Abstract The aim of this study was to describe the anesthesia nurses experiences of pediatric anesthesia in two surgical wards, a general surgery department and a day surgery surgical department at two hospitals in central Sweden. The study had a descriptive design with a qualitative approach, in which ten anesthetic nurses with more or less experience in children's anesthesia participated. Data were collected using semi-structured interview questions and were analyzed using qualitative content analysis. The results were reported based on a theme, three sub themes and nine categories. The theme When skills, tactfulness and interpersonal skills come to a head, with three sub themes Being prepared and ready, Interacts and open for participation   and Emotional tension. The anesthesia nurses who were interviewed described the experiences of children anesthesia as complex and varied situations. They needed to prepare themselves thoroughly, both mentally and practically. Good interactions with the child, parents and health professionals were described as important components for a successful pediatric anesthesia. A successful anesthesia gave a feeling of great satisfaction, while a less successful anesthesia gave a feeling of frustration and failure of the anesthetic nurses. Despite the emotional tension, they felt that pediatric anesthesia was the most fun and challenging they could be involved in their profession.         Keywords: anesthesia nurses, experiences, children's anesthesia, experience, preparation, parents' presence.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskor i Sverige har en unik roll i och med att de har ett eget yrkesansvar som ger behörighet att utföra anestesiarbetet självständigt. Det finns många utmaningar som en anestesisjuksköterska ställs inför vid sövning av barn, både ur fysiologisk och psykologisk synvinkel. Få studier finns gjorda kring anestesisjuksköterskors erfarenheter av barninduktion. Syfte: Studiens syfte var att belysa anestesisjuksköterskors erfarenheter vid barninduktion. Metod: Studien genomfördes på ett sjukhus i mellersta Sverige under våren 2011. En kvalitativ intervjumetod användes med innehållsanalys av materialet. Sammanlagt intervjuades 14 anestesisjuksköterskor med varierande yrkeserfarenhet. Resultat: Alla studiedeltagare ansåg att det är en utmaning att söva barn. Med ökad erfarenhet upplevde anestesisjuksköterskorna att de blev tryggare i sin yrkesroll och att de lättare kunde hantera de små marginaler som barns fysiologi innebär. De betonade vikten av en god kommunikation med barnet och dess familj. Ibland uppkom situationer som ställde anestesisjuksköterskan inför etiska dilemman. Diskussion: I studien framkom hur anestesisjuksköterskor utvecklas från att vara noviser till att bli experter på sitt område. En tydlig känsla av yrkesstolthet kunde utläsas av intervjuerna. Anestesisjuksköterskorna befann sig på ett kontinuum mellan att vara uppgifts- eller relationsfokuserad.   Nyckelord: Anestesisjuksköterskor, barninduktion, erfarenheter, omvårdnad, samspel / Background: Nurse Anesthetists in Sweden have a unique role due to the responsibilities required of the profession and due to the fact that NA´s often work alone. There are many challenges a nurse anesthetist meets when performing a child induction, both from a physiological and a psychological aspect. There are only a few studies conducted concerning nurse anesthetists´ experiences of child induction. Aim: The aim of this study was to describe nurse anesthetists´ experiences of child induction. Method: The study was conducted in a hospital in Norrland in the spring of 2011. A qualitative interview method was used with a content analysis of the material. A total of 14 NA´s were interviewed, with a varied amount of years in the profession. Result: All interviewees thought that it was a challenge to perform a child induction. With increasing experience, the NA´s became more comfortable in their professional role and could cope with the small margins that a child´s physiology brings. They all emphasized the importance of a good communication with the child and its family. NA´s sometimes found themselves in situations wherein ethical dilemmas arose. Discussion: The study showed that NA´s evolved from being a novice to becoming an expert in their field. A clear sense of pride of the profession could be read between the lines during the interviews. The NA´s could be found in a continuum between being relationship-oriented and being task-oriented.   Key words: Child induction, experience, interaction,  Nurse anesthetist, Nursing

Bakgrund Det finns ett begränsat antal specialistsjuksköterskor på avancerad nivå och man ser en minskning i antalet nyutexaminerade. För specialistsjuksköterskor framställs det som alltmer komplext och resurskrävande att bedriva svensk hälso- och sjukvård. Kraven på kompetensen ökar. En specialistutbildning innebär en bredare kunskap och ett större ansvar och detta bidrar till ökade förväntningar hos specialistsjuksköterskorna.  Syftet med denna studie var att beskriva hur nyutbildade specialistsjuksköterskor inom anestesi- och intensivvård upplevde och hanterade de första åren i sin nya roll.  Metod Studien genomfördes genom beskrivande design med kvalitativ ansats. Tio deltagare från två sjukhus i Mellansverige intervjuades med semistrukturerande frågor.  Huvudresultat framstod i ett tema: Att utvecklas från novis till kompetent anestesi och intensivvårdssjuksköterska. Det bildade fem kategorier Att hantera kunskap och erfarenhet, Att hantera nya rollen väcker känslor, Att arbetskollegor har betydelse, Att uppleva stress och Att behöva återhämtning. Upplevelse av sin första tid beskrevs som att kunskap, erfarenhet, arbetskollegornas stöd, samarbete, att diskutera och reflektera tillsammans var viktigt. Specialistsjuksköterskorna beskrev även upplevelser av stress, trötthet och behov av återhämtning under deras första tid i sin nya roll.    Slutsats Specialistsjuksköterskor inom anestesi och intensivvård har en betydelsefull roll inom sjukvården. Upplevelser av sin första tid i sin nya roll var både utmanande och påfrestande. Ökad kunskap och erfarenhet var av betydelse, vilket i sin tur kan skapa en trygghet och ett självförtroende i arbetet. De upplevde att det fanns en brist i mängdträningen. Det hade varit intressant med fortsatt forskning inom ämnet genom en interventionsstudie.

Studien kom till som en produkt av en kunskapslucka som existerar om anestesisjuksköterskornas upplevelser i kontexten av en svårhanterad luftväg. Inför en anestesi behöver anestesisjuksköterskan bedöma patientens luftvägar för att skapa sig en uppfattning av eventuella risker inför luftvägshanteringen. Dock händer det att en anestesisjuksköterska ställs inför en situation där luftvägshanteringen inte går som planerat trots en korrekt utförd bedömning av patientens luftvägar. En sådan situation benämns som en ”svår luftväg”. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att hantera en svår luftväg för att på det viset klä deras erfarenheter med ord och skapa en förståelse för vad det är som är viktigt att fokusera på i samband med hanteringen av en svår luftväg. För att besvara syftet användes en kvalitativ ansats där fyra semistrukturerade intervjuer hölls med anestesisjuksköterskor som varit med om situationer där patientens luftvägshantering varit problematisk. Resultatet visar på att anestesisjuksköterskorna upplever känslor av stress i dessa situationer, de känner även en ansvarskänsla och upplever samarbetet med sina kollegor som avgörande för att reda upp situationen. De upplever det även som att förberedelserna inför anestesin var väldigt viktigt för hur situationen sedan utspelade sig. I samband med detta upplevde de även att reflekterande samtal efter en situation där luftvägshanteringen krånglat var mycket viktigt för hur de kunde hantera den stress de känt i samband med att luftvägshanteringen varit svår. I diskussionen framkommer att vissa områden inom verksamheten borde utvecklas utifrån vad resultatet visade. Det borde skapas mer tid tillgängligt för anestesisjuksköterskan inför en anestesi för att lära känna sin patient bättre. Det borde även utarbetas rutiner för strukturerade reflekterande samtal för anestesisjuksköterskan när de har varit med om svåra luftvägar eftersom det utifrån resultatet att döma är detta som gör att anestesisjuksköterskorna kan hantera den stress de känt i samband med situationen.

Tidigare forskning visar att postoperativ smärta behandlas undermåligt och ibland kanske även godtyckligt. Så många som 30–80% av de patienter som genomgår kirurgi vittnar om måttlig till svår postoperativ smärta. Smärta är vida känt för att orsaka en rad negativa konsekvenser för den drabbade, både fysiskt och psykiskt. Det bidrar också till en nedsatt livskvalitet. En av anestesisjuksköterskans vårdande arbetsuppgifter är att lindra postoperativ smärta och syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskors erfarenheter av postoperativ smärtlindring. Ansatsen var kvalitativ med intervjuer som grund och analysen gjordes genom induktiv innehållsanalys. Resultatet visade att anestesisjuksköterskorna ansåg att den postoperativa smärtlindringen är beroende av att ha patienten i fokus genom att planera utifrån individuella behov och att vara patientens ombud. Förmågan att känna med patienten samt att bedöma patientens smärta ansågs också utgöra centrala delar i utfallet av den postoperativa smärtlindringen. I studiens resultat framkom det att upplevelsen av att vara styrd av arbetsplatsens värderingar samt betydelsen av att arbeta i team har påverkan på den smärtlindring patienten får. Att ha brist på tid påverkade möjligheten att utvärdera den givna behandlingen. Att ha kunskap baserad på erfarenhet beskrevs vara en förutsättning för att kunna bidra till och främja en god postoperativ smärtlindring. I diskussionen reflekteras resultatet gentemot tidigare forskning. Planering, teamarbete och ökad kunskap bland yrkeskategorierna i den perioperativa vårdprocessen lyfts som viktiga faktorer för en bra postoperativ smärtlindring.

Bakgrund: Många av patienterna som opererats kommer till den postoperativa enheten med en mild hypotermi, vilket kan leda till en rad olika komplikationer. Det finns flera dokumenterade värmebevarande omvårdnadsåtgärder som kan förebygga hypotermi hos patienterna. Däremot behöver kunskapen om anestesisjuksköterskors erfarenheter av värmebevarande omvårdnadsåtgärder belysas. Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av värmebevarande omvårdnadsåtgärder för att förebygga hypotermi. Metod: En kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Ett strategiskt urval gjordes och insamling av data skedde genom intervjuer som spelades in på band. Kvalitativ manifest innehållsanalys valdes som analysmetod. Resultat: Vilka värmebevarande omvårdnadsåtgärder som valdes berodde inte enbart på anestesisjuksköterskan, utan ekonomi och andra yrkeskategorier påverkade beslutet. Operationstidens längd, ingreppets art och patienternas status var också faktorer som påverkade om värmebevarande omvårdnadsåtgärder skulle användas. Anestesisjuksköterskorna uttryckte önskemål om gemensamma mål för att göra till verklighet att alla yrkeskategorier och berörda vårdenheter arbetar för helheten kring patienternas värme. Att ge patienter ett välbefinnande genom att använda värmebevarande omvårdnadsåtgärder var viktigt för anestesisjuksköterskorna. Slutsats: Med riktlinjer och mer kunskap om värmebevarande omvårdnadsåtgärder hos alla yrkeskategorier finns det förhoppningar om att kunna nå målet: att patienterna ska vara normoterma efter sin operation.

<ol><li> </li></ol><p>Bakgrund:<strong> </strong>Många<strong> </strong>av<strong> </strong>patienterna som opererats kommer till den postoperativa enheten med en mild hypotermi, vilket kan leda till en rad olika komplikationer. Det finns flera dokumenterade värmebevarande omvårdnadsåtgärder som kan förebygga hypotermi hos patienterna. Däremot behöver kunskapen om anestesisjuksköterskors erfarenheter av värmebevarande omvårdnadsåtgärder belysas.</p><p>Syfte:<strong> </strong>Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av värmebevarande omvårdnadsåtgärder för att förebygga hypotermi.</p><p>Metod:<strong> </strong>En kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Ett strategiskt urval gjordes och insamling av data skedde genom intervjuer som spelades in på band. Kvalitativ manifest innehållsanalys valdes som analysmetod.</p><p>Resultat: Vilka värmebevarande omvårdnadsåtgärder som valdes berodde inte enbart på anestesisjuksköterskan, utan ekonomi och andra yrkeskategorier påverkade beslutet. Operationstidens längd, ingreppets art och patienternas status var också faktorer som påverkade om värmebevarande omvårdnadsåtgärder skulle användas. Anestesisjuksköterskorna uttryckte önskemål om gemensamma mål för att göra till verklighet att alla yrkeskategorier och berörda vårdenheter arbetar för helheten kring patienternas värme. Att ge patienter ett välbefinnande genom att använda värmebevarande omvårdnadsåtgärder var viktigt för anestesisjuksköterskorna.</p><p>Slutsats: Med riktlinjer och mer kunskap om värmebevarande omvårdnadsåtgärder hos alla yrkeskategorier finns det förhoppningar om att kunna nå målet: att patienterna ska vara normoterma efter sin operation.</p>

Barn med AST, autismspektrumtillstånd, är en förhållandevis vanlig patientkategori som kommer i kontakt med anestesisjukvården då de kan behöva sövas för enklare ingrepp som till exempel tandvård. Tidigare forskning visar att anestesisjuksköterskor upplever att det är svårt att vårda barn med AST. När barnen kommer i kontakt med sjukvården upplever de att miljön är stressig och de har svårt för att kommunicera med sjukvårdspersonal. Det är påvisat att föräldrar upplever att sjukvården inte lyssnar till deras barns specifika behov och att kunskapen hos sjuksköterskor är bristfällig. Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors förhållningssätt i mötet med barn med AST under den perioperativa dialogen. Kvalitativ metod valdes på grund av att anestesisjuksköterskors upplevelser och erfarenheter skulle undersökas. Sex stycken anestesisjuksköterskor tillfrågades att ställa upp i studien. De fick frågan om hur de tänker när de ska söva ett barn med AST och därefter fick de berätta om en speciell eller nyligen upplevd sövning. Intervjuerna transkriberades och analyserades enligt en kvalitativ konventionell innehållsanalys. I resultatet framkommer att anestesisjuksköterskor är medvetna om barnens särskilda behov och de arbetar för att tillgodose behoven.  Tre kategorier utgör resultatet; Att förbereda sig, Att skapa en relation, Att vara flexibel. Varje kategori utgörs av subkategorier. Resultatet understöds av tidigare forskning som belyser att preoperativa förberedelser gynnar anestesisjuksköterskor och patienter samt att anestesisjuksköterskor är följsamma utifrån varje barns specifika behov. Det finns sjukhus i Sverige som har upprättade rutiner för hur barn med AST ska bemötas och tas om hand preoperativt, men dessa rutiner är inte standardiserade på alla sjukhus. Vidare forskning om hur barn med AST bemöts när de kommer till sjukhus där sådana rutiner saknas behöver göras för att kvalitetssäkra den perioperativa omvårdnaden hos barn med AST.

No description available.

Bakgrund: En vanlig anledning till hjärtstopp under pågående operation är svårigheter att hålla fri luftväg. På operation är hjärtstopp i de flesta fall bevittnade och överlevnaden är högre än om det sker på en vårdavdelning eller utanför sjukhuset men det är samtidigt en av de mest intensiva och stressande situationer som kan inträffa under anestesin. Syfte: syftet med denna studie var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av hjärtstopp hos en patient under pågående operation. Metod: För genomförandet av studien användes kvalitativ metod med induktiv manifest ansats. För att samla data genomfördes åtta semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat:Utifrån dessa identifierades fyra huvudkategorier, Att vara förberedd och tränad, Att känna sig stressad, men även lugn, Att ha god kommunikation och samarbete med teamet och Att ha ett tydligt ledarskap och tydliga roller. Resultatet visade att anestesisjuksköterskor upplevde att de var förberedda och ofta kunde förebygga ett hjärtstopp trots att de upplevde det som en ovanlig händelse. De upplevde att HLR-träning dämpar stressen som kan komma under ett hjärtstopp och att det var viktigt att ha verklighetstrogna scenarioträningar. Anestesisjuksköterskorna beskrev att stressen som kom ofta ledde till större fokus på patienten. Kommunikation och ledarskap var två viktiga pelare i arbetet kring ett hjärtstopp under pågående operation. Slutsats: Tydligt ledarskap, tydliga roller, god kommunikation samt grundläggande kontinuerlig HLR-träning var av stor vikt för upplevelsen av ett hjärtstopp under pågående operation.