Syftet med denna uppsats är att analysera filmen Waking Life (Richard Linklater, 2001) utifrån David Bordwells narratologiska perceptionsteorier för att tydliggöra filmens narrativa konstruktion på ett kognitivt plan. På senare år har det kommit allt fler filmer som utmanar åskådaren med ett experimentellt berättelseformat. Waking Life tillhör den gruppen men lämnar också extra rum för åskådarens egna tolkningar. Genom ett fokus på filmens protagonist och dennes öde så riktar uppsatsens näranalys in sig på filmens underliggande berättelse, som i filmen döljer sig och samtidigt blandas med filmens filosofiskt inriktade innehåll. Näranalysen anknyter ständigt till Bordwells teorier som också visar sig vara väl användbara för en grundläggande linjär analys, men uppmärksammar samtidigt vissa av teorins brister. Sammanfattningsvis förtydligar uppsatsen detta genom att peka på vikten av åskådarens medvetenhet om vem eller vilka det är som egentligen berättar en film. Här är Waking Life med sitt experimentella narrativa upplägg och känslan av ett högst personligt berättande ett passande exempel.

With its focus on the relationship between dreamscape and death, this study examines the possibility of indirectly experiencing – through writing and dreaming – that which cannot be directly experienced, namely death. In considering this possibility, the thesis engages at length with Maurice Blanchot's argument that death, being irrevocably absent and therefore unknowable, is not open to presentation or representation. After explicating certain of this thinker's theories on the ambiguous nature of literary and oneiric representation, and on the forfeiture of subjective agency that occurs in the moments of writing and dreaming, the study turns to an examination of the manner in which such issues are dealt with in selected dreamscapes. With reference to David Malouf's An Imaginary Life, Alan Warner's These Demented Lands, Cormac McCarthy's The Road, and Richard Linklater's Waking Life, the thesis explores the literary and cinematic representation of human attempts to define, resist, or control death through dreaming and writing about it. Ultimately, the study concludes that such attempts are necessarily inconclusive, and that it is only ever possible to represent death as a (mis)representation.