Bakgrund: År 2013 inträffade drygt 29 800 akuta hjärtinfarkter i Sverige och fler överlever idag en hjärtinfarkt. Då ohälsa drabbar partnern påverkas även familjemedlemmen i parrelationen, vilket innebar att påverkas en del i systemet så påverkas de övriga delarna. Relaterat till detta förankrades den teoretiska referensramen vilken utgår från familjefokuserad omvårdnad och systemteori.   Syfte: Syftet var att beskriva familjemedlemmars erfarenheter av att leva med en partner som överlevt en hjärtinfarkt.   Metod: En systematisk litteraturstudie vilken utgick från Forsberg och Wengströms (2013) metodologi.   Resultat: Resultatet presenterades som ett övergripande tema: Att vara två om hjärtinfarkten, med fyra tillhörande kategorier. Tydligt var att familjemedlemmarna beskrev erfarenheter av en förändrad parrelation, ökat ansvar, upplevelser av oro, rädsla och ensamhet samt bristfällig information och oprofessionellt bemötande av sjuksköterskan.     Slutsats: Parrelationen förändras drastiskt för familjemedlemmar vars partner överlevt en hjärtinfarkt. Familjemedlemmarna axlade större ansvar, de oroade sig för framtiden samt upplevde stödet från sjuksköterskan som otillräckligt. Utifrån detta är det av vikt att sjuksköterskan bemöter varje individ och par som unika. Sjuksköterskan bör öka medvetenheten kring bemötandet av familjemedlemmar samt reflektera kring egna värderingar, detta för att kunna utgöra en stödjande roll.

Bakgrund: Stroke innebär en stor omställning för personen som har insjuknat men också för anhöriga. Sjuksköterskan ska finnas där som stöd till anhöriga för att de enklare ska kunna hantera den nya livssituationen. Dagens sjukvård har inte tillräckligt med kunskap om anhörigas informationsbehov, vilket leder till att anhöriga inte får det stöd de behöver.  Syfte: Syftet var att belysa anhörigas informationsbehov när en familjemedlem insjuknat i stroke. Metod: En litteraturstudie baserad på åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats där artiklarna analyserades med en manifest innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom det att anhöriga var intresserade av att erhålla information som var anpassad till deras situation och som kunde hjälpa dem individuellt. Informationen gav även anhöriga en bättre förståelse för vad som hade hänt och på vilket sätt de kunde stödja deras familjemedlem. Det framkom även att anhöriga ville ha allmän information för att kunna förbereda sig inför vad som skulle komma efter sjukhusvistelsen och för att hantera sin vardag bättre. Slutsats: Det framkom att anhöriga hade ett stort informationsbehov, men de upplevde att den information de fick av sjuksköterskan ofta var både begränsad och irrelevant gällande deras unika situation. Detta resulterade i att anhöriga kände sig tvungna att söka information på egen hand. Det framkom att anhöriga inte var intresserade av att få information som inte berörde dem utan de önskade att få individanpassad information. Anhöriga var även i behov av att få allmän information med syfte att få förståelse för den nya livssituationen och för att känna sig förberedda inför att deras familjemedlem skulle skrivas ut till hemmet.

Sammanfattning Bakgrund: Stroke räknas till en av vår tids stora folksjukdomar och är den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige. Stroke är ett samlingsnamn för hjärninfarkt och hjärnblödning. När en person insjuknar i stroke är det inte enbart den sjuke som berörs, utan hela familjen. I kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska framgår det att sjuksköterskan ska kunna informera, ge stöd, bemöta och undervisa både patienten och de anhöriga. Syfte: Syftet var att beskriva de anhörigas upplevelser efter att en familjemedlem har insjuknat i stroke. Metod: Metoden som har använts i denna studie är en litteraturstudie, baserad på vetenskapliga artiklar genomförda med kvalitativ ansats. Analysen är baserad på Graneheim och Lundmans (2004) beskrivning av innehållsanalys. Resultat: Att anhöriga behövde personcentrerad information för att veta hur de ska bemöta och ta hand om sin familjemedlem. Den anhöriga behövde även stöd av sjuksköterskorna för att Copa livsförändringen som blev, när familjemedlemmen insjuknade i stroke. De anhöriga var också i behov av egen tid för att orka med vardagen. Slutsats: Det är av största vikt att ge personcentrerad vård och information till de anhöriga för att underlätta under familjemedlemmens sjukhusvistelse och senare när familjemedlemmen kommer hem. Personcentrerad vård och information tillhör också sjuksköterskans kompetensbeskrivning och är därför extra viktig att det följs. De anhöriga behövde få stöd under denna traumatiska period för att klara av att vårda sin familjemedlem. De anhöriga behövde också tid till sig själva för att bygga upp en dräglig tillvaro.

Bakgrund: Antalet personer som insjuknar i demenssjukdom ökar världen över. Behovet efter utbildad personal och sjuksköterskans ansvar att kunna ge stöd och hjälp till demenssjukas anhöriga ökar därför också då en demenssjukdom påverkar hela familjen. Syfte: Syftet är att beskriva anhörigas upplevelser av att ha en nära familjemedlem med demenssjukdom. Metod: En systematisk litteraturstudie enligt Evans (2002) analysmetod har använts för att analysera 12 stycken kvalitativa artiklar. Nyckelfynd sammanfördes och bildade tre teman och sex stycken subteman. Resultat: Resultatet påvisar att anhöriga upplever blandade känslor av att en nära familjemedlem fått diagnosen demenssjukdom. Dessa upplevelser delades in i livet efter diagnosen, förluster och förändrad delaktighet till vården av den demenssjuke. Viljan att vårda sin familjemedlem, en förändrad vardag, förlust av kontroll, förlust av social samvaro och egen identitet, lämna över ansvaret och vara delaktig i vården på boendet var de subteman som uppkom. Slutsats: I arbetet klargjordes en rad upplevelser anhöriga hade utifrån att ha en nära familjemedlem med demenssjukdom. Dessa upplevelser bör sjuksköterskan ta del av inför det stöd och den handledning som erbjuds anhöriga. Mer forskning bör göras angående den hjälp som ges till anhöriga till demenssjuka. / Background: The number of people diagnosed with dementia is increasing worldwide. The need for trained personnel and the nurse's responsibility to provide support and assistance to families of people with dementia therefore increases since dementia affects the whole family. Aim: The purpose is to describe the relatives' experiences of having a close family member with dementia. Method: A systematic literature review of Evans (2002) analysis was used to analyze the 12 pieces of qualitative articles. Key findings were merged and formed three themes and six subthemes. Results: The results indicate that families are experiencing mixed feelings of a close family member diagnosed with dementia. These experiences were divided into life after diagnosis, losses and changes in participation to the care of people suffering from dementia. The desire to care for their family member, a change in living, loss of control, loss of social interaction and self-identity, hand over responsibility and be involved in the care of the accommodation was the subthemes that arose. Conclusion: This essay was made clear a number of relatives had experiences from having a close family member with dementia. These experiences should the nurse take note of for the support and guidance offered to relatives. More research should be done about the help given to families of people with dementia.

Att vara barn till en förälder som drabbats av psykisk sjukdom kan innebära ett svårt lidande. Syftet var att belysa erfarenheter av att växa upp i en familj där en förälder är drabbad av psykisk sjukdom. Litteraturstudien är baserad på åtta vetenskapliga artiklar. Artiklarnas resultat analyserades och resulterade i tre rubriker: att leva i ovisshet, strategier i vardagen och ansvar. I resultatet framkom att psykisk sjukdom hos föräldrar utgjorde stor ovisshet för barnen och att de saknade professionell hjälp. Barnen upplevde bristfällig och otillräcklig information och ansåg att vårdpersonalen inte involverade dem i vården. Sjuksköterskan måste vara lyhörd för hur barnen upplever situationen och erbjuda sitt stöd till dem. Det är också viktigt att se den psykiskt sjuke som en del i ett större sammanhang, där barnen spelar en betydelsefull roll.

<p>Att vara barn till en förälder som drabbats av psykisk sjukdom kan innebära ett svårt lidande. Syftet var att belysa erfarenheter av att växa upp i en familj där en förälder är drabbad av psykisk sjukdom. Litteraturstudien är baserad på åtta vetenskapliga artiklar. Artiklarnas resultat analyserades och resulterade i tre rubriker: att leva i ovisshet, strategier i vardagen och ansvar. I resultatet framkom att psykisk sjukdom hos föräldrar utgjorde stor ovisshet för barnen och att de saknade professionell hjälp. Barnen upplevde bristfällig och otillräcklig information och ansåg att vårdpersonalen inte involverade dem i vården. Sjuksköterskan måste vara lyhörd för hur barnen upplever situationen och erbjuda sitt stöd till dem. Det är också viktigt att se den psykiskt sjuke som en del i ett större sammanhang, där barnen spelar en betydelsefull roll.</p>

Bakgrund: I Sverige lider ca 18,7 procent av svår smärta eller värk och ca 1,3 miljoner människor antingen vårdar, hjälper eller stödjer en anhörig. Smärta ska ha hållit i sig i över tre månade för att klassas som kronisk/långvarig smärta. Familjefokuserad omvårdnad är en teori som används för att inkludera anhöriga i vården. Eftersom anhöriga har en betydelsefull roll i omsorgen för en familjemedlems vård behöver hälso- och sjukvårdspersonal uppmärksamma denna grupp för att ge de stöd och hjälp i ett tidigt skede. Det är därför av stor vikt att veta hur anhöriga upplever i samband med att vårda en familjemedlem. Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda en familjemedlem med långvarig smärta. Metod: En allmän litteraturstudie med systematiskt tillvägagångssätt baserat på kvalitativa artiklar. Resultat: Resultatet innehåller fyra huvudkategorier: Upplevelsen av att inte räcka till, Upplevelsen av kontroll, Upplevelsen av familjeroller och relationer samt Anhörigvårdares upplevelser av vårdpersonalen samt två underkategorier. Resultatet visar att anhöriga upplever tecken på psykisk ohälsa, de upplever brist på kontroll och hittar strategier för att öka kontrollen, familjeroller och relationer påverkas både negativt och positivt och de upplever att stöd och tillgänglighet från vårdpersonalen är viktigt. Diskussion: I metoddiskussionen diskuteras styrkor och svagheter med den aktuella studien utifrån trovärdighetsbegreppen: tillförlitlighet, verifierbarhet, pålitlighet och överförbarhet. Resultatdiskussionen diskuterar fyra fynd: Symtom på psykisk ohälsa upplevdes av anhöriga som vårdade, Upplevelsen av kontroll har en central del i vårdandet, Förändringar i relationer och Sjukvårdspersonalens stöd och tillgänglighet var viktigt och betydelsefullt för de anhöriga. Det familjefokuserade omvårdnadsperspektivet diskuteras i förhållande till vissa fynd.

Bakgrund: Intensivvårdsavdelningen är en avdelning där kritiskt- och akut sjuka patienter vårdas. Avdelningen har specialiserade rutiner och utrustning för omvårdnad samt övervakning. Sjuksköterskan på en intensivvårdsavdelning har ansvar över omvårdnaden av patienten tillsammans med ledandet av omvårdnadsarbetet i vårdlaget. Utöver har även sjuksköterskan ett ansvar att uppmärksamma den anhöriga. Därför är det viktigt för sjuksköterskan att förstå anhörigas upplevelser i denna situation för att kunna ge en god omvårdnad även till dem. Syfte:  Att beskriva anhörigas upplevda situation när en närstående vårdas på en intensivvårdsavdelning. Metod: Litteraturöversikt av vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats med ett anhörigperspektiv för att belysa upplevelser. Resultat: Anhöriga kunde uppleva flera faktorer som påverkade situationen negativt. Rutiner, teknisk utrustning och vårdinsatser upplevdes främmande och förvirrande. Situationen gjorde det svårt för den anhörige att uppleva sig nära patienten. Anhöriga upplevde att god kommunikation och information påverkade situationen positivt. Anhöriga upplevde det viktigt att kunna vara delaktig i vården och beslutsfattandet. Slutsats: Att som anhörigas hamna på en intensivvårdsavdelning är en främmande situation som skiljer sig från andra avdelningar. Det finns olika regler, utrustning och situationer som försvårar möjligheten för den anhörige att förstå och se sammanhanget. Det är av betydelse att vården uppmärksammar och skapar möjlighet för en ökad förståelse och ett sammanhang för de anhöriga. / Background: The intensive care unit is a department where critically and acute sick patients are being treated. The department has specialized routines, equipment to treat and screening. Nurses on a intensive care unit are responsible for the treatment of patients as well as the leadership of the workforce. The nurses are also responsible to acknowledge the patient’s relatives. Therefore, it is of great importance for the nurses to understand relatives’ experiences in this situation, to be able to give treatment of good quality to relatives too. Aim: To describe the experience of relatives to patients who are being treated at the intensive care unit. Method: A literature review of scientific articles with a qualitative standpoint, aimed towards the experiences of relatives to intensive care unit patients. Results: Relatives experienced that a lot of factors affected them negatively. Routines, equipment and treatment were experienced as unfamiliar and confusing. The situation made it hard for the relatives to experience being close to the patient. Relatives experienced that good communication and information made the situation positive. Relatives experienced that being a part and having a say in the patients’ treatment were important. Conclusion: To be a relative at the intensive care unit can feel unfamiliar and differ from other kinds of departments. There are rules, equipment and situations that makes it difficult for the relatives to see the context of the situation. It is of great importance that the healthcare is attentive and give the relatives the possibility to understand the context.

Bakgrund: När en familjemedlem insjuknar i demenssjukdom påverkas hela familjen. Närstående blir involverade i omvårdnaden för familjemedlemmen som lever med en demenssjukdom. Sjuksköterskan har en viktig roll i att ge information och stöd till närstående för att uppleva en hanterbar tillvaro. Att kunna förespråka upplevelser och behov hos både närstående och personen med demenssjukdom kan vara utmanande i arbetet för sjuksköterskan. Syfte: Att beskriva närståendes upplevelser av att leva med en familjemedlem som har en demenssjukdom. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ design. Tolv artiklar gick igenom kvalitetsgranskningen och analyserades induktivt genom Fribergs femstegsmodell vilket resulterade i fem kategorier. Resultat: Närstående upplevde att det egna jaget samt relationen till familjemedlemmen förändrades. Att vårda en familjemedlem var emotionellt påfrestande och vardagen påverkas både socialt, ekonomiskt samt närståendes arbetsliv. Även omgivningen påverkade närstående, delvis huruvida omgivningen såg på familjemedlemmen samt vilket stöd närstående upplevde att de fick. Slutsats: Att kunna ge stöd och information till närstående har påvisat vara bristfällig. Sjuksköterskan behöver ha en djupare förståelse kring hur närstående påverkas i vardagen, både fysiskt och psykiskt. Vidare finns behov för utveckling av nya rutiner samt strategier kring hur det ska bli mer tydligt för sjuksköterskan att tillgodose närståendes behov av stöd. / Background: When a family member is affected with dementia, the entire family gets affected. Relatives are involved in the care of a family member living with dementia. The nurse has an important role in providing information and support for relatives, so they can experience a manageable everyday life. Being able to advocate experiences and needs for the relative and the person with dementia can be challenging for the nurse. Objective: To describe relatives´ experiences of living with a family member who has dementia. Method: Literature overview with qualitative design. Twelve articles passed the quality review protocol and were inductively analyzed by Friberg's five-step model, resulting in five categories. Result: Relatives´ experiences that their own self as well as the relationship with family members changed. Caring for a family member was emotionally strenuous and everyday life was affected socially, economically as well as their working lives. The surrounding area affected the relatives, partly how the surroundings looked at the family member and what kind of support the relatives´ experienced that they were given. Conclusion: Being able to provide support and information to relatives has proven to be inadequate. The nurse needs a deeper understanding of how relatives are affected in everyday life, both physically and mentally. Furthermore, there is a need for development of new routines as well as strategies on how it becomes clearer for the nurse to meet the relatives needs of support.

Bakgrund: Förekomsten av Alzheimers sjukdom fortsätter att öka i världen. Varje år insjuknar ca 25 000 personer i Alzheimers sjukdom. I Sverige har ca 100 000 personer sjukdomen och i hela världen ca 20 miljoner. Personer med Alzheimers sjukdom kan bo hemma längre än tidigare eftersom fler anhöriga tar den vårdande rollen vilket kan innebära förändringar i vardagen för både anhöriga och familjemedlemmar.                   Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas upplevelse av att vårda en familjemedlem med Alzheimers sjukdom.                                                                                                          Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på åtta vetenskapliga artiklar från Cinahl och Pubmed. Artiklarna analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans analysmetod. Resultat: Resultatet bestod av en kategori och sju underkategorier. Kunskap var av stor betydelse och förbättrade vårdandet av familjemedlemmen. Ofta utrycktes bristfällig kunskap hos anhöriga och mer kunskap önskades vilket inte alltid var lätt att få. Relationen mellan familjemedlemmar och anhöriga var något som ofta påverkades. Anhöriga fick ta ett stort ansvar och upplevde det jobbigt att vårda familjemedlemmen. Ombytta roller var något som ofta förekom i vårdandet, anhöriga fick överta sysslor som familjemedlemmen inte längre klarade av. Anhöriga försökte bibehålla närhet och kärlek i relationen till familjemedlemmen men gick ofta miste om mycket eftersom vårdandet tog upp hela anhörigas liv. Emotioner som rädsla, oro, skuld, sorg och glädje var känslor som anhöriga ofta kände och känslor av att inte orka mer var något som ofta förekom hos anhöriga i vårdandet av familjemedlemmen.                                                                                     Slutsats: Alzheimers sjukdom påverkar anhöriga i många aspekter. Anhöriga kan uppleva glädje, sorg, skuld, rädsla och oro. Kunskap ansågs vara en betydande del för hur anhöriga upplevde vårdandet. Relationen påverkas genom att familjemedlemmen förändras.