An analysis of American independent cinema from 1990 until 2007, with an emphasis on these films? relationship to the Remarriage Comedies of the 1930s and 1940s. There is a uniquely American tendency to use cinema to reevaluate marriage that was most clearly evident in the Remarriage Comedies of the 1930s and 1940s, this thesis contends that this tendency has emphatically reemerged in American independent cinema since 1990. Using detailed analyses of films that most clearly evidence the persistence of this theme, this thesis explores, in-depth, four films: Hal Hartley?s Trust (1990), Richard Linklater?s Before Sunrise (1995) and Before Sunset (2004), and Aaron Katz?s Quiet City (2007). These four films combine to form a coherent vision of a new perspective on romantic coupling, uniting to together show what they are rebelling against, what their new relationships should be built upon, and, finally, what the new kind of relationship that they present can look like. The definitively American theme that is delineated in these four films not only forms a clear connection to the history of American cinema, but also shows how new generations approach the essential questions implicit in coupling and marriage.

Syftet med denna uppsats är att analysera filmen Waking Life (Richard Linklater, 2001) utifrån David Bordwells narratologiska perceptionsteorier för att tydliggöra filmens narrativa konstruktion på ett kognitivt plan. På senare år har det kommit allt fler filmer som utmanar åskådaren med ett experimentellt berättelseformat. Waking Life tillhör den gruppen men lämnar också extra rum för åskådarens egna tolkningar. Genom ett fokus på filmens protagonist och dennes öde så riktar uppsatsens näranalys in sig på filmens underliggande berättelse, som i filmen döljer sig och samtidigt blandas med filmens filosofiskt inriktade innehåll. Näranalysen anknyter ständigt till Bordwells teorier som också visar sig vara väl användbara för en grundläggande linjär analys, men uppmärksammar samtidigt vissa av teorins brister. Sammanfattningsvis förtydligar uppsatsen detta genom att peka på vikten av åskådarens medvetenhet om vem eller vilka det är som egentligen berättar en film. Här är Waking Life med sitt experimentella narrativa upplägg och känslan av ett högst personligt berättande ett passande exempel.

Syftet med denna studie är att undersöka hur filmen Before Sunset (2004) skapar dramaturgi med dialog. Genom att analysera filmens dialog utifrån dramaturgiska begrepp i den klassiska berättarstrukturen ska studien se om begreppen kan likställas i verbal handling. Episk/lyrisk dramaturgi kontrasterar analysen för fördjupad förståelse och belyser andra förhållningssätt till berättarstruktur. Undersökningen finner att det går att likställa den klassiska berättarstrukturens dramaturgiska begrepp i filmens dialog. Den episk/lyriska dramaturgin går att identifiera i filmens berättande genom temat – tid och minnen som filmens dialog är strukturerad av. Analysen framför att klassisk berättarstruktur saknar verbal handling som ett definierat dramaturgiskt begrepp som går att dramatisera utifrån.