<p>This essay seeks to explore the societal institution of caste from a socio-spatial perspective. The focus is on everyday routine of individuals and on the places this routine is connected with. A special interest is the access that different people have to different places. For this purpose, information has been collected from interviews and observations with women of different caste belonging in the area of Assi, Varanasi, India. A time-geographical approach has been used. It is argued that caste, which is a social concept, and space, which is a geographical dimension, are related to each other in a socio-spatial dialectic. The conclusion is that not all castes do have access to the same kinds of places, i.e. some religious or public spaces. Although caste is not the only factor that influences, it still has a major impact on people’s actions and feelings of belonging.</p>

This essay seeks to explore the societal institution of caste from a socio-spatial perspective. The focus is on everyday routine of individuals and on the places this routine is connected with. A special interest is the access that different people have to different places. For this purpose, information has been collected from interviews and observations with women of different caste belonging in the area of Assi, Varanasi, India. A time-geographical approach has been used. It is argued that caste, which is a social concept, and space, which is a geographical dimension, are related to each other in a socio-spatial dialectic. The conclusion is that not all castes do have access to the same kinds of places, i.e. some religious or public spaces. Although caste is not the only factor that influences, it still has a major impact on people’s actions and feelings of belonging.

This thesis examines the revival of the sphoṭa doctrine in early modern Benares and Śeṣakṛṣṇa's Sphoṭattvanirūpaṇa as an influential work in that revival. The sphoṭa doctrine is the richest contribution of the grammarians to the philosophy of language, but its semantic significance was not highlighted until late, because its theological implication was stronger. Śeṣakṛṣṇa was a renowned Sanskrit grammarian who flourished in sixteenth-century Benares. He also wrote poetry and Dharmasastric works, and played an important role as a juridical authority. Despite his illustrious career, Śeṣakṛṣṇa encountered criticism for his works from contemporary critics. The only work he wrote solely on the philosophy of language was the Sphoṭattvanirūpaṇa. As the first discrete work on sphoṭa by a grammarian, the Sphoṭattvanirūpaṇa represented an important landmark in the later expositions of the doctrine of sphoṭa particularly because it renewed the later grammarians' interest in sphoṭa, which then resulted in a series of individual works of a similar sort. The revival of the sphoṭa doctrine in early modern Benares coincided with that of the philosophy of language, which was caused by a number of social and intellectual factors in different proportions and phases. Śeṣakṛṣṇa's Sphoṭattvanirūpaṇa emerged on the eve of that revival, and can be recognized as a pioneer work in terms of its revitalization of the grammarians' interpretation of sphoṭa after a period of dormancy, and its influence on later works on sphoṭa.

An investigation of contentious action by associations representing six occupational groups at different socio-economic levels reveals that middle-class groups tend to favor contentious means of making demands such as demonstrations and strikes, while lower-class groups tend to avoid contentious action, preferring more institutionalized or contained means. While such findings might appear to be puzzling given middle-class groups’ superior access to state institutions and the Habermasian concept of a rational, orderly, bourgeois public sphere, they are consistent with the literature on resource mobilization and social movements in the West: Access to financial resources and strong mobilizing structures enables the middle-class groups to take advantage of a political opportunity structure that rewards contentious action. / text

Thesis (M.Arch (Professional)--University of the Witwatersrand, Faculty of Engineering and the Built Environment, 2016. / India is currently undergoing a rapid transformation economically, consciously and spatially. A layout of national infrastructure is happening at a pace which may be ungovernable, in its current state and India’s historical and natural landscapes are in jeopardy. One such ecological resource is the Ganga (colonialised as the Ganges), which through continued pollution is reaching a point of irreversible damage. There is, however, still hope. Accordingly, this thesis moves from an overview of India in the globalised world, through a rephrasing of how “development” is understood and manifests itself to the suggestion of an overall plan to understand and implement it in a way that is co-ordinated in intention but regionally and contextually responsive in application. Through Homi Bhabha’s theoretical perspective of cultural hybridisation the discourse of creating a new infrastructural identity for India is introduced. The current political focus on the Ganga, created by India’s Prime Minister, Narendra Modi, through a renewed and trending agenda for cleaning the holy river, acts as a platform to explore the possibilities of infrastructure within this context . The Ganga River has been a religious symbol for millennia and the life force to approximately 500 million people. Through continued and increased pollution the quality of its water now radically exceeds the minimum requirements for safe drinking, bathing or even agricultural use. The Ganga River symbolises a cosmological relationship between people and the ecological environment, which requires that pollution be approached from a holistic viewpoint responding to the weight of its cultural value. This contextualized approach has the potential to become a catalyst for new innovative approaches to the integration of infrastructure throughout the river network . By using the political momentum created in the city, by the national project, this thesis is realised through a multiplicity of conflicting lenses inherent to Varanasi, one of India’s holiest cities. The city itself is growing economically but at the price of its prized ancient heritage. It possesses a cosmological value unparalleled by any other city in the country thus making it an emotionally powerful tool to mobilise a cleaning project for the river. If infrastructure is not implemented correctly the threat to the city’s unique character becomes real. This challenge created the Meta question for my research: How do you implement infrastructure into the sacred landscape? Through various degrees of research, both intuitive and informed, a system to clean water is designed in a way that truly integrates into a cultural landscape. The proposed design establishes itself as the first intervention in a national network for cleaning the River. By taking into account the infrastructural, ecological and sociological requirements of the city and its daily life the water purification sanctuary mediates the conflicting programmatic requirements between spirituality and science. Through an understanding that purity of water has a number of connotations within the site context the building utilises various treatment methods to reinforce the sanctity ABSTRACT of water through a hybrid mediation of heritage, nature, science and infrastructures (both vernacular and modern). This new typology enables the interaction of people with water cleaning infrastructure at a local scale and offers a way forward in redefining a national identity that is bound up in these currently conflicting imperatives.

Kastsystemet är en del av det indiska samhället samt religionen hinduismen. Numera är rollerna i kastsystemet inte lika tydliga samtidigt som att religionen fortfarande praktiseras. Därför är det intressant att studera hur den religiösa praxisen kan skilja sig, eller inte, mellan brahmin och harijan kasten. Puja är namnet på religiös hängivenhet till Gud i hinduisk tro. Syftet med studien är att undersöka och analysera hur kvinnor från harijan och brahmin kasten utför sin puja. Forskningsfrågorna är: Vilka skillnader och likheter har kvinnor från harijan och brahmin kasten i praktiken i sin dagliga religiösa ritual på morgonen? Vad ber harijan och brahmin kvinnorna om? Hur utrycker kvinnorna att morgonpuja påverkar dem?  Metoden som användes var kvalitativa observationer och kompletterande intervjuer med kvinnor i områdena Assi och Lanka. Sex kvinnor i harijankastet och sex kvinnor i brahminkastet har observerats när de utförde sin morgonpuja var för sig och intervjuas efteråt. Bilder har tagits för att kunna analysera vad deras altare har för betydelse. Resultatet som presenteras relateras till tidigare forskning och teorierna om: puja, kvinnliga ritualer, Hinduism, kastsystemet, KASAM, Shaktism, Vaishnavism och Shivaism. Kvinnorna i harijankastet visar fler tendenser att tillhöra Shaivism, förutom en person som visade tendenser för att tillhöra Shaktism. I brahminkastet visar de fler tendenser till Vaishnavism. Denna slutsats kommer från artefakter som de har på sina förändringar och vilken gud de ber till först. De i Harijankastet fokuserar mer på rökelse under morgonpuja och kvinnor i brahminkastet, i denna studie, använder flera resurser som att tvätta gudarna med vatten från floden Ganges. Traditionen vidarebefordras av familjen och förändras efteräktenskap. Alla kvinnor i denna studie känner sig lugna efter puja och förklarar känslan som fridfull. De känner att de får sina böner besvarade och får sina önskemål beviljade från gud / gudar. Det är också ett sätt att hantera utmaningar i livet. Detta visar att puja, för alla kvinnor i studien, är en religiös rutin som ger dem lugn och en känsla av sammanhang för deras vardagliga uppgifter och utmaningar, såsom teorin KASAM förklarar som ett slags mentalt immunförsvar. Kvinnorna i brahminkastet ber för att behålla ett stabilt liv, också för saker som världsfred och deras barns framgång i skolan. I harijankastet ber kvinnorna mer mot förändring och hälsa.

<p>Uppsatsen bygger på en fältstudie utförd bland 10 gifta, brahminska kvinnor i området Assi i Benares (Varanasi)i Indien. Avsikten med fältstudien var att ta reda på om och i sådana fall vad, hur och varför kvinnorna i undersökningsgruppen utför några dagliga religiösa handlingar. Varje kvinna har intervjuats vid två tillfällen. Intervjuerna har skett med hjälp av tolk som översatt från engelska till hindi och hindi till engelska.</p><p>Uppsatsen besvarar tre inledande frågeställningar:</p><p>1. Utför kvinnorna i undersökningsgruppen några dagliga religiösa handlingar?</p><p>2. (I sådana fall) Vilka religiösa handlingar utför de dagligen? (Tillvägagångssätt? Finns det några likheter/olikheter?)</p><p>3. Varför utför kvinnorna dessa handlingar? (Hur förklarar de ritualerna de utför?)</p><p>Resultatet av undersökningen visar att alla kvinnor i gruppen varje dag utför en puja ("gudstjänst") på morgonen och att en majoritet även utför en puja varje kväll. Fokus kom därmed att hamna på just pujan och dess utförande.</p><p>Vissa små skillnader finns i de olika kvinnornas tillvägagångssätt när de utför sina pujor, men det finns också en tydlig stomme, eller kärna, som återfinns hos alla. När det gäller morgonens puja består denna stomme av sex steg, upacaras, och hos kvällens puja, som</p><p>oftast är mindre, hittas en stomme av två steg. Stegen redovisas och diskuteras utförligt i uppsatsen.</p><p>Kvinnorna förklarar sitt tillvägagångssätt med att de olika stegen utförs för att ta hand om gud och göra gud nöjd. För att förstå detta resonemang bör man ha kunskap om det hinduiska gudsbegreppet, synen på gud som personlig och närvarande. Synen på gud diskuteras ingående i uppsatsen. Kvinnornas tillvägagångssätt är också ett resultat av traditionsförmedling. Ingen i undersökningsgruppen har läst sig till hur hon ska göra utan har lärt sig av sina föräldrar och svärföräldrar och ibland har hon också lagt till egna inslag.</p><p>För kvinnorna i undersökningsgruppen är det viktigt att varje dag utföra sina pujor. Den vanligaste förklaringen till detta är att pujorna skänker dem frid i sinnet, "mann ki shanti".</p><p>Uppsatsen är beskrivande och den är fokuserad på den empiriska undersökningen. Resultatet av fältstudien diskuteras och fördjupas av litteratur med anknytning till innehållet.</p>

<p>India is a syncretistic country where several religions coexist. Amystical branch of Islam, ufism, brings Hindus and Muslims togetherwhen the devotees from both religions worship the same saints andmeet at the same sacred places. The purpose of this essay is to researchif, or to what extent, a mazar is a meeting place of cultures, as well asexplore mysticism within religion. A special focus is aimed at YakubShahid Mazar in Banaras where an interview study was conductedduring the autumn of 2009. This essay will also show similarities inreligious views and how Hindus and Muslims interact in themulticultural city of Banaras.</p><p>Results show that the mazar is a meeting place of multi-culture and thatpeople from varying backgrounds meet there. They come for a varietyof reasons, mostly for wishing or praying,</p> / <p>Indien är ett synkretiskt land där flera religioner samexisterar. Enmystisk gren av Islam, ufism, sammanför hinduer och muslimer näranhängare från båda religioner ber till samma helgon och möts påsamma heliga platser. Syftet med denna uppsats är att undersöka om,och i så fall i vilken utsträckning, en mazar är en multikulturellmötesplats, samt att utforska religiös mysticism. Ett särskilt fokus liggerpå Yakub Shahid Mazar i Banaras där en intervjustudie utfördes underhösten 2009. Den här uppsatsen kommer också att visa likheter ireligiösa uppfattningar och visa hur hinduer och muslimer interagerar iden multikulturella staden Banaras.</p><p>Resultaten visar att mazaren är en multikulturell mötesplats och attmänniskor från varierande bakgrund möts där. De kommer dit för enmängd olika orsaker, mestadels för att önska eller be om något, ochhelgonets historia är inte besökarnas första prioritet.</p>

India is a syncretistic country where several religions coexist. Amystical branch of Islam, ufism, brings Hindus and Muslims togetherwhen the devotees from both religions worship the same saints andmeet at the same sacred places. The purpose of this essay is to researchif, or to what extent, a mazar is a meeting place of cultures, as well asexplore mysticism within religion. A special focus is aimed at YakubShahid Mazar in Banaras where an interview study was conductedduring the autumn of 2009. This essay will also show similarities inreligious views and how Hindus and Muslims interact in themulticultural city of Banaras. Results show that the mazar is a meeting place of multi-culture and thatpeople from varying backgrounds meet there. They come for a varietyof reasons, mostly for wishing or praying, / Indien är ett synkretiskt land där flera religioner samexisterar. Enmystisk gren av Islam, ufism, sammanför hinduer och muslimer näranhängare från båda religioner ber till samma helgon och möts påsamma heliga platser. Syftet med denna uppsats är att undersöka om,och i så fall i vilken utsträckning, en mazar är en multikulturellmötesplats, samt att utforska religiös mysticism. Ett särskilt fokus liggerpå Yakub Shahid Mazar i Banaras där en intervjustudie utfördes underhösten 2009. Den här uppsatsen kommer också att visa likheter ireligiösa uppfattningar och visa hur hinduer och muslimer interagerar iden multikulturella staden Banaras. Resultaten visar att mazaren är en multikulturell mötesplats och attmänniskor från varierande bakgrund möts där. De kommer dit för enmängd olika orsaker, mestadels för att önska eller be om något, ochhelgonets historia är inte besökarnas första prioritet.

Uppsatsen bygger på en fältstudie utförd bland 10 gifta, brahminska kvinnor i området Assi i Benares (Varanasi)i Indien. Avsikten med fältstudien var att ta reda på om och i sådana fall vad, hur och varför kvinnorna i undersökningsgruppen utför några dagliga religiösa handlingar. Varje kvinna har intervjuats vid två tillfällen. Intervjuerna har skett med hjälp av tolk som översatt från engelska till hindi och hindi till engelska. Uppsatsen besvarar tre inledande frågeställningar: 1. Utför kvinnorna i undersökningsgruppen några dagliga religiösa handlingar? 2. (I sådana fall) Vilka religiösa handlingar utför de dagligen? (Tillvägagångssätt? Finns det några likheter/olikheter?) 3. Varför utför kvinnorna dessa handlingar? (Hur förklarar de ritualerna de utför?) Resultatet av undersökningen visar att alla kvinnor i gruppen varje dag utför en puja ("gudstjänst") på morgonen och att en majoritet även utför en puja varje kväll. Fokus kom därmed att hamna på just pujan och dess utförande. Vissa små skillnader finns i de olika kvinnornas tillvägagångssätt när de utför sina pujor, men det finns också en tydlig stomme, eller kärna, som återfinns hos alla. När det gäller morgonens puja består denna stomme av sex steg, upacaras, och hos kvällens puja, som oftast är mindre, hittas en stomme av två steg. Stegen redovisas och diskuteras utförligt i uppsatsen. Kvinnorna förklarar sitt tillvägagångssätt med att de olika stegen utförs för att ta hand om gud och göra gud nöjd. För att förstå detta resonemang bör man ha kunskap om det hinduiska gudsbegreppet, synen på gud som personlig och närvarande. Synen på gud diskuteras ingående i uppsatsen. Kvinnornas tillvägagångssätt är också ett resultat av traditionsförmedling. Ingen i undersökningsgruppen har läst sig till hur hon ska göra utan har lärt sig av sina föräldrar och svärföräldrar och ibland har hon också lagt till egna inslag. För kvinnorna i undersökningsgruppen är det viktigt att varje dag utföra sina pujor. Den vanligaste förklaringen till detta är att pujorna skänker dem frid i sinnet, "mann ki shanti". Uppsatsen är beskrivande och den är fokuserad på den empiriska undersökningen. Resultatet av fältstudien diskuteras och fördjupas av litteratur med anknytning till innehållet.