Denna uppsats beskriver hur processen har gått till när allmänbikten introducerades i Syrisk-ortodoxa kyrkans liturgi under sent 1900-tal. Uppsatsen identifierar historiska källor som omnämner och har infört allmän bikt i den Syrisk-ortodoxa liturgin. En identifiering av motivet till införandet av den allmänna bikten ges samt en analys av dess plats i liturgin och förslag för framtida åtgärder gällande den allmänna bikten.

In the town of Södertälje, a great number of ecclesiastical denominations are represented, a majority of which with roots in the Middle East. To a person attending several various Christian services at many different churches, the diversified ecclesiastical scene offers many similarities among the different denominations, as well as many differences between them. An obvious difference is the view of ministry. In the Church of Sweden women may be ordained, whereas this is not possible in the Chaldean-Catholic Church or the Syrian-Orthodox Church. This paper describes how some ordinary worshippers, members of the Chaldean-Catholic Church or the Syrian-Orthodox Church, look upon their own religious practices in view of the fact that they belong to minority denominations in a secularized society in which the Church of Sweden is the major church. This paper has a Theological as well as a Sociological perspective, since these two perspectives have a reciprocal effect on each other regarding the creating of identities of both informants and churches. An important aspect of this paper is the informants’ view of the relationship between priesthood and gender. It will be obvious that the informants’ opinions of who may be allowed to take Holy Orders depend more on the person’s eligibility than on gender, irrespective of traditions in their denominations. In spite of the fact that women are not ordained in either of the churches dealt with in this paper, the informants hold the view that this may change with time. Instead, they mean that this is one in a row of adaptations that should be carried out by their churches, in order for them to be able to continue to exist in Södertälje and to achieve an ongoing increase in numbers. However, the question of priesthood and gender is complicated, partly due to traditions in their home countries, but also since the bodies of men and women, respectively, are regarded differently in Orthodox theology, not least so in comparison with that of the Church of Sweden. In this paper the informants also express questions arisen from encounters between their respective home countries and Sweden. Primarily, those questions are about the possible effects that may occur when ecclesiastical traditions meet secular values. That affects the informants’ views of culture and nationality, as well as the meaning of being an individual in a group, profoundly marked by church traditions in a society as individualistic as Sweden. / I Södertälje finns ett stort antal kyrkliga samfund representerade, flertalet med rötter i Mellanöstern. Det kyrkliga landskapet medför att det för den kyrkobesökare som rör sig i flera olika kyrkorum, är lätt att upptäcka många likheter mellan de olika kyrkliga samfunden, men också flera skillnader. En påtaglig skillnad är synen på prästämbetet. I Svenska kyrkan kan kvinnor vara präster, medan detta inte är möjligt i Kaldeisk-katolska kyrkan eller i Syrisk-ortodoxa kyrkan.   Den här uppsatsen handlar om hur några vanliga gudstjänstdeltagare, medlemmar i Kaldeisk-katolska kyrkan eller Syrisk-ortodoxa kyrkan, ser på de egna kyrkotraditionerna och -praktikerna i ljuset av att vara minoritetskyrkor i ett sekulärt samhälle där Svenska kyrkan är majoritetskyrka. Uppsatsen har ett teologiskt såväl som ett samhällsorienterat perspektiv. Anledningen till det är att dessa två perspektiv har en ömsesidig påverkan på varandra beträffande informanternas - och kyrkornas - identitetsskapande. En viktig ansats i uppsatsen är vilken syn på relationen prästämbete och kön informanterna ger uttryck för. Uppsatsen visar att informanternas uppfattning om vem som kan vigas till präst är mer beroende av personlig lämplighet än av kön, oaktat att de kyrkotraditioner de tillhör säger något annat. Trots att kvinnor inte vigs till präster i någon av de kyrkor som uppsatsen belyser, menar informanterna att det på sikt inte alls skulle vara en omöjlighet. Det är istället en i raden av anpassningar som de menar att deras kyrkor bör göra, för att fortsätta att leva och verka i Södertälje och för att tillväxten av medlemmar ska vara god. Dock visar det sig att frågan om prästämbete och kön inte är okomplicerad. Det beror dels på traditioner från hemländerna, men också på att mannens och kvinnans kropp betraktas på olika sätt i ortodox teologi, inte minst jämfört med Svenska kyrkans teologi. I uppsatsen ger informanterna också uttryck för frågor som har väckts genom mötet mellan deras respektive hemländer och Sverige. Främst handlar detta om vad som kan hända när kyrkliga traditioner möter sekulära värderingar. Detta påverkar deras syn på såväl kultur och nationalitet som vad det innebär att vara individ i en grupp, som starkt präglas av kyrkliga traditioner, i ett samhälle som är så individcentrerat som Sverige.