The term ‘Economy’ is often framed in relation to money, GDP, industries, businesses, waged labor and market etc. This narrow portrayal of economy excludes all the diverse activities and practices that people perform in everyday life as a part of the economy. J.K Gibson- Graham reframes economy in the book ‘Take back the Economy’ by presenting it as an ‘Iceberg’. While the tip of the iceberg is the visible capitalistic economy, the base underneath is formed with wide range of activities, places and people. These activities ranges from household works, bartering, sharing, recycling, self-employments, social co-ops, volunteering, peer to peer production, reproduction to different forms of local transactions and exchanges which takes place within families, neighbors and communities. In spite of seeing economy as a self-regulating machine the authors introduce the concept of ‘diverse economies’ in which people participate and influence economic actions.The predominant focus on capitalistic economy can be seen in the practice of urban design as well. Urban spaces are designed to foster economic growth as higher GDP rather than socio-environmental wellbeing. The insatiable growth has not only depleted the nature but also created power hierarchy and inequalities in different geographical and temporal level. The diverse economies are often undervalued and obscured eventhough it contributes a great deal in socio-environmental wellbeing. Focusing on the diverse economic activities can help to understand the local practices and resources, and can open up the possibility to empower the community.The thesis explores the theory of ‘diverse economies’ in relation to migration and gender discrimination. In the crisis of mass migration, unemployment, constraints in social welfare different forms of diverse economic practices help the society to sustain well. This thesis investigates the area Hovsjö in Södertälje which is often discussed for its unemployment, segregation, unrest and lack of democratic participation. The aim of the project is to make the diverse economies in Hovsjö visible and scale it up to perform collectively for socio-environmental wellbeing.4| reversing the 'icberg' | 5KTH- sustainable urban planning & design

En undersökning av alternativa boenden i Hovsjö, Södertälje, anpassade efter ett varmare svenskt klimat. En typ av kollektivboenden inom befintligt hyresrättsystem där hyresgästerna gemensamt sköter dagvattensystem och odling för att förbereda sig för ett folktätare och varmare Stockholm. Projektet är en sammanställning av en rad typologier av alternativa boendemiljöer som framkommit under processens gång. Alla typologier följer samma tema där fasaden blivit ett rum, ett klimatskikt för reglering av dagsljus och isolering - en förlängning och omprogrammering av det privata rummet. Projektet är ett resultat utifrån en undersökning av aktuella klimatrapporter utgivna av Stockholms län, i första hand baserade på undersökningar av SMHI. Övriga inspirationskällor och undersökningar har varit svenskt eko-vänligt byggande och traditionell japansk arkitektur i form av relation mellan natur och boende. Huvudsyftet har varit att undersöka en annorlunda stadsstruktur som inte ser klimatförändringarna som enbart problem utan tar tillvara på ett varmare och blötare klimat som i sin tur gynnar sociala aspekter och hållbart byggande. / A research of alternative living in Hovsjö, Södertälje, adapting to the circumstances of a warmer, Swedish climate. It is a sort of collective housing within the existing network of apartments, where  residents together operate the surface water and urban farming to prepare for a more warm and densely populated capital. The project consist of a number of typologies of alternative housing, where the facade has become a room its self. It regulates daylight and offers isolation but is also an extension of the private room and a connection to the surrounding nature and neighbors. The project is a result of a climate research based on reports published by the Stockholm county. It’s basic data for the surrounding municipalities to adapt and prepare for a warmer climate year 2100. Other sources of inspiration has been Swedish eco-friendly architecture and a study trip to Japan regarding their traditional housing, where nature blends with indoor spaces. The main purpose has been to consider a warmer climate as an opportunity to change rather than an obstacle, and therefor take advantage of its circumstances to strengthen social aspects and sustainable housing.

My project will focus on the neighborhood of Hovsjö in the city of Södertälje, located in the south of Stockholm county. Through this project I will examine aspects of this neighborhood’s isolation from the rest of the city. Using a mix of quantitative and qualitative approaches, I explore the nature of this isolation and question how much of this segregation is a result of its spatial orientation, as well as various cultural and social factors. As Hovsjö is an area with a high concentration of members of the Assyrian/Syriac immigrant community, it has natural affinities to surrounding immigrant neighborhoods, but its spatial arrangement inhibits this affinity. Furthermore, Hovsjö is also isolated from its surrounding environs; I will explain how it is cut off from its immediate neighbor to its south and west, Lake Måsnaren, a nature area with many recreational amenities. I show in my research that the lake is not well used by the residents of Hovsjö, despite their proximity to it. Investigating the physical structure and the layout of the area between Hovsjö and Måsnaren, I will show that this separation is due to physical factors as well as an inappropriate programming of the green spaces. Using this research, I will to suggest a series of interventions with will break down both types of isolation and thereby fully integrate Lake Måsnaren into Hovsjö, and Hovsjö into the rest of Södertälje. This integration will lead to the creation new cultural landmarks for both the city of Södertälje as a whole as well as its Assyrian/Syriac immigrant community in particular, and the results will link Hovsjö more deeply into Södertälje’s urban fabric and end its isolation.

This diploma project is in 2 parts. The first part is a program for a so called segregated area where the focus is on acting now, and trying to combine working with social mobilization with an architect's role. The second part is my design proposal, which is a part of this program. Anticipating 2020 is a program for projects spanning over 6 years in Hovsjö, Södertälje that I curate. 5 architects are invited to do one project each. The task is to build a structure or an event, temporary or not, that can inform, spark fantasy, discuss and in other ways be a part of a planning process as well as instant- and future change in Hovsjö. Its purpose is to discuss the existing and possible urban life in relation to planning and upgrading sptially segregated areas in general and the city area Hovsjö in particular. Once a year one architect will do one project or event. I will do the first project in the program, Installation 2014. The program focuses on the role of the architect and architecture in spatially segregated areas, the public spaces that were the outcome and consequence of the functionalist/modernist urban planning, the notion of temporality and events in relation to architecture and vague spaces and creative loopholes.  For whom, by whom and with whom are cities planned? The intention with my design proposal, the Installation 2014, is to create a diversity of public room types and scales in Hovsjö. To be able to keep a big open space open but at the same time being able to have smaller rooms within the big area. To work with a geometrical element - the spehere - trying to describe outdoor public rooms rahter then enclosing them by building walls. / Detta examensarbete är i två delar. Den första delen är ett program för ett så kallat segregerat område där fokus ligger på att agera nu, samt att försöka kombinera, reflektera och diskutera arkitektens roll i arbete med social mobilisering.  Den andra delen är ett designförslag, vilket är en del av nämnda program. I väntan på 2020 är ett program jag kurerar där projekt spänner över 6 år i Hovsjö, Södertälje. 5 arkitekter bjuds in för att göra ett projekt var. Uppgiften är att bygga en struktur eller ett event, temporärt eller ej, som kan informera, väcka fantasi, diskutera och på andra sätt vara en del av en pågående planeringsprocess likväl som del av en direkt förändring av Hovsjö. Programmets syfte är att diskutera det existerande och möjliga urbana livet i relation till planering och så kallad uppgradering av rumsligt segregerade områden generellt, och Hovsjö specifikt. En gång varje år kommer en arkitekt genomföra ett projekt eller ett event. Jag gör första projektet i programmet, Installation 2014. Programmet fokuserar på arkitektens- och arkitekturens roll vid arbete med rumsligt segregerade områden, de publika platserna som var resultatet av, och en konsekvens av, den funktionalistiska/modernistiska stadsplaneringen, begreppet temporalitet och event i relation till arkitektur, vaga platser samt kreativa kryphål. För vem, av vem och med vem planeras städer? Ambition med mitt designförslag, Installation 2014, är att skapa en diversitet av typer av publika rum och skalor på dessa. Att behålla en stor öppen yta öppen men samtidigt möjliggöra för mindre rum inom detta område. Att arbeta med ett geometriskt element - sfären - och försöka beskriva exteriöra publika rum snarare än att bygga in dem.

In the town of Södertälje, a great number of ecclesiastical denominations are represented, a majority of which with roots in the Middle East. To a person attending several various Christian services at many different churches, the diversified ecclesiastical scene offers many similarities among the different denominations, as well as many differences between them. An obvious difference is the view of ministry. In the Church of Sweden women may be ordained, whereas this is not possible in the Chaldean-Catholic Church or the Syrian-Orthodox Church. This paper describes how some ordinary worshippers, members of the Chaldean-Catholic Church or the Syrian-Orthodox Church, look upon their own religious practices in view of the fact that they belong to minority denominations in a secularized society in which the Church of Sweden is the major church. This paper has a Theological as well as a Sociological perspective, since these two perspectives have a reciprocal effect on each other regarding the creating of identities of both informants and churches. An important aspect of this paper is the informants’ view of the relationship between priesthood and gender. It will be obvious that the informants’ opinions of who may be allowed to take Holy Orders depend more on the person’s eligibility than on gender, irrespective of traditions in their denominations. In spite of the fact that women are not ordained in either of the churches dealt with in this paper, the informants hold the view that this may change with time. Instead, they mean that this is one in a row of adaptations that should be carried out by their churches, in order for them to be able to continue to exist in Södertälje and to achieve an ongoing increase in numbers. However, the question of priesthood and gender is complicated, partly due to traditions in their home countries, but also since the bodies of men and women, respectively, are regarded differently in Orthodox theology, not least so in comparison with that of the Church of Sweden. In this paper the informants also express questions arisen from encounters between their respective home countries and Sweden. Primarily, those questions are about the possible effects that may occur when ecclesiastical traditions meet secular values. That affects the informants’ views of culture and nationality, as well as the meaning of being an individual in a group, profoundly marked by church traditions in a society as individualistic as Sweden. / I Södertälje finns ett stort antal kyrkliga samfund representerade, flertalet med rötter i Mellanöstern. Det kyrkliga landskapet medför att det för den kyrkobesökare som rör sig i flera olika kyrkorum, är lätt att upptäcka många likheter mellan de olika kyrkliga samfunden, men också flera skillnader. En påtaglig skillnad är synen på prästämbetet. I Svenska kyrkan kan kvinnor vara präster, medan detta inte är möjligt i Kaldeisk-katolska kyrkan eller i Syrisk-ortodoxa kyrkan.   Den här uppsatsen handlar om hur några vanliga gudstjänstdeltagare, medlemmar i Kaldeisk-katolska kyrkan eller Syrisk-ortodoxa kyrkan, ser på de egna kyrkotraditionerna och -praktikerna i ljuset av att vara minoritetskyrkor i ett sekulärt samhälle där Svenska kyrkan är majoritetskyrka. Uppsatsen har ett teologiskt såväl som ett samhällsorienterat perspektiv. Anledningen till det är att dessa två perspektiv har en ömsesidig påverkan på varandra beträffande informanternas - och kyrkornas - identitetsskapande. En viktig ansats i uppsatsen är vilken syn på relationen prästämbete och kön informanterna ger uttryck för. Uppsatsen visar att informanternas uppfattning om vem som kan vigas till präst är mer beroende av personlig lämplighet än av kön, oaktat att de kyrkotraditioner de tillhör säger något annat. Trots att kvinnor inte vigs till präster i någon av de kyrkor som uppsatsen belyser, menar informanterna att det på sikt inte alls skulle vara en omöjlighet. Det är istället en i raden av anpassningar som de menar att deras kyrkor bör göra, för att fortsätta att leva och verka i Södertälje och för att tillväxten av medlemmar ska vara god. Dock visar det sig att frågan om prästämbete och kön inte är okomplicerad. Det beror dels på traditioner från hemländerna, men också på att mannens och kvinnans kropp betraktas på olika sätt i ortodox teologi, inte minst jämfört med Svenska kyrkans teologi. I uppsatsen ger informanterna också uttryck för frågor som har väckts genom mötet mellan deras respektive hemländer och Sverige. Främst handlar detta om vad som kan hända när kyrkliga traditioner möter sekulära värderingar. Detta påverkar deras syn på såväl kultur och nationalitet som vad det innebär att vara individ i en grupp, som starkt präglas av kyrkliga traditioner, i ett samhälle som är så individcentrerat som Sverige.