<p>En riktad utdelning innebär att en eller flera aktieägare helt eller delvis avstår sin rätt till utdelning till förmån för en annan aktieägare. Beskattningen av utdelningar sker i allmänhet i enlighet med 42:12 Inkomstskattelagen (IL), som stadgar att den som har rätt till en utdelning när denna kan disponeras även skall beskattas för densamma. Paragrafen är tillämplig på riktade utdelningar och torde vid en första anblick innebära att det är aktieägaren som mottar den riktade utdelningen som är skattskyldig till utdelningsbeloppet. En av de grundläggande principerna inom aktiebolagsrätten som aktualiseras vid vinstutdelning i ett aktiebolag är likhetsprincipen, som innebär att alla aktier har samma rätt i bolaget. En riktad utdelning innebär att en eller flera aktieägare får en större utdelning än vad som betingas av dennes aktieinnehav. Således kan en riktad utdelning innebära ett avsteg från likhetsprincipen. Likhetsprincipen utgör ett skydd för aktieägarna och skall därför upprätthållas. Avsteg är dock möjliga men kräver samtliga aktieägares samtycke. Hur påverkar då likhetsprincipen och andra civilrättsliga regler beskattningen av en riktad utdelning? För att besvara denna fråga måste man först utreda vilket förhållande skatterätten har till civilrätten. Normalt sett följer skatterätten civilrätten, d v s rättshandlingar som accepteras inom civilrätten ligger även till grund för den skattemässiga bedömningen, vilket torde innebära att riktade utdelningar som genomförts på ett enligt civilrätten godtagbart sätt skall ligga till grund för beskattningen. Rättsläget är dock oklart och det är tänkbart att man skatterättsligt inte godtar transaktionen utan istället beskattar aktieägaren och därmed bortser från överlåtelsen. Detta synsätt skulle kunna motiveras av att den riktade utdelningen ses som en disposition av den aktieägare som avstår utdelning och att det därför är denna person och inte mottagaren som skall beskattas. Syftet med uppsatsen är att utreda vilka inkomstskatterättsliga konsekvenser en riktad utdelning ger upphov till, dels för den person som avstår utdelning, dels för den person som mottar den riktade utdelningen.</p>

If an enterprise lacks capital it might be in desperate need of capital contribution to avoid liquidation. One solution to restore the economic balance, is to construct a contract in which the enterprise ensures that capital contribution will be made on given conditions. The purpose with this thesis is to analyze different ways to establish such agreements. A capital contribution can be triggered by a call-off from the board of directors to the contributor, or automatically, when the shareholders’ equity falls below 50 percent of the registered capital stock. In the literature, the latter is represented as the most adaptable. A consequence of capital contribution, that automatically triggers when shareholders’ equity falls below the critical point, is that it enables for enterprises to stay at a low economic level. This is because the automatically triggered contribution keeps the economic level just as high as necessary. Thus, the enterprise does not have to perform measures that otherwise would be required, according to the Swedish Companies Act. From that follows, that such agreements enables a possibility for the board of directors to avoid legal responsibility to set up a control balance sheet, controlled by an independent auditor. This indisputably reduces the protection for creditors, which are intended to be protected by the rules in the Swedish Companies Act. Therefore, in my opinion, such contractual terms for capital contributions should not be acceptable. When a board of directors has to trigger the contribution by a call-off, they are instead obliged to define the amount before the contribution can be made. Consequently, preventing inactivity within the board of directors, which must be frequently updated with the financial situation. Accordingly these terms of contract in an agreement of capital contribution, would be more in line with the regulations in the Swedish Companies Act.

Gränsdragningsfrågan mellan aktieägartillskott, näringsbidrag och driftbidrag har före­kommit i domstolar i nästan 60 år. Trots antalet avgöranden är skiljelinjerna mellan dem inte klarlagda. Kommuner tillskjuter medel till sina bolag men tycks famla i blindo kring vilka skatterättsliga effekter detta kan medföra. Mer specifikt om dessa tillskott är skattepliktiga eller inte. I svallvågorna av rådande pandemi för­väntas behovet av ekonomiskt stöd till kommunala bolag att öka. Gränsdragningen kommer av denna orsak att återigen att aktualiseras i domstolar. Ett aktieägartillskott syftar till att öka ett bolags tillgångar utan att öka dess skulder och är inte skattepliktigt. En förutsättning för att ett tillskott ska anses utgöra ett aktieägar­tillskott är att det lämnas av aktieägaren i egenskap av just aktieägare. Ett driftbidrag ges i syfte att täcka underskott eller som ersättning för en prestation och är skattepliktigt. När det sker för att täcka underskott är detta för att kommunen har ett ekonomiskt ansvar för verksamheten. När det sker som ersättning är syftet att kompensera för prestationen. Ett näringsbidrag syftar till att stödja ett bolags verk­samhet och kan vara skattepliktigt beroende dess användning. En förutsättning för att reglerna om näringsbidrag ska vara tillämpliga är i sin tur att bidraget ges av annan anledning än att staten eller kommunen äger bolaget eller har ekonomiskt ansvar för dess verksamhet. När en kommun ger tillskott till ett hel- eller delägt bolag kan detta falla inom tillämpningsområdet för samtliga beteckningar. Gränsdragnings­problematiken kan liknas vid tre överlappande cirklar. På samma sätt så överlappar beteckningarnas tillämpningsområde varandra varvid skiljelinjerna är mycket svåra att avgöra.Gränsdragningen kan komma att ytterligare kompliceras av rådande pandemi. Exempelvis kan tillskott komma att betraktas som aktieägartillskott då det ges på grund av ökade kostnader orsakade av pandemin. Till följd av rådande omständigheter så kan det förväntas att frågan återigen blir högaktuell. I avsaknad av både lagstiftning och ett tydligt prejudikat från HFD så förblir gränsdragningsfrågan dock utan ett definitivt svar.

<p>Nyligen publicerades ett skatteupplägg, det så kallade bankupplägget, vilket innebär att ägare till kvalificerade aktier i fåmansföretag tar ett omfattande lån av en bank och tillskjuter motsvarande belopp till sitt företag som ett ovillkorat aktieägartillskott. Det ovillkorade aktieägartillskottet ökar omkostnadsbeloppet på de kvalificerade aktierna, vilket innebär att även gränsbeloppet höjs. Ett högt gränsbelopp är positivt ur fåmansföretagsägarens synvinkel eftersom utdelning och kapitalvinst upp till gränsbeloppet beskattas i inkomstlaget kapital medens överskjutande del beskattas i inkomstlaget tjänst. Kapitalvinstbeskattningen är i regel lindigare vilket innebär att den skattskyldige uppnår en skatteförmån genom erhållandet av det högre gränsbeloppet. Efter att ha företagit utdelning av allt fritt eget kapital, exklusive aktieägartillskottet likvideras företaget och allt insatt kapital utbetalas till ägaren. Därefter återbetalas banklånet.</p><p>SKV har uttalat att bankupplägget skall bedömas som stridande mot skattelagstiftningen. Den första anledningen till detta är att de anser att det inte finns någon avsikt att tillskjuta varaktigt kapital till företaget, utan att kapitaltillskottet endast sker i syfte att möjliggöra uttag av upparbetade vinstmedel i företaget till låg beskattning. Dessutom är SKV:s ståndpunkt att skatteflyktslagen är tillämplig på bankupplägget. Uppsatsen analyserar båda dessa aspekter i syfte att komma fram till huruvida SKV:s ståndpunkt skall anses riktig.</p><p>Min slutsats är att det i nuläget inte går att ge ett klart svar på dessa frågor. Det är svårt att med tillfredställande säkerhet uttala sig om i vilka situationer ett ovillkorat aktieägartillskott skall underkännas eftersom lagreglering på området helt saknas. Däremot är min slutsats att man skattemässigt inte bör acceptera transaktioner som sker huvudsakligen av skattemässiga skäl, vilket framstår vara fallet då bankupplägget genomförs, utan att de även kan försvaras ur en företagsekonomisk synvinkel. Svårigheten att ge en klar slutsats avseende skatteflyktslagens tillämplighet på bankupplägget grundar sig främst på osäkerhet huruvida det fjärde rekvisitet i skatteflyktslagen skall anses uppfyllt, det vill säga om transaktionerna som genomförs i bankupplägget strider mot lagstiftningens syfte. Frågan är svårbesvarad eftersom det i SKV:s information om upplägget inte framgår av vilka regler kringgående sker. Min åsikt är dock att kringgående sker av 3:12 reglerna, och att transaktionerna strider mot syftet för dessa regler eftersom transaktionerna i bankupplägget får som effekt just det som 3:12 reglerna avser att förhindra, nämligen att inkomster som enligt fåmansbeskattningsreglernas schablonmässiga beräkning skall beskattas i inkomstlaget tjänst istället beskattas lindrigare i inkomstlaget kapital.</p> / <p>At their homepage, the Swedish Tax Agency describes a procedure, called the banking arrangement. The procedure can briefly be described as follows. A shareholder takes a considerable loan from a bank and contributes the corresponding sum to his company as an unconditioned shareholder´s contribution. The contribution increases the expense ra-tio. The legal consequence of this increase is that the shareholder´s dividends and capi-tal gains will be taxed less heavily, which means that the person liable for tax (the shareholder and only owner of the company) has obtained a tax benefit. After having obtained this tax benefit, the company is liquidated since it does not carry on any busi-ness.</p><p>The Swedish Tax Agency considers this arrangement to be contrary to the Swedish tax legislation by two main reasons. Firstly, since they consider that the unconditioned shareholder´s contribution is done without intention to permanently strengthen the com-pany´s capital and that the only reason for the contribution is to be able to remove the generated profits to a low tax. Secondly, the Swedish Tax Agency considers that the ar-rangement is contrary to the Swedish statue against tax evasion. This essay analyzes these two statements in order to come to a conclusion whether they should be regarded as correct or not.</p>

Nyligen publicerades ett skatteupplägg, det så kallade bankupplägget, vilket innebär att ägare till kvalificerade aktier i fåmansföretag tar ett omfattande lån av en bank och tillskjuter motsvarande belopp till sitt företag som ett ovillkorat aktieägartillskott. Det ovillkorade aktieägartillskottet ökar omkostnadsbeloppet på de kvalificerade aktierna, vilket innebär att även gränsbeloppet höjs. Ett högt gränsbelopp är positivt ur fåmansföretagsägarens synvinkel eftersom utdelning och kapitalvinst upp till gränsbeloppet beskattas i inkomstlaget kapital medens överskjutande del beskattas i inkomstlaget tjänst. Kapitalvinstbeskattningen är i regel lindigare vilket innebär att den skattskyldige uppnår en skatteförmån genom erhållandet av det högre gränsbeloppet. Efter att ha företagit utdelning av allt fritt eget kapital, exklusive aktieägartillskottet likvideras företaget och allt insatt kapital utbetalas till ägaren. Därefter återbetalas banklånet. SKV har uttalat att bankupplägget skall bedömas som stridande mot skattelagstiftningen. Den första anledningen till detta är att de anser att det inte finns någon avsikt att tillskjuta varaktigt kapital till företaget, utan att kapitaltillskottet endast sker i syfte att möjliggöra uttag av upparbetade vinstmedel i företaget till låg beskattning. Dessutom är SKV:s ståndpunkt att skatteflyktslagen är tillämplig på bankupplägget. Uppsatsen analyserar båda dessa aspekter i syfte att komma fram till huruvida SKV:s ståndpunkt skall anses riktig. Min slutsats är att det i nuläget inte går att ge ett klart svar på dessa frågor. Det är svårt att med tillfredställande säkerhet uttala sig om i vilka situationer ett ovillkorat aktieägartillskott skall underkännas eftersom lagreglering på området helt saknas. Däremot är min slutsats att man skattemässigt inte bör acceptera transaktioner som sker huvudsakligen av skattemässiga skäl, vilket framstår vara fallet då bankupplägget genomförs, utan att de även kan försvaras ur en företagsekonomisk synvinkel. Svårigheten att ge en klar slutsats avseende skatteflyktslagens tillämplighet på bankupplägget grundar sig främst på osäkerhet huruvida det fjärde rekvisitet i skatteflyktslagen skall anses uppfyllt, det vill säga om transaktionerna som genomförs i bankupplägget strider mot lagstiftningens syfte. Frågan är svårbesvarad eftersom det i SKV:s information om upplägget inte framgår av vilka regler kringgående sker. Min åsikt är dock att kringgående sker av 3:12 reglerna, och att transaktionerna strider mot syftet för dessa regler eftersom transaktionerna i bankupplägget får som effekt just det som 3:12 reglerna avser att förhindra, nämligen att inkomster som enligt fåmansbeskattningsreglernas schablonmässiga beräkning skall beskattas i inkomstlaget tjänst istället beskattas lindrigare i inkomstlaget kapital. / At their homepage, the Swedish Tax Agency describes a procedure, called the banking arrangement. The procedure can briefly be described as follows. A shareholder takes a considerable loan from a bank and contributes the corresponding sum to his company as an unconditioned shareholder´s contribution. The contribution increases the expense ra-tio. The legal consequence of this increase is that the shareholder´s dividends and capi-tal gains will be taxed less heavily, which means that the person liable for tax (the shareholder and only owner of the company) has obtained a tax benefit. After having obtained this tax benefit, the company is liquidated since it does not carry on any busi-ness. The Swedish Tax Agency considers this arrangement to be contrary to the Swedish tax legislation by two main reasons. Firstly, since they consider that the unconditioned shareholder´s contribution is done without intention to permanently strengthen the com-pany´s capital and that the only reason for the contribution is to be able to remove the generated profits to a low tax. Secondly, the Swedish Tax Agency considers that the ar-rangement is contrary to the Swedish statue against tax evasion. This essay analyzes these two statements in order to come to a conclusion whether they should be regarded as correct or not.