Bakgrund: Den svenska Försvarsmakten har en lång tradition av att rekrytera sjukvårdspersonal till fredsbevarande insatser från den civila arbetsmarknaden. Sjukvårdspersonalen består exempelvis av specialistsjuksköterskor inom anestesi- och operationssjukvård. Under insatserna så arbetar specialistsjuksköterskorna vid små rörliga enheter eller fasta baser. För att klara av de krav som ställs på dem så genomgår specialistsjuksköterskorna insatsspecifik utbildning inför insatsen.  Motiv: Inom den svenska sjukvården finns en grupp med specialistsjuksköterskor vars erfarenheter från fredsbevarande insatser ej anses väl utforskade enligt författarna. Genom att studera dessa erfarenheter kan specialistsjuksköterskornas kunnande om exempelvis traumaomhändertagande och deras ökade förmåga till självständighet tas till vara inom den civila sjukvården. Detta skulle sedermera kunna leda till ett förbättrat patientomhändertagande.   Syfte: Syftet var att beskriva anestesi- och operationssjuksköterskors erfarenheter av att arbeta inom svenska Försvarsmakten utomlands under pågående internationell insats.  Metod: Tolv semistrukturerade intervjuer av anestesi- och operationssjuksköterskor genomfördes. Intervjudeltagarna valdes ut genom ett bekvämlighetsurval och rekryteringen skedde digitalt över hela Sverige. Intervjuerna transkriberades och kvalitativ innehållsanalys med ett manifest förhållningssätt användes för att analysera resultatet.  Resultat: Analysen resulterade i fyra domäner: ”Att genomföra en insats”, ” Utbildning och utveckling”, ”Händelser under insats” och ”Mental och fysisk påfrestning”.  Konklusion: I studien framkommer det att specialistsjuksköterskorna valde att åka på en fredsbevarande insats för att utmana sig själva i en krävande miljö. De utbildningar de genomförde innan insatsen samt deras erfarenheter från insatserna ökade deras kompetens. Detta gjorde dem till bättre specialistsjuksköterskor i den civila sjukvården. Möjligheter till återhämtning fanns både under och efter insats. Dock så framhöll flertalet av specialistsjuksköterskorna den mentala påfrestning som det innebär att genomföra en fredsbevarande insats. / Background: The Swedish armed forces have a long tradition of recruiting medical personnel to peacekeeping missions from the civilian market. This personnel includes nurse anesthetists and surgical nurses. During the peace keeping missions the nurse specialists work in small moving units or at camps. To meet the military medical requirements, the nurse specialists undergo specific training prior to the peacekeeping mission.  Motive: In Swedish healthcare there is a group of specialist nurses whose experiences from peacekeeping missions are not considered well explored according to the authors. By studying these experiences, the specialist nurses’ knowledge of, for example, trauma care and their increased ability to work independently can be utilized by civilian healthcare. This could lead to improved patient care.    Aim: The aim of this study was to describe nurse anesthetists and surgical nurses’ experiences of working in the Swedish armed forces abroad during peacekeeping missions.  Methods: Twelve semi-structured interviews of nurse anesthetists and surgical nurses were conducted. The participants were selected through convenience selection and recruited digitally throughout Sweden. The interviews were transcribed, and qualitative content analysis with a manifest approach was used to analyze the results.  Results: The analysis resulted in four domains: "To carry out a mission", "Education and development", "Events during a mission" and "Mental and physical stress".   Conclusion: This study shows that nurse specialists chose to go on a peacekeeping mission to challenge themselves in a demanding environment. The training they completed before the peacekeeping mission and the experiences they acquired during the missions increased their competence. This made them better specialist nurses in civilian healthcare. Opportunities for recovery were available both during and after the peacekeeping mission. However, most specialist nurses emphasized the mental strain involved in carrying out peacekeeping missions.

Bakgrund: Bristande kommunikation är ett stort problem vid överrapportering och är en vanlig orsak till vårdskador. Att jobba med kritiskt sjuka intensivvårdspatienter i en högteknologisk miljö kan vara en utmaning. Intensivvårds- och anestesisjuksköterskor har ett nära samarbete vid omhändertagande och vårdövergångar av svårt sjuka patienter. Att undersöka upplevelser av att vara både avsändare och mottagare vid överrapportering kan medföra ökad förståelse och kunskap för de olika perspektiven vilket kan leda till förbättring av kommunikation vid överrapportering.  Syfte: Att beskriva intensivvårds- och anestesisjuksköterskors upplevelser vid överrapportering av kritiskt sjuka intensivvårdspatienter i respirator.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med fyra intensivvårdssjuksköterskor och fyra anestesisjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat:  Resultatet presenteras i fem kategorier: Att strukturerad och öppen kommunikation är viktigt; att relationer och professionstillhörighet påverkar innehåll och upplevelser; att arbetsmiljön spelar roll vid överrapportering; att erfarenhet har en betydande roll vid överrapportering; och att ha olika arbetsrutiner försvårar överrapportering. Slutsats: Överrapportering kräver effektiv kommunikation och är avgörande för informationsöverföring mellan intensivvårds- och anestesisjuksköterskor. Författarna ser variationen i upplevelser som en möjlighet att komplettera varandra och förbättra helhetsbilden av patienten. Det är ett gemensamt ansvar för vårdpersonal och ledning att främja ett öppet arbetsklimat för bättre sammanhållning. Arbetsmiljön behöver förbättras då den direkt påverkar kommunikationen och patientsäkerheten, vilket ledningen måste uppmärksamma. Erfarenhet är en viktig faktor för att strukturera information, vilket innebär att sjuksköterskor med mindre erfarenhet behöver tid och stöd för att utveckla denna färdighet. / Background: Poor communication is a significant issue in patient handover and is a common cause of patient harm. Working with critically ill intensive care patients in a high technological environment can be challenging. Critical care nurses and nurse anesthesiologists collaborate closely in the management and handover of severely ill patients. Exploring experiences as both sender and receiver during handover may lead to a better understanding and knowledge of the different perspectives that can improve the communication in patient handovers.  Aim: To explore critical care nurse and nurse anesthesiologists’ handover experiences of critically ill ICU patients with mechanical ventilator Method: A qualitative interview study involving four intensive care nurses and four anesthesia nurses. The interviews were analyzed using qualitative content analysis. Result: The results are presented in five categories: the importance of structured and open communication; working relationships and professional affiliations influence handover content and experiences.; the role of the work environment in handover; length of work experience has a significant role; and the presence of different work routines can complicate patient hand-off. Conclusion: Handover requires effective communication and is crucial for information transfer between critical care nurses and nurse anesthesiologists. The authors view the variation in experiences between the two professions as an opportunity to complement each other and enhance the overall understanding of the patient. It is a shared responsibility of the healthcare staff and management to foster an open work environment. The work environment in general needs improvement as it directly impacts communication and patient safety, which management must address. Experience is essential for structuring information, and newly trained nurses need time and support to develop this skill.

Bakgrund: Bristande kommunikation leder till vårdskador och oönskade händelser hos patienter som genomgår anestesi. För att säkerställa patientsäkerheten behöver det råda balans mellan noggrannhet och effektivitet. Strukturerad kommunikation minimerar risken för missad information samt ökar säkerheten och effektiviteten i samband med överrapportering. Det förekommer idag brister hos specialistsjuksköterskor inom anestesi avseende användning av verktyg för överrapportering och få studier har tidigare sammanställt effekten av olika kommunikationsverktyg. Denna litteraturstudie kan bidra med kunskap om strukturerade kommunikationsverktyg och dess effekter avseende patientsäkerheten som kan tillämpas av specialistsjuksköterskor inom anestesi.  Syftet: Syftet var att sammanställa olika verktyg för strukturerad kommunikation vid överlämning av patienter och dess effekter på patientsäkerheten. Metod: Kvantitativ litteraturstudie med systematisk ansats. ETTO-principen användes som teoretisk utgångspunkt och artikelgranskning utfördes med SBU:s granskningsmallar.  Resultat: Kategorier utformades från verktygens namn; I-PASS, SBAR, MIST och Övriga verktyg. Övervägande var resultaten samstämmiga. Kommunikationsverktygen hade god effekt på patientsäkerheten vid överlämning av patienter. Majoriteten av studierna påvisade att oönskade händelser för patienten minskade, mängden viktig information som överrapporteras ökade och missad information minskade efter att ha implementerat ett verktyg för strukturerad överrapportering. Slutsats: Litteraturöversikten resulterade i positiva resultat efter implementering av ett kommunikationsverktyg. Balans mellan effektivitet och noggrannhet resulterar i hög kvalitet av informationsöverföring samt säker vård. Detta stärker slutsatsen att ett kommunikationsverktyg bör användas av specialistsjuksköterskor inom anestesi vid överrapporteringar. / Background: Lack of communication leads to adverse events in patients undergoing anesthesia. To ensure patient safety, there needs to be a balance between thoroughness and efficiency. Structured communication minimizes the risk of missed information and increases safety and efficiency during handoffs. Today, there are shortcomings among Certified Registered Nurse Anesthetists (CRNA) regarding the use of tools during handoffs, and few studies have previously compiled the effect of different communication tools. This literature study can contribute with knowledge about structured communication tools and their effects regarding patient safety that can be applied by CRNAs.  Objective: The objective of this study was to compile various tools for structured communication during handoffs and its effects on patient safety.   Design: Quantitative literature study with a systematic approach. The ETTO principle was used as a theoretical starting point and article review was carried out using SBU's review templates.   Results: Categories were devised from the names of the tools; I-PASS, SBAR, MIST and other tools. The results were mostly consistent. The communication tools had a positive effect on patient safety when handing over patients. The majority of studies demonstrated that patient adverse events decreased, the amount of important information reported increased, and missed information decreased after implementing a tool for structured communication.  Conclusion: The literature review resulted in positive results after implementing a communication tool. Balance between efficiency and thoroughness results in high quality information transfer and safe care. This strengthens the conclusion that a communication tool should be used by CRNAs during handoffs.