Providing high-quality health care to everyone who needs it is a central objective for theSwedish health care system. One way in which this goal is broadly pursued is by allocatingresources that maximize the geographical coverage of ambulances, aiming at reducingambulance response times as much as possible, for as many as possible. However, in reality,emergencies tend to be concentrated in space and time. They are more likely to occur atparticular places and times, following people’s routine activities. Likewise, some groups aremore likely to require acute health care, implying that supply needs to be tailored to patientdemand. This thesis investigates the nature of emergency health care (EHC) services byassessing the temporal and the geographical distribution of ambulance services from a supplyand demand perspective using southern Sweden as a study area. Geographical informationsystem (GIS), spatial analysis and regression models underpin the methodology of the study.Findings indicate that there currently exist disparities in access to EHC services in Sweden,both between urban and rural areas and between sociodemographic groups. Depending on howaccessibility is measured, different spatial patterns emerge, suggesting that the current practiceof measuring response times should be complemented by alternative measures of accessibilityin an attempt to reduce inequities in access to ambulances between groups and places. Resultsalso indicate that the demand for EHC services varies both spatially and temporally, and thatdemographic and land use differences can be helpful in explaining such variations. The thesishighlights that currently employed EHC policy goals may entail unexpected inequities in theaccess to and supply of ambulances and, consequently, of EHC. As such, the study opens upfor a discussion on how useful quantitative measures can be in revealing group inequities inaccess to EHC. / Att erbjuda god tillgång till vård för hela befolkningen är ett centralt mål för det svenskavårdsystemet. Detta eftersträvas genom att resurser fördelas på ett sätt som maximerar dengeografiska täckningen av ambulanser, där målet är att minska ambulansers responstider såmycket som möjligt, för så många som möjligt. I verkligheten är akuta situationerkoncentrerade i både tid och rum. De uppstår på specifika platser, vid specifika tidpunkter ochreflekterar till viss del människors rutinmässiga rörelsemönster. Samtidigt löper vissa grupperstörre risk att drabbas av akuta sjukdomar eller skador, vilket insinuerar att tillhandahållandetav resurser behöver skräddarsys efter behov, snarare än populationsmängd. Den härlicentiatavhandlingen undersöker akutvården genom att analysera temporala och geografiskafördelningen av ambulansresurser utifrån ett tillgång- och efterfrågan-perspektiv i södraSverige. Metoderna som studierna baserades på innefattade användandet av geografiskainformationssystem (GIS), rumslig analys och regressionsmodeller. Resultaten indikerar attdet finns skillnader i tillgång till akutvård i Sverige, både mellan stad och landsbygd ochmellan sociodemografiska grupper. Beroende på hur tillgång mäts uppstår olika rumsligamönster av skillnader i tillgång, vilket pekar på att nuvarande sätt att mäta responstid bordekompletteras med alternativa mått. Detta skulle kunna bidra till att minska ojämlikheter itillgång till ambulansvård. Resultaten indikerar också att behov för akutvård varierar över tidoch rum, och att både demografiska variabler och olika typer av markanvändning kan bidratill att förklara sådana variationer. Den här avhandlingen visar på att nuvarande policymålinom akutvård kan leda till oväntad ojämlikhet vad gäller tillgång och efterfrågan tillambulans och, som en konsekvens, till akutvård generellt. Studierna öppnar således upp fören diskussion om hur användbara kvantitativa mått kan vara vad gäller att belysa ojämlikheteri tillgång till akutvård. / <p>QC220420</p>