I denna studie har jag undersökt hur man inom grundskolan kan arbeta kontinuerligt med studie- och yrkesorienterade insatser, för att eleverna ska få en grund för att göra väl underbyggda val inför framtiden. Vidare har jag undersökt vilka lokala riktlinjer som de som arbetar kontinuerligt i grundskolan med dessa insatser har och vad de förväntar sig uppnå med de insatser som de genomför. Syftet med studien var att försöka ta fram ett förslag på en plan för kontinuerliga studie- och yrkesorienterade insatser i grundskolan. Som metod har jag använt mig utav kvalitativ data i form av intervjuer med studie- och yrkesvägledare samt lärare. Resultatet har sedan diskuterats mot styrdokument och utvalda karriärteorier. Studien visade att de skolor som intervjuats vilar sitt arbete på de styrdokument och råd som finns men att de mer konkreta lokala riktlinjerna många gånger är bristfälliga. Med hjälp av styrdokument, karriärteorier och idéer kring övningar från informanterna har jag under analysen och diskussionen utformat ett förslag till hur man skulle kunna arbeta.

Vi har med denna studie undersökt vilka vägledningsmodeller och metoder som vägledare använder i drop in- samtalet, samt deras inställning till detta. Den metod vi använder oss av i studien är semikvalitativa intervjuer tillsammans med en intervjuguide som bas med frågor uppdelade i teman. Dessa teman är modeller, metoder och inställningar. De vägledningsmodeller som vägledarna i studien använder sig mest av och som ligger som en grund för deras arbete är Gerard Egans modell ”The Skilled Helper”. Vissa vägledare han även blivit påverkade av andra modeller som Vance Peavys konstruktivistisk vägledning samt av Norman Amundsons aktiva perspektiv på vägledning. Vägledarna har sedan tagit det bästa för dem ur dessa vägledningsmodeller och satt samman till egna modeller som de arbetar efter. Dessa modeller används både i det traditionella vägledningssamtalet samt i det tidsbegränsade drop in- samtalet. De metoder som vägledarna använder i drop in- samtalet är visualisering, samtalsmetodik och redskap som papper och penna, datorer, utbildningskataloger och vissa tester. Syftet med att använda dessa metoder är att de sökande ska lära sig att klara sig själva. Alltså hjälp till självhjälp, så de sökande vet hur de ska bete sig nästa gång de hamnar i en liknande situation. Det som även framkommer är att vägledarna upplever drop in- samtal som något positivt och de anser att det är nödvändigt att erbjuda drop in- samtal i sina respektive verksamheter.En slutsats är att drop in- samtal är en nödvändig insats i en vägledningsprocess för att tillfredställa vägledningssökandes olika önskemål.

Vägledningsmodeller med dess olika samtalssteg ställer inte enbart krav på vägledarens kunskaper, erfarenheter och färdigheter, utan också på den sökandes psykologiska förutsättningar och förmåga att skapa sig en bild av vilken hjälp som behövs, och kunna känna tillräcklig tillit för att förmedla den. Denna studie problematiserar vägledningsmodeller utifrån grundtanken att alla sökande är olika och handlar om hur den vägledningssökandes anknytningsmönster påverkar dennes förutsättningar för att ta emot hjälp i vägledningssamtalet. Arbetet belyser därigenom individens inre psykologiska villkor och förutsättningar som får betydelse i mötet mellan vägledare och den sökande. Resultatet av denna studie visar på individuella skillnader gällande psykologiska förutsättningar hos den sökande att kunna ta emot hjälp i vägledningens hjälpsituation på grund av individuella skillnader i anknytningsmönster. De med tryggt anknytningsmönster visar sig ha bättre villkor än de övriga anknytningsgrupperna, då det kommer till att uppfylla det som vägledningsmodellers olika steg förutsätter dvs. att kunna definiera sitt hjälpbehov, uttrycka detta, och därmed också kunna få detta tillfredställt. Dessa har också oftare goda förväntningar på mötet, vågar ha förtroende för vägledaren samt kan lättare hantera de frågor om makt och beroende som aktualiseras i en hjälpsituation. De upplever inte heller något större hot mot självkänslan då de söker hjälp, i lika stor utsträckning som de övriga grupperna.