Inledning: En god samsyn ligger till grund för vår förmåga att tillgodogöra oss skriven text.Konvergensinsufficiens och ackommodationsinsufficiens är exempel på syndrom varpå samsynenär bristfällig och läsningen försvåras. En annan faktor som skapar ett hinder vid läsning ärdiagnosen dyslexi, varpå barnen upplever liknande symtom som vid samsynsproblematik.Huruvida det finns en korrelation mellan samsynsproblematik och dyslexi har både förnekats ochkonfirmerats av tidigare studier. Ifall nutida studier kan påvisa ett samband öppnar det upp förytterligare avhjälpning av dyslektikers problematik.Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att utforska den aktuella prevalensen av vergens- ochackommodativ samsynsproblematik hos barn med dyslexi. Det sammanfattade resultatet önskasvara en tillgång vid beslut gällande hantering av patienter med misstänkt dyslexi och en grund vidavhjälpning av samsynsproblematik hos dyslektiker.Metod: Litteraturstudien grundar sig på fem kliniska studier erhållna från PubMed, OneSearchoch Google Scholar. Grundliga sökningar gjordes i databaserna genom booleska operatörertillsammans med diverse söktermer. Ytterligare sållades artiklarna genom huruvida de föll inomramen för inklusionskriterierna; ej äldre än 6 år, klinisk studie, undersökte barn med dyslexi samtutförde vergens- och ackommodationsmätningar.Resultat: Studie 1 och 3 till 5 menar att dyslektiska barn i större utsträckning än icke dyslektikerinnehar en nedsatt ackommodation och i vissa fall även ackommodationsinsufficiens, medanstudie 3 till 5 påvisar tecken på en förhöjd prevalens av påverkade vergenser. Studie 2 resulterar iatt det finns ett samband mellan graden av dyslexi och en större exofori på nära håll.Sammantaget framkom att dyslektiker i högre grad påvisar samsynsproblematik i form av nedsattackommodation och vergenser än icke-dyslektiker.Sammanfattning: Resultaten tyder på att barn med dyslexi besitter en högre prevalens avsamsynsproblematik än barn utan diagnosen. En grundlig samsynsundersökning bör utföras viddiagnostisering av dyslexi. / Introduction: Sufficient binocular vision is a fundamental basis for proficient reading.Individuals with binocular vision problems such as convergence insufficiency and accommodativeinsufficiency often find it difficult to read and interpret text, and these are some of the mostcommon vision problems among children. Individuals with dyslexia may face complications inreading and comprehending text, which are symptoms also observed in children with binocularvision issues. If a significant prevalence of reduced vergences or poor accommodative ability isseen in individuals with dyslexia, it allows for further aid through vision therapy or correctivemeasures.Purpose: The purpose of this study was to examine the current prevalence of vergence andaccommodation issues in children diagnosed with dyslexia. The goal of this study was to providea summary of the findings that can be useful for making informed decisions about themanagement of patients who are suspected of having dyslexia.Method: The selection of studies was based on their relevance to the investigation of vergenceand accommodation-related issues in children with dyslexia, with the exclusion of those thatexclusively addressed binocular dysfunctions such as saccades and pursuits. Criterias were limitedto clinical studies not older than 6 years. Thorough searches conducted in various databases, usingBoolean operators and search terms resulted in a focused collection of five studies.Results: Study 1 and 3 to 5 reported that the children with dyslexia had reduced accommodationor accommodation insufficiency, while study 3 to 5 found signs of vergence impairments incomparison to children without dyslexia. Nevertheless, a common factor across all studies was thepresence of affected vergences or impaired accommodation ability in some form among childrenwith dyslexia.Conclusion: The results showed that children with dyslexia face somewhat more binocular visionanomalies than children without dyslexia. Thus, it is necessary to conduct a more comprehensiveeye examination before diagnosing dyslexia in a patient.

Syfte: Syftet med studien är att jämföra vergenser, forier, och konvergensnärpunkt (KNP) mellan deltagare diagnosticerade med post-covid samt en kontrollgrupp av deltagare utan post-covid diagnos.  Metod: Studien innefattade 10 patienter diagnosticerade med post-covid samt 10 patienter utan post-covid diagnos, samtliga i Linköping hos Optiker Almå. Alla deltagare fick genomgå en synundersökning inledningsvis och blev tillfrågande om att delta i studien. Initialt uppmättes deltagarnas forier med Schober´s test. Sedan blev patienterna undersökta på konvergensnärpunkt med hjälp av en RAF-stav, samt prismastav för att mäta vergensförmågan.  Resultat: Medelvärdet för vergenserna på avstånd med Bas IN (negativa vergenser) var 7,0 prd för post-covid gruppen, kontrollgruppen hade ett medelvärde på 12.2 prd i motsvarande mätning. Vid Bas UT (positiva vergenser) på avstånd hade post-covid gruppen ett medelvärde på 13,4 prd i jämförelse med 19,3 prd för kontrollgruppen. På 40 cm hade post-covid gruppen ett medelvärde på 13,5 prd för negativa vergenser, kontrollgruppens medelvärde var vid samma mätning 21,6 prd. För positiva vergenser på 40 cm var medelvärdena 17,6 prd för gruppen med post-covid och 27,2 prd för kontrollgruppen. Hela åtta deltagare med post-covid hade en avlägsen konvergensnärpunkt. I kontrollgruppen hade enbart två deltagare en avlägsen konvergensnärpunkt.  Slutsats: Personer med post-covid har nedsatta vergenser i jämförelse med en kontrollgrupp utan post-covid diagnos, där de positiva vergenserna är nedsatta i något störe utsträckning. En nedsatt konvergensförmåga är också förekommande i samband med post-covid. Ingen skillnad i storleken på forier förekom, även om post-covid gruppen uppvisade forier i större utsträckning jämfört med kontrollgruppen.