Background: Diabetes Mellitus type II is a chronic disease that is characterized by impaired insulin secretion an insulin-resistant tissue. This disease may, if insufficiently threated cause multiple symptoms like fatigue, difficulty sleeping and dry skin. Complications caused by the disease include arteriosclerosis where cardiovascular disease is the most common cause of death in diabetics. Self-care is relevant to decrease these symptoms and complications where Orem’s self-care model can provide insight. Aim: To explore the factors that may be of importance for the patient’s adherence to self-care and health promoting actions at Diabetes Mellitus type II. In addition, the included studies selection groups are described. Method: This study was conducted as a descriptive literature study with 11 articles with qualitative, quantitative and mixed approaches. Main Result: The adherence of self-care at Diabetes Mellitus type II may be affected by factors as if the patient has enough knowledge about the disease and self-care. Additional factors are if the patient is motivated or not, the effect of self-care on the daily life, complications, social support and if the patient is accepting the illness or not. The participants were recruited from different countries and included nurses specialized in diabetes, patients with diabetes and patients with hypertonia. In addition, the participants were recruited from mother studies, health centers and patient records. Conclusion: The nurse should work to promote health and to do that the nurse needs to see the whole patient as an individual and his or her needs. It is therefore important to have sufficient knowledge about the disease, as well as all the factors that may affect the patient's adherence to self-care in diabetes mellitus type II. / Bakgrund: Diabetes Mellitus typ II är en kronisk sjukdom som kännetecknas av nedsatt insulinsekretion och insulinresistent vävnad. Denna sjukdom kan om otillräckligt behandlad resultera i flera symtom som trötthet, sömnsvårigheter och torr hud. Komplikationer av sjukdomen är bland annat åderförkalkning där hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken hos personer med diabetes. För att minska risken för dessa symtom och komplikationer är egenvård relevant där Orems egenvårdsmodell kan bidra med insikt. Syfte: Var att undersöka vilka faktorer som kan ha betydelse för patientens följsamhet av egenvård och hälsofrämjande åtgärder vid Diabetes Mellitus typ II. Därtill beskrivs de ingående studiernas urvalsgrupper. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie med 11 artiklar med kvalitativ, kvantitativ och mixad ansats. Huvudresultat: Följsamheten av egenvård vid Diabetes Mellitus typ II kan påverkas av faktorer som kunskap om sjukdomen och egenvård. Ytterligare faktorer är huruvida patienten är motiverad eller inte, egenvårdens påverkan på det dagliga livet, komplikationer, socialt stöd, huruvida patienten accepterar sin sjukdom. Deltagarna till studierna rekryterades från olika länder och bestod av diabetessjuksköterskor, patienter med diabetes och patienter med hypertoni i olika kombinationer. Därtill rekryterades deltagarna från moderstudier, hälsocentraler eller patientregister. Slutsats: Sjuksköterskan bör arbeta hälsofrämjande och för att göra det måste sjuksköterskan se hela patienten som individ och dennes behov. Det är därför viktigt att sjuksköterskan besitter tillräcklig kunskap om sjukdomen, samt alla de faktorer som kan ha betydelse för patientens följsamhet av egenvård vid Diabetes Mellitus typ II.

Bakgrund: I Sverige beräknas 14-20% av befolkningen lida av psykisk ohälsa. Egenvård är handlingar som utförs i syfte att upprätthålla hälsa och är central inom den psykiatriska omvårdnaden. Sjuksköterskor möter personer med psykisk ohälsa i olika vårdsituationer och därför krävs kompetens om hur egenvård bör tillämpas i den psykiatriska omvårdnaden. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av hur egenvård tillämpas inom psykiatrisk omvårdnad. Metod: Kvalitativ intervjumetod med induktiv ansats tillämpades. Studien genomfördes inom öppen- och slutenvårdspsykiatrin i en mellanstor svensk kommun. Materialet bestående av nio intervjuer transkriberades och analyserades därefter med hjälp av konventionell innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna arbetade utifrån ett professionellt förhållningssätt i syfte att utbilda patienten och individanpassa vården. De beskrev att egenvård som begrepp sällan användes men att de tillskrev många omvårdnadshandlingar till just egenvård. Sjuksköterskorna beskrev att insikt, eget ansvar, motivation och delaktighet var förmågor som var avgörande hos patienten för en fungerande egenvård. Sjuksköterskorna erfor dock att en allt för stor tilltro till medicineringen och bristande kompetens hos vårdgivarna bidrog till att patienternas egenvård försummades då problem ofta löstes kortsiktigt och patienterna blev kvarvarande inom psykiatrin. Konklusion: Bland de intervjuade sjuksköterskornas var den generella uppfattningen att egenvårdsfilosofin inte har anammats inom den psykiatriska omvårdnaden, vilket resulterar i att patienterna blir kvar inom den psykiatriska vården under en obefogat lång tid genom att patienternas sjukdomsförlopp förlängs. / Background: In Sweden, 14-20 percent of the population has reduced psychiatric health. Self-care is actions done to maintain health and is crucial in psychiatric nursing care. Nurses meet people with reduced psychiatric health in care situations and therefore knowledge about how self-care should be used in the care of the psychiatric patient is important. Aim: The aim of this study was to describe nurses’ experience of how self-care is applied in psychiatric nursing care. Method: A qualitative interview study was conducted in out- and incare psychiatric care in a middle-size Swedish municipality. Nine interviews was transcribed and thereafter analyzed with a conventional content analysis. Result: The nurses was found to work from a professional approach in order to educate and individualize care. They described that the concept of self-care was rarely used but that they ascribed many actions of nursing care to self-care. The nurses described that insight, responsibility, motivation and participation were the determinant abilities of the patient for a functional self-care. Yet, nurses believed that a greater faith for the medication and lack of competence of the care givers contributed to neglection of the patients’ self-care when problems often were short-term solved and the patients remained in psychiatric care. Conclusion: In the group of interviewed nurses, the general opinion was that the concept of self-care not has been embraced in psychiatric nursing care. According to the nurses, it results in patients remaning in psychiatric care during an unjustified long time and that the course of illness becomes extended.

Bakgrund: Lymfödem är en besvärande komplikation efter bröstcancerkirurgi. Det kan leda till svullnad, smärta och rörelseinskränkningar i den drabbade armen. Det är ett kroniskt och svårbehandlat tillstånd. Syfte: Att sammanställa vetenskaplig litteratur som beskriver omvårdnadsåtgärder utförda av sjuksköterskan och metoder för egenvård utförda av patienter för prevention och behandling av lymfödem efter bröstcancerkirurgi. Metod: PubMed användes som databas för insamling av artiklar under februari 2016. Fyra kombinationer av sökorden “blood draws”, “lymphedema”, “self-management”, “nurse”, “breast cancer” samt “knowledge” användes. Artiklarna sammanställdes och kvalitetsgranskades. Resultat: Tio relevanta vetenskapliga originalartiklar identifierades; sju med kvantitativ metod och tre med kvalitativ metod. Blodprovstagningar, infusioner, blodtrycksmätningar, trauma och flygresor innebar inte en ökad risk för lymfödem trots rådande rekommendationer om att detta bör undvikas. Patientundervisning från sjuksköterskan och egenvård var viktigt för att förebygga och behandla lymfödem. Patientundervisningen upplevdes emellertid som bristfällig av flertalet patienter och sjuksköterskor måste utveckla sin kompetens inom detta område. Majoriteten av patienterna var medvetna om egenvårdens betydelse, men trots detta utfördes den inte av alla. Bristande kunskap och stöd var två svårigheter som identifierades. Regelbunden träning minskade risken för lymfödem. Slutsats: Vissa rekommendationer om omvårdnadsåtgärder relaterade till lymfödem bör ses över. Patientundervisning tycks vara en förutsättning för egenvård och bör få större utrymme. Egenvård har visat sig effektivt, och strategier för att hantera olika hinder behövs. Sjuksköterskan kan ses som en resurs i omvårdnaden av denna patientgrupp och har en viktig funktion som ansvarig för såväl medicinsktekniska procedurer som patientundervisning och stöd vid egenvård. / Background: Lymphedema is a feared complication after breast cancer surgery, causing swelling, pain and restriction of mobility in the affected arm. This condition is chronic and difficult to treat. Aim: To compile scientific literatur describing nursing activities and methods for self care performed by patients for prevention and treatment of lymphedema after breast cancer surgery. Methods: The PubMed database was used for data collection during february 2016. Four combinations of the search terms “blood draws”, “lymphedema”, “self-management”, “nurse”, “breast cancer” and “knowledge” were used. A quality review and an analysis of the results were conducted. Results: Ten relevant scientific original articles were identified; seven using a quantitative design and three using a qualitative design. Blood sampling, infusions, blood pressure measurements, trauma and air travel did not increase the risk of lymphedema despite current recommendations that this should be avoided. Patienteducation by nurses and self care were important to prevent and treat lymphedema. However, the education was perceived as inadequate by several patients, suggesting that nurses must expand their knowledge in this area. Although most patients were aware of the importance of self care, it was not performed by everyone. Lack of knowledge and support were two difficulties identified. Regular exercise decreased the risk of lymphedema. Conclusions: Some recommendations concerning nursing care related to lymphedema should be reconsidered. Patienteducation seems to be a condition for self care and should be given greater emphasis. Self care has been proven effective, and strategies for dealing with difficulties are needed. The nurse may be considered as a resource in nursing care for this group of patients and has an important function as responsible for blood sampling, injections and blood pressure readings as well as patienteducation and self care support.

Bakgrund: Hjärtsvikt medför en förkortad överlevnad där andfåddhet och trötthet är de vanligaste symtomen.  Distriktssköterskan arbetar utifrån en helhetssyn som respekterar patientens autonomi, integritet och att patienten ska vara delaktig i sin vård för att skapa förutsättningar för egenvård. Syftet var att beskriva vad som kunde påverka egenvården för patienter med diagnosen hjärtsvikt. Metod: Den metod som användes var metasyntes. De tolv inkluderade artiklarna granskades och teman och kategorier bildades. Resultat: Fem nyckelteman sammanställdes; viktigt att få tidig hjälp för att känna igen symtom och förebygga med egenvård, informationen har betydelse för egenvården, bemötande och kommunikation emellan vårdgivare och patient har betydelse för följsamheten vid egenvård, medverkan/engagemang stärker egenvården hos patienten samt depression ett hinder för egenvård. Patienter önskade ökade kunskaper och stöd, som stärkt och hjälpte deras förmåga till att övervinna hinder i egenvården. Slutsats: Kommunikation, tid och engagemang är faktorer som ökade välbefinnandet och livskvalitet hos patienter med diagnosen hjärtsvikt, dessa faktorer bör distriktssköterskan ta med sig i sin fortsatta yrkesutövning. / Background:  Heart failure results in a shortened survival where breathlessness and fatigue are the most common symptoms. District nurses work from a holistic approach that respects patient's autonomy, integrity and wish involvement from patients in order to create conditions for self-care. The aim of this study was to describe the experience and what can affect self-care for patients diagnosed with heart failure. Method: The method used was a metasynthesis. The twelve inculded articles were reviewed and themes and categories was formed. Results: Five key themes were created and presented as:  Important to get early help to recognize the symptoms and prevent with self-care, information has significance for self-care, treatment and communication between healthcare provider and patient is important for compliance in self-care, involvement / commitment strengthens the self-care of the patient and the depression is a barrier to self-care. Patients desired to have more knowledge and support to strengthen their capacity in order to help them to overcome obstacles in their self-care. Conclusion: Communication, time and commitment are factors that increase the well-being and quality of life in patients diagnosed with heart failure, these factors should be the district nurse bring in its continued occupation.

Bakgrund: Diabetes Mellitus är kronisk sjukdom som är kopplat till lidande och förlust av livskvalitet. Egenvård är avgörande för att minska de negativa konsekvenserna. Mindre än hälften av alla diabetespatienter uppnår god egenvård. Anledningen är bland annat begränsad kunskap om diabetes och bristande egenvårdsföljsamhet. Införandet av Informations- och kommunikationsteknologi i diabetesvården påbörjades för att förbättra det kliniska resultatet och livskvaliteten för patienter med diabetes typ 2. Syfte: Att beskriva hur information och kommunikationsteknologi kan främja egenvård på distans för patienter med diabetes mellitus typ 2. Metod: Litteraturstudie, där artiklarna söktes i CINAHL, PubMed och Web of Science. Artiklarna som inkluderades var 15 artiklar med kvantitativ, kvalitativ samt mixed metod. Resultat: Resultatet visade att Information och kommunikationsteknologi såsom internet, dator och mobiltelefonbaserade egenvårdsprogram främjade egenvård hos patienter med diabetes typ 2 genom ökad kunskap, ökad medvetenhet, ökad motivation samt förbättrad livsstilsförändring i kost och motion. Slutsats: IKT som hjälpmedel kan underlätta dagliga utmaningarna för patienter med diabetes typ 2 eftersom den täcker kunskapsluckan och därtill ökar patienternas medvetenhet och motivation till egenvård. / Introduction: Diabetes Mellitus is a chronic disease that is linked to suffering and lack of quality of life. Self-care is essential to reduce the negative consequences. Less than half of all patients achieve good self-care. Some of the reasons are limited knowledge of diabetes and poor self-care compliance. The introduction of ICT in diabetes care was started to improve clinical outcomes and quality of life for patients with diabetes type 2. Aim: To describe how information and communication technology can promote self-care in distance for patients with diabetes mellitus type 2. Methods: Literature study, in which the articles were searched in CINAHL, PubMed and Web of Science. Articles included were 15 articles with a quantitative, qualitative and mixed method. Results: The results showed that information and communication technology such as internet, computer and mobile phone-based self-care program promoted self-care in patients with diabetes type 2 by increasing knowledge, awareness, motivation and improving lifestyle change. Conclusion: Information and communication technology can facilitate the daily challenges for patients with type 2 diabetes because it covers the knowledge gap and increases patient awareness and motivation for self-care.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en allvarlig och vanligt förekommande sjukdom samt en av de vanligaste orsakerna till sjukhusinläggning. Hjärtsvikt bidrar till en försämrad hälsa och livskvalitet. Egenvårdsåtgärder har en betydande roll för att främja patientens hälsa samt för att förebygga försämring av tillståndet. Brister i egenvård hos patienten beror till stor del på okunskap om hjärtsvikt och egenvårdsåtgärder. Syfte: Att beskriva vilka effekter patientutbildning har på egenvård och livskvalité hos patienter med hjärtsvikt, syftet var även att beskriva de ingående artiklarnas datainsamlingsmetoder. Metod: En deskriptiv litteraturstudie där 12 vetenskapliga artiklar från databasen Pubmed har inkluderats för att kunna svara på syfte och frågeställningar. Artiklarnas resultat och metod har analyserats och sammanställts under 6 kategorier. Resultat: Patientutbildning har visat sig ha positiva effekter både på egenvård och livskvalité. Det kunde ses förbättringar gällande medicinhantering, följsamhet vid medicinering och andra egenvårdsåtgärder så som att följa salt- och vätskerestriktioner, flertalet av patienterna var även mer positiva till livsstilsförändringar. När det kom till livskvalité förbättrades det fysiska, psykiska och sociala måendet, det kunde i en studie kopplas till att patienterna upplevde en större kontroll över sin situation. Den datainsamlingsmetod som var mest förekommande i de ingående artiklarna var enkäter och frågeformulär. Slutsats:Patientutbildning har visat sig ha goda effekter på livskvalité och egenvård. Olika typer av insatser kan påverka livskvalité och egenvård på olika sätt. Kunskapen om hjärtsvikt ökar vid patientutbildning vilket kan påverka inställning och motivation hos patienter med hjärtsvikt, det innebär bättre förutsättningar vid medicinering samt egenvårdsinsatser vilket leder till en bättre hälsa och en ökad livskvalité. / Background: Heart failure is a serious and common disease and one of the most common causes of hospitalization. Heart failure contributes to a deteriorating health and quality of life. Self-care measures will contribute a large and significant role in promoting the health of the patient and to prevent worsening of the condition. The shortcomings in self-care of the patient depend largely on the lack of knowledge in heart failure and the self-care process. Aim: To describe the effects of patient education on self-care and quality of life in patients with heart failure, the aim was also to describe the data collection methods of the included articles. Method: A descriptive literature study of 12 scientific articles from the database PubMed has been included in order to respond to aim and questions. The articles results and methods have been analyzed and compiled under 6 categories. Result: Patient education has been shown to have positive effects both in terms of self-care and quality of life. Improvements could be seen regarding medication management, compliance in medication and other self-care measures so as to comply with salt and fluid restriction. The majority of patients were also more positive about lifestyle changes. When it came to quality of life, improvements could be seen in the physical, mental and social well-being. It could, in one study, be linked to the patients experiences of a greater control over their situation. The data collection method that was the most prevalent in the included articles were surveys and questionnaires.   Conclusion:Patient education has been shown to have positive effects on quality of life and self-care. Different types of actions can affect quality of life and self-care in different ways. Knowledge of heart failure increases with patient education, which can affect attitude and motivation in patients with heart failure, it means better conditions for medication and self-care actions leading to a better health and an improved quality of life.

No description available.

Hjärtsvikt är ett sjukdomstillstånd som utmanar patienten både fysisk, psykisk och socialt och utgör idag den vanligaste diagnosen för patienter över 65 år. Därmed är det även den vanligaste inläggningsorsaken för patienter i denna åldersgrupp. Syftet med litteraturstudien var att belysa hur patienter som lever med hjärtsvikt upplever sin hälsa och egenvård. Metoden grundar sig på Polit och Beck (2012) genomförande av en litteraturstudie där en nio-stegsmodell använts som mall för utförandet av litteraturstudien. Sammanlagt elva vetenskapliga kvalitativa studier granskades efter sökningar i de elektroniska databaserna CINAHL och PubMed. De valda studierna kvalitetsgranskades, dataanalyserades och bearbetades vilket resulterade i tre kategorier. Resultatets tre huvudkategorier var fysisk upplevelse, psykisk upplevelse samt social upplevelse. Kategorierna består av patienters upplevelse av hälsa och egenvård. Slutsats Patienter som lever med hjärtsvikt världen över upplever hälsa och egenvård på olika sätt relaterat till hur och om egenvård utförs samt patientens inställning till sitt sjukdomstillstånd.

Venous leg ulceration has a high recurrence rate. Patients with healed or frequently recurring venous ulceration are required to perform self-care behaviours to prevent recurrence or promote healing, but many find these difficult to perform. Bandura’s self-efficacy theory is a widely used and robust behaviour change model and underpins many interventions designed to promote self-care in a variety of chronic conditions. By identifying areas where patients may experience difficulty in performing self-care, interventions can be developed to strengthen their self-efficacy beliefs in performing these activities successfully. There are currently a variety of self-efficacy scales available to measure self-efficacy in a variety of conditions; but not a disease-specific scale for use with venous ulcer patients. The aim of this study, therefore, was to develop a disease-specific, patient-focused self-efficacy scale for patients with healed venous leg ulceration. Phase 1 consisted of a qualitative design and used focus group methodology to generate an item pool for potential inclusion into the scale from the patients’ perspective. In phase 2, factor analysis using equamax orthogonal rotation methods was used to reduce the items from 60 to 30, resulting in 5 major domains: general self-care; daily self-care tasks; normal living; developing expertise and avoiding trauma. Preliminary reliability studies indicated that the developed scale, VeLUSET© has good internal consistency, with an overall Cronbach alpha of .929 and a strong test-re-test reliability. Furthermore, correlation with the General Self-Efficacy Scale demonstrated a strong positive relationship between the two scales. These results indicate that the VeLUSET©, although still in the early validation stages, is a reliable instrument to measure venous leg ulcer patients’ self-efficacy in performing self-care tasks within clinical practice. The development of this disease-specific tool has now filled a gap in the research on managing patients with healed venous leg ulceration.

Background: As psychosis is often a lifelong disorder, improved health-related quality of life (HRQoL) can be a relevant treatment goal. Persons with psychosis have significantly reduced physical health. Research has demonstrated a great excess of mortality due to cardiovascular diseases, as psychosis may lead to an inactive lifestyle and difficulties making healthy lifestyle choices. Metabolic side effects of second-generation antipsychotics are also common. Many are therefore affected by the metabolic syndrome. The overall situation calls for action by developing health promotion interventions suitable for this group. In recent years, there has been an increased interest in the physical health of persons with psychosis. However, efforts have not been optimally tailored to the needs of this group, and health care services have not done enough, despite being aware of the problem. Aim: The general aim of this thesis was to study HRQoL, and metabolic risk factors in persons with psychosis, and by a health promotion intervention and through the participants’ own perspective contribute to an improvement in lifestyle interventions. Methods: Study 1 had a cross-sectional cohort study design that was carried out in specialised psychiatric outpatient departments in Sweden. The patients (n=903) were diagnosed with a psychotic disorder and invited consecutively to participate. A prospective population-based study of public health in the south-east of Sweden (n=7238) served as reference group. Patients were assessed using psychiatric questionnaires, including the Global Assessment of Functioning (GAF). Health-related quality of life was assessed using the EQ5D, both for patients and the population. Several other health status outcomes relevant to the metabolic syndrome were measured, together with lifestyle habits and clinical characteristics. Study II, III and IV were based on a lifestyle intervention for persons with psychosis. Study II was a longitudinal intervention study with a matched reference sample. The purpose of the lifestyle intervention  was to promote a healthier lifestyle by combining theoretical education with physical activities. The intervention group consisted of 42 participants. A matching procedure was made in which two individuals per participant were matched (n=84) into a reference group. The reference sample was matched for sex, BMI class, and being of as similar an age as possible. Socio-demographics were collected and metabolic risk factors relevant to the metabolic syndrome were measured. Symptom severity was measured using Clinical Global Impression (CGI), and HRQoL was assessed using EQ5D. Measurements were made at baseline and at a one-year follow-up. In study III, a qualitative exploratory study was conducted in order to explore prerequisites for a healthy lifestyle. Data were collected through individual interviews (n=40), using a semi-structured interview guide with participants who had undergone the lifestyle intervention. Data were collected 6–7 months after the intervention had been completed. Conventional content analysis was used. Study IV was also based on these 40 interviews and aimed to describe how persons with psychosis perceive participation in a lifestyle intervention. A phenomenographic analysis approach was used. Results/conclusions: Persons with psychosis are at great additional risk of physical comorbidity. Almost half of the patients met the criteria for metabolic syndrome. In addition, persons with psychosis had significantly lower HRQoL in all dimensions in the EQ5D, except for the pain/discomfort dimension. The only risk factor included in the metabolic syndrome that was associated with lower HRQoL was elevated blood pressure. Raised LDL-cholesterol was also related to lower HRQoL, together with low GAF, older age, high BMI, and female gender. The intervention study demonstrated that HRQoL was significantly improved in the intervention group when comparing EQ-VAS at baseline and at the one-year follow-up. It can be concluded that our intervention was not powerful enough to influence the metabolic factors to any greater extent. The key prerequisite for a healthy lifestyle seemed to be a wish to take part in the society and a longing to live like everybody else. However, many became stuck in a constant state of planning instead of taking action towards achieving a healthy lifestyle. Support by health care professionals is therefore also a prerequisite for a healthy lifestyle. This support should target the transition from thought to action and facilitate the participants’ ability to mirror themselves against healthy people in society by introducing activities they perceive that “common people” do. The challenge for health care professionals is to find a moderate intervention level that does not underestimate or overestimate the person’s capacity. This can facilitate continued participation, and participants can thereby find new social contacts and achieve health benefits.