Pollution or changes in abiotic factors can be stressful if they exceed a species tolerance level, it can for example prevent the species ability to reproduce and disperse. High nutrition- and salt levels may be limiting for species in higher concentrations and affects all species since indirect, interactive and additive effects of high nutrient or salt levels lead to changes in the community structures. Algae blooms are a major problem in many lakes around the world and a reduced population of zooplankton had contributed to faster growth in phytoplankton and therefore eutrophication. The purpose of the study is to investigate species composition of zooplankton in a eutrophic- and oligotroph nutrient levels with different salt concentration and how it changes over time. Three salt concentrations (15, 250 and 1000 mg Cl-/L) along with the two nutritional levels resulted in six possible combinations replicated four times each, a total of 24 units. Zooplankton samples were taken from all units on day 19 and 78. A total of 51 different species were found throughout the study, of which a total of 34 species was found in the first sample and a total of 36 species in the second sample. The result showed an increase in Nauplii and Philodina spp. and a decrease in Daphnia pulex and Daphnia rosea. In the first sample a significant difference in the number of species was found between the salt concentrations 1000 mg Cl-/L and 15 mg Cl-/L and also between 1000 mg Cl-/L and 250 mg Cl-/L, where the total number of species decreased. There was also a significant difference in the species community between the nutrient levels from the first to the second sample, where a more even community was found between the first and second sample. The reduction in the number of species from the first to the second sampling may have been the reason why the species turned into communities that looked more like each other at the second test occasion, while the higher nutritional level may be what contributed to a community with higher evenness and similarity due to a greater opportunity to utilize food resources for the zooplankton without competition. The conclusion is that the salt concentration reduced the number of species, although the results show that salt concentrations with oligotrophic nutrient levels were more similar and had a greater similarity in amount of different species. Preserving lakes together with protective efforts is needed to reduce the ecological consequences of road salt, to be able to preserve species diversity and biodiversity in freshwater ecosystem.

Syftet med studien var att undersöka effekter på frögroning i form av procentuell frögroning och mean germination time (MGT) för några vanligt förekommande vägkantsväxter till följd av saltning av vägar. Frön från (Prunella vulgaris), getväppling (Anthyllis vulneraria), grått saltgräs (Puccinella distans), grässtjärnblomma (Stellaria graminea) och tjärblomster (Viscaria vulgaris) fördelades i petriskålar och utsattes för mannitol- och natriumkloridlösningar av osmotisk potential -0,3, -0,6 och -0,9 MPa. Mannitol användes för att skilja osmotiska effekter från joniska effekter som natriumklorid ger upphov till. Kontroller med avjoniserat vatten visade frögroning i frånvaro av osmotiska- och joniska effekter. Den procentuella frögroningen var högst i kontrollerna för samtliga arter och minskade med en lägre osmotisk potential. Tjärblomster visade sig gro bäst under samtliga behandlingar. Lägst procentuell groning hade grått saltgräs och grässtjärnblomma. Det tog längre tid för alla arter att gro under en lägre osmotisk potential. Tjärblomster och getväppling visade sig mest känsliga mot abiotiska förändringar och grodde långsammast i förhållande till kontroller för respektive art. Vilket ämne som fröna utsattes för hade ingen påverkan på procentuell groning och MGT, vilket tyder på att det är osmotiska effekter som påverkar arternas frögroning. / The aim of this study was to investigate effects of lowered osmotic potential and osmotic agents on seedling germination and mean germination time (MGT) of some common roadside plants. Seeds of Prunella vulgaris, Anthyllis vulneraria, Puccinella distans, Stellaria graminea and Viscaria vulgaris were distributed in petri dishes and exposed to mannitol and sodium chloride solutions with osmotic potential of -0.3, - 0.6 and -0.9 MPa. Mannitol was used to distinguish osmotic effects from ionic effects caused by sodium chloride. Controls with distilled water showed germination in the absence of osmotic and ionic effects. The percentage of emerged seedlings were highest in controls for all species and decreased with a lower osmotic potential. Viscaria vulgaris had the highest percentage of emerged seedlings across all treatments. The lowest percentage of emerged seedlings had Puccinella distans and Stellaria graminea. It took longer time for all species to germinate under a lower osmotic potential. Viscaria vulgaris and Anthyllis vulneraria turned out to be most sensitive to abiotic changes and grew slowest in relation to controls. There was no difference in the impact of the osmotic agent on percentage germination and MGT, indicating that it is mainly the osmotic effect that affects the seed germination.

För att motverka halka på vägar och skapa bättre framkomlighet och trafiksäkerhet för trafikanter under vintersäsonger, används halkskyddsmedel på vägarna. I dagsläget och sannolikt under en överskådlig framtid innebär det att man använder natriumkloridbaserade medel NaCl i form av vägsalt då NaCl är det mest effektiva samt kostnadseffektiva medlet för halkskydd. Trots att NaCl är det mest effektiva medlet mot halka kan vägsalt samtidigt orsaka vissa negativa effekter på miljön. Studier visar på att vägsaltet sprider sig i miljön genom flera olika transportmekanismer vilket gör vägsaltet till ett komplext problem. Vägsalt påverkar bland annat träden negativt, långvarig exponering för salt kan försvaga träden och leda till att träden dör. Klimatförändringar har potentialen att även i framtiden öka, om än kontraintuitivt, efterfrågan på vägsalt i städer med kallt vinterklimat. Därav behövs ett proaktivt tillvägagångssätt för att minska de negativa effekterna vägsaltet har på miljön och träden. Forskning visar på att det finns behov av mer kunskap samt kvalitativa studier gällande vägsalt och dess miljöeffekter. Hittills har det inte funnits någon probabilistisk metod för att bedöma miljörisken vägsalt utgör för gatuträden för att ge nödvändigt stöd till beslutsfattare. Riskbedömningar och riskhantering är viktiga medel i beslutstödjande arbeten. Syftet med denna studie har därav varit att utveckla, tillämpa och utvärdera modeller för övergripande miljöriskbedömningar av vägsalt som ett miljöförorenande ämne. För studien valdes två gator i Stockholms stad, Vasagatan samt Sockenvägen. Studien inleds med litteraturstudier som behandlar trädens roll i urbana miljöer, vägsaltets spridningsvägar, vägsaltets påverkan på träden och miljön samt olika saltmanagementmetoder. Baserade på data från litteraturstudien utfördes miljöriskbedömningar för träd-och vegetation, grundvatten samt jord i studieområdena. En riskbedömning utfördes för ett scenario där vägsalt inte används på vägarna och risken detta kan utgöra för människor. Vidare utvecklades och arbetades det fram olika åtgärdsförslag för studieområdena. Åtgärdsförslagen bedömdes och graderades i en bedömningsmatris. Sammantaget belyser studien vikten av att kontinuerligt samla in saltdata, skapa förståelse för vägsaltets spridningsvägar, utföra miljöriskanalyser på flera miljöområden gällande vägsalt, arbeta fram olika saltmanagementmetoder samt upprätta policyn för vägsalt i syfte att minimera vägsaltets skadliga effekter på träden och ekosystemen i Stockholms stad. / To prevent slippery roads and ensure better traffic safety for road-users during winter seasons, de-icing agents are used on the roads. Currently and probably for the foreseeable future this means using the sodium chloride-based agent NaCl in the form of road salt, which currently is the most effective and cost-effective de-icer. Despite benefits for road safety road salt can at the same time pose negative effects on the environment. Several studies describe how road salt spreads in the environment through several different transport mechanisms, which deems road salt a complex problem. Road salt affects, among other things trees negatively, prolonged exposure to salt weakens the trees and can lead to the death of the damaged trees. Climate change has the potential to even in the future, albeit counterintuitively, increase the demand for NaCl based road salt, during winter seasons in cities with continental climate, as road salt is a cost-effective agent. Hence, a proactive approach is needed to be able to reduce the negative effects road salt has on the environment and trees. Research shows there is a need for more knowledge and qualitative studies regarding road salt and its environmental effects and the effects on street trees. Until now there has been no probabilistic method to assess the environmental risks posed by road salt on street trees to provide the necessary support to decision makers. Environmental risk assessments and risk management are important tools in decision support. The aim of this study has therefore been to develop, apply and evaluate a model for an overall environmental risk assessment of road salt as a pollutant. For the study two streets were chosen in the city of Stockholm, Vasagatan and Sockenvägen. The study is introduced with literature studies on the roles of trees in urban environments, the dispersal paths of road salt, the impact of road salt on trees and the environment and road salt management methods. Based on data from the literature study an environmental risk assessment was carried out for trees and vegetation, ground water and soil in the study areas. A risk assessment was carried out for a scenario where road salt is not applied on the roads and the risk this may pose to human health. Furthermore, various suggestions for mitigation methods for the study areas were developed. The proposed mitigation measures were assessed and graded in an assessment matrix. The study highlights the importance of collecting road salt data continuously over several seasons, creating an understanding of road salt's dispersal paths, performing environmental risk assessments and analysis on several environmental areas regarding road salt. The study also highlights the need for developing different salt management methods and establishing policies aimed to reduce harmful effects of road salt on the trees and ecosystems in the city of Stockholm.

Vid utformning av väginfrastruktur borde trafikrelaterade utsläpp med ursprung från väg- och däckslitage samt halkbekämpning tas hänsyn till för att nå en verklig hållbar utveckling. Exempel på vägrelaterade utsläpp är aluminium, bly, koppar, kadmium, krom och zink. I Sverige sprids det omkring 200 000 - 230 000 ton salt per år på vägarna för att bekämpa halka under vinterhalvåret. Vattenlösliga föroreningar antas spridas till omkringliggande miljöer på samma sätt som vägsalt gör. Därmed syftar projektet till att observera den elektriska resistiviteten och konduktiviteten som vägsalt ger upphov till, för att spåra utbredningen av vägsaltet och andra vattenlösliga trafikrelaterade föroreningar, samt dess påverkan på närliggande miljöer. Mätmetoderna som användes var CVES som bidrog med resistivitetsvärden samt EM som bidrog med konduktivitetsvärden. Mätningarna utfördes vid tre tillfällen; kring Arningevägen, E18 samt Skålhamravägen. På grund av tekniska fel har dock färre resistivitetsmätningar gjorts vid E18 i jämförelse med de andra vägarna som undersöktes. Resultatet från och analys av mätningar från respektive mätmetod presenteras visuellt i figurer med hjälp av programmen Res2DInv, Voxler och Surfer. Från dessa figurer kan slutsatser kring föroreningars potentiella spridning dras. Samtliga mättillfällen visade att utbredningen av vägsalt, och därmed föroreningar, spårades till områden närmast vägkanten men även ner till grundvattnet. Ett antal felkällor och begränsningar har påverkat resultatet, exempelvis att metoderna som användes i detta arbete inte undersöker exakta mängder av föroreningar. Detta eftersom mätmetoderna som har används är indirekta metoder som syftar till att spåra vägsalt. Vägarnas storlek och trafikmängd har även vägts in och överläggs kring hur dessa påverkat resultaten. Det framkommer att ju mer trafikerad en väg är desto mer sprids vattenlösliga vägrelaterade föroreningar. Det diskuteras även om hur omkringliggande miljö kan påverkas samt vilka av Sveriges miljömål och de globala målen är av relevans och motverkas. / When planning road infrastructure, traffic-related emissions originating from road and tire wear, as well as anti-skid mitigations, should be taken into account in order to achieve real sustainable development. Examples of road-related emissions are aluminum, lead, copper, cadmium, chromium and zinc. In Sweden, around 200,000 - 230,000 tonnes of salt per year are spread on roads to prevent slippage during the winter. Water-soluble pollutants are assumed to spread to surrounding environments the same way as road salt does. Thus, the project aims to observe the electrical resistivity and conductivity that road salt gives rise to, in order to trace  the distribution of road salt and other water-soluble traffic-related pollutants, as well as its impact on nearby environments. The measurement methods used were CVES which provided resistivity values  and EM which provided conductivity values. The measurements were performed on three occasions; around Arningevägen, E18 and Skålhamravägen. Due to technical errors however, fewer resistivity measurements have been made at E18 in comparison with the other roads that were investigated. The results and analysis from each measurement method are presented visually in figures using the programs Res2DInv, Voxler and Surfer. From these figures, conclusions can be drawn about the potential spread of pollutants. All measurement occasions showed that the distribution of road salt, and thus pollution, was traced to areas closest to the roadside but also down to the groundwater. A number of sources of errors and limitations have affected the result, for example that the methods used do not examine exact amounts of pollutants. This is because the measurement methods that have been used are indirect methods that aim to detect road salt. The size and amount of traffic on the roads have also been weighed in and discussed as to how these have affected the results. It appears that the busier a road is, the more water-soluble road-related pollutants are spread. It is also discussed how the surrounding environment can be affected and which of Sweden's environmental goals and Sustainable Development Goals are relevant and counteracted.

Metallspridning via dagvatten är ett problem, vilket fo ̈rväntas växa i framtiden. Det finns dock en problematik i att många metoder för dagvattenrening inte är tillräckligt effektiva gällande avskiljning av lösta metalljoner. Detta har medfört ett ökat intresse för reaktiva filtermaterial vilka avskiljer lösta metalljoner.  I dagsläget finns en begränsad kunskap om funktionen av reaktiva filter speciellt under nordiska förhållanden med kalla vintrar där dubbdäck är regel och halkbekämpning med vägsalt är vanligt.  Detta arbete är genomfört i ett fullskaleförsök under vinterförhållanden med höga salthalter och låga temperaturer i vägdagvattnet.  I undersökningen har inverkan av pH och vägsalt på avskiljningen av metaller och igensättning studerats för det reaktiva filtermaterialet Filtralitea® P. Undersökningen har genomförst vid Lilla Essingens dagvattenreningsanläggning som behandlar dagvatten från ett avrinningsomr ̊ade med en yta på 17 600 m2, varav Essingeleden med en årsdygnstrafik ( ̊ADT) på 140 000 fordon, utgör en större del av avrinningsområdet. Undersökningen genomfördes under perioden 28/01-2021 till 16/04-2021. Efter sedimente- ring pumpades vägdagvatten till två parallella filterbrunnar (Filter 1 och Filter 2) laddade med Filtralite P. Uppehållstiden i Filter 1 var fyra timmar medan uppehållstiden i Filter 2 varierade mellan 9 till 24 timmar. Den hydrauliska belastningen på Filter 1 var således avsevärt högre än för Filter 2. Turbiditeten hos det inkommande vattnet till brunnarna var väldigt låg (<46,5 FNU) och igensättning kom inte att påverka drifttiden för filtermaterialet i denna anläggning i någon större utsträckning, då tendenser till igensättning endast påvisades i Filter 1. Kloridkoncentrationen i vägdagvattnet varierade mellan 119 - 4 990 mg L−1 och temperaturen i vattnet som pumpades till de reaktiva filtren varierade mellan 0 – 6 °C. Det reaktiva filtret visade goda förmågor att avskilja partikulärt och löst zink och koppar. Järn- mangan- och kalciumkoncentrationerna avskiljdes i Filter 2, men i Filter 1 ökade ofiltrerade halten järn samt mangan- och kalciumkoncentrationerna. Detta tros bero på att den högre belastningen på Filter 1 orsakade en kraftigare pH-reduktion som i sin tur minskade adsoptionsförmågan och därmed ökade saltets påverkan. En viss avskiljning av krom observerades med undantag fär den filtrerade fraktionen efter Filter 2. Nickelkoncentrationen i utgående vatten var förhöjd i bägge filter (Filter 1: totalhalt max 9,48 μg L−1, löst halt 10,8 μg L−1, Filter 2: totalhalt max 4,08 μg L−1, löst halt 4,13 μg L−1). Koncentrationerna av magnesium och molybden var högre efter båda reaktiva filtren. Metallerna bly, kadmium och kvicksilver förekom endast i låga koncentrationer under försöken. Filter 1 påvisade i regel sämre avskiljning än Filter 2, vilket kan innebära att en lägre hydraulisk belastning resulterar i effektivare rening. Salthalten korrelerade med koncentrationerna av kalcium, järn, mangan, magnesium och zink efter filterbrunnarna och det är därmed möjligt att salthalten kan mobilisera bundna metaller. Ett tröskelvärde för mobilisering av metaller kan vara en salthalt av 2 500 mg L−1. / The growing infrastructure creates more impermeable surfaces, causing an increase in stormwater that brings contaminants from surfaces such as roofs and roads, spreading these in the environment. There are a number of different stormwater treatment methods but many lack the ability to remove metal ions. One promising method is the use of reactive filter materials. However, there is a limited amount of research conducted on how these reactive filter systems perform in natural conditions, especially in nordic environments with cold winters, de-icing salt application and usage of studded tyres. This study aims at in- vestigating how de-icing salt (NaCl), pH, temperature, clogging and water flow affect the treatment efficiency of the reactive filter material Filtralite® P in a real-life application. The catchment area that contributed water to the studied system had a total area of 17,600 m2, including parts of Essingeleden, one of the most trafficked roads in Sweden with an annual average daily traffic load of 140,000 vehicles. The studied system consisted of a stormwater pond fed with water from the catchment area. The pond connected to a measuring well which in turn was connected to a pumping well. From there, water was pumped upwards through two parallel wells (Filter 1 and Filter 2) containing Filtralite P and was then discharged into lake Ma ̈laren. Filter 1 was subjected to a higher hydraulic load compared to Filter 2, resulting i a residence time of four hours in Filter 1 and 9 - 24 hours in Filter 2. Water samples were collected in the measuring well and above the filter media in both reactive filter wells. This allowed for examination of the metal concentrations before and after the reactive filters. Measurements of pH, temperature, conductivity and turbidity were conducted in the measuring well and in both filter wells. In addition, measurements of head loss and water flow were also taken in the filter wells. The samples and measurements of this study were taken between 28/01-2021 and 16/04- 2021. Before that, the reactive filter material had been in use from June to December of 2020. The turbidity in the measuring well varied between 2 and 50 FNU. A decrease in turbidity was observed after the reactive filter media, with an average of 3.3 FNU in Filter 1 and 0.9 FNU in Filter 2. The amount of suspended solids in the water was estimated to not exceed 16 mg L−1 and in total, approximately 1.4 kg of suspended solids was removed in Filter 1 and 0.3 kg in Filter 2. The head loss through Filter 2 was highly correlated with the hydraulic load due to the drastic variations in flow. The head loss in Filter 1 was observed to increase slightly over time, indicating that clogging might start to take place. However, clogging of the filter media did not seem to be an issue for the system, a theory strengthened by the low turbidity and low increase in head loss. The temperature in the measuring well varied between 0 and 6 °C and in the filter wells between 1.1 and 7.4 °C. The low temperature might have negatively affected the efficiency of the reactive filter. An increase in pH was observed after the water passed through the reactive filters, with Filter 1 raising the pH to around 9 and Filter 2 to around 10 in the beginning of the testing period. This increase in pH would diminish over the period in Filter 1 to approximately 8, while Filter 2 maintained a stable pH increase. The conductivity increased over the measuring period and reached a peak in February to then decrease during March, most likely caused by increased and decreased use of de-icing salts. Chloride concentrations in the incoming stormwater varied between 119 - 4 990 mg L−1. The treated water after the reactive filters exhibited a reduced concentration of filtered copper and zink. Meanwhile, the concentrations of calcium, iron, manganese and nickel increased in Filter 1, but decreased in Filter 2. Filtered chromium decreased in Filter 1 but no statistically significant reduction was observed in Filter 2. However, the reduction of chromium might have been more efficient, due to a majority of measurements showing concentrations below the detection limit after the reactive fitlers. There was an increased concentration of filtered molybdenum and magnesium after the reactive filters. The metals cadmium, lead and mercury were merely present in very low concentrations or below the de- tection limit of laboratory instruments. Futher investigations of these metals were therefore not conducted. In general, Filter 2 achieved a higher metal treatment efficiency compared to Filter 1. This is believed to be caused by the higher hydraulic load in Filter 1. This caused a pH reduction in the filter material which in turn led to a reduced adsorption efficiency and possibly enhanced the competition effect between the dissolved metals and the sodium ions from the de-icing salts. A correlation was found between chloride and calcium, manganese and iron in Filter 1. In Filter 2 there was a correlation between chloride and calcium, unfiltered magnesium and zink. The chloride concentrations are related to the de-icing salts and it is believed that the salts could have an impact on the efficiency of metal reduction in Filtralite P. At chloride concentrations of around 2 500 mg L−1 the concentrations of zink, magnesium, iron, copper and calcium seemed to increase in the effluent water, meaning that there might also be a threshold value, which if passed, leads to increased metal mobilization. The higher performance of Filter 2 might also be due to longer residence times. This increa- sed residence time might have allowed for a greater reduction of metals due to an increased contact time. It is important to note that more bed volumes had passed Filter 1 compared to Filter 2, with a total of 321 bed volumes through Filter 1 and 53 bed volumes through Filter 2 during the period of this study. However, if previous bed volumes are also taken into account, a total of 1,157 bed volumes have passed Filter 1 and 559 have passed Filter 2. This could also have caused the reduced efficiency observed in Filter 1 compared to Filter 2.