According to historical sources and pottery chronology, the Iron Age in southern Levant spans between approximately 1200 to 587 BC. This roughly 600 years’ period encompass ancient Israel and its neighbor’s history as it is described in Old and New Testament, i.e. “Biblical archeology”. The aim with this paper is to investigate how the copper industry was organized in biblical Edom, i.e. presently southern Jordan, during Iron age, and if this organization could be related to the biblical kings David and Solomon. The methodological departure will be maximalist, which sees the Bible and archeology complementing each other in getting an image of the history, the society, and the religion of these areas in ancient times. Archeologists of this school argue that some of the biblical narratives are more or less correct, as long as archeological evidence does not dismiss them. For theoretical concepts there will be used a typology of chieftain and early states where the notion of chieftain is used to characterize social complexity in stateless societies while the model of early state capture more complex societies.  Two approaches will be discussed. The first one is represented by Israel Finkelstein and his team who suggest that one should lower the dates of the assemblages of Iron Age from late 1100 century to 1000 century BC in a Low chronology. The second approach is argued by Thomas Levy and his team. He wishes to focus on the role of metallurgy in Edom and states that we have proof that complex societies were active 900- 800 BCE and 300 years before the scholars first assumed, during David and Solomon’s time, High chronology. This will shed a new light on Old Testament´s narrative.

No description available.

No description available.

The laws regarding amateur metal detecting varies greatly between Sweden, Denmark and Great Britain. The Swedish restrictive model is implemented to protect the cultural heritage and prohibits the use of metal detectors. In Great Britain it is encouraged to search for objects and reporting it to the Portable Antiquities Scheme (PAS). Denmark has a slightly less liberal model then Great Britain. The liberal model in Great Britain was met by the archeological community with great skepticism. The end results after almost 40 years of cooperation with detectorists is a massive amount of archeological data which has been used for various research in different fields. This paper aims to research the possibilities Sweden has to cooperate with amateur detectorists. An online survey which was answered by Swedish amateur detectorists sheds light on their opinions about the restrictive legislation, cooperation and interests in ethically detecting to aid the preservation of the cultural heritage.

The main purpose of this essay is to examine if it is possible to identify farms of “forest Finnish” people in Sweden, by means of an archaeological analysis, comparing the forest Finnish settlement with known none-forest Finnish settlements. This study is based on material excavated from the farms of Grannäs, and Råsjö, in the Swedish provinces of Jämtland and Medelpad. Both farms are dated to the 17th and 18th century. The study itself is divided into three parts, firstly a general study to get an overview of the material, secondly a study of ceramics as an attempt to discern social status and lastly a study of the animal bone material for analyzing the forest Finns’ livestock and possible hunting habits. The aim of the essay is also to provide a brief discussion regarding forest Finns and ethnicity. The results are ambiguous, but it seems possible to argue that there is a correlation between the ceramic and the amount of livestock. The forest Finns’ hunting habits could furthermore be considered in some ways a cultural act.

No description available.

No description available.

No description available.

Årets undersökning har bekräftat att vi nu funnit delar av den senvikingatida/tidigmedeltida verksamhet som västergarnsvallen byggdes för att omgärda. Hur omfattande bebyggelsen på platsen varit, dess rumsliga omfattning och datering är fortfarande inte klargjort. Inte heller kan vi i nuläget avgöra vilken eller vilka verksamheter som funnits i området. Men de dateringar och fynd vi så här långt har gör dock att vi nu kan säga att verksamhet innanför vallen säkert kan daterat till 1000-tal. Den tidigare framförda uppfattningen om att Västergarnsvallen inte tycks omgärda något som står i relation till vallens omfattning och de efterhängsna benämningarna ”staden som aldrig blev och en ofullgången stad” kan nu på allvar börja diskuteras. Även om de husgrunder vi nu lokaliserat innanför vallen ännu inte regelrätt kan benämnas stad visar fynden på att Västergarn måste betraktas mer som en stadsmiljö, om än inte av Visbys omfattning, än regelrätt gotländsk landsbygd. Vallens omfattning och konceptet med två samtida mycket nära varandra liggande kyrkor har ju redan tidigare gjort stadsdiskussionen aktuell men avsaknaden av dateringar och annan medeltida bebyggelse innanför vallen har gjort att man mer eller mindre avfört tanken på en stad i Västergarn. Undersökningarna i Västergarn innanför vallen har också satt nytt ljus på Paviken och förhållandet mellan Paviken och Västergarn. Enligt tidigare uppfattning upphörde verksamheten vid Paviken vid ingången av 1000-talet och påbörjades inte förrän runt 1150 nere i Västergarn, den senare tidpunkten bygger främst på uppförandet av den romanska kyrkan och avsaknaden av fynd daterade innan 1150. De nya dateringar som nu finns visar att denna besvärliga lucka på 150 år nu inte tycks existera. Men att sedan klargöra förhållandet dem emellan kräver mer undersökningar och fram för allt forskning. Ett helhetsgrepp med Paviken, Västergarn innanför vallen och Kronholmsområdet bör på sikt anläggas för att man ska kunna bringa klarhet i områdets funktion och betydelse från vikingatid in i tidig- och högmedeltid. Västergarns hade av allt att döma ett mycket strategiskt läge inte bara som hamn- och handelsplats på den gotländska västkusten utan också som knutpunkt för vidaretransport av handelsvaror till gotlands inland. Möjligheten att lasta om gods i Västergarn för vidare transporter in i ön via de vattensystem man når från Västergarn upp i västergarnsån in i Paviken och vidare in i sjösystemen bör ha gjort Västergans läge ytterst fördelaktigt. Det är heller inte orimligt att denna vattenled till och med kan användas för att transportera gods ända ut till öns östkust med destination mynningen av gothemsån. Även här måste man i den fortsatta forskningen lyfta blicken och ta ett helhetsgrepp på det vikingatida och medeltida landskapet och dess fornlämningar och andra fyndomständigheter kring inlandets vattensystem.

Beyond the vicinity A study of swords in the mountain region of Jämtland County during the LateIron Age and a discussion of their interpretation. This bachelor thesis discusses the function of swords found in the mountain region of Jämtland County during the Late Iron Age. It focuses on the discussion whether the swords found in the mountain region can reflect on resource utilization in the mountain region during the Late Iron Age from a socioeconomical perspective. The thesis also brings up difficulties in the intrepretations whether or not the swords in the mountain region should be defined as a grave, because of the lack of human remains in some of the sites in the mountain region containing swords. The data used in the thesis is mainly processed in GISand Microsoft Excel and is discussed on a critical basis. The results are presented as maps showing spatial relations between the collected data. The presence of swords in the mountain region can be seen as evidence of more widespread resource utilization of the mountain region in Jämtland County.