Bakgrund: Schizofreni, depression och bipolär sjukdom är exempel på psykiska sjukdomar som ofta kräver behandling. Dessa kan ha påverkan på hälsa och välbefinnande. Psykisk sjukdom drabbar inte bara den som insjuknar. För de anhöriga som lever runt omkring den sjuke är livet inte alltid så lätt. Vardagen förändras och det egna livet åsidosätts. Även om det inte alltid sker i praktiken, ser många värdet i att involvera patientens anhöriga i vården.     Syfte: Syftet med studien var att belysa upplevelser av att vara anhörig till en person med psykisk sjukdom. Syftet avgränsades i frågor om hur anhöriga upplever mötet med vården, hur deras hälsa påverkas samt hur de rådande samhällsattityderna påverkar deras situation. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med en induktiv ansats baserad på fem självbiografier, vilka analyserades utifrån en manifest kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Upplevelserna som de anhöriga hade sammanfattades i fyra kategorier: En förändrad livssituation, Känsla av att bli sviken av vården, Skam- och skuldkänslor och Kraft att härda ut och fortsätta kämpa. Slutsats: Denna studie visar att de anhöriga i stor utsträckning påverkas när någon individ i familjen blir psykiskt sjuk. Studien visar också att detta faktum inte alltid tas i beaktning av vårdpersonalen. Författarna anser att anhörigperspektivet måste lyftas och tillåtas en större plats i utbildningsprogram för vårdpersonal och ute på arbetsplatser.

No description available.

Syftet med denna studie var att beskriva anhörigas erfarenheter av att leva med yngre personer med demenssjukdom. När en yngre person drabbas av demenssjukdom påverkas hela familjen. Personen som drabbas blir helt beroende av sin familj och det begränsar livsutrymmet för de anhöriga. För att svara på syftet gjordes en litteraturöversikt med kvalitativ metod, baserad på tolv vetenskapliga artiklar. Resultatet delades upp i två huvudkategorier med åtta underkategorier som beskriver olika erfarenheter som anhöriga har av att leva med en yngre person med demenssjukdom både före och efter diagnostisering. Kategorierna var: 1. Förändringar i livet med underkategorier: en annan person, osäkerhet före och efter diagnostisering, oro inför framtiden och sorg, behov av hjälp och stöd. 2. Ett liv med ökad belastning och har underkategorier: förlust och saknad, social isolering, försämrat välbefinnande, användning av olika copingstrategier. Resultatet kan öka sjuksköterskans kunskaper kring tidig debut av demenssjukdom, öppenhet och förbereda för att göra undersökningar för att stärka misstankar och inte dra förhastade slutsatser.

Bakgrund: Stroke innebär en stor omställning för personen som har insjuknat men också för anhöriga. Sjuksköterskan ska finnas där som stöd till anhöriga för att de enklare ska kunna hantera den nya livssituationen. Dagens sjukvård har inte tillräckligt med kunskap om anhörigas informationsbehov, vilket leder till att anhöriga inte får det stöd de behöver.  Syfte: Syftet var att belysa anhörigas informationsbehov när en familjemedlem insjuknat i stroke. Metod: En litteraturstudie baserad på åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats där artiklarna analyserades med en manifest innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom det att anhöriga var intresserade av att erhålla information som var anpassad till deras situation och som kunde hjälpa dem individuellt. Informationen gav även anhöriga en bättre förståelse för vad som hade hänt och på vilket sätt de kunde stödja deras familjemedlem. Det framkom även att anhöriga ville ha allmän information för att kunna förbereda sig inför vad som skulle komma efter sjukhusvistelsen och för att hantera sin vardag bättre. Slutsats: Det framkom att anhöriga hade ett stort informationsbehov, men de upplevde att den information de fick av sjuksköterskan ofta var både begränsad och irrelevant gällande deras unika situation. Detta resulterade i att anhöriga kände sig tvungna att söka information på egen hand. Det framkom att anhöriga inte var intresserade av att få information som inte berörde dem utan de önskade att få individanpassad information. Anhöriga var även i behov av att få allmän information med syfte att få förståelse för den nya livssituationen och för att känna sig förberedda inför att deras familjemedlem skulle skrivas ut till hemmet.

<p>Att leva som anhörig till missbruk antar vi inte är lätt, då den anhörige ses som en ”grupp” människor, som vi tror ”glöms” bort på ett eller annat sätt när man talar om missbruk/missbrukare. Vi vet att anhöriga är en stor grupp, som lever kring varje missbrukare, det kan röra sig om fem stycken anhöriga kring en missbrukare. Genom dessa siffror kan vi förstå att anhörig gruppen är större än missbrukar gruppen. </p><p> Vi tycker det är konstigt att inte det lyfts fram mer vad den anhöriga har att berätta, vilken erfarenhet och kunskap de har inom ämnet om den missbrukande. Att leva med rollen som anhörig till missbrukare är oftare svårare än att vara missbrukare. När man talar om missbruksvård, så är det vården för missbrukaren man menar, och tänker inte på den anhöriges. Trots att mycket tyder på att anhöriga till missbrukare ofta upplever svårigheter har få studier inriktats på området. Vi undrar hur situationen ser ut för den anhörige. Vårt antagande är att det är svårt att vara anhörig till en missbrukare, och då menar vi inte bara i missbruket utan även efteråt, när man som anhörig är tvungen att göra ett val, när situationen blir outhärdlig och man måste göra något åt det. Vi har därför intresserat oss av hur de anhöriga till missbrukaren mår, hur de påverkas av missbruket och vad som kan ha varit vändpunkten i deras liv att göra något åt sin situation och på så sätt kan ha hjälpt dem ifrån missbruket/missbrukaren. </p><p> Vårt syfte med uppsatsen är att, med hjälp av levnadsberättelse av anhöriga som levt med missbruk, eller bredvid missbruk utforska hur tillvaron i missbrukarfamilj är. Syftet är också att undersöka hur det kan vara att växa upp med missbrukande förälder och vilka konsekvenser det kan få i det vuxna livet. Huvudsyfte är att studera livssituationen för anhöriga till missbrukare, där vi på ett relativt enkelt sätt vill belysa problematiken den anhörige möter i sitt förhållande med en missbrukare. Uppsatsen grundas på en förförståelse ansats. Informationer har samlats in genom tio kvalitativa intervjuer med avsikt att lyfta fram intervjupersoners personliga erfarenheter. Att anhöriga som lever med missbruk blir känslomässigt avstängd på ett sätt som är svårt att förklara och för den delen även svårt att förstå för andra. Den anhörige kan upplevas som den isolerar sig frivilligt från sin omvärld, att den inte bryr sig om andra längre utan bara bryr sig om sin familj och sig själv. Missbruk är en familjesjukdom som drabbar alla kring missbrukaren på ett eller annat sätt, alla dras med i ”skeppet” som håller på att sjunka, ett kaos som inte får synas utåt till ens omgivning, där den anhörige jobbar så hårt att få allt att fungera så ingen misstänker att det inte står rätt till i den familjen. Vi har sett att samtliga intervjupersoner har blivit påverkade av detta mönster som har funnits i familjen och i den nära relationen till missbruk. I uppsatsen har vi fått ett inifrån perspektiv och ett utifrån perspektiv, där bådas kunskap och erfarenheter har varit positivt för att uppnå uppsatsens syfte.</p>

Att leva som anhörig till missbruk antar vi inte är lätt, då den anhörige ses som en ”grupp” människor, som vi tror ”glöms” bort på ett eller annat sätt när man talar om missbruk/missbrukare. Vi vet att anhöriga är en stor grupp, som lever kring varje missbrukare, det kan röra sig om fem stycken anhöriga kring en missbrukare. Genom dessa siffror kan vi förstå att anhörig gruppen är större än missbrukar gruppen. Vi tycker det är konstigt att inte det lyfts fram mer vad den anhöriga har att berätta, vilken erfarenhet och kunskap de har inom ämnet om den missbrukande. Att leva med rollen som anhörig till missbrukare är oftare svårare än att vara missbrukare. När man talar om missbruksvård, så är det vården för missbrukaren man menar, och tänker inte på den anhöriges. Trots att mycket tyder på att anhöriga till missbrukare ofta upplever svårigheter har få studier inriktats på området. Vi undrar hur situationen ser ut för den anhörige. Vårt antagande är att det är svårt att vara anhörig till en missbrukare, och då menar vi inte bara i missbruket utan även efteråt, när man som anhörig är tvungen att göra ett val, när situationen blir outhärdlig och man måste göra något åt det. Vi har därför intresserat oss av hur de anhöriga till missbrukaren mår, hur de påverkas av missbruket och vad som kan ha varit vändpunkten i deras liv att göra något åt sin situation och på så sätt kan ha hjälpt dem ifrån missbruket/missbrukaren. Vårt syfte med uppsatsen är att, med hjälp av levnadsberättelse av anhöriga som levt med missbruk, eller bredvid missbruk utforska hur tillvaron i missbrukarfamilj är. Syftet är också att undersöka hur det kan vara att växa upp med missbrukande förälder och vilka konsekvenser det kan få i det vuxna livet. Huvudsyfte är att studera livssituationen för anhöriga till missbrukare, där vi på ett relativt enkelt sätt vill belysa problematiken den anhörige möter i sitt förhållande med en missbrukare. Uppsatsen grundas på en förförståelse ansats. Informationer har samlats in genom tio kvalitativa intervjuer med avsikt att lyfta fram intervjupersoners personliga erfarenheter. Att anhöriga som lever med missbruk blir känslomässigt avstängd på ett sätt som är svårt att förklara och för den delen även svårt att förstå för andra. Den anhörige kan upplevas som den isolerar sig frivilligt från sin omvärld, att den inte bryr sig om andra längre utan bara bryr sig om sin familj och sig själv. Missbruk är en familjesjukdom som drabbar alla kring missbrukaren på ett eller annat sätt, alla dras med i ”skeppet” som håller på att sjunka, ett kaos som inte får synas utåt till ens omgivning, där den anhörige jobbar så hårt att få allt att fungera så ingen misstänker att det inte står rätt till i den familjen. Vi har sett att samtliga intervjupersoner har blivit påverkade av detta mönster som har funnits i familjen och i den nära relationen till missbruk. I uppsatsen har vi fått ett inifrån perspektiv och ett utifrån perspektiv, där bådas kunskap och erfarenheter har varit positivt för att uppnå uppsatsens syfte.

Bakgrund: När beslutet att flytta in på ett särskilt boende fattats förändras livssituationen för både den som drabbats av demens som för de anhöriga. Syftet: Syftet med denna litteraturöversikt var att studera och beskriva anhörigas upplevelser i samband med att en person som drabbats av demens flyttar in på ett särskilt boende. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Litteratur­sökningarna gjordes i databaserna Medline och Cinahl efter relevanta artiklar. Sökord som användes var relatives, experience, caregivers burden, coping, dementia, nursing home, placement, decision, Sweden, family caregivers. Sexton vetenskapliga artiklar analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i fem olika kategorier: att skapa en relation att känna sig delaktig, att känna skuld, att känna osäkerhet samt att fatta rätt beslut. Resultat: Att ta beslutet att flytta en person som drabbats av demens var svårt, eftersom det ofta är förknippat med skuldkänslor, att inte känna sig delaktig, samt en känsla av osäkerhet, och en oro om att inte ha tagit rätt beslut. Slutsats: Rollen som anhörig till en person som drabbats av demens är svår och det innebär en hög belastning samt en hög nivå av stress. Det är viktigt att den anhörige får stöd och uppmuntran och där har vårdpersonalen en viktig roll.

Alzheimer's disease is the most common form of dementia. The individual who fall ill can be in an age between 40-65 years old. When dementia affects individuals at this age, many relatives take their responsibility for taking care of them at home for a long time. The aim of this study was to illustrate emotions relatives experienced when a close family member's suffering from Alzheimer's disease. The study was intended to show relatives emotions, and therefor four self-biographies were chosen to read. The method used to analyze was a narrative literature review. The emotions that emerged among the relatives who cared for their close family member were grief, tiredness, impotency, fear and frustration, sense of duty and hope. These were divided into six categories with zero to three subcategories. When a close family member suffers from Alzheimer's disease, life changes even for the relative. The nurse role is important in this context to support and provide tools for the relative to be able to handle the situation.

Sammanfattning Bakgrund: Stroke räknas till en av vår tids stora folksjukdomar och är den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige. Stroke är ett samlingsnamn för hjärninfarkt och hjärnblödning. När en person insjuknar i stroke är det inte enbart den sjuke som berörs, utan hela familjen. I kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska framgår det att sjuksköterskan ska kunna informera, ge stöd, bemöta och undervisa både patienten och de anhöriga. Syfte: Syftet var att beskriva de anhörigas upplevelser efter att en familjemedlem har insjuknat i stroke. Metod: Metoden som har använts i denna studie är en litteraturstudie, baserad på vetenskapliga artiklar genomförda med kvalitativ ansats. Analysen är baserad på Graneheim och Lundmans (2004) beskrivning av innehållsanalys. Resultat: Att anhöriga behövde personcentrerad information för att veta hur de ska bemöta och ta hand om sin familjemedlem. Den anhöriga behövde även stöd av sjuksköterskorna för att Copa livsförändringen som blev, när familjemedlemmen insjuknade i stroke. De anhöriga var också i behov av egen tid för att orka med vardagen. Slutsats: Det är av största vikt att ge personcentrerad vård och information till de anhöriga för att underlätta under familjemedlemmens sjukhusvistelse och senare när familjemedlemmen kommer hem. Personcentrerad vård och information tillhör också sjuksköterskans kompetensbeskrivning och är därför extra viktig att det följs. De anhöriga behövde få stöd under denna traumatiska period för att klara av att vårda sin familjemedlem. De anhöriga behövde också tid till sig själva för att bygga upp en dräglig tillvaro.

No description available.