No description available.

I dagsläget läggs allt större vikt på att producera produkter med lång hållbarhet ur både miljö- och användningssynpunkt. I industrin för arbetskläder är det viktigt att främja produkter med lång livslängd då man ser produkter som förbrukade vid mindre slitage. Efterfrågan av arbetskläder med längre livslängd ligger till grund för detta arbete. Fokus ligger i att undersöka om man kan ta fram en arbetshandske som håller längre än de som finns på marknaden idag. I detta examensarbete har man undersökt om nagellack innehållande polyvinylbutyral kan användas som primer på kromgarvat läder för att skapa en yta med bättre vidhäftningsförmåga till en polyuretanfilm som agerar adhesiv. Man vill kunna fästa friktionsmaterial på läderprodukter, vilket är komplicerat. Genom litteraturstudier, modifieringar av ISO-standarder samt framtagningar av egna testmetoder och referensmaterial, har lämpliga metoder tagits fram för att undersöka huruvida nagellack kan ha en effekt på vidhäftningen mellan läder och polyuretanfilm. Arbetet är ett uppdrag från Ejendals som upptäckt problematiken kring svårigheterna att fästa friktionsmaterial till deras skinnhandskar. I dagsläget finns det handskar tillverkade i PU-läder där möjligheten till vidhäftning av friktionsmaterial är möjligt. Skulle en metod för bättre vidhäftning till läder kunna tas fram skulle arbetshandskar för arbeten inom snickeri, butik och lager kunna tillverkas på ett mer hållbart och långsiktigt vis. Genom att utföra tester har man kunnat undersöka om en kemisk bearbetning, i form av primer, kan öka vidhäftningen mellan läder och PU-film. Studien visar att en förbättring av vidhäftningsförmågan mellan lädret och PU-filmerna kan uppnås med hjälp av nagellacket som använts. Observationerna visar också att tjockleken på PU-filmen är av betydelse för hur väl vidhäftningen binder till lädret. Man valde även att genomföra testerna i vått tillstånd varifrån man kunde konstatera att effekten av vidhäftningen inte påverkades negativt under väta. Efter avslutade tester kunde man konstatera att när en flikning väl uppstått mellan lädret och friktionsmaterialet, krävdes små krafter för att dra isär materialen från varandra. Därför är det av stor vikt att sammanfogningen mellan samtliga material består av starka bindningar. Genom den ökade vidhäftningsförmågan man skapat på lädret, kommer man i framtiden kunna producera produkter med längre hållbarhet än de som används idag. Integrationen av säkerhet i arbetskläder skapar en produkt som har ökat värde ur arbetsmiljösynpunkt, samt hållbarhet.

Den här rapporten behandlar ämnet textila reparationsmaterial. Det är en uppsats på kandidatnivå som har en praktisk ansats och syftar till att produktutveckla för att lösa ett vardagsproblem med arbetskläder som slits ojämnt och därför ofta kasseras i förtid. Nyttan av rapporten är både en tidsbesparing för alla som använder arbetsbyxor som ofta slits sönder i förtid samt den sett ur ett mlijöperspektiv då livslängden för arbetsbyxan utökas när den lagas. För att uppnå detta är det av största vikt att produkten samt applikationen är okomplicerad. Ett antal olika dubbelhäftande tape (adhesive) och smältfilmslim (termoplastiska polyuretaner TPU) har satts samman med tre olika typer av textila varukonstruktioner och textila material, varptrikå i polyester, polyestertwill och bomullstwill. De textila varukonstruktioner som tagits fram för att sättas samman med adhesivet och limfilmen har valts för att testa huruvida den textila strukturen påverkar vidhäftningen. Det material som har valts ut, för att applicera de olika prototyperna av reparationsmaterialet på, är samma bomullstwill som återfinns bland de textila varukonstruktionerna. Av vår marknadsundersökning kan man utläsa att bomullstwill är ett av de vanligast förekommande materialen och textila varukonstruktionerna i ledande producenters arbetsbyxor. Tester har utförts i fem steg och två testomgångar baserat på “Textiles Domestic washing and drying procedures for textile testing”, ISO standard 6330:2012 och med tydliga beskrivningar och illustrationer för att säkerställa kredibiliteten av resultatet. Ett manuellt dragtest har utförts för att efterlikna de påfrestningar produkten behöver utstå under använding. Resultaten av rapporten visar att det går att konstruera ett textilt reparationsmaterial med mycket god vidhäftning och en okomplicerad applikation.

Jordens vattendrag blir alltmer förorenade av tungmetaller, vilket är ett miljöproblem. Forskning visar att alger har en påvisad bra effekt gällande biosorption eller absorption av dessa föroreningar. Syftet med examensarbetet var att utvärdera möjligheterna till vidhäftning av alger på textila material. Målet är att i framtiden utveckla en geotextil som kan eliminera tungmetaller från vatten. Valet att odla alger på textil grundas på dess portabilitet, förmåga att täcka stora ytor, kostnadseffek- tiva produktion och det möjliggör en smidig uppsamling av alger från vattnet. Detta projekt är ett samarbete mellan Smart Textiles och Sveriges Tekniska Forsk- ningsinstitut (SP). Arbetet startades med en litteraturstudie inom ämnet för att få en djupare förståelse inför det praktiska arbetet. I projektet undersöktes materialen bomull och polyester i två olika konstruktioner, tvåskafts- och våffelbindning. Algerna som valdes ut var två arter av blågröna mikroalger, C. kessleri och S. communis. Tillväxten på textilierna pågick i 24 dygn och under processens gång utfördes mätningar och iakttagelser. Resultatet visade att både material och textilens konstruktion hade betydelse för algtillväxten. Bomullsmaterialen fick bättre mätvärden än polyestern. C. kessleri odlat på bomull fick högst värden i flest mätningar. Konstruktionen hade bety- delse då våffelbindningen fick bäst algtillväxt, detta visade sig genom högst viktdifferens vid torrviktsmätningarna. Avslutningsvis utfördes ett experiment för att undersöka om den algbeklädda textilen har förmåga att genom biosorption eller absorption ta upp koppar ur en lösning. Textilen som användes var tillverkad av bomull med våffelbindningskon- struktion och odlad med algen C. kessleri. Mätningarna som utfördes gav svårtol- kade resultat gällande algernas upptagningsförmåga. Referensprovet visade sig ha en förmåga att öka mängden koppar i lösningen. En tanke om detta fenomen var att bomullen besprutas hårt med bekämpningsmedel under odlingen, vilket kan inne- hålla koppar. Mätningarna visade också att de textila substraten med alger, döda som levande, hämmade denna kopparökning vilket tyder på algernas förmåga att ta upp koppar. Experimenten bekräftade att algers vidhäftning på textil är möjlig. Försöket tydde även på att alger har en hämmande effekt av kopparökning i lösning. I framtiden bör mer forskning på textiler i kombination av olika sorters alger genomföras, detta för att öka möjligheterna för tillverkning av en vattenrenade geotextil. Att förbättra och förnya olika reningsprocesser är ett måste för ett fortsatt gott leverne på planeten Jorden. / Program: Textilingenjörsutbildningen

Conqueror for Indigo is production treated with an active chemical to maximize the ink adhesion.ArjoWiggins has found that another chemical, the candidate compound, would improve the propertiesof the paper. ArjoWiggins therefore wish to replace the current compound. To strengthenthe patent requirements for ink adhesion needs to be determined. A theory is developed to whychemicals with certain properties maximize the ink adhesion. Experiments are performed but theresults are inaccurate. The reason for ink adhesion is still unknown.Paper treated with the candidate compound is produced in a production trial and the paper evaluated.The paper shows decreased ink adhesion compared to paper treated with current compoundbut gives higher whiteness, longer shelf life and the formulation is preferred by the milldue to health and safety reasons.

Uppdragsgivaren Precer Group erbjuder tekniska lösningar för produktion av el genom ren förbränning av olika typer av fasta bränslen. Tekniken är anpassningsbar för att användas som återladdningskälla i olika typer av hybridfordon samt för produktion av el till bostäder och fritidshus. Arbetet har som syfte att presentera keramiska material till två olika zoner i Precers generation 2 drivlina där metallbränslen förbränns i en temperatur på 1800 °C. I Zon1 ska keramen klara en maximal temperatur på 2300°C och ha isolationsegenskaper. Till Zon2 önskas förmågan att motstå vidhäftning av heta partiklar och materialet ska kunna appliceras som ytbeläggning på befintligt rostfritt stål. Maximal temperatur i denna zon är 1100°C. Av de material som presenteras i arbetet är fullt stabiliserad Zirkoniumoxid (ZrO2) det enda materialet som klarar temperaturskravet i Zon1. ZrO2 har en låg värmeledningsförmåga på 2W/m*°C vilket resulterar i en god isolationsförmåga. Stora delar av arbetet är riktat till Zon2 där tester påvisar att keramiska material har en bättre förmåga att motstå vidhäftning av heta metallpartiklar än det befintliga rostfria stålet. De tre ytbeläggningar som testades var aluminiumoxid, zirkoniumoxid, och aluminia. Väljs istället att använda solida keramiska material ökar utbudet och material så som kiselkarbid( SiC), aluminiumtitanat(Al2TiO2), och kiselnitrid (Si3N4) är också tänkbara. Ett slutgiltigt materialval ansågs vara svårbedömt då konstruktionsunderlag saknades. / The Client Precer Group offers technical solutions for the production of electricity through clean combustion of various types of solid fuels. The technology is adaptable for use as a recharge source in different types of hybrid vehicles and for the production of electricity to homes. The aim of this exam paper is to examine the possibility to use ceramics in Precers new drivetrain where metal fuels are burned at a temperature of 1800 °C. There are two different zones to examine. In Zon1, the ceramic should withstand a maximum temperature of 2300°C and have insulation properties. The ability to resist adhesion of hot metall particles is desirable in Zone 2, where the maximum temperature is 1100°C. There is also a request that the ceramic is to be applied as a coating. Of the materials that where found, fully stabilized zirconia (ZrO2) is the only material that can withstand the demanding temperature in Zone1. The material has a low thermal conductivity at 2W/m°C that results in good insulation. The ability to withstand adhesion was estimated and the results indicate that ceramic materials have a higher capacity to withstand adhesion of hot metall particles than the existing stainless steel. The three coatings tested where pure Alumina, Zirconia, and Alumina 3% Titania. If solid ceramics are to be used instead, the range of materials is increased. Materials such as Silconcarbide (SiC), Aluminimtitanate (Al2TiO2) and siliconnitride (Si3N4) are also possible candidates. A final choice of materiel was considered to be hard because the lack of design documentation.

Self-compacting concrete has soon been around for a decade. Recently the prefabrication industry has started to use this fairly new concrete type in larger scales, mainly because of its distinctive properties.  There are still certain areas that need to be thoroughly examined, such as bond capacity. There have been very few studies regarding shear capacity due to the fact that the procedure is complicated. This report will highlight a method to examine the shear capacity of different surfaces that have been prewetted as well as non-prewetted surfaces. The surface areas follow BBK 04’s and Eurocode 2’s demand for surface roughness.  A smooth surface will be completed in order to confirm if the different shapes influence the bond strength by shear stress or not.                        The purpose of this essay is to measure the bond strength within the shear capacity as well as examine the impact it has on surface roughness and treatment for shear bond. The method used to identify the shear capacity is called L-shaped Push-Off Test. The dimension of the object was selected with the help of a previous research paper. The Sand-Patch method is predominantly used to measure the surface roughness.  The results showed no difference between the demands of surfaces of BBK04 and Eurocode 2 considering the shear capacity. However the non-prewetted surface was measured with the highest shear capacity value. Apart from the shear strength, deformation was measured in both vertical and horizontal direction and it was clearly shown that the vertical deformation was measured to be ten times higher than the horizontal deformation.  There was no difference between the BBK 04 and Eurocode 2 considering the vertical deformation. However the difference occurred on the horizontal direction between BBK 04 and Eurocode 2 where the specimens of Eurocode 2 received three times higher deformation compared to BBK 04. The conclusion can be drawn that the surface roughness of BBK 04 would be more suitable than eurocode2 considering deformation.      The overall result was that the surface treatment with the demands of BBK 04 and Eurocode 2 showed minor difference after being measured with the Push-Off Test method. This has been confirmed with the estimated shear capacity (1.2 MPa). The results revealed that the treatment of surface could be made in either way, brush or rake. As a conclusion the assessment of the shear strength showed that Eurocode 2's demand is too strict comparing demands of BBK 04. / Att bestämma vidhäftningen mellan prefabricerade element och senare pågjutning på arbetsplats är viktigt. Självkompakterande betong är en betongtyp som flera prefabricerade företag börjat använda på grund av dess goda egenskaper. Dock finns några oklarheter som behöver utredas vidare, exempelvis vidhäftningskapaciteten vid pågjutning. I och med införandet av Eurokod blev det större krav på skrovligheten jämfört med tidigare krav i BBK 04. För självkompakterande betong kan det vara svårt att få till en skrovlighet enligt både BBK och speciellt Eurokod. För undersökning av vidhäftningskapacitet kopplat till draghållfastheten finns beprövade metoder som följer svensk standard. Dock finns ingen svensk standard för vidhäftningsprov för skjuvhållfastheten, bland annat på grund av att för få undersökningar har utförts och att provnings-utförandet är mer komplext. Syftet med denna undersökning är att jämföra olika mätmetoder för att mäta skjuvspänningar för vidhäftningen mellan prefabelement och pågjutningsbetong samt att också undersöka olika metoder för att mäta ytjämnheten. Målet är att identifiera skjuvkapaciteten i vidhäftningen samt få reda på vilken påverkan ytjämnhet och ytbehandling har för vidhäftningen. Detta för att utvärdera om Eurokod 2:s hårdare krav på skrovlig yta är nödvändig jämfört med BBK 04 med avseende på skjuvning. Ytor som ska jämföras är avdragen yta och yta som uppfyller BBK 04:s samt Eurokod 2:s  krav på skrovlig yta. Mätmetoder för skrovlighet ska undersökas för att senare utvärderas och användas i undersökningen.  Förutom dessa ytor som normalt förvattnas ska även en yta som följer BBK 04:s krav på skrovlig yta utan förvattning undersökas om förvattning har någon positiv inverkan på vidhäftningen. Den mätmetod som valdes för att identifiera skjuvhållfastheten var L-formad Push-Off-metod, vilket dimensionerades med hjälp av en referensundersökning. Provkroppen tillverkades i Strängbetongs fabrik i Kungsör och innan pågjutningen utfördes mättes ytjämnheten på vidhäftningsytan med hjälp av Sand-Patch-metoden. För att bekräfta validiteten hos Sand-Patch-metoden användes också en annan mätmetod, så kallad Profilmall. Efter att ytorna var uppmätta och pågjutningen hårdnat skickades provkropparna till CBI Betonginstitut för skjuvhållfasthetsprovning samt tryckprovning. Resultaten från undersökningen visade att inga större skillnader i skjuvhållfasthet mättes mellan Eurokods och BBKs krav på ytjämnhet, men det visade sig att den obehandlade ytan klarade av högst skjuvhållfasthet. Alla värden var betydligt högre än vad både Eurokod och BBK 04 anger för hållfasthetsklassen C45/55. Under provningstillfället upptäcktes sprickbildning vid 85 kN både i den befintliga betongen samt vid pågjutningen på de tunnaste delarna, för samtliga provförsök. Utöver skjuvhållfastheten mättes även deformationer såväl vertikalt som horisontellt och det framgick tydligt i resultatet att vertikala deformationerna var mer än tio gånger större än de horisontella. Ingen skillnad mellan BBK och Eurokod kunde tydas vid vertikala deformationer, dock vid horisontella deformationer mättes Eurokod till tre gånger större horisontella deformationer jämfört med BBK. Detta tyder på att BBKs krav på skrovlighet är bättre än Eurokod ur deformationssynvinkel Med denna undersökning som grund kan tillverkarna välja att avstå från Eurokod 2:s hårdare krav på skrovlig yta och fortsätta att behandla ytan enligt BBK 04. I och med detta menar författarna att Eurokod 2:s hårdare krav på skrovlig yta inte är nödvändig jämfört med BBK 04 med avseende på skjuvning (vidhäftning), vilket var det primära målet för undersökningen.

Allt fler företag går i dagsläget från en linjär till en cirkulär ekonomi med hjälp av implementering av hållbarhetsstrategier. I och med att allt fler företag börjar använda sig av en cirkulär ekonomi har inte alla områden hunnit utvecklats med det. Ett område som är outforskat är reparationsmaterial, som används av företag eller konsumenter som vill reparera deras kläder. I den här studien har tre reparationstejper som existerar på marknaden applicerats på skalmaterial för att studera och kartlägga vilken av dessa som har längst hållfasthet. Studien kommer även att behandla vilken av dessa reparationstejper som lämpar sig för en cirkulär ekonomi. Detta då företag ska kunna erbjuda en reparationstejp som går i enlighet med detta.   Reparationstejperna genomgick fyra olika tester för att testa dess vidhäftningsstyrka, dessa är tvätt-test, vidhäftningstest, dragprovning samt nötningstest. Resultaten utifrån dessa tester visade på att Gore-Tex var den reparationstejp som hade bäst hållfasthet på skalmaterialet. Däremot visade det sig att Tesa Eco Repair var mest lämpad för cirkulär ekonomi, även om Gore-Tex också visade sig kunna ingå i ett slutet system. Gorilla-tejpens vidhäftningsstyrka var bättre än Tesa Eco Repair men eftersom underlag saknas för att ta ställning till om den lämpar sig för cirkulär ekonomi eller inte, går det inte ta ställning till detta.   Denna studie ämnar att rikta sig till företag som vill implementera ett reparationskit eller undersöka vilka reparationsmöjligheter det kan tänkas finnas för både företag och konsumenter. Den kan även finnas som riktlinje för företag som vill erbjuda reparationstejper i sin verksamhet men även för produktutveckling av en reparationstejp som ingår i en cirkulär ekonomi. Den här studien kan spela en stor roll för samhället och företag. Detta då den ger riktlinjer som behövs tas för att följa med i den pågående trend vad det gäller cirkulär ekonomi och hållbar konsumtion. / In the world today, more companies go from a linear economy to a circular economy by implementing sustainability strategies. As more and more companies begin to use a circular economy, not all areas have developed with it. One area that is unexplored is repair material that companies and consumers use if they want to repair their clothes. In this study, three repair tapes that exist on the market Gore-Tex, Tesa Eco Repair, and Gorilla-tape were applied to shell material to examine and map which one of them is the strongest and most durable. This study is also going to discuss which one of the repair tapes is most suitable for a circular economy. This is because companies should be able to offer one repair tape that fits in an circular economy.   The repair tapes were examined through four different experiments to test their adhesion strength including: the laundry test, adhesion test, tensile testing, and abrasion test. The conclusions drawn from these tests showed that Gore-Tex was the strongest repair tape on the shell material. However, the tests also showed that Tesa Eco Repair was most suitable for a circular economy even though Gore-Tex proved to be part of a circular economy. The Gorilla-tape adhesive was stronger than Tesa Eco Repair but since there is no basis for determining whether it is suitable for circular economy or not, it can not be taken into account.   This study is directed to companies that want to implement a repair-kit or investigate what repair opportunities they have, both for companies and consumers. It will serve as a guideline for companies that want to offer repair services in their operation but also for product development of a repair program that can be successful in a circular economy. The study can play a major role for in society and company development as it will give them guidelines on the ongoing trend of circular economies and sustainable consumption.

According to good practice within the Swedish masonry industry brick beams needs to be underpinned during the 28 first days. Masonry craftsmen and construction engineers believe that the supports can be disassembled before this time has elapsed. This will facilitate subsequent entrepreneurs to begin their work earlier. Previous studies on this subject haven’t been done. Within this project tensile tests have been made in order to find out how the adhesion between brick and mortar develops over time, and how the temperature affects it. The aim has been to test if the adhesion is strong enough to remove the underpinning earlier than 28 days. Interviews with bricklayers and project managers have been done to get their point of view on the problem. The result of interviews showed that bricklayers removed the underpinning earlier than 14 days, the results of the traction tests did show that the underpinns can’t be removed after an exact number of days. What determines if the stamp can be picked up earlier is the size of the opening and the temperature it cures in.

Detta examensarbete har genomförts på uppdrag av CBI Betonginstitutet. Handledare till examensarbetet har varit professor Johan Silfwerbrand från CBI och examinator Per Roald från Kungliga Tekniska Högskolan i Haninge.  Idag är betong ett byggmaterial som används i stor omfattning tack vare sin beständighet, miljövänlighet och lönsamhet. Betong hittar man i både gamla och nyproducerade konstruktioner. Även med bra egenskaper kan betong vara ofullkomlig när den prepareras på fel sätt.  För att underlätta gjutning och arbetbarhet av betong användes förut i många fall mycket vatten och detta resulterade i att beständigheten på betong försämrades. De flesta gamla betongkonstruktionerna är nu i stort behov av renovering. Det synliga beviset kan vara spricknärvaro på ytan och detta kan ha följd att vatten tränger in och orsakar bland annat frost- och saltangrepp samt korrosion i armering. Betong som är skadad eller sliten kan behöva renoveras genom att avverkas delvis eller helt. För att hitta en lämplig avverkningsmetod och reparationsmaterial behöver man först ta reda på skadorna, ställa krav på lagningen, tänka på hur lagningen kommer att utföras och hur upprepningen av skadan ska förebyggas. För att reparera den skadade betongen, avverkas den först och sedan gjuts pågjutningar på den friska och kvarstående delen. Pågjutningar används även i flerskiktsgolv t ex gjuts pågjutningar på prefabricerade bjälklag i olika köpcentrum. Det finns flera typer av bilningsmetoder och de påverkar den kvarstående betongen på olika sätt. De mest använda metoder är vattenbilning och hydraulisk bilning. Vattenbilning är den mest använda inom anläggningssektorn och den effektivaste och lönsammaste metoden. Betongen bilas bort med högtrycksvatten och lämnar en grov och skonsam yta på den friska betongen. Hydraulisk bilning är den äldsta, billigaste och enklaste metoden men nackdelen är att den orsakar mikrosprickor i den friska betongen. Efter betongbilningen måste man se till att man har förutsättningar för en god vidhäftning mellan gammal och pågjuten betong. Vidhäftning är beroende av ett antal faktorer och de fem viktigaste av dem är renhet, mikrosprickfrihet, frånvaro av cementhud, god kompaktering och god härdning.  I första delen av examensarbetet testas en provningsmetod som mäter hur ren en motgjutningsyta är. I detta fall används en vit mikrofiberduk som krontrollmätare på renhet. Olika varianter av smuts applicerades på ytan av en betongplatta för att testa mikrofiberdukens uppsugningsförmåga. Mikrofiberduken S-sveptes över den smutsiga betong ytan och redan där sågs det tydligt hur bra mikrofiberduken är på att absorbera smuts. På samma sätt utfördes det på en ren yta och den använda duken förblev vit vilket är ett tydligt bevis på att ytan på betongplatta är helt ren och redo för pågjutning.  Examensarbetets andra del tar upp en jämförelse mellan vidhäftningen på en ren pågjuten motgjutningsyta och en oren motgjutningsyta. Vi studerade renhetens inverkan på vidhäftningen mellan gammal och pågjuten betong och som avverkningsmetod användes vattenbilning. För att utföra det, har två betongplattor gjutits och sedan vattenbilats. Den bilade ytan på både plattorna delades i olika delar, där olika varianter av smuts applicerades på halva betongplattan och andra halvan var den rena referensen. Efter detta göts ny, pågjuten betong på båda betongplattorna. Fyra veckor senare togs dragtester för att se om draghållfasthet försämras i över-, underbetong eller i fogen på grund av orenhet jämfört med referensen.  Renhet har en stor påverkan på vidhäftningen mellan gammal och ny, pågjuten betong. Draghållfastheten försämras om motgjutningsytan inte är helt ren. Beviset är ett brott i fogen mellan betongskikten, med en väldig liten dragkraft och det syns tydligt att smuts som olja eller träflis precis i fogen när borrcylinder dras ut. För att lösa problemet rekommenderas att använda en vit mirakel duk för att vara säker att motgjutningsytan är helt ren innan pågjutningar gjuts på och detta bevisas med en oförändrad vit färg på duken. / This Bachelor’s thesis project has been commissioned by Swedish Cement and Concrete Research Institute. Our supervisor for this thesis project has been Prof. Johan Silfwerbrand and examiner Per Roald from The Royal Institute of Technology in Stockholm. Nowadays, concrete is a building material that is widely used because of its durability, environmental friendliness and profitability. Concrete can be found in both old and new designs produced. Even with good performance concrete can be imperfect when it is prepared incorrectly. To facilitate the handling of concrete plenty of water was often used before and this resulted in concrete deterioration. Many old concrete structures are now in great need of renovation. The visible proof can be the presence of micro cracking on the surface and this may be due to the ingress of water in the concrete and causes including freezing and salt attack and corrosion of the reinforcement.   Concrete that is damaged or worn may need to be removed partly or completely. Appropriate removal methods and repair materials are needed, the causes of damage has to be determined, establishing of requirements for repair of concrete, the process of repairing has to be settled and the prevention of the repetition of the damage has to be determined. The damaged concrete has to be removed and be replaced by new overlay concrete. The overlay concrete is used as well in multi-layer floor, for example in various shopping centers overlay concrete is placed on precast slabs. There are several methods of concrete removal and they have different impact on the surface of the remaining concrete. The most widely used methods are the water jet and the hydraulic jetting. Water jet or hydro demolition is the most widely used in civil engineering sector and an efficient and profitable method. The concrete is removed by high pressure water that leaves a rough and gentle surface of the remaining concrete. Hydraulic jetting is the oldest, most common method and easiest concrete removal method. The negative impact of this method is that it causes micro cracks on the remaining concrete.  After the concrete has been removed there is a need to ensure that the conditions of getting a good bond between the old concrete and the overlay concrete are there. A good bond is dependent on a number of factors, and five of them are most important: micro cracks absence, the absence of laitance layer, cleanliness, high compaction and good curing.   In the first part of the thesis it is tested a test method that measures how clean the surface, there the overlay concrete will be placed, is. In this case, a white microfiber cloth is used as the crown control measure of cleanliness. Different types of dust and contaminations are applied to the surface of a concrete slab to test the cloth’s capacity to absorb the contaminations. The microfiber cloth is swept with S-pattern onto the contaminated concrete surface and already there it was obvious how good microfiber cloth is at absorbing dirt. In the same way this process was performed on a clean surface and the cloth remained white which is a clear proof that the surface of the concrete slab is perfectly clean and ready for casting.  The second part of this thesis deals with a comparison between the adhesion to a clean surface and unclean one. We study the effect of cleanliness on the bond between old concrete and a new-cast concrete overlay with water jet as a removal of the old concrete. To perform it, two concrete slabs were cast and then water jetted. The jetted surfaces of both slabs were divided into different zones, in which different varieties of contaminations were applied to half of the concrete slab and the other half remained clean as a reference zone. After this step the overlay concrete was cast on the surface of both concrete slabs. Four weeks later the test of the tensile bond strength was performed to observe where the strength has been poor and where the fracture of the concrete slabs has been, in other words if the fracture will be whether in the new-cast overlay concrete, in the bond zone or in the substrate concrete.   Cleanliness has a profound influence on the bond between old and new cast concrete. The tensile strength is poor on the concrete where the surface wasn’t clean enough. The proof is a fracture on the bond between the concrete layers, with less tension force and it is clearly visible dirt such as oil or chips just on the interface when the drilling cylinder is pulled out. To solve this problem it is advised to use a white miracle cloth to be sure that the surface is completely clean before placement of the new-cast concrete.