No description available.

Syftet med uppsatsen är att undersöka viljan till eller från nattvard hos församlingar i Västerås stift ur församlingsprästernas perspektiv. Vill svenska kyrkans medlemmar i Västerås stift fira nattvarden oftare eller mer sällan? Vilka är de huvudsakliga motiven till att delta i mässa/nattvardsgudstjänst. Vi ställer också frågan om Biskopsbrevet från 2020 Fira nattvard har lett till samtal, åtgärder, förändringar i församlingarna. Vi söker därtill efter intressanta aspekter som kan ligga till grund för en kommande D-uppsats rörande nattvard. Vi gör en historisk resumé av förändringar kring nattvarden sedan instiftandet och från tiden då kristendomen kom till Sverige begränsar vi den till Sverige. Vi avgränsar respondenterna till att vara präster i församling i Västerås stift. Nio frågor gick att besvara i enkäten av både sluten och öppen karaktär. De teoretiska ramverken hämtas ur socialisationsteori, ritualisering samt copingteori. Resultatet visar att viljan till nattvard till stor del är mött i stiftet. I de fall det finns vilja till förändring överväger viljan till mer av nattvard. Motiven är i huvudsak gemenskap med Kristus, gemenskap med församlingen men också nåden och förlåtelsen för den enskilde nattvardsgästen. Ovan nämnda resultat blir självklara slutsatser men därtill konkluderar vi att nattvarden idag ses som så självklart att inga direkta samtal förs kring nattvarden och att biskopsbrevet Fira nattvard inte föranlett samtal eller förändra annat än i ett fåtal församlingar.

I denna magisteruppsats studerar jag vilken vilja till nattvarden och vilken nattvardssyn gudstjänstdeltagare i Västerås stift har. En digital enkät har genomförts där gudstjänstbesökaren helt anonymt har fått ge sin bild av viljan till nattvard samt sin nattvardssyn.  Uppsatsen bygger vidare på ett teoretiskt ramverk som skapades i och med en kandidatuppsats vid Högskolan i Gävle HT 2023 (Federley & Karic 2023) och tidigare undersökningsramar om nattvardssyn samt kompletteras med en betydande kyrkohistorisk del om nattvarden för att sätta nattvarden av idag i ett historiskt perspektiv. Resultatet visar att viljan till nattvarden är stor i Västerås stift. Det finns dock en risk att nattvarden blir en rutinrit samt att det finns en underliggande katolisering i synen på nattvarden hos gudstjänstbesökarna. Uppsatsen pekar också på diskrepansen i undervisningen mellan de två sakramenten i svenska kyrkan, dopet och nattvarden.

I denna uppsats undersöks det hur fem stiftsinformatörer upplever Svenska kyrkans skilsmässa från staten. Uppsatsens syfte är att ta reda på hur kommunikationen hanterades när Svenska kyrkan skiljdes från staten samt hur den kommunikationen hanteras idag. Uppsatsen behandlar även Svenska kyrkans kommunikationsstrategi. Metoden som används i uppsatsen är kvalitativ. Syftet med en kvalitativ undersökning är att få en tydlig beskrivning av det fenomen som uppsatsen vill belysa. Min huvudfråga är Märks förändringsprocessen fortfarande av inom, och bortom, kyrkans väggar, och på vilket vis speglas detta i organisationen? För att försöka besvara frågan tillkommer även detaljfrågor kring hur förändringsprocessen kring bytet från statskyrka hanterades, om informatörerna upplever någon skillnad i kommunikationen sedan millennieskiftet, på vilket sätt förändringen för Svenska kyrkan kommunicerades samt om uppsatsen kan hitta stöd för informatörernas svar i kommunikationsstrategin. Det var en lång utveckling som slutligen ledde till att Sverige förlorade sin statskyrka. När skilsmässan från staten skulle meddelas under 1999/2000 annonserade Svenska kyrkan med kampanjen ”Plats för eftertanke”. Kampanjen syntes bland annat som på biografer, i tidningar och på reklamtavlor. Idag behöver skilsmässan från staten inte kommuniceras. Det motstånd som hörs är främst externt, även om vissa kritiska röster ännu hörs inom organisationen. Svenska kyrkans nationella kommunikationsstrategi kan kopplas till många intervjusvar. Det finns dock en del intervjusvar där svaren avviker från strategin, där det lyfts fram vad som Svenska kyrkan anser är väsentligt.