Tardigrades are microscopic aquatic invertebrates that are known for their ability to survive extreme conditions. Different species of tardigrades tolerate extreme conditions to a varying degree. It has been suggested that limnic tardigrades would have a lower tolerance to desiccation compared to limno-terrestrial tardigrades. In this study limno-terrestrial species Ramazzottius oberhaeuseri and the limnic species Hypsibius dujardini is compared in regard to their tolerance to desiccation and freezing. The results show that there indeed is a difference in the tolerance and that Ramazzottius oberhaeuseri show better tolerance.

Byggprojekt är hårt tidsatta och det är viktigt att de planeringar som tas fram stämmer väl överens med verkligheten. Betongens uttorkning kan bli en begränsande faktor som förlänger byggtiden då ytskikt inte kan appliceras om den är för fuktig. Vid en för tidigt applicering kan fuktskador uppstå och kemiska emissioner kan avges som påverkar inomhusklimatet. En väl utförd planering av betongens uttorkning är därför viktig och som hjälp finns simuleringsprogram som ska hjälpa entreprenören. Trots tillgängligheten uppstår problem fortfarande med fuktskador och förseningar. Syftet med studien är att förse entreprenören med ytterligare data för att undvika problem relaterade till betongens uttorkning i sina byggprojekt. Det ska förhoppningsvis leda till bättre planering kring betongens uttorkning och mer ekonomiskt hållbara val och minskad mängd fuktskador. Studien utfördes genom att simulera ett standardfall framtaget i samarbete med Nåiden Bygg AB. Programmet som använts i studien är TorkaS v3.2 och ett flertal faktorer kring klimat, konstruktion och betong har undersökts. Resultatet visar att det är främst betongens egenskaper och konstruktionens utformning som påverkar uttorkningstiden. Det omkringliggande klimatet har endast en liten inverkan. En slutsats som kan dras är att uttorkningstiden kan minskas kraftigt genom att öka kvalitén på betongen eller förändra konstruktionen. Hur väl det går att tillämpa i verkligheten och vilka kostnader det innebär måste entreprenören själv undersöka från fall till fall. / Construction projects are under hard time constraints and it’s important that the planning correspond well with reality. The drying of concrete can often become a limiting factor in the projects planning. If the relative humidity in the concrete is to high moisture problems can occur and chemical emissions in the form of volatile organic compounds can cause problems later if floor materials are applied too early. A well done planning of the constructions project is thereby very important and the entrepreneur have simulation software as help to calculate the drying process of concrete. The purpose of the study is too supply the entrepreneur with more data concerning the drying of concrete. Hopefully the study will lead to improved planning by a better understanding of the problem, improved economic decisions and less future moisture damages. The study was performed with the software TorkaS v3.2 by simulating the drying of concrete in a predefined project. The project definitions was determined in cooperation with Nåiden Bygg AB. The importance of construction, climate and concrete factors were then tested. The result show that it’s mostly the construction and concrete factors that affected the drying times. The surrounding climate made only a small difference. A conclusion from the study is that the drying times can improve drastically if a better quality concrete is used and/or a thinner construction is used. How this apply to the reality and to what costs in can be done the entrepreneur have to examine more thoroughly themself.

Thick concrete structures ability to dry out is essential whilst casting in situ. Usually contractors work with tight timetables which means there is no time to dispense. Extensive planning and reducing the drying time for the concrete structures is essential. The main reason is that most materials applied to the concrete do not combine very well with moisture which, of course, is a big problem due to the fact that concrete to a big extent consists of water.   A reduced amount of water – and an increased amount of cement causes a faster process of hydration which means that a larger portion of the concretes water will bind to the cement particles and thus reducing the structures relative humidity drastically post casting. Another option whilst using concrete with a more balanced ratio between the water and cement (above 0,45) is to control the climate in which the structure is set to dry in. This would be done by using heating fans which heats the air whilst simultaneously reducing the airs relative humidity.   This bachelor´s thesis compares the options featured above. The comparison considers the methods efficiency, costs and environmental impact (measured in CO2-emissions). The study has regarded a typical case scenario in which a thick concrete structure is set to be cast. The result of the study was that self-drying concrete is the most appropriate choice seen from all perspectives. The use of diesel fuel was shown to be the worst option. The diesel fuelled method had the pre-eminently highest rates of CO2-emissions and also the highest costs. / Vid platsgjutning av tjocka betongkonstruktioner är dess förmåga att torka ur essentiell. Tidplaner hos byggnadsentreprenörer måste till stor del anpassas efter denna. Anledningen är att de flesta material som appliceras på betongen inte är fukttåliga vilket rimmar dåligt med ett material som till stor del består av vatten. En minskad mängd vatten – och en ökad mängd cement ger upphov till en snabbare hydrationsutveckling vilket innebär att en stor del av betongens vatten binds till cementpartiklarna och således minskas den relativa fuktigheten i betongen drastiskt efter gjutningen. Ett annat alternativ vid användandet av betong med en mer balanserad kvot av vatten och cement (över 0,45) är att styra det klimat som betongen torkas i. Detta kan göras med hjälp av exempelvis värmefläktar som sänker den relativa fuktigheten i den omgivande luften samtidigt som den också värms vilket stimulerar fukttransporten i betongen. I detta examensarbete har de två alternativen som presenterats ovan jämförts. Jämförelsen beaktade metodernas effektivitet, kostnad och miljöpåverkan för ett typfall i Umeå där en tjock betongkonstruktion skulle gjutas. Resultatet var övervägande så att självuttorkande betong är lämpligast att använda ur samtliga betraktade synvinklar. Användandet av dieselvärmare visade sig vara det sämsta alternativet då dess miljöpåverkan och kostnad var överlägset störst.

Betong har länge varit det mest använda byggnadsmaterialet. Dess goda beständighet, formbarhet och hållfasthet har gjort att den till ett av våra viktigaste byggnadsmaterial. Uttorkningen av betongbjälklagen är en del av ett projekts kritiska linje eftersom det inte är möjligt att applicera golvbeläggningen innan detta moment är utfört. JM inledde 2016 ett pilotprojekt där man istället för utfackningsväggar prövade att använda prefabricerade betongytterväggar, vilket förkortar produktionsledtiden och gör att huset blir tätare. I samband med detta väcktes frågan om hur de prefabricerade betongväggarna påverkade uttorkningen av betongen. Detta examensarbete syftar till att undersöka hur JM arbetar med uttorkningen av betongbjälklag och att utreda vad JM kan göra för att undvika att betonguttorkning blir ett problem för byggarbetsplatserna. För att ta reda på hur JM arbetar med uttorkning av betongbjälklag intervjuades platschefer och arbetsledare. Intervjuerna visade att platsledningen upplever att betonguttorkningen utgör ett problem i vartannat till vart tredje projekt och att det skulle behöva fokuseras betydligt mer på den. De visade även att de som arbetar med betongen har god kunskap om uttorkning av betong och eventuella åtgärdsmetoder om torkningen går för långsamt. Hur betonguttorkningen hanteras beror dock till stor del på platsledningens erfarenhet. När ett projekt påbörjas görs en fuktdimensionering av BetongIndustri som visar vilken betongkvalitet som krävs för att betongen ska hinna torka till den önskade relativa fuktigheten under utsatt tid. Den visar även om det finns en risk att det uppstår problem någonstans. Det finns dock flera moment som kan leda till att det senare uppstår problem, t.ex. simuleras inte nederbörd på ett verklighetstroget sätt i beräkningsprogrammet, det är problematiskt att olika definitioner används och frånvaro av tydliga riktlinjer kring ventilation ökar risken för att det missas eller startas för sent. En mätning utfördes även av den relativa fuktigheten i ett torkande bjälklag på projektet Berghus 3 i Liljeholmen i Stockholm. Mätningarna visade att betongen i princip inte torkar alls innan huset är tätt och värmen slagits på. Mätningarna visade även att torkklimatet i byggnaden endast under en kort period befinner sig inom det intervall som uttorkningen beräknats för. Det finns åtgärder för att motverka problem med torkningen uppstår. Genom att undvika nederbörd och stående vatten på bjälklagen får betongen bättre förutsättningar och kan torka snabbare. För att säkerställa att omgivningen uppfyller det som krävs för att betongen ska torka ut behöver torkklimatet kontrolleras och det behövs även en beredskap för hur torkinsatser ska ske vid för långsam torkning.

Syfte: Att kartlägga likheter och skillnader i åtgärder och hjälpmedel mot dehydrering hos äldre i teori och praktik. Metod: Initialt utfördes litteraturstudier via universitetsbibliotekets söktjänst OneSearch. Tre intervjuer utfördes på undersköterskor på gruppboende, demensboende och hemtjänst. Dessa erbjuder en inblick i den praktiska verksamheten. Resultat: Följande faktorer av betydelse för att förebygga eller motverka dehydrering identifierades samstämmigt i litteratur och vid intervjuer: (1) kunskap om den äldre via dokumentation, (2) anpassning av tillvägagångssätt vid servering av dryck efter den äldres preferenser och tillstånd, (3) hemtrevlig miljö med sociala interaktioner, (4) bedömning av vätskeintag, väskebalans och riskfaktorer via uppmärksamhet, vätskeregistrering och med hjälp av flera andra yrkesgrupper samt med hänsyn till den äldres historik, (5) påminnelser (särskilt vid demens) och en stor mängd lättabsorberade drycker som intas succesivt vid diarré och kräkningar, (6) lättanvända och specialutformade hjälpmedel. Följande metoder särskilde sig: (1) utbildning för vårdare; begränsad på de undersökta platserna, (2) tekniska hjälpmedel och sväljterapi (kostmodifieringar, anpassade huvudpositioner, sväljträning) vid dysfagi; kostmodifieringar används på de undersökta platserna, (3) färgsättning av koppar och kannor, vilket visats kunna ha betydelse för intag. Slutsats: Skillnader fanns gällande utbildning och användning av sväljterapi, tekniska hjälpmedel och infusioner. Utbildning av personalen, mer frekvent vätskeregistrering och fullständig sväljterapi utgör förbättringsmöjligheter. Vissa av dessa åtgärder kräver ökade resurser och/eller tydliga riktlinjer. Acceptans för tekniska hjälpmedel är inte en självklarhet. Undersökningar gällande möjligheterna i att med färgval och design av dryckeskärl stimulera de äldre att dricka mer kan vara värt att undersöka vidare. Intervjuerna syftade främst till att ge en inblick i den praktiska verksamheten och generaliserbarheten av erhållna resultat är begränsad. De flesta åtgärder som har identifierats är ”mjuka” till sin karaktär. Det är svårt att få en klar bild av olika metoders effektivitet. Några av metoderna som har utvärderats med goda resultat vid dysfagi och som därför kan förbättra vätskeintaget är sväljterapi och stimulering av sväljmuskulatur. / Objective: To identify similarities and differences in methods and aids used to prevent dehydraton in the elderly as identified from the scientific literature and from interviews with caretakers. Method: Literature studies was performed through the University Library search service ”OneSearch” and further from references in key papers. Three interviews were conducted on nursing assistants in two retirement homes and home care services, to offer some insight into the practical activities. Results : The following factors were identified as important in both literature and interviews: (1) knowledge of the elderly through documentation, (2) adapted approach when serving drinks after the elderly person's preferences and condition, (3) a homely environment with social interactions, (4) assessments of fluid intake, fluid balance and risk factors through attention, fluid registration and with the help of several other professional groups, and given the history of the elderly, (5) reminders for dementia and a accessibility of large amount of easily absorbed beverages consumed gradually during diarrhea and vomiting, (6) easy-to-use and specially designed drinking aids. For the following factors differences were obeserved between literature survey and interviews: (1) education for caregivers; limited to the investigated sites, (2) technical aids and swallowing therapy (dietary modifications, adapted head positions, swallowing training) in dysphagia; diet modification is used at the investigated sites (3) the importance of cup and jug colours; blue cups used in practice, no support in literature. Conclusions: Differences were found in terms of education and the use of swallowing therapy, assistive technology and infusions. Education, more frequent fluid registration and a complete swallowing therapy are improvement opportunites, some of them requires extra resources and/or clear guidelines. Acceptance of technical aids is not self-evident. Investigation of the effect of cup color and design that can encourage the elderly to drink could potentially be a way forward. The results of the interviews are not generalizable because they only aimed to give an insight into the practical activities. Most of the strategies that have been identified are "soft" in nature. It is difficult to get a clear picture of the efficiency of different methods. Methods that have been evaluated with good results in dysphagia and therefore offer potential to improve liquid intake, are swallowing therapy and stimulation of swallowing musculature.

Betong är idag ett av de mest använda byggnadsmaterialen och konstruktionen platta på mark en av de vanligaste grundläggningsmetoderna. Problem med sprickbildning i konstruktionen är vanligt förekommande och orsakas troligen av oliksidig uttorkning. Vid uttorkning krymper betong beroende på hur fuktig omgivningen är. I konstruktionen platta på mark är undersidan fuktigare än ovansidan, eftersom marken har 100% relativ fuktighet medan inneluften är betydligt torrare. Det innebär att plattans ovansida krymper mer än dess undersida. Denna oliksidiga uttorkning leder till en spänningsgradient genom plattans tvärsnitt och om dragspänningarna överstiger betongens draghållfasthet bildas sprickor. I denna studie har varianter av plattor på mark simulerats i FEM-Design i syfte att undersöka hur oliksidig uttorkning påverkar sprickbildningen i konstruktionen. Plattorna var kvadratiska med storlekar från 5x5 m2 till 80x80 m2 , 100 mm eller 200 mm tjocka, med eller utan fog, med fri kant eller fast lager och exponerade för olika sorters uttorkning och armeringsalternativ. Plattor av en storlek har simulerats med varierande bäddmodul, kantupplag och uttorkningsförhållanden för att undersöka bäddmodulens inverkan på sprickbildningen. Utöver detta har en betongplanka simulerats för att verifiera resultat från ett tidigare examensarbete vid Högskolan i Gävle. Totalt simulerades 1957 stycken plattor. Resultaten visar att oliksidig uttorkning av plattor på mark skapar moment i konstruktionen. Beroende på kantupplag och fog kan även axiala krafter uppstå. I många fall är de påverkande krafterna tillräckligt stora för att sprickbildning ska uppstå. Slutsatser från denna studie: Oliksidig uttorkning skapar moment och axiala krafter i plattor på mark. Införandet av fogar som låter delplattor röra sig är ett effektivt sätt att begränsa sprickbredder skapade av axialkraft. Storleken på moment, normalkraft och maximal sprickbredd är beroende av plattstorlek i plattor mindre än 30x30 m2 . Plattor på mark bör armeras i överkant med avseende på sprickor skapade av oliksidig uttorkning. Simuleringarna bekräftar slutsatsen från tidigare examensarbeten att uppböjning av kanterna i en platta sker på grund av oliksidig uttorkning. / Today concrete is one of the most commonly used building materials and slab on ground is one of the most used foundation types. Problems with cracking are a common occurance for slabs and are probably caused by uneven drying. While drying, concrete shrinks depending on the moisture of surrounding environment. A slab on ground is exposed to different moisture levels on top and bottom of the slab, since the relative humidity of the soil is 100% while the indoor air is much drier. This means that the slab top will display more shrinkage than the slab bottom. This uneven drying leads to a strain gradient through the cross section of the slab, and if the tension exceeds the tensile strength of the concrete cracking occurs. In this study different variants of slab on ground have been simulated using FEM-Design with purpose to examine the effects of uneven drying on cracking. The slabs were square with sizes ranging from 5x5 m2 to 80x80 m2 , 100 mm or 200 mm thickness, with or without joints, free edge or pinned support and exposed to different kinds of drying and reinforcement alternatives. Slabs of one size have been simulated with varying modulus of subgrade reaction, boundary conditions and drying conditions to determine the effect of the modulus of subgrade reaction on cracking in concrete. Beyond this a concrete plank has been simulated in order to verify results from a previous study at the University of Gävle. A total of 1957 slabs were simulated. The results show that uneven drying of slabs on ground creates moment and, depending on boundary conditions and joints, axial loads as well. In many cases the resulting magnitudes of the reactions invoke cracking in the concrete. Conclusions in this study: Uneven drying creates moment and axial loads in slabs on ground. The addition of joints which allow independent subplate movement is an effective way of limiting crack width caused by axial loads. The magnitude of moment, axial loads and crack width for slabs smaller than 30x30 m2 depends on slab size. Slabs on ground ought to be reinforced in the top part of the cross section with respect to cracks from uneven drying. The simulations confirm the conclusion from the earlier study regarding deflections in the plank caused by uneven drying.

No description available.

<p>NR 20140804</p>

Examensarbetet redovisar försök utförda på betonggolv i syfte att studera betongens uttorkningsprocess. Testresultaten jämförs med beräkningar utförda i BI Dry och TorkaS. Betongen i testerna utsattes för fuktbelastning av olika grader och skeden. Detta skulle modellera att betong på byggen exponeras för väder och vind. Examensarbetet innehåller både litteraturstudier gällande betongensuttorkningsprocessen och tester. TorkaS 3.2, BI Dry 2.0 samt HumiGuards webbaserade beräkningsprogram användes för att beräkna uttorkningsprocessen och göra en analys av uppmätt data. / The thesis reports experiments performed on the dehydration process of moisture in concrete floor specimens. The aim is to study the RF-values in concrete exposed to humidity and for comparing actual measurements with calculation results from software. Investigation is made on the drying concrete affected by moisture at different levels and stages modelling for cases where concrete is usually exposed to weather conditions for fairly long periods before a controlled drying environment is achieved. The thesis was performed by using literature studies and tests. For each concrete slab specimen moisture controls were mounted sampling data which was implemented into the calculation program. TorkaS 3.2, BI Dry 2.0 and HumiGuard webbased calculation software was used for modelling the drying process and it is reported with graphs in the work.

I detta examensarbete har olika metoder för uttorkning inom byggproduktion undersökts, samt hur val av energislag påverkar miljön men även dess kostnader. Till uttorkningsprocessen finns olika alternativ att använda sig av. Oftast används fjärrvärme då detta anses vara den mest miljö- och kostnadseffektiva metoden. När tillgång till fjärrvärme inte finns, måste ett provisoriskt värmesystem med annat energislag upprättas. Denna rapport kommer att behandla de energislag som finns på marknaden idag, gasol, el, diesel, pellets och fjärrvärme.  Resultatet i rapporten är grundat på verklig data för hur många kilowattimmar, som gick åt för endast provisorik uppvärmning och uttorkning under olika tidsintervall på ett redan slutfört bostadsprojekt. Utifrån inhämtad data gjordes en jämförelse av kostnader och koldioxidutsläpp för ett hetluftssystem med pellets, diesel och diesel med inblandning av Triboron som energislag. Jämförelsen resulterade i att diesel med inblandning av Triboron ”Fuel Formula” var det mest kostnadseffektiva alternativet. En inblandning av detta medel i dieselbrännaren sänkte både kostnader och koldioxidutsläpp. Det mest miljövänliga alternativet var pellets, vars koldioxidutsläpp endast stod för 2,2 procent av utsläppen ren diesel hade producerat.  Går pellets ej att nyttja i mån av plats eller kostnad, bör diesel med Triboron användas för att minska växthusutsläpp och kostnader. Grön el är det mest miljövänliga alternativet. Enbart el kan sällan användas för att täcka det effektbehov som krävs för en större uttorkning under vinterhalvåret, men är ett bra komplement. För att företag ska kunna säkerställa att deras el är så kallad grön el, kan man köpa andelar i vindkraftverk och på så sätt veta varifrån elen kommer. / In this thesis, different methods of dehydration have been investigated as well as how the choice of energy source affects the environment combined with its costs. In the dehydration process, there are different options to apply. Usually district heating is used as it’s the most considered method due to its costs and the environmentally aspects. When access to district heating is not available, a provisionally heating system must be established. This thesis will deal with the different energy sources that are available on the market today.  The thesis result is based on actual collected data from a completed construction project and how many kWh they used for provisionally heating system throughout the project. Based from the collected data, a comparison about costs and carbon dioxide emissions was made to compare different dehydration methods. The comparison gave the result that a combination of diesel Triboron “Fuel Formula” is the most profitable option due to its lower costs. The combination of Triboron and diesel showed a reduced indication of both costs and carbon dioxide emissions. The most efficient method from an environmental perspective was pellets. The carbon dioxide emissions accounted only 2,2 percent compared to pure diesel emissions. Whether pellets can be used or not due to logistics or costs, diesel combined with Triboron should be used as a complement to reduce carbon dioxide emissions and costs. However, the usage of “Green” electricity is the best option seen from an environmental point of view. A negative aspect with electricity is that it can rarely be used as a main source due to its highpower requirement during the winter season, but it’s a good complement. Companies can also be part of windmill projects to ensure themselves that they are using “green” electricity for their production.