Vatten är en nödvändig resurs för allt liv på jorden. Med en ökande befolkningsmängd förväntas även sötvattenanvändningen att öka, vilket ställer krav på att hanteringen av de vattenresurser som finns sker på ett hållbart sätt. Jordbrukssektorn är i dagsläget den största konsumenten av vatten, varpå det är viktigt att uppmärksamma konsumenter om vattenanvändning vid produktion av livsmedel så att kunskapen ökar kring hur vatten används idag. Ett verktyg för att bedöma miljöpåverkan från vattenanvändning är det så kallade vattenfotavtrycket. De senaste åren har flera beräkningsmetoder tillkommit för att beräkna vattenfotavtryck, och dessa tar hänsyn till olika aspekter. Syftet med denna studie var att utvärdera tre sådana metoder och använda dem för att beräkna vattenfotavtrycket för ett antal livsmedel, jämföra resultatet och slutligen ta fram en rekommendation kring vilken eller vilka metoder som lämpar sig för konsumentvägledning. De metoder som undersöktes var TOTAL som är en metod av Water Footprint Network (WFN), metoden WSI och metoden AWARE. Resultatet visade att vissa nötter fick särskilt högt vattenfotavtryck oavsett vilken metod som användes, för exempelvis mandlar erhölls med respektive metod ett vattenfotavtryck motsvarande 15 m3 vatten/kg, 3,3 m3 WSI-H2O-ekvivalenter/kg samt 165 m3 AWARE-H2O-ekvivalenter/kg. Att resultaten har olika enheter samt storleksordningar beror på att metoderna är olika uppbyggda. Generellt fick baljväxter, spannmål samt frukt och grönt låga resultat, dock varierade resultaten något beroende på vilken metod som användes. Detta beror bland annat på att endast WSI och AWARE tar hänsyn till hur den lokala vattensituationen ser ut där vattnet används. Vid jämförelse av metoderna ansågs både metoden TOTAL samt AWARE vara lämpliga att använda för konsumentvägledning då den förstnämnda är väl beprövad samt lättförstådd medan den sistnämnda är en uppdaterad indikator som tar hänsyn till lokal vattenbrist. / Water is a vital resource for all life on earth. With an increasing population, the use of freshwater is also expected to increase, which requires a sustainable management of existing water resources. The agricultural sector is currently the largest consumer of water, and it is important to pay attention to consumers about water use in food production so that knowledge is increasing about how water is used today. The so-called water footprint is a tool for assessing the amount of water used to produce a good or a service. In recent years, several calculation methods have been added to calculate water footprints, and these take into account various aspects. The purpose of this study was to evaluate three such methods and use them to calculate the water footprint for a number of foods, compare the results and finally give a recommendation on which method or methods that are best suited for consumer guidance. The assessed methods were TOTAL by Water Footprint Network (WFN), the WSI method and the AWARE method. The results showed that some nuts had a particularly high water footprint regardless of the method used. Almonds, for example, obtained with each method a water footprint corresponding to 15 m3 water/kg, 3.3 m3 WSI-H2O-equivalents/kg and 165 m3 AWARE-H2O-equivalents/kg. The fact that the results have different units and orders of magnitude is because the different structure of the methods. Generally, legumes, cereals and fruits and vegetables had low water footprints, but the results varied somewhat depending on the method used. This is partly due to the fact that only WSI and AWARE take into account how the water situations looks where the water is used. When comparing the methods, both TOTAL and AWARE were considered suitable for use for consumer guidance, since the former is well-proven and easily understood while the latter is an updated indicator that takes local water shortage into account.

Water is an irreplaceable resource and the strain on it is getting tougher. Around 40 per cent of the water withdrawn in Europe is for industrial use. With a growing population and an increased demand for food and energy per capita, the demand and pressure on our water resources will increase. CEEQUAL is a rating scheme for the civil construction industry and has raised the water footprint as an important sustainability issue to consider when choosing building materials. There is however little knowledge within the industry of how to do this. This paper offers information regarding available water footprint tools and gives a practical example using two of the most developed methods; the Water Footprint Network (WFN) method and Life Cycle Analysis (LCA). The case study showed that the results are very dependent on which method one chooses. The LCA method gives a bigger footprint since it is more inclusive than the WFN method. There are however some similarities when looking at which of the materials that are high-risk and low-risk materials when it comes to freshwater footprint. Among the studied products, steel was the material that uses and consumes the most water per kilogram, and could also be imported from water scarce areas. Fill material had a low water consumption and use per kilogram, but the huge amount used in the project makes it the material that used and consumed most water in total. Fill material is most often produced locally because of the large amount used, and was therefore not as significant when weighting the results by a water stress index. Calculating a water footprint can be used as a part of declaring the environmental performance of a project by including it in an Environmental Product Declaration (EPD), a sustainability report or by setting up an Environmental Profit and Loss (E P&L) account for water. It can also be used to identify and assess risks related to water use. / Färskvatten är en begränsad, men förnybar resurs som på grund av sina unika egenskaper saknar substitut i många processer och användningsområden. Resursen är ojämnt fördelad över världen och många lever idag i vattenstressade regioner. I Europa står industrisektorn för cirka 40 procent av det totala vattenuttaget. Med en växande befolkning och ökad efterfrågan på mat och energi per capita kommer konkurrensen om vattenresurserna att bli hårdare. Vi måste därför anpassa oss efter denna verklighet och framtid och börja använda våra färskvattenresurser mer effektivt. Certifieringssystemet CEEQUAL har lyft vattenavtryck för byggprodukter som en viktig fråga vid val av material. Inom branschen vet man i dagsläget inte hur man ska hantera den frågan och utgångspunkten för denna rapport är att ge vägledning bland de metoder som finns tillgängliga idag samt att ge ett praktiskt exempel på två av de mest utvecklade metoderna, Water Footprint Network (WFN) metoden och livscykelanalys (LCA). Som ett praktiskt exempel utfördes en fallstudie som visade att resultatet av en vattenavtrycksanalys beror väldigt mycket på vilken metod som väljs, vilket innebär att harmonisering inom branschen är viktigt. LCA-metoden ger ett större avtryck än WFNmetoden då metoden inkluderar fler typer av vattenanvändning. Av de studerade materialen visade sig stål vara det som både använder och förbrukar mest vatten per kilogram. Det är också ett material som i betydande grad importeras från regioner som kan vara vattenstressade. Fyllnadsmaterial var ett av materialen med lägst vattenavtryck per kilogram, men då det används i så stora mängder i anläggningsprojekt är det detta material som bidrar med störst totalt vattenavtryck. På grund av den stora mängd som används utvinns fyllnadsmaterial dock oftast lokalt. Detta gör att vattenavtryckets signifikans minskar när det viktas med ett vattenstressindex, då det generellt finns gott om vatten i Sverige. Vattenavtryck kan användas till deklaration av potentiell påverkan på vattenresurser genom att inkludera resultatet i en miljövarudeklaration eller hållbarhetsrapport. Det kan även användas i ett naturkapitalkonto (E P&L) för vatten eller för att identifiera risker kopplade till vattenanvändning samt ge vägledning vid materialval och val av leverantör.