Bakgrund: Att förebygga, bedöma och behandla smärta är centralt i anestesisjuksköterskans arbete. Barns upplevelser och uttryckssätt vid smärta skiljer sig mycket från vuxnas. Det är därför en stor utmaning för anestesisjuksköterskor att tolka barns uttryck och känslor för att förstå barnet och kunna erbjuda trygghet och smärtlindring. Forskning har visat att barns postoperativa smärta underbehandlas, trots att kunskaperna om barns smärta ökat. Genom att belysa anestesisjuksköterskans upplevelser kan förståelsen för vad som bidrar till en god respektive mindre god postoperativ smärtlindring av barn öka. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter i samband med postoperativ smärtlindring av barn. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta anestesisjuksköterskor från ett svenskt länssjukhus i mellersta Norrland.  Insamlad data analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Utifrån analysen framkom tre kategorier och sju subkategorier. De tre kategorierna var: Att skapa kontakt är en utmaning, Helhetstänkande och Rutiner.  Det var en utmaning för anestesisjuksköterskan att skapa kontakt med ett barn som varit sövd. Det var viktigt att alla personalgrupper samt föräldrar samarbetade, och den egna erfarenheten var den viktigaste källan till kunskap samt att det fanns brister gällande skriftliga rutinbeskrivningar.Diskussion: Det är viktigt att det finns tydliga rutiner som underlättar smärtlindringen av barn postoperativt och barn bör bedöma den egna smärtan i så stor utsträckning som möjligt. Det var viktigt att ha en god planering t.ex. att påbörja smärtlindringen tidigt. Stress och oro innan operation kunde ge effekter långt tid efter. Föräldrarna var viktiga och skall involveras i vården för att vara ett stöd för sitt barn. Barn kan reagera kraftigt på anestesiläkemedel och därför bör de väckas långsamt och under lugna förhållanden. / Background: To prevent, assess and treat pain is central to anesthesia nurses work. Children's experiences and expression of pain are very different from adults. It is therefore a major challenge for anesthesia nurses to interpret children's expressions and emotions in order to understand the child, and to offer security and pain relief. Research has shown that children's postoperative pain is undertreated, despite that the knowledge of children's pain has increased. By highlighting anesthesia nurses’ experiences the understanding may increase concerning factors that contributes to a good or not so good postoperative pain relief in children. Objective: The purpose of this study was to describe anesthesia nurses' experiences when caring for children with a need of postoperative pain relief. Method: Semi-structured interviews were carried out with eight anesthesia nurses at a county hospital in the north central part of Sweden. Collected data was analyzed with a manifest content analysis. Results: From the analysis three categories and seven sub-categories emerged. The three categories were: To create communication is a challenge, Holistic thinking and Routines.  It was a challenge for the anesthesia nurses to communicate with a child that has been put to sleep. It was also of importance that all healthcare staff and parents cooperated. The anesthesia nurses own experiences was the main source of knowledge and there was a shortage of written routine descriptions.Discussion: It is of importance to have clear procedures to facilitate pain relief of children postoperatively and children should assess their own pain as much as possible. To have a good planning e.g. to initiate pain relief before the operation was also of importance. Stress and anxiety before surgery may have an impact long time after the treatment was over. Parents are important and should be involved in the care so they can support their child. Children may react strongly to the anesthesia drugs and therefore they should be brought back slowly postoperatively and in calm conditions.

I samband med att en organdonation ska genomföras görs en uttagsoperation, där organen tas från donatorn. Inför detta ingrepp vårdas patienten på intensivvårdsavdelningen och det finns god tillgång på forskningom hur personalen där upplever vårdandet av en tilltänkt donator. Däremot brister forskningen om hur den perioperativa personalen upplever sitt medverkande vid uttagsoperationen. Syftet med studien var att beskriva perioperativa sjuksköterskors upplevelser av att medverka vid en uttagsoperation från en avliden inför organdonation. Studien genomfördes som en kvalitativ deskriptiv studie och kvalitativ innehållsanalys. Tre anestesi- och tre operationssjuksköterskor på ett västsvenskt sjukhus intervjuades. Resultatet visade att detta ingrepp följer rutinen för en operation, med en preoperativ, en intraoperativ och en postoperativ fas. Tre kategorier framkom: förberedelser inför operationen, teamarbete och återkoppling. Konklusionen blev att förberedelserna inför ingreppet behövde förbättras. Debriefingen efteråt fungerade bra, men kunde bli bättre. Genom att tala mer öppet om etiskt svårhanterliga situationer, såsom uttagsoperationer och den stress dessa kan framkalla ges möjligheterna till att skapa egna copingstrategier. / In according to organ transplantation, a tissue and organ procurement will be completed where organs will be removed from a donor. Prior to this intervention the patient will be taking care of in an intensive care unit, where there is excellent access to research regarding how the intensive care staff would experience their participation and caring of a potential donor. This though is in contrast to the lack of research into how the perioperative staff experiences their participation in the removal of organs from a donor. The aim of the study was to describe the perioperative nurses' experience when participating in the tissue and organ procurement of a deceased person prior to organ transplantation. The study was carried out as a qualitative, descriptive study and content analysis. Three nurse anesthetists and three theatre nurses at a west Swedish hospital were interviewed. The results showed that interventions of this type follow the routine for an operation with a pre- intra- and postoperative phase. Three categories emerged in the study: Preparation before the operation; Teamwork; and Processing of the experience. The conclusion was that the preparation for the procedure ought to be improved. Debriefing after the operation functions well, but could be improved. By discussing more openly about ethically difficult situations, such as tissue and organ procurement and the stress they induce, the perioperative nurses are hereby given opportunities to create their own coping strategies.

Att genomgå ett kirurgiskt ingrepp är förenat med risk för komplikationer. WHO har utarbetat en checklista för säker kirurgi som används av operationspersonal för att minska risken för komplikationer. Patientsäkerhet finns med som en av grundpelarna i kompetensbeskrivningen för anestesisjuksköterskor, och i enlighet med denna ska anestesisjuksköterskan arbeta på ett patientsäkert sätt och uppmärksamma arbetsrelaterade risker. Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelser av att använda ”Checklista för säker kirurgi” i sitt dagliga arbete. En kvalitativ studie genomfördes där datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer med sju anestesisjuksköterskor. Analys av data gjordes genom en kvalitativ innehållsanalys som resulterade i fyra kategorier: Att vården blir tryggare genom en heltäckande bild, Att praktiska skäl medför att anestesisjuksköterskor tar stort ansvar för genomförandet av checklistan, Att göra avsteg men med checklistan i huvudet och Att alla i teamet måste vara delaktiga och ta ansvar. Slutsatser som kan dras är att mer fokus på utbildning av checklistan för samtliga berörda professioner skulle kunna generera ökad följsamhet vid användning av checklistan, ökad förståelse för varandras yrkesområden samt ökad sammanhållningen i teamet. Det bör läggas mer fokus på såväl modifiering av checklistan som kan användas vid akuta situationer som på åtgärder som främjar kommunikationen och kulturen på operationssalen. Vidare studier bör göras om varför avsteg görs och hur detta kan motverkas så att patientsäkerheten kan upprätthållas. / Having a surgical procedure is associated with risk of complications. WHO has prepared a checklist for safe surgery used by surgical staff to reduce the risk of complications. Patient safety is included as one of the cornerstones in the competence description for anesthesia nurses, and in accordance with this, the anesthesia nurse should work in a patient-safe manner and pay attention to work-related risks. The aim of the study was to examine anesthesia nurses' experiences of using the "Safe Surgery Checklist" in their daily work.A qualitative study was conducted in which seven anesthesia nurses participated. Data was analyzed using qualitative content analysis, which resulted in four categories: Care becomes safer through a comprehensive picture; Anesthesia nurses take great responsibility for the implementation of the checklist due to practical reasons; Making deviations but with the checklist in mind; and Everyone in the team must be involved and take responsibility. Conclusions that can be drawn are that more focus are needed on the education of all professions involved, which could generate increased compliance when using the checklist, increased understanding of each other’s occupations and increase cohesion in the team. Also, there should be more focus on modification of the checklist that can be used in emergency situations and on measures that promote communication and culture in the operating room. Further studies should be done on why deviations are made and how this can be counteracted so that patient safety can be maintained.

Introduktion: För att utnyttja och bibehålla anestesisjuksköterskors kompetens finns det olika lösningar i det prehospitala Sverige idag. Vissa regioner väljer att utnyttja dennes kunskap och kompetens maximalt med rotationstjänster och anestesidelegeringar, som sträcker sig utanför sjukhusets väggar. På så vis kan bland annat den prehospitala kompetensen att hantera svåra luftvägar förstärkas. En kompetens som enbart finns inom anestesisjuksköterskans kompetensområde. Andra regioner väljer att inte erbjuda rotationstjänster, trots att studier visar på svårigheter att upprätthålla kunskap och kompetens vid enbart prehospitalt arbete, då de akuta patienterna inte är tillräckligt många. Rotationstjänst kan vara ett sätt att bibehålla den prehospitala personalens luftvägskunskap och kompetens. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av att rotera mellan operation och prehospitalt arbete. Metod: Studien har genomförts med en kvalitativ ansats där nio semistrukturerade intervjuer med anestesisjuksköterskors som arbetar/arbetat både på operation och på ambulans genomfördes. Alla intervjuer transkriberades ordagrant och datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: Det krävs mognad, erfarenhet, trygghet och fingertoppskänsla, Kompetensen breddas och förbättras samt att en bättre helhetsbild skapas, Regelbundet arbete på operation krävs för att bibehålla sin kompetens som anestesisjuksköterska prehospitalt och slutligen, Vikten av att få använda sin kompetens och ha möjlighet att ge läkemedel. Diskussion: För att anestesisjuksköterskor ska kunna rotera krävs erfarenhet både från operation och från prehospital verksamhet. Det är viktigt att anestesisjuksköterskan känner sig trygg i sin yrkesroll på båda platserna. Det finns ett behov av att ha personal som har kompetens och kan hantera den ofria luftvägen prehospitalt. Det finns en önskan att få fortsätta utvecklas i sin roll som anestesisjuksköterska prehospitalt, till exempel genom att få lägga blockader, vilket redan görs prehospitalt på olika platser i världen.

Bakgrund: De flesta anestesisjuksköterskor kommer någon gång under sitt arbetsliv uppleva en kritisk händelse perioperativt, som orsakar stressymptom och som potentiellt kan påverka personens förmåga att omhänderta patienten. Flera studier undersöker faktorer som kan höja eller minska patientsäkerheten. En av faktorerna som påverkar patientsäkerheten är stress. Personer som utsätts för akut stress kan fixera sig på en specifik händelse och inte se helheten av problemet. Tidigare forskning har visat att en välfungerande arbetsgrupp med god kommunikation kan minska stressnivåerna inne på operationssalen och därmed bidra till ökad patientsäkerhet. Coping har även i tidigare forskning visats vara en viktig del av återhämtning efter en akutsituation.   Syfte: Syftet är att belysa anestesisjuksköterskors upplevelser av stress vid en akut situation perioperativt. Metod: Kvalitativ studie med kvalitativa enkäter som insamlingsmetod. Resultat: Sju subkategorier resulterade i tre kategorier. Subkategorierna Stress i lagom dos, När stressande situationer omvandlas till lärdomar och När balansen brister resulterade i kategorin Söker efter en god balans. Subkategorierna Vikten av kommunikation och Vikten av att inse sina begränsningar resulterade i kategorin Samverkan i team. Subkategorierna Vikten av stöd från kollegor och Att använda sig av individuella copingstrategier resulterade i kategorin Utrymme för återhämtning. Slutsats: God kommunikation och gott teamarbete på operationssalen är grundläggande för att uppnå bästa möjliga resultat under en akut situation. Anestesisjuksköterskor som utsätts för negativ stress bör även få möjligheten att kunna återhämta sig efter en sådan händelse.

Introduktion: Omedelbart kejsarsnitt är ett akut kirurgiskt ingrepp som utförs när det finns medicinska komplikationer som kräver omgående intervention för att skydda modern eller barnets liv. Proceduren utförs under tidspress och nästan alltid med generell anestesi, vilket innebär att de preoperativa förberedelserna ofta är begränsade. Anestesisjuksköterskans roll är avgörande i dessa situationer för att säkerställa en effektiv hantering av ingreppet. Stressfaktorer för anestesisjuksköterskor är påtagliga i dessa akuta situationer där snabba och korrekta beslut måste fattas under press. Metod: En kvalitativ intervjustudie har utförts med induktivt förhållningssätt för att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenhet av omedelbart kejsarsnitt. Data analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Anestesisjuksköterskors erfarenheter vid omedelbart kejsarsnitt kan delas in i fyra kategorier: att känna stress och adrenalinpåslag när larmet går, att samarbeta under operation, att hantera stressmoment, och att arbeta strukturerat och vara förberedd. Diskussion: Studien betonar behovet av tydlig kommunikation och samarbete för att minska stress och förbättra resultatet vid omedelbara kejsarsnitt. Simuleringsövningar och kompetensbaserad utbildning är centrala för att stärka beredskapen hos anestesisjuksköterskan. Slutligen kan personlighetsdrag och emotionell intelligens påverka hur anestesisjuksköterskor hanterar stressiga situationer som vid omedelbart kejsarsnitt. Slutsats: Anestesisjuksköterskor var i aktuell studie väl förberedda och kapabla att hantera omedelbara kejsarsnitt tack vare kunskap och kommunikation, tydliga rutiner och standardisering, erfarenhet och personliga egenskaper. Det visar att förberedelse, kompetens, rutiner och samarbete är avgörande för hantering av dessa akuta situationer. Ytterligare forskning behövs för att optimera hanteringen genom träningsprogram samt förbättra kommunikation och rutiner för att öka anestesisjuksköterskans beredskap inför omedelbart kejsarsnitt.

Bakgrund: Runt om i världen och på svenska sjukhus och , överrapporteras dagligen flertaletpostoperativa patienter mellan anestesi-och intensivvårdssjuksköterskor. Vad somkommunicerats har stor betydelse för patienternas fortsatta vård och sjuksköterskornasupplevelse av överrapportering. Bristande överrapportering kan få konsekvenser som sämrevårdkvalité och ökad risk för komplikationer för patienterna. Syfte: Att beskriva anestesi-ochintensivvårdssjuksköterskors upplevelser av överrapportering av postoperativa patienter. Metod:Intervjuer genomfördes i form av fokusgrupper, en med anestesisjuksköterskor och en medintensivvårdssjuksköterskor. Materialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat:Fem huvudkategorier: Behov av att dubbelkolla och dubbeldokumentera, att inte veta vilkeninformation som är relevant och sakna förståelse för varandra, att den postoperativaavdelningen är rörig och orsakar störningar i överrapportering, attoperationssjuksköterskornas överrapportering är viktig och behov av att överrapportera vidpatienterna och upprätthålla fullständig sekretess. Slutsats: Tydliga rutiner behövs gällande vadpostoperativ överrapportering ska innehålla, samt utveckling av samarbete mellan de som deltar iöverrapportering. Behov av att kunna genomföra överrapportering vid patienterna men ändåupprätthålla sekretess var ett komplext område. Operationssjuksköterskans deltagande iöverrapportering var ett av de största förbättringsområden som framkom denna studie.

Bakgrund: World Health Organization, WHO har arbetat fram en checklista för säker kirurgi, som skall stötta arbetslaget i arbetet kring patienten. Checklistans syfte är att förbättra kommunikationen i arbetslaget och minska komplikationer och dödsfall i samband med kirurgi. Studiens syfte var att undersöka operations- och anestesisjuksköterskors upplevelser av att använda checklista för säkerhet vid operationer i sitt dagliga arbete. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie som genomförts i fokusgrupper med operationssjuksköterskor i ena gruppen och anestesisjuksköterskor i andra. Data från två intervjuer analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien visade att brister fanns vid implementeringen och att personalen arbetade enligt gamla rutiner. Ett varierat intresse fanns till checklistan, vilket resulterade i en varierad följsamhet i användandet. Resultatet visade på att kommunikationen förbättras och att checklistan synliggjorde alla medarbetarna och ökade möjligheten till att alla kunde känna sig delaktig i vården kring patienten. Vid användning av checklistan reds frågetecken ut och checklistan skapade ett öppet klimat där personalen kunde ta upp eventuella frågetecken som fanns. Resultatet i studien visar dock på att checklistan inte löser alla kommunikationsproblem, då det framkommer att dåliga attityder och bristande respekt till varandra fanns och försvårade användandet. Konklusion: Operation -och anestesisjuksköterskorna ansåg att checklistan var ett bra verktyg när det gäller patientsäkerhet, kommunikation och teamarbete men att det fanns brister i följsamheten. De ansåg att användandet av checklistan var personbundet och att det trots checklistans tydliga utformning ändå fanns frågetecken hos personalen, speciellt vem som ansvarade att den blev gjord.

Att hantera och etablera en säker luftväg för patienten ingår i anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning. Videolaryngoskop har utvecklats för att enklare ska kunna etablera en säker luftväg via intubation. Korrekt handhavande och användande av videolaryngoskop minskar riskerna för patienten och ökar patientsäkerheten.Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelse av att intubera med videolaryngoskop. Detta är en kvalitativ studie där datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer med nio anestesisjuksköterskor. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes vilket resulterade i fyra kategorier: Är en trygghet vid svår intubation och underlättar handledning, Gammal vana och upplevda svårigheter att handha videolaryngoskop, Kan minska skador och vara skonsammare för patienten, och Begränsatantal och avsaknad av rutiner minskar användandet. Denna studie visar att anestesisjuksköterskor upplevde att videolaryngoskop är ett bra hjälpmedel vid intubation men även vid handledning och utbildning. För att stärka patientsäkerheten behöver videolaryngoskop användas mer, vilket kan tydliggöras med uppdaterade rutiner. Författarna till denna studie menar att mer forskning inom området behövs varför anestesisjuksköterskor väljer att inte använda videolaryngoskop. / To manage and establish a patient's airway is included in the competence description for anesthesia nurses. Videolaryngoscope have been developed to make it easier to establish a safe airway by intubation. A proper handling and use of videolaryngoscopes reduces patientrisks and increases patient safety. The aim of this study was to investigate anesthesia nurses experiences of intubating with videolaryngoscope. This is a qualitative study where the data collection consisted of semi-structured interviews with nine anesthesia nurses. A qualitative content analysis was made, which resulted in four categories: Is a security in case of difficultintubation and facilitates guidance, Old habits and perceived difficulties to handle, Can reduce injuries and be gentler for the patient, and Limited number and lack of routines reduces usage. This study shows that anesthesia nurses experienced that videolaryngoscopes are a good helping instrument for intubation but also for tuition and training. To strengthen patient safety, videolaryngoscopes need to be used more often, which can be clarified with updated routines. The authors of this study believe that more research in the field is needed, which is why anesthesia nurses choose not to use videolaryngoscopes.

Introduktion: Anestesisjuksköterskor arbetar inom flera olika delar av sjukvården. Tack vare deras kunskaper om luftvägar och omhändertagande av kritiskt sjuka patienter så anställs anestesisjuksköterskor inom olika prehospitala verksamheter så som exempelvis resursenheter. Vid plötsliga hjärtstopp är upprättandet av en fri luftväg kritiskt. Detta görs vanligen genom användandet av olika medicintekniska hjälpmedel som larynxmask eller endotrachealtub. De respektive hjälpmedlen har olika styrkor och svagheter som är väl studerade, men upplevelser av att använda dessa metoder finns det lite forskning om. Syfte: Syftet med studien var att studera anestesisjuksköterskans upplevelser av att använda larynxmask och endotrachealtub vid plötsliga hjärtstopp utanför sjukhuset. Metod: En kvalitativ induktiv enkätstudie med öppna semistrukturerade frågor genomfördes för att fånga användarnas upplevelser av skillnader mellan dessa metoder av luftvägshantering. 14 anestesisjuksköterskor med minst två års erfarenhet samt erfarenhet av att arbeta prehospitalt deltog i studien. Deltagarna arbetar i tre regioner vilka har stora skillnader i resurser och arbetsrutiner. Resultat: Larynxmask var mest använt, trots att nästan alla deltagare föredrog att ha patienten intuberad. Orsaken till att laynxmasken användes trots att deltagarna föredrog att patienten skulle ha en endotrachealtub varierade något men hade flera gemensamma faktorer så som tidsåtgång och enkel användning. / Introduction: Nurse anesthesias work in different parts of healthcare. In various prehospital activities and different resource units these specialist nurses are often hired for their knowledge of the airways and critical patients. In case of sudden cardiac arrest, the establishment of a free airway is critical. This is usually done using various medical aids such as a laryngeal mask or endotracheal tube. These have their different strengths and weaknesses that are well studied, but there is little research on experiences of using these methods. Aim: The aim of the study was to study anesthesia nurses' experiences of using a laryngeal mask and endotracheal tube in sudden cardiac arrest outside the hospital. Method: A qualitative inductive survey with open semistructural questions, was done to capture the users’ experiences of the differences between these methods of airway management. This study included 14 nurse anesthetists, with at least 2 years of experience and experience of working in a prehospital setting. Participants from three regions participated, those regions differ in resources and ways of working routines. Result: The laryngeal mask is most commonly used, even though almost all participants prefer to have an intubated patient. The reasons for that varies between the participants but have several common factors such as time of application and ease of use.