Syftet med studien var att undersöka olika yrkesverksammas erfarenheter kring hur de i sin yrkesroll möter kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Studien är avgränsad till mäns våld mot kvinnor. Intervjuer med fem yrkesverksamma inom socialtjänst, polis, hälso- och sjukvård, Svenska kyrkan och kvinnojour har genomförts, och analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Av analysen framkom 3 kategorier och 6 subkategorier. Resultatet visar att de yrkesverksammas bemötande har stor betydelse i mötet med kvinnorna, vilket bland annat kan kännetecknas av att de yrkesverksamma är trygga i sig själva, inte är stressade i mötet samt har goda kunskaper och erfarenheter av liknande situationer. I studien framkom också att ytterligare en viktig del i mötet är att skapa en god dialog med kvinnorna bland annat genom att aktivt lyssna, vara närvarande och skapa en allians. Vidare visar resultatet att samverkan och samarbete mellan samverkansaktörer är något som är viktigt i arbetet med våldsutsatta kvinnor och att en samverkan kan vara en grund för att få till bra möten. I studien framkom också att det finns flera metoder och arbetsverktyg som kan vara relevanta att tillämpa i mötet med kvinnorna, bland annat motiverande samtal (MI) och empowerment. Denna studie ämnar bidra med kunskap om vilka faktorer som kan påverka ett möte mellan en våldsutsatt kvinna och de yrkesverksamma.

Bakgrund: Nästan hälften av de svenska kvinnorna har blivit utsatta för våld eller hot om våld någon gång under sin livstid. Våld mot kvinnor i nära relation är ett globalt hälsoproblem och ett av de största hoten mot kvinnors hälsa. Syfte: Att undersöka patienters upplevelse av att få frågan om våldsutsatthet som en del av anamnesen. Metod: En integrativ litteraturöversikt av elva vetenskapliga artiklar. Sökningar gjordes med hjälp av databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Det huvudsakliga resultatet var att patienter ställer sig positiva till att rutinmässigt bli tillfrågade om erfarenheter av våld. Patienternas åsikter och upplevelser av att få frågor om våldsutsatthet som en del av anamnesen påverkas av frågeställningarnas kontext - vem som ställer frågor, hur frågorna ställs och i vilket sammanhang. Sammanfattning: Våld är ett strukturellt, organisatoriskt och individuellt problem. Våldet är ett folkhälsoproblem och ett utbrett samhällsproblem och vården misslyckas i många fall att fånga upp och hjälpa våldsutsatta. Vårdpersonal känner sig osäkra på att ställa frågor om patienters erfarenheter av våld och större kunskap inom ämnet kan stävja den osäkerhet och rädsla som finns för att beröra våld i nära relation. / Background: Nearly half of the Swedish women have been victims of abuse or threat of abuse during their lifetime. Intimate partner violence is a global health problem and one of the greatest threats to women’s health. Aim: To investigate patient’s experience of being asked about abuse as part of medical history taking. Method: A integrative review of eleven scientific articles. Searches were made using the PubMed and CINAHL databases. Results: Patients were positive about being routinely asked about experiences of abuse. Patients’ opinions and experiences of getting questions about violence as a part of medical history taking are influenced by the context of these questions – who asks, how the questions are asked and in what context. Conclusion: Violence is a structural, organizational and individual problem. Abuse is a public health problem and a widespread social problem. In many cases, healthcare fails to identify and help affected women. Healthcare professionals feel insecure about asking questions about patients’ history of abuse and larger knowledge can curb the uncertainty and fear that exist in order to deal with intimate partner violence.

This study uses qualitative research consisting of six semi-structural interviews of treatment workers who, in various capacities, have worked with men who use violence against their female partners. The purpose has been to show what the treatment counselor understand to be the reasons behind the men’s violence, what kind of backgrounds and problems they believe these abusers have and, lastly, how they view the male abusers as clients. The empirical data was analyzed through four perspectives and explanatory models derived from the past thirty years of Scandinavian research on the reasons behind men’s violence against women. Connell’s theory of masculinity was used as a filter along with the four theoretical perspectives when interpreting the data. The study revealed that the respondents found no consistent group of men who abuse. The respondents brought up reasons such as possible earlier exposure to violence, fear of abandonment, jealousy, feelings of powerlessness, and failed expectations of gender roles to be some consistent causes behind the violence. In general, according to the treatment workers, the male abusers they encounter tend to struggle with their self-image and how they fulfill perceived male ideals.