Bakgrund: Covid-19 är en sjukdom som påverkat samhället i över 3 år. Sjukdomen kan medföra långvariga konsekvenser såsom hjärntrötthet. Hjärntrötthet påverkar individen genom att individen kan känna energilöshet och påverkar utförandet av aktiviteter. Aktiviteterna kan kategoriseras utifrån lekaktiviteter, rekreativa aktiviteter, arbetsaktiviteter och skötsel-aktiviteter. Individen behöver en god fördelning och balans mellan dessa kategorier för att uppleva hälsa och välbefinnande. Hälsa och välbefinnande uppnås då individen har ett gott aktivitetsmönster som leder till en god aktivitetsbalans. Syfte: Syftet med studien var att undersöka och beskriva upplevd påverkan i aktivitetsmönstret hos individer med uttalad hjärntrötthet till följd av Covid-19. Metod: En kvantitativ enkätstudie genomfördes med 45 deltagare som rekryterades genom bekvämlighetsurval via sociala medier (Facebook). Enkäten berörde deltagarnas aktivitetsmönster och aktivitetsbalans. Data analyserades med deskriptiv- och statistisk analys i ett statistiskt dataprogram.  Resultat: Resultatet redovisades utifrån 41 deltagare som uppfyllde inklusionskriterierna. Förändring i aktivitetsmönstret hos deltagarna identifierades där rekreativa aktiviteter ökade och lekaktiviteter samt skötselaktiviteter minskade.  Slutsats: De flesta deltagare upplevd en förändring i aktivitetsmönstret. Deltagarna var inte tillfredsställda med sitt aktivitetsmönster och ansåg sig inte uppleva aktivitetsbalans

Depression ökar bland Sveriges befolkning, men också över hela världen och förväntas vara den näst vanligaste sjukdomen år 2030. Arbetsterapeutiska interventioner är effektiva vid depression, och om interventionen består av en livsstilsförändring kan det minska sjukdomens symptom. Syftet med studien var att undersöka hur arbetsterapeutiska interventioner vid depression upplevs av vuxna deltagare. För att besvara syftet gjordes en systematisk litteraturstudie och vid litteratursökningen användes databaserna APA Psycinfo, Cinahl och Web of Science. Slutligen granskades sju artiklar och analysen identifierade sju underkategorier och två huvudkategorier. Studien visade en variation av upplevelser då deltagarna upplevde att de arbetsterapeutiska interventionerna ökade deras kunskap om en balanserad vardag, deras självförtroende stärktes samt att gruppinterventioner upplevdes bidra till samhörighet och social integration. Resultatet kan ge arbetsterapeuten en ökad kunskap kring olika interventioners betydelse för deltagarens upplevelse, men fler studier bör genomföras för att stärka evidensen för upplevelser av arbetsterapeutiska interventioner vid depression.

Autismspektrumtillstånd är en neurologisk funktionsnedsättning som kännetecknas av svårigheter med beteende, sensorisk integration, social förmåga och begränsade intressen. Barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd begränsas i sitt aktivitetsutförande och delaktighet i aktiviteter. Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa arbetsterapeutiska interventioner som kan främja sensorisk integration, reglering av beteenden och social förmåga hos barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd. Sökningar utfördes i databaserna Cinahl, Pubmed och Apa Psycinfo. Åtta studier inkluderades. Tre inriktningar skapades: interventioner som förbättrar sensorisk integration, interventioner som främjar social förmåga, interventioner med strategier för reglering av beteenden och känslor. Resultatet varierade för de olika interventionerna. Ett antal interventioner främjade beteende och sensoriska svårigheter, social förmåga och känsloreglering. Det framkom även interventioner som inte bidrog till positiv förbättring hos deltagarna. Slutsatsen visar på vikten av fortsatt forsking och att arbetsterapeutiska interventioner för barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd bör utvecklas.

No description available.

SammanfattningBakgrund: Arbetsterapeuter som arbetar med barn har oftast verkat inom hälso- och sjukvården. Det har blivit vanligare att de kommer in i andra sammanhang, där ett exempel är skolan. Alla barn har rätt till att gå i skolan och få en utbildning. Barnen ska bli inkluderade och känna sig delaktiga, något arbetsterapeuter kan hjälpa till med genom sin kompetens kring aktivitet och delaktighet. Arbetsterapeutens roll i skolan är att hjälpa eleven hitta rutiner och få mer struktur på skoldagen och förskriva hjälpmedel som kan underlätta barnets skolgång.Syfte: Syftet är att sammanställa erfarenheter och upplevelser av arbetsterapins roll i skolan. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats. Sökningen gjordes i databaserna Cinahl, ERIC och PsycInfo. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Willmans mall och analyserades enligt Fribergs metod. Resultat: Resultatet visade på att många hade en positiv syn på skolbaserad arbetsterapi där samarbete och teamarbete ansågs viktigt för en bra intervention. Det framkom även att det saknas kunskap kring vad arbetsterapeutens roll är i teamet jämfört med andra yrkesgrupper i skolan. Detta redovisas i fyra teman: “Vikten av ett bra samarbete och teamarbete”, “hur arbetsterapin och arbetsterapeutens roll i skolan upplevdes”, “uppfattning om arbetsterapeuten och arbetsterapeutiska interventioner” och “faktorer som försvårar arbetsterapi i skolan”. Slutsats: Denna litteraturstudie visar att samarbete, kommunikation och att bygga en relation ansågs som en grund för en bra upplevelse av skolbaserad arbetsterapi. Arbetsterapeuten har en viktig roll men det finns flera faktorer som försvårar arbetet såsom brist på tid, kommunikation, kunskap och erfarenhet.

Bakgrund: Demens är en folkhälsosjukdom som drabbar uppemot 25 000 personer i Sverigevarje år. Symptomen vid en demenssjukdom varierar från person till person och symptom kanvisas kognitivt, beteendemässigt och motoriskt. Vid demenssjukdom blir dagliga aktivitetersuccessivt svårare att utföra, vilket leder till att personer med demenssjukdom ofta behöverstöd och hjälp av sina närstående. För att underlätta vardagen för både personer meddemenssjukdom och deras närstående kan arbetsterapeuter behöva samverka med närstående.Enligt vår kännedom saknas fördjupad förståelse för hur arbetsterapeuter samverkar mednärstående till personer med demenssjukdom.Syfte: Att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att samverka med närstående tillpersoner med demenssjukdom inskrivna inom hemsjukvård.Metod: En intervjustudie med kvalitativ-design där data samlats in med semistruktureradeintervjuer med åtta arbetsterapeuter verksamma inom hemsjukvård. Data har analyserats medkvalitativ innehållsanalys.Resultat: Resultatet resulterade i tre huvudkategorier med tillhörande underkategorier:Bemötande till närstående är betydelsefullt, Optimal samverkan med närstående harbetydelse och Närståendes delaktighet påverkar arbetsterapeutiska insatser.Slutsats: Sammanfattningsvis visade resultatet att samverkan mellan arbetsterapeuter ochnärstående är viktigt. Resultatet visar att ha ett empatisk förhållningssätt och ge närstående tidhar betydelse för genomförandet av arbetsterapeutiska insatser. Det visar även på attnärståendes delaktighet framförallt kan gynna men i vissa situationer försvåra dearbetsterapeutiska insatserna.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett av de största folkhälsoproblemen och de vanligaste psykiatriska tillstånden, depression och ångest kräver psykiatrisk behandling. Depression och ångest kännetecknas av nedstämdhet och brist på intresse, vilket resulterar i nedsatta funktioner och påtaglig ansträngning i vardagen. Tillstånden påverkar allvarligt möjligheten till vardagsbalans och medför på olika sätt problem för individen att vara delaktig i samhället. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av att medverka i arbetsterapeutiska interventioner för vuxna med depression och ångest. Metod: En litteraturstudie där sex kvalitativa artiklar och fyra artiklar med mixad metod inkluderades. Sökningarna utfördes i databaserna Cinahl (With full text) och PsycInfo, sökningen kompletterades med en manuell sökning. De tio inkluderade artiklarna kvalitetsgranskades och artiklarnas innehåll analyserades tematiskt med en kvalitativ analys med avseende på deltagarnas erfarenheter av att delta i arbetsterapeutiska interventioner. Resultat: Den tematiska analysen identifierade tre huvudteman, med tillhörande underteman, av deltagarnas erfarenheter: ”Social gemenskap och stöd: att uppleva samhörighet med andra”, ”Kognitiva färdigheter och vardagsstruktur: att återvinna och förbättra färdigheter och struktur i vardagen” och ”Acceptans och självkännedom: att få ökad självkännedom och uppleva emotionell utveckling”. Slutsats: Resultatet visar på att patienter med depression och ångest upplever att arbetsterapeutiska interventioner kan förändra, utveckla och förbättra deras livssituation. I första hand upplevs interventionerna inte reducera patienternas symtom som sådana. Interventionerna tycks snarare dels erbjuda patienterna nya och adekvata verktyg och förhållningssätt att hantera sin vardag, livssituation och omgivning, dels hjälpa patienterna att utveckla befintliga kognitiva, emotionella och sociala förmågor att återfå och behålla en meningsfull vardag.

Bakgrund: Arbetsterapi fokuserar på att främja aktivitetsutförande i det dagliga livet. Inom arbetsterapi är det personcentrerade arbetssättet centralt och ligger till grund för bemötandet och för det kliniska arbetet med olika patientgrupper. En av dessa patientgrupper är kvinnor med ADHD. Forskning inom ADHD har hittills främst fokuserat på män trots att många kvinnor med ADHD upplever symtom i lika hög grad som män.Syfte: Syftet med den här litteraturstudien är att beskriva kvinnors upplevelser och erfarenheter av hur ADHD påverkar dem i det dagliga livet.Metod: Litteraturstudie av kvalitativ forskning som sammanställts genom en kvalitativ dataanalys med induktiv ansats. Tio vetenskapliga artiklar från databaserna Cinahl with full text, Medline (EBSCO) och Psycinfo granskades och sammanställdes. En kvalitativ dataanalys med induktiv ansats gjordes där meningsbärande enheter togs ut, kondenserades, kodades och kategoriserades.Resultat: Resultatet av innehållsanalysen visade på en bred variation av upplevelser hos kvinnor med ADHD. Kategorierna som innehållsanalysen resulterade i var Upplevelse av att vara annorlunda, Upplevda svårigheter med att hantera känslolivet, Svårigheter i samspel med andra, Att inte bli tagen på allvar som kvinna med ADHD, Påverkan på kognitiva funktioner och Upplevd hyperaktivitet i det dagliga livet.Slutsats: Kvinnor med ADHD upplever ett brett spektrum av utmaningar i det dagliga livet och mer forskning behövs.

Bakgrund: Demens är en global åldersrelaterad och degenerativ sjukdom. Demens medför kognitiva försämringar samt svårigheter att klara av vardagliga aktiviteter, vilket medför att de är i större behov av stöd, hjälp och arbetsterapeutiska åtgärder. Arbetsterapeutens roll är att anpassa aktiviteter utifrån klientens behov, önskningar och förutsättningar. Att kunna utföra meningsfulla aktiviteter bidrar till hälsa och välbefinnande. Syfte: Beskriva betydelsen av meningsfulla aktiviteter som intervention för personer med demens. Metod: Litteraturstudien baseras på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar från två olika databaser, Cinahl och Medline Ebsco. Studiens avgränsningar är engelsk text, peer-reviewed samt publicerade mellan årtalen 2010–2023. Det utfördes en kvalitetsgranskning utifrån Forsberg och Wengströms kriterier för att bedöma artiklarnas kvalitet. Resultat: I resultatet framkom det att personer med demens upplever arbetsterapeutiska interventioner som meningsfulla och positiva. Detta redovisas i fyra kategorier och två underkategorier; Meningsfulla aktiviteter, Bekanta aktiviteter, Självutveckling, Klientcentrering, Det sociala sammanhanget samt Rogivande aktiviteter. Slutsats: Arbetsterapeutiska aktiviteter har en stor betydelse för personer med demens.

Titel: Svenska arbetsterapeters upplevelser av hur arbetsterapeutisk kompetens används inom palliativ vård    År: 2023 Författare: Anna Brolin anna.brolin@telia.com Handledare: Lektor och Medicine dr i arbetsterapi, leg arbetsterapeut, Ulla Nygren, Umeå universitet, ulla.nygren@umu.se Nyckelord:   Arbetsterapi, palliativ vård, kompetensSammanfattning:    Introduktion: ”Palliativ vård är aktiv vård med helhetssyn, av personer i alla åldrar, med allvarligt lidande på grund av svår sjukdom, och särskilt för personer nära livets slut. Vården syftar till att främja livskvalitet för den sjuke och närstående”. Trots att arbetsterapeuten har potential att stötta patienten med att fortsätta leva till slutet, nyttjas detta sällan i hela sin potential. Syfte: Syftet var att belysa svenska arbetsterapeuters upplevelser av hur arbetsterapeuters kompetens används inom den palliaitva vården. Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie. Deltagare rekryterades genom lämplighets och snöbollsurval bland arbetsterapeuter verksamma i palliativ vård, både inom slutenvård och i avancerad sjukvård i hemmet. Tio intevjuer genomfördes och analyserades med kvaliatativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i ett tema ”Upplevd frustration över ensidigt nyttjande av arbetsterapeutisk kompetens” och sex kategorier som beskriver positiva och utmanande faktorer för nyttjandet av arbetsterapeutisk kompetens. Till utmaningarna hör behovet av att förklara och sälja professionen, liksom begränsade resurser. Till det positiva hör känslan av tillhörighet i teamet, liksom friheten att själv styra arbetet.  Slutsats: Det finns utmaningar att arbeta med, för att minska frustration och öka ändamålsenligt nyttjande av arbetsterapeutisk kompetens. Kunskap om arbetsterapikompetens och hur den kan nyttjas inom palliativ vård behöver spridas till andra professioner och till allmänheten.