Thesis (Ph. D.)--University of Wisconsin--Madison, 1972. / Typescript. Vita. eContent provider-neutral record in process. Description based on print version record. Includes bibliographical references.

Detta arbete cirkulerar det vida begreppet kunskap. Genom att fokusera begreppet till en bestämd ontologisk och epistemologisk sfär, och med hjälp av Aristoteles kunskapsanalys konkretisera det, tillämpas ett analytiskt greppbart kunskapsbegrepp på gymnasieskolans svenskämnesplan. Syftet med en sådan praktisk operation är dels att undersöka svenskämnets specifika kunskapsutrymme, dels att kunna vidga kunskapsdiskussionen till läroplans- och samhällsnivå. Utförda kunskapsanalys av ämnesplanen visar en dubbelhet i kunskapsanvändningen. Å ena sidan inkluderas såväl teoretisk som olika former av praktisk kunskap i ämnets syfte. En tendens att beskriva fronetiskt anstruken kunskap i samband med syftet iakttas. Å andra sidan görs i huvudsak två iakttagelser av reduktionistiska kunskapsuttryck. För det första låter sig en kvantifiering av kunskapsuttrycken i ämnesplanen ställas upp linjärt instrumentellt: epistemisk kunskap behövs för technisk kunskap som i sin tur har fronetisk kunskap som mål. En sådan kunskapsgång tar inte hänsyn till den hermeneutiskt förstådda tolkningsprocessen i vilken utgångspunkten för kunskapande är stadd i ständig förändring. För det andra är ämnesplanens punktlista i stora drag undantagen fronetiska kunskapsuttryck, något som visar på en i grunden särskiljande syn på vad kunskap är, och hur den kan behandlas. Faran med den här typen av reducerade retoriska eller pedagogiska uppställningar av vad kunskap är, beskrivs i analysen vara en kategoriserings implicit normerande effekter.Med detta sagt konkluderas att kunskapsbegreppet sedan 1990-talet i en utbildnings-teoretisk kontext behandlats ingående, och i många avseenden nyanserat, utan att för den sakens skull lyckas bibehålla sin komplexitet i någon allmän mening. Istället verkar skoldebatt och samhällssyn spegla en ytlig kunskapsförståelse där analytiska kategoriseringar, likt de fyra F:en - fakta, förståelse, färdighet, förtrogenhet - hålls som faktiska kunskapsentiteter. Som motdrag föreslås en fokusering på ett fronetiskt-hermeneutiskt förstått bildningsbegrepp. Ett sådant kunde beskriva ett förhållningssätt till, eller en beredskap inför kunskap snarare än att kategorisera kunskapen per se.