I läraryrket finns olika delar av yrkesetik som styr lärares handlande och inom denna etik finns olika former av ansvar. Denna studie behandlar lärares syn på ansvar kopplat till skolans antimobbningsarbete. Syftet är att belysa skolpersonalens uppfattning om ansvar samt deras synpunkter och värderingar kring ansvar kopplat till just antimobbningsarbete. Studien fokuserar både på det juridiska och det moraliska ansvaret som ligger på skolans personal i antimobbningsarbetet. Metoden för insamlingen av studiens empiriska material är kvalitativa intervjuer genomförda med två rektorer och åtta lärare i två olika delstudier. Resultatet i studien visar att respondenterna är eniga i de båda delstudierna kring att ansvaret för ett fungerande antimobbningsarbete ligger på all personal på skolan. Det resultat som skiljer sig mest mellan de två delstudierna är synen på ansvar. I delstudie 1 hänvisar respondenterna till det juridiska ansvaret som finns i antimobbningsarbetet medan respondenter i studie 2 hänvisar mer till ett moraliskt ansvar som följer med läraryrket som sådant. Anledningen till denna skillnad tolkas utifrån resultatet bero på att den skola som fokuseras i studie 1 utgår från ett specifikt antimobbningsprogram i sitt antimobbningsarbete medan skolan som fokuseras i studie 2 avsaknad av ett specifikt program förlitar sig mer på personalens individuella engagemang och insatser.

Vårt utvecklingsarbete syftar till att öka kunskap och förståelse gällande hur en organiserad rastverksamhet kan minska kränkande behandling och konflikter. Rasten utgör 20 % av elevers skoldag. Det är ett outnyttjad arena för pedagogiska möten med barnen. Vi har därför startat upp rastverksamhet som involverar hela skolan från årskurs 1-3. Skolan som utvecklingsarbetet utförs på visar en enkätstudie på barnen att det finns riks för utanförskap. Vårt utvecklingsarbete har funnit att vuxna spelar stor roll för att barn ska känna trygghet på rasten. Genom intervjuer med pedagoger visar rastverksamheten tre huvudresultat som är att barn ser och vill prova nya aktiviter, det leder till att de får nya idéer att leka själva. Resultatet visar även att humöret påverkas positivt bland elever och personal. Det tredje och sista resultatet visar att barn blandar sig med varandra, det sociala klimatet gynnas.