Cette thèse est une contribution à l'histoire institutionnelle de l'Eglise orthodoxe russe de 1917 à 1931. Elle s'attache aux conséquences pour l'Église russe de la Révolution de 1917, de la chute de la monarchie et de l'arrivée au pouvoir des Bolcheviks. L'importance du Concile Local de 1917-1918, qui a rétabli les tonnes canoniques et administratives de l'Église russe, est mise en lumière : le système synodal gouverné par un ober-procureur fut aboli et le patriarche Tikhon fut élu. Le Concile Local de 1917-1918 et le Patriarche Tikhon réagirent aux changements politiques dans le pays, en particulier après la Révolution d'Octobre entraînant des persécutions contre l'Église, l'arrestation du Patriarche Tikhon, et affectant la politique de l'Église russe après 1923. L'émigration ecclésiale, partie de Crimée, dans un premier temps vers la Turquie, fut à la source de l'organisation des tonnes administratives de l'Église russe à l'étranger en Serbie, notamment à travers le Concile de toute l'émigration ecclésiale de 1921 à Karlovci. L'émigration ecclésiale dut définir ses relations avec le Patriarcat de Moscou. Les hiérarques à l'étranger ne pensèrent d'abord à aucune rupture avec Moscou, mais la situation changea après le décès du Patriarche Tikhon en 1925. C'était une période de division à l'intérieur de l'Église russe à l'étranger mais aussi un temps où les relations normales avec Moscou devinrent impossibles. Le "Locum Tenens". Le Métropolite Pierre, était arrêté par les Bolcheviks et le Métropolite Serge, son remplaçant, était contraint de faire des concessions considérables en faveur du pouvoir soviétique. L'exigence du Métropolite Serge au clergé russe à l'étranger de donner un engagement de loyauté envers le pouvoir soviétique et sa Déclaration de 1927 provoquèrent des réactions négatives à l'étranger. Le Synode des évêques à l'étranger, présidé par le Métropolite Antoine, rompit ses relations avec Moscou en 1927 et le clergé du Métropolite Euloge intégra le Patriarcat de Constantinople en 1931. Les conséquences furent douloureuses pour 1e Patriarcat de Moscou car cette institution perdit toutes ses paroisses principales en Europe Occidentale. / This thesis is a contribution to the institutional history of the Russian Orthodox Church from 1917 to 1931. It emphasizes how the Russian Church was affected by the Revolution of 1917, the fall of monarchy, and the rise to power of the Bolsheviks. The importance of the 1917-1918 Local Council, which has restored the canonical and administrative forms of the Russian Church, is underlined: the synodal system governed by an ober-prokuror was abolished and Patriarch Tikhon was elected. The 1917-1918 Local Council and Patriarch Tikhon reacted to political changes in the country, particularly after the October Revolution, causing persecutions against the Church, the arrest of Patriarch Tikhon, and affecting the policy of the Russian Church after 1923. The ecclesial emigration that had left Russia from Crimea, first to Turkey, instigated the organization of administrative forms of the Russian Church Abroad in Serbia, through the 1921 Council of ail ecclesial emigration in Karlovci. The ecclesial emigration had to define its relationships with the Moscow Patriarchate, The hierarchs abroad did not consider any break with Moscow at first, but the situation changed after the death of Patriarch Tikhon in 1925. It was a time of division within the Russian Church Abroad but also a time when normal relations with Moscow became impossible. The Locum Tenens, Metropolitan Peter, had been arrested by the Bolsheviks and Metropolitan Sergius, who replaced him, was forced to make significant concessions to the Soviet power. Metropolitan Sergius's demand to the Russian clergy abroad to give a commitment of loyalty to the Soviet regime in 1927 and its Declaration in 1927 provoked negative reactions abroad. The Synod of Bishops Abroad chaired by Metropolitan Anthony broke with Moscow in 1927, and the clergy of Metropolitan Eulogius joined the Patriarchate of Constantinople in 1931. The consequences were painful for the Moscow Patriarchate since this institution has lost all major parishes in Western Europe.

In the town of Södertälje, a great number of ecclesiastical denominations are represented, a majority of which with roots in the Middle East. To a person attending several various Christian services at many different churches, the diversified ecclesiastical scene offers many similarities among the different denominations, as well as many differences between them. An obvious difference is the view of ministry. In the Church of Sweden women may be ordained, whereas this is not possible in the Chaldean-Catholic Church or the Syrian-Orthodox Church. This paper describes how some ordinary worshippers, members of the Chaldean-Catholic Church or the Syrian-Orthodox Church, look upon their own religious practices in view of the fact that they belong to minority denominations in a secularized society in which the Church of Sweden is the major church. This paper has a Theological as well as a Sociological perspective, since these two perspectives have a reciprocal effect on each other regarding the creating of identities of both informants and churches. An important aspect of this paper is the informants’ view of the relationship between priesthood and gender. It will be obvious that the informants’ opinions of who may be allowed to take Holy Orders depend more on the person’s eligibility than on gender, irrespective of traditions in their denominations. In spite of the fact that women are not ordained in either of the churches dealt with in this paper, the informants hold the view that this may change with time. Instead, they mean that this is one in a row of adaptations that should be carried out by their churches, in order for them to be able to continue to exist in Södertälje and to achieve an ongoing increase in numbers. However, the question of priesthood and gender is complicated, partly due to traditions in their home countries, but also since the bodies of men and women, respectively, are regarded differently in Orthodox theology, not least so in comparison with that of the Church of Sweden. In this paper the informants also express questions arisen from encounters between their respective home countries and Sweden. Primarily, those questions are about the possible effects that may occur when ecclesiastical traditions meet secular values. That affects the informants’ views of culture and nationality, as well as the meaning of being an individual in a group, profoundly marked by church traditions in a society as individualistic as Sweden. / I Södertälje finns ett stort antal kyrkliga samfund representerade, flertalet med rötter i Mellanöstern. Det kyrkliga landskapet medför att det för den kyrkobesökare som rör sig i flera olika kyrkorum, är lätt att upptäcka många likheter mellan de olika kyrkliga samfunden, men också flera skillnader. En påtaglig skillnad är synen på prästämbetet. I Svenska kyrkan kan kvinnor vara präster, medan detta inte är möjligt i Kaldeisk-katolska kyrkan eller i Syrisk-ortodoxa kyrkan.   Den här uppsatsen handlar om hur några vanliga gudstjänstdeltagare, medlemmar i Kaldeisk-katolska kyrkan eller Syrisk-ortodoxa kyrkan, ser på de egna kyrkotraditionerna och -praktikerna i ljuset av att vara minoritetskyrkor i ett sekulärt samhälle där Svenska kyrkan är majoritetskyrka. Uppsatsen har ett teologiskt såväl som ett samhällsorienterat perspektiv. Anledningen till det är att dessa två perspektiv har en ömsesidig påverkan på varandra beträffande informanternas - och kyrkornas - identitetsskapande. En viktig ansats i uppsatsen är vilken syn på relationen prästämbete och kön informanterna ger uttryck för. Uppsatsen visar att informanternas uppfattning om vem som kan vigas till präst är mer beroende av personlig lämplighet än av kön, oaktat att de kyrkotraditioner de tillhör säger något annat. Trots att kvinnor inte vigs till präster i någon av de kyrkor som uppsatsen belyser, menar informanterna att det på sikt inte alls skulle vara en omöjlighet. Det är istället en i raden av anpassningar som de menar att deras kyrkor bör göra, för att fortsätta att leva och verka i Södertälje och för att tillväxten av medlemmar ska vara god. Dock visar det sig att frågan om prästämbete och kön inte är okomplicerad. Det beror dels på traditioner från hemländerna, men också på att mannens och kvinnans kropp betraktas på olika sätt i ortodox teologi, inte minst jämfört med Svenska kyrkans teologi. I uppsatsen ger informanterna också uttryck för frågor som har väckts genom mötet mellan deras respektive hemländer och Sverige. Främst handlar detta om vad som kan hända när kyrkliga traditioner möter sekulära värderingar. Detta påverkar deras syn på såväl kultur och nationalitet som vad det innebär att vara individ i en grupp, som starkt präglas av kyrkliga traditioner, i ett samhälle som är så individcentrerat som Sverige.