and data was based on results from DMSA scans of children aged 0-2 years. From the original set of 91 children (52 girls, 39 boys), 16 were excluded. Of the remaining 75, six (8 %) had renal scarring; with an average age of 9,2 months, and there was no significant difference between sex and renal parenchymal damage (p=0,0246). The mean activity from a DMSA scan equaled an effective dose of 0.69 mSv, with general cancer versus renal cancer risk being 0.01-0.014 and 0.00019, respectively. Even though only a few children develop renal scarring, there is still a risk of complications. Renal scarring is therefore important to discover. The increased risk for cancer and renal cancer after a DMSA scan is low. The benefits (discovering renal scarring) are greater than the risk (radiation), making the DMSA scan justified.

Bakgrund: Urinblåsecancer är den elfte vanligaste cancerformen globalt. Sjukdomen angriper urinblåsans slemhinna och kan växa in i muskellager. Vid muskelinvasiv cancer genomgår patienten cystektomi, och erhåller urostomi. Patients egenvårdsförmåga är av stor betydelse efter operationen. Vårdpersonalen behöver därför arbeta personcentrerat för att stödja patienten att klara sin egenvård. Informationen som ges behöver anpassas för optimal individualisering, så att patienten förstår och blir delaktig.  Syfte: Undersöka upplevelser av informationsbehov hos patienter med urinblåsecancer som genomgår cystektomi.  Metod: Kvalitativ litteraturstudie med tematisk syntetisering.  Resultat: Resultatet baseras på 14 peer-review och kvalitetsgranskade originalartiklar och presenteras utifrån fyra analytiska teman: Dimensioner av information, känslomässig berg-och dalbana genom sjukdomsförloppet, den förändrade kroppen och egenvårdensbetydelse till ett fortsatt liv. Resultatet visar att patienternas informationsbehov i det perioperativa förloppet inte blir uppfyllt. De upplevde alltför sparsam information om sexuellt- och psykologiskt stöd. Utökad information om fysisk aktivitet efterfrågades även information som underlättade att patienten fördes framåt i sin process för att förstå sitt nya jag saknades.  Konklusion: Information är nödvändigt, men behöver anpassas och personcenteras utifrån patientens önskemål och behov. Om informationsbehoven inte tillgodoses kan detta bidra till missförstånd och otrygghet vilket behöver fångas upp i omvårdnaden. / Background: Worldwide, bladder cancer is the eleventh most common cancer. Tumors that invade the detrusor muscle are referred to as muscle-invasive bladder cancer and are treated with radical cystectomy, the patient gets an urostomy. Self-care is significant after the surgery. The care provider needs a person-centered approach to facilitate self-care. Optimal information needs to be individualized. This will help the patient to understand and become involved.  Aim: To investigate experiences of information needs in patients with bladder cancer undergoing cystectomy. Method: Qualitative literature study with a thematic synthesis. Results: In the result fourteen peer-reviewed and quality-reviewed original articles are included. The review highlighted that patient experienced unmet information needs. Patients also experienced receiving too much information in a limited time. This led to difficulties to understand and process the information. Patients also experienced limited information about sexual and psychological support and requested more information about physical activity. Conclusion: Information is essential but needs to be adapted and based on person-centered care principles related to the patients’ needs and wishes. Unmet needs impacts patients’ life and are associated with misunderstandings and insecurity which need to be considered in nursing.

Vid behandling med Peritonealdialys behöver patienten utföra ett moment där de kopplar samman sin inopererade kateter till en extern dialyspåse. Detta moment innebär stora risker för allvarliga infektioner på grund av kontaminering av känsliga delar. Mitt examensarbete syftar till att göra momentet säkrare och tryggare för patienten genom att minimera den risken. Jag ville skapa ett hjälpmedel som fortfarande engagerar patienten i kopplingsmomentet och håller ner kostnaden genom att designa kring redan befintliga dialysprodukter och undvika avancerad mekanik. Projektet tar avstamp från min tidigare erfarenhet som sjuksköterska och de observationer jag gjort rörande den här behandlingstypen / During treatment with Peritoneal dialysis the patient needs to perform a specific task of connecting their surgically placed catheter to an external bag of dialysis fluids. This specific task implicates big risks of serious infections due to contamination of sensitive parts.  My exam project aims to make this connection safer for the patient by minimizing these risks. I wanted to design a tool that aids the patient and at the same time engage them in the connection process. To keep the costs down I chose to design around already existing dialysis components and to avoid advanced mechanics. This project takes off on my previous experience as a nurse and the observations I made regarding this treatment method.

Bakgrund: Att ha en dysfunktionell urinblåsa kräver assisterad blåstömning med hjälp av en kateter. En urinkateter kräver daglig skötsel och kunskap, både kring katetern som hjälpmedel och om komplikationer som kan uppstå. Personcentrerad vård handlar om att se, höra och lyssna på personen som är i behov av vård och är grundstenen för ett individanpassat bemötande. Syftet: Var att belysa patienters upplevelse av att vara beroende av assisterad blåstömning. Metod: En allmän litteraturstudie där åtta kvalitativa artiklar användes. Resultat: Det framkom tre huvudkategorier; Påverkan på livskvalitén, skam och rädsla. Underkategorier som framkom var; Betydelsen av kontroll och betydelsen av stöd. Slutsats: Information om urinkatetrar upplevs bristfällig både gällande som hjälpmedel och vid intima relationer vilket påverkar personens livskvalité. Att vara i behov av assisterad blåstömning påverkar personers självbild och genererar begränsningar i vardagen på grund av skam. Stöd från familj eller vårdpersonal är av betydelse. Den personcentrerade omvården behöver förbättras för personer med assisterad blåstömning för att hanteringen i vardagen ska underlättas. / Background: Having a dysfunctional bladder requires assisted bladder emptying using a catheter. A urinary catheter requires daily care and knowledge, both about the catheter as an aid and about complications that may arise. Person-centred care is about seeing, hearing and listening to the person in need of care and is the cornerstone of an individually tailored treatment. Aim: of the study was to shed light on patients' experience of being dependent on assisted bladder emptying. Method: A general literature study with eight qualitative articles were used. Results: Three main categories emerged; Impact on quality of life, shame and fear. Subcategories that emerged were; Importance of control and the importance of support. Conclusion: Information about urinary catheters is perceived to be insufficient both as an aid and in intimate relationships, which affects the person's quality of life. Living with assisted bladder drainage affects people's self-image and generates limitations in everyday life due to shame. Support from family or healthcare professionals is important. The person-centered care needs to be improved for people with assisted bladder emptying to facilitate handling in everyday life.