På senare tid har koldioxidavtryck och det ekologiska fotavtryck som vi människor lämnar efter oss fått större uppmärksamhet. Vattenavtryck är däremot något som i Sverige inte förekommer lika frekvent i olika medier. Definitionen på vattenavtryck är den mängd vatten som konsumeras för att producera en vara eller tjänst i alla processens ingående delar och finns dolt i den färdiga produkten. För att ur vattensynpunkt beräkna påverkan av en process finns en mängd olika vatten-avtrycksmetoder. Hoekstra och Hung (2002) introducerade under tidigt 2000-tal konceptet Water Footprint, vattenavtryck. År 2010 publicerade de en global standard för beräkning av vatten-avtrycket hos en process, produkt, producent eller konsument som idag används världen över av olika organisationer och verksamheter. Med fokus på nötfärsbiffen syftar studien i denna rapport till att beräkna och utvärdera vattenavtrycket hos en konventionell och en ekologiskt framställd hamburgare, med målet att kvantifiera och jämföra den relativa betydelsen av de olika produktionsstegen. Att göra en analytisk bedömning av ineffektiva processer och kritiskt granska data samt beräkningsmetoden är även en del av målet. Platsspecifika data kunnat användas för att åstadkomma ett trovärdigt resultat genom att studera en konventionell och en ekologisk gård. För att presentera ett jämförbart värde för en hel hamburgare har resultat från tidigare publikationer använts. Resultaten visar att vattenavtrycket av en konventionell hamburgare är ungefär hälften så stort som för en ekologisk och samma resultat gäller för enbart nötfärsbiffen. Nötköttet står för den betydande delen då vegetabilierna i snitt endast utgör cirka 5 % av det totala vattenavtrycket. Att räkna på vattenavtryck är en komplicerad process där många parametrar hanteras. Valet av data är avgörande då felen i beräkningarna ackumuleras i varje steg. Även om metoden är en förenkling av verkligheten kan vi konstatera att resultaten pekar på att en utveckling mot en lägre köttkonsumtion är nödvändig för att minska miljöpåverkan. / The carbon- and ecological footprint due to human activities has in later years gained more attention. In the Swedish media however the water footprint is not as commonly heard of. The definition of a water footprint is the amount of water consumed within the different steps of production of goods and services, the embedded water in the final product or service. There are different methods to calculate the water consumption and water footprint in production in order to measure environmental impact from a water perspective. During the early 21st century Hoekstra and Hung (2002) introduced the concept of water footprint and in 2010 a global standard was published. This study means to calculate and analyze the water footprint of a conventional and organically produced hamburger, with the aim to quantify and compare the relative importance of different production steps focusing on the beef. To evaluate the ineffective processes and the calculation method as well as critically review data are also part of the purpose. Two specific farms have been examined to achieve site specific data on conventional and organic meat production. Some results from previous official publications have been used to fill in data in order to enable analysis of a complete hamburger. The result shows that the water footprint of the conventional hamburger is approximately half of the organic one, with the same results showing regarding the ground beef. In both cases the water footprint of the vegetables constitutes about 5 % of the total. Calculating the water footprint is a complicated process with many parameters to consider. The selection of data is crucial due to errors in data accumulating in every step of the calculating process. Ever though the method is a simplification of reality we conclude that the results are pointing to the importance of a higher awareness of the environmental impact of meat consumption.

Water is an irreplaceable resource and the strain on it is getting tougher. Around 40 per cent of the water withdrawn in Europe is for industrial use. With a growing population and an increased demand for food and energy per capita, the demand and pressure on our water resources will increase. CEEQUAL is a rating scheme for the civil construction industry and has raised the water footprint as an important sustainability issue to consider when choosing building materials. There is however little knowledge within the industry of how to do this. This paper offers information regarding available water footprint tools and gives a practical example using two of the most developed methods; the Water Footprint Network (WFN) method and Life Cycle Analysis (LCA). The case study showed that the results are very dependent on which method one chooses. The LCA method gives a bigger footprint since it is more inclusive than the WFN method. There are however some similarities when looking at which of the materials that are high-risk and low-risk materials when it comes to freshwater footprint. Among the studied products, steel was the material that uses and consumes the most water per kilogram, and could also be imported from water scarce areas. Fill material had a low water consumption and use per kilogram, but the huge amount used in the project makes it the material that used and consumed most water in total. Fill material is most often produced locally because of the large amount used, and was therefore not as significant when weighting the results by a water stress index. Calculating a water footprint can be used as a part of declaring the environmental performance of a project by including it in an Environmental Product Declaration (EPD), a sustainability report or by setting up an Environmental Profit and Loss (E P&L) account for water. It can also be used to identify and assess risks related to water use. / Färskvatten är en begränsad, men förnybar resurs som på grund av sina unika egenskaper saknar substitut i många processer och användningsområden. Resursen är ojämnt fördelad över världen och många lever idag i vattenstressade regioner. I Europa står industrisektorn för cirka 40 procent av det totala vattenuttaget. Med en växande befolkning och ökad efterfrågan på mat och energi per capita kommer konkurrensen om vattenresurserna att bli hårdare. Vi måste därför anpassa oss efter denna verklighet och framtid och börja använda våra färskvattenresurser mer effektivt. Certifieringssystemet CEEQUAL har lyft vattenavtryck för byggprodukter som en viktig fråga vid val av material. Inom branschen vet man i dagsläget inte hur man ska hantera den frågan och utgångspunkten för denna rapport är att ge vägledning bland de metoder som finns tillgängliga idag samt att ge ett praktiskt exempel på två av de mest utvecklade metoderna, Water Footprint Network (WFN) metoden och livscykelanalys (LCA). Som ett praktiskt exempel utfördes en fallstudie som visade att resultatet av en vattenavtrycksanalys beror väldigt mycket på vilken metod som väljs, vilket innebär att harmonisering inom branschen är viktigt. LCA-metoden ger ett större avtryck än WFNmetoden då metoden inkluderar fler typer av vattenanvändning. Av de studerade materialen visade sig stål vara det som både använder och förbrukar mest vatten per kilogram. Det är också ett material som i betydande grad importeras från regioner som kan vara vattenstressade. Fyllnadsmaterial var ett av materialen med lägst vattenavtryck per kilogram, men då det används i så stora mängder i anläggningsprojekt är det detta material som bidrar med störst totalt vattenavtryck. På grund av den stora mängd som används utvinns fyllnadsmaterial dock oftast lokalt. Detta gör att vattenavtryckets signifikans minskar när det viktas med ett vattenstressindex, då det generellt finns gott om vatten i Sverige. Vattenavtryck kan användas till deklaration av potentiell påverkan på vattenresurser genom att inkludera resultatet i en miljövarudeklaration eller hållbarhetsrapport. Det kan även användas i ett naturkapitalkonto (E P&L) för vatten eller för att identifiera risker kopplade till vattenanvändning samt ge vägledning vid materialval och val av leverantör.