Lic.-avh. (sammanfattning) Luleå : Luleå tekniska universitet, 2009. / Härtill 3 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Linköping : Linköpings universitet, 2008. / Härtill 7 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Luleå : Univ., 2002. / Härtill 6 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Linköping : Univ., 2004. / Härtill appendix + 8 uppsatser.

Diss. Luleå : Luleå tekniska univ., 2008. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Sveriges lantbruksuniv. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. Linköping : Univ., 2002.

I samband med en ökad befolkningstillväxt och en ökad ekonomisk tillväxt påverkas konsumtionen och produktionen av olika varor, vilket leder till ökad efterfrågan på råvaror. En del av efterfrågan kan mötas genom återvinning, men problemet är att avfallsströmmar ofta innehåller en blandning av ämnen. Detta leder till en spridning av farliga ämnen, där mängden farliga ämnen måste minska i strävandet mot en cirkulär ekonomi. Vid konstruktionen av olika anläggningsprojekt finns det möjligheter att förbättra hushållningen av resurser genom att återanvända avfall. Avfallet avser restprodukter, jord och sorterad bygg- och konstruktionsavfall enligt Danmark, vilket skiljer sig från Sverige som avser avfall med främst geologiskt ursprung. Syftet med denna rapport var att identifiera utgångspunkter för att reglera farliga ämnen, samt att förstå vilka prioriteringar som har gjorts och vilka konsekvenser det får på gränsvärdena. Detta genomfördes genom att jämföra Sverige och Danmark för att se hur utgångspunkterna kan hjälpa till att förstå likheter och skillnader. Resultatet baseras på en textanalys av ett fåtal myndighetsrapporter som var till underlag för gränsvärdena, där intervjuer med relevanta aktörer har genomförts i ett tidigt skede för att förtydliga innehållet i rapporterna.  Resultatet visar att Sverige anser att både skydd av hälsa och miljö är viktiga utgångspunkter vid framtagandet av olika gränsvärden. Danmark prioriterar främst skydd av hälsa, där olika modeller och antaganden lett till att gränsvärdena skiljer sig mellan länderna. Resultatets jämförande del visar att länderna använder olika metoder och antaganden när de ta fram gränsvärden för totalhalt och utlakning. Detta är en av anledningarna till att gränsvärdena skiljer sig. / Population and economic growth have affected the increase of consumption and production of goods, and with that the demand for raw materials. A part of the demand can be met through recycling, the only issue is that the waste streams are not in the form of pure materials. Often, they contain a mixture of substances, which affects the dispersion of hazardous substances. Therefore, the reduction of these substances is necessary in a circular economy. Reuse of waste- based aggregates is possible for construction facilities and is a way to improve resource management. In the case of Denmark, the referred waste consists of residual products, soil, and sorted building and construction materials, which differs from Sweden. Instead, Sweden refers to waste of mainly geological origin. The purpose of this study was to identify different approaches and starting points to regulate hazardous substances and to understand how various priorities affected the limit values. A comparison between Sweden and Denmark was done for a better understanding of the differences and similarities. A qualitative method was used based on interviews with relevant actors in addition to a text analysis of government background reports. The interviews helped to understand and clarify the information in the reports at an early stage.  The results show that Sweden prioritizes the protection of health and the environment, which are their main starting points when producing the limit values. Denmark also prioritizes health, where they use other models and values when producing the limit values. The comparison shows that the countries use different methods and assumptions when calculating the limit values for total content and leaching. This is a part of the explanation to why there is a difference in their legislation.

Givet det ohållbara resursuttag som idag krävs för att tillgodose samhällets konsumtion, föreligger ett stort behov att övergå till en mer cirkulär ekonomi. En nyckelkomponent i denna övergång är att utifrån avfallshierarkin förbättra vår avfallshantering, exempelvis genom att se till att öka andelen som går till materialåtervinning och minska den som går till energiåtervinning. En strategi som föreslagits för detta är Product Service Systems (PSS), som till stor del går ut på att övergå till affärsmodeller med en högre grad av tjänstefiering, vilket innebär att en större del av värdeskapandet utgår från tjänster iställer för produkter.  Med hänseende på behovet av cirkularitet är detta synnerligen aktuellt för textilier. Till skillnad från många andra material som glas och papper, återvinns textilier nästan inte alls i Sverige. Däremot har vissa pilotprojekt etablerats på senare år, framförallt för att ta hand om svenska regioners sjukvårdstextilier då dessa flöden har en högre grad av homogenitet än konsumenttextilier. Med offentliga upphandlingsprocessens potential till förändring som utgångspunkt, genomfördes intervjuer med relevanta aktörer inom värdekedjan för textilåtervinning i tre regioner. Dessa intervjuer utgjorde ett underlag för att utreda huruvida en högre grad av tjänstefiering bör influera regionerna i deras upphandlingsprocess samt vilken roll övriga aktörer kan spela i skiftet mot en högre grad av textilåtervinning.  Trots en varierande grad av tjänstefiering i de tre regionerna fanns ett stort överlapp i vilka hinder och möjligheter till en ökad grad av textilåtervinning som identifierades, inte bara av representanterna för regionen utan även övriga aktörer. Ett brett konsensus fanns om att en informationsasymmetri mellan region och leverantör existerade, även om de föreslagna lösningarna på detta varierade. Många av de lösningar som föreslogs som svar på de identifierade hindren hade kommunikation som ett centralt tema. Trots att PSS ofta lyfts som ett sätt att facilitera kommunikation mellan aktörerna, tycks de varierande graderna av tjänstefiering i fallstudierna inte vara den avgörande faktorn för huruvida värdekedjan präglas av bättre förutsättningar för ökad textilåtervinning. Den kommunikation som värdekedjans aktörer efterfrågar, föreslås istället faciliteras av horisontell kommunikation mellan regionerna, där erfarenheter och insikter från innovativa upphandlingsprocesser kan dissemineras till andra regioner, samt genom vertikala kommunikationsplattformar där värdekedjans aktörer kan erbjudas insikt i varandras problemformuleringar och behov.  Vidare valde många aktörer att belysa värdet av långsiktighet i relationerna, något som Lagen om Offentlig Upphandling (LOU) i viss mån tycks utgöra ett hinder för, delvis på grund av de tidsmässiga avtalsbegränsningar som finns idag. Relaterat till detta ansågs även avfallstaxonomin utgöra ett hinder för etablerandet av cirkulära textillösningar. Dessa slutsatser påkallar behovet av att se över dessa lagar, framförallt utifrån ett cirkulärt perspektiv, till skillnad från det linjära perspektiv som präglade tiden då dessa utformades. / Given the unsustainable extraction of resources required today to meet society's current  levels of consumption, the urgency to move towards a more circular economy is acute. A key component in this transition is to improve our waste management in accordance with the waste hierarchy, for example by ensuring an increase in the share of material recycling. One strategy that has been proposed for this is Product Service Systems (PSS), which largely involves moving to business models with a higher degree of servicification, meaning that a larger part of the value creation is based on services instead of products.  With regards to this need for circularity, textiles are a particularly relevant topic. As opposed to other materials such as glass and paper, textile recycling is practically non-existent in Sweden today. However, some pilot projects have been established in recent years, primarily to handle the waste streams of healthcare textiles stemming from Swedish regions, as these flows have a higher degree of homogeneity than consumer textiles. With the capacity for change inherent in the public procurement framework used as a starting point, interviews were conducted with relevant actors in the textile recycling value chain for three regions. These interviews formed a basis for investigating whether a higher degree of servicification should influence the regions in their procurement process and what role other actors can play in the transition towards a value chain with a higher degree of textile recycling.  Despite a varying degree of servicification in the three regions, there was a considerable overlap in the obstacles and opportunities identified by the actors as important in the work towards an increased degree of textile recycling, not only by representatives of the regions themselves but also by other actors. There was a broad consensus that an information asymmetry between region and supplier existed, although the solutions proposed to this end varied. Many of the solutions that surfaced in response to the identified obstacles had communication as a central theme. Although PSS is often highlighted as a way of facilitating communication between actors, the varying degree of servicification in the case studies do not seem to be the decisive factor as to whether the value chain is conducive to an increased textile recycling or not. Rather, the type of communication that the actors in the value chain favored, were suggested to be facilitated by both horizontal communication between regions, where insights gained through the deployment of innovative procurement processes could be disseminated to other regions, as well as through vertical communication platforms where the actors in the value chain can acquire insight into each other's respective view of what difficulties and needs exist in the value chain.  Furthermore, many actors chose to highlight the value of long-term relationships in the value chain, which the Public Procurement Act (LOU) to a certain extent seems to discourage today, partly because of the constraints on the duration of the contracts between the supplier and the region. Additionally, the waste taxonomy was also considered to be an obstacle to the establishment of circular textile solutions. These conclusions call for a review of these laws, primarily from a circular perspective, as opposed to the linear perspective that characterized the time when they were drafted.

Plastic materials are widely used in different applications by the industry. Given its different properties, there is a wide range of utilization opportunities. From an environmental perspective, some of these properties imply a challenge for the recycling of these materials. Over the years, Deposit Return Systems (DRS) have been formulated and developed aiming to increase recycling rates of these materials. This study aims to determine if the expansion of the DRS for plastic materials can tackle current technical and logistical challenges that hinder the recyclability of these materials in Sweden. Specifically, it maps the actors and processes involved in the plastic value chain, identifying current challenges that affect the recyclability of the materials but also opportunities to increase the rates of recycling. Finally, after studying and characterizing different DRS implemented around the world, recommendations are given on what types of DRS expansions could be suitable for the Swedish context.  Based on a literature review the current Swedish plastic value chain is studied and technical and logistical challenges are identified along it. Simultaneously the study investigates technological developments and innovations intended to improve the recyclability of the plastic materials. One of the main challenges identified is the fragmentation along the value chain, which is a barrier to utilizing the system to its full potential in terms of generating recyclable material as well as establishing well-functioning value regeneration of the materials. This information is useful to discussions on a future expansion of the DRS in Sweden.  Likewise, after describing the different DRS options studied, recommendations are given for its implementation. The analysis concludes that given the current context that includes the start-up of a large sorting facility, the most promising option would be to opt for a design & sorting incentivizing DRS that is relying on the conventional waste management and does not require major investments in infrastructure. Other options are not discarded, but it is recognized that these may be more costly or more technologically demanding, also requiring more research to give an assertive assessment. / Plastmaterial används ofta i olika applikationer av industrin med tanke på dess olika egenskaper. Miljömässigt innebär några av dessa egenskaper en utmaning för återvinning av dessa material. Under åren har pantsystem (Deposit Return Systems (DRS)) formulerats och utvecklats för att öka återvinningsgraden för dessa material. Denna studie syftar till att avgöra om expansionen av DRS för plastmaterial kan hantera nuvarande tekniska och logistiska utmaningar som hindrar återvinningsbarheten av dessa material i Sverige. Specifikt kartlägger uppsatsen de aktörer som är involverade i plastvärdekedjan och identifierar nuvarande utmaningar som påverkar materialens återvinningsbarhet, men också möjligheter att öka återvinningsgraden och slutligen efter att ha studerat olika DRS implementerade runt om i världen ges rekommendationer om huruvida vissa av dem är lämpliga för det svenska sammanhanget.  Baserat på en litteraturstudie studeras den nuvarande svenska plastvärdekedjan och tekniska och logistiska utmaningar identifieras längs den. Samtidigt undersöker studien teknisk utveckling och innovationer som syftar till att förbättra återvinningsbarheten hos plastmaterialen. En av de viktigaste utmaningarna som identifierats är fragmenteringen och underutvecklingen längs värdekedjan, särskilt återvinningssektorn. Denna information är användbar för att fastställa trender i branschen men är också viktig att tänka på i formuleringen av en expansion av DRS i Sverige.  På samma sätt, efter att ha beskrivit de olika DRS-alternativen, ges rekommendationer för dess genomförande. En slutsats är att med tanke på det nuvarande sammanhanget som inkluderar start av en stor sorteringsanläggning är det mer genomförbart att välja en modell för DRS som integreras i nuvarande kommunala avfallshantering och inte kräver större investeringar i infrastruktur. Systemet ska bygga på att skapa incitament för återvinningsbar design såväl som för ytterligare sortering. Andra alternativ avfärdas inte, men dessa kan vara mer kostsamma eller mer tekniskt utmanande och kräver mer forskning.