Bakgrund: Våld mot kvinnor i nära relation är ett globalt hälsoproblem. Ett svenskt universi- tetssjukhus har tagit fram en handlingsplan för omhändertagande av våldsutsatta kvinnor och det finns evidens för att avdelningschefer spelar en stor roll för implementeringen av hand- lingsplaner. Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka avdelningschefers erfarenheter av att implementera en handlingsplan om våldsutsatthet; “Våldsutsatta kvinnor - en handlingsplan för omhändertagande”, samt att undersöka vilka hinder och underlättande faktorer som ligger bakom implementeringen. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Sju avdelningschefer från sju olika avdelningar inom fem divisioner intervjuades vid ett svenskt universitetssjukhus som har en handlingsplan för omhändertagande av våldsutsatta kvinnor. Intervjuerna genomfördes med stöd av en intervjuguide, och resultatet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Majoriteten av informanterna hade inte implementerat handlingsplanen. För- sök till implementering hade genomförts dels genom att föra in frågan om våld i ett inskriv- ningsformulär eller genom att ta upp handlingsplanen på arbetsplatsträffar eller andra perso- nalmöten. De rapporterade hinder och underlättande faktorer som finns i samband med im- plementeringen av handlingsplanen för våldsutsatta kvinnor berodde på avdelningsschefen själv, verksamheten, dokumentationen och olika resurser. Slutsats: Idag går det inte att implementera handlingsplanen full ut. Informanterna upplevde detta som frustrerande och menar att en tydlig struktur av handlingsplanen från sjukhusled- ningen krävs för att kunna förankra handlingsplanen i verksamheten. Fler studier bör genom- föras på fler avdelningar då verksamhetens patientgrupp påverkade hur informanterna förhöll sig till handlingsplanen. / Background: Intimate partner violence against women is a global health problem. A Swedish university has developed a guideline for the care of abused women and there is evidence that nurse managers play a major role in the implementation of guidelines. Aim: The aim of the present study is to investigate the nurse managers' experiences of im- plementing a guideline on domestic violence; "Abused women - a guideline for disposal" and to explore the barriers and facilitating factors behind the implementation. Method: A qualitative study was conducted. Seven nurse managers from seven different wards within five divisions were interviewed at a Swedish university hospital that has a guideline for the care of abused women. Data were collected through semi-structured intervi- ews using an interview guide, and the results were analyzed using a qualitative content analy- sis. Main result: The majority of respondents had not implemented the guideline. Attemts to im- plement the guideline had been carried out, partly by bringing in the issue of violence in an enrollment form, or by taking up the guideline at workplace meetings and other staff mee- tings. The reported barriers and facilitating factors that are associated with the implementation of the guideline for abused women was due to the nurse manager, operations, documentation and various resources. Conclusion: Today it is not possible to implement the guideline completley. The informants experienced this as frustrating and believes that a clear structure of the guideline from the hospital management is required to anchor the guideline into the wards activity. More intervi- ews should be conducted in other wards as the group of patients, treated at the ward, affected how informants conducted the guideline.

Studien undersöker behandlares upplevelser av Trappansamtal och “Här & Nu” samtal för att synliggöra vad som är viktigt för behandlare i samtal med barn som upplevt familjerelaterat våld. För att få svar på syftet och frågeställningarna har fyra kvalitativa intervjuer genomförts med behandlare som har lång erfarenhet och kunskap med att arbeta med våldsutsatta barn på Centrum mot våld i Umeå. Symbolisk interaktionism och Traumateori är de teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för studien. Slutsatsen är att behandlare måste besitta kunskap och erfarenhet för att hjälpa, stötta och erbjuda rätt samtalsbehandling för våldsutsatta barn i stort för att minska kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser. Trappansamtal är en noggrann beprövad modell som är bra att ha som grund, men den behöver kompletteras utifrån det enskilda barnet. Vidare presenteras möjligheter och begränsningar för Trappansamtal och “Här & Nu” samtal samt vilka verktyg och nytta som “Här & Nu” samtal medför för våldsutsatta barn.

The aim of this study was to analyze narratives of violence and explore how this relates to one's own violence. By means of the theory of differential associations and social learning theory, the development of violent behavior was understood and interpreted. Through a hermeneutic approach, seven life stories from the Stockholm Life-Course Project, were interpreted, where child maltreatment and own use of violence had occurred. The main results showed that the individuals experienced that the childhood had characterized their lives and that they developed a behavior of violence. The violence has been interpreted for strategic purposes but also of pure instinct. The results were problematized with the previous research. The study's conclusion is that exposure to child maltreatment constitutes a risk factor for developing violent behavior. However, the relationship is complex and no causal statements can be made based on our research method and our sample. / Vårt syfte med denna studie var att med utgångspunkt från narrativ analysmetod analysera berättelser om våldsutsatthet och dess relation till egen våldsutövning. Teorin om differentiella associationer och social inlärningsteori användes för att skapa förståelse för utvecklingen av ett våldsamt beteende. Med ett hermeneutiskt angreppssätt tolkades sju intervjuer från The Stockholm Life-Course Project. Studiens främsta resultat visade att individerna upplevt att barndomen präglat deras liv och att de anammat ett våldsbeteende. När de själva utövat våld beskrivs detta ha utförts strategiskt och målinriktat, men även instinktivt då våldet utförts på ren impuls. Tidigare forskning bidrog till att problematisera resultatet i förhållande till berättelser som strider mot ovanstående narrativ och de teoretiska resonemangen. Studiens slutsats är att utsatthet för våld under barndomen utgör en riskfaktor för att utveckla ett våldsamt beteende. Relationen är dock komplex och inga kausala uttalanden kan göras baserat på vår forskningsmetod och vårt urval.

Bakgrund: Nästan hälften av de svenska kvinnorna har blivit utsatta för våld eller hot om våld någon gång under sin livstid. Våld mot kvinnor i nära relation är ett globalt hälsoproblem och ett av de största hoten mot kvinnors hälsa. Syfte: Att undersöka patienters upplevelse av att få frågan om våldsutsatthet som en del av anamnesen. Metod: En integrativ litteraturöversikt av elva vetenskapliga artiklar. Sökningar gjordes med hjälp av databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Det huvudsakliga resultatet var att patienter ställer sig positiva till att rutinmässigt bli tillfrågade om erfarenheter av våld. Patienternas åsikter och upplevelser av att få frågor om våldsutsatthet som en del av anamnesen påverkas av frågeställningarnas kontext - vem som ställer frågor, hur frågorna ställs och i vilket sammanhang. Sammanfattning: Våld är ett strukturellt, organisatoriskt och individuellt problem. Våldet är ett folkhälsoproblem och ett utbrett samhällsproblem och vården misslyckas i många fall att fånga upp och hjälpa våldsutsatta. Vårdpersonal känner sig osäkra på att ställa frågor om patienters erfarenheter av våld och större kunskap inom ämnet kan stävja den osäkerhet och rädsla som finns för att beröra våld i nära relation. / Background: Nearly half of the Swedish women have been victims of abuse or threat of abuse during their lifetime. Intimate partner violence is a global health problem and one of the greatest threats to women’s health. Aim: To investigate patient’s experience of being asked about abuse as part of medical history taking. Method: A integrative review of eleven scientific articles. Searches were made using the PubMed and CINAHL databases. Results: Patients were positive about being routinely asked about experiences of abuse. Patients’ opinions and experiences of getting questions about violence as a part of medical history taking are influenced by the context of these questions – who asks, how the questions are asked and in what context. Conclusion: Violence is a structural, organizational and individual problem. Abuse is a public health problem and a widespread social problem. In many cases, healthcare fails to identify and help affected women. Healthcare professionals feel insecure about asking questions about patients’ history of abuse and larger knowledge can curb the uncertainty and fear that exist in order to deal with intimate partner violence.