Archaeologists excavate to find out more about our prehistory. The more artifacts we dig up and preserve the more the potential to extract knowledge about the past from them grows. But some people are starting to get worried how we are going to be able to keep all the things we excavate. The museums are already filled to the brim, but the stream of new objects does not stop.  We are, according to those people, in a curation crisis. This study aims to investigate how the laws and regulations of disposal of the archaeological artifacts in museums collections translate to practice. Through interviews and analyzing laws and guidelines I aim to study how those in charge of disposal navigate between the need of more archaeological material versus the need to make more room in the collections, and how the guidelines over disposal gets implemented in practice. The conclusions of this paper is that Swedish museums employees generally thinks that the guidelines are easy to work with, however they rarely dispose of archaeological artifacts, instead they rely on it being done in the field.

The museum life of archaeological artefacts - A biography of the Valsgärde-collection is a two years master ́s thesis in Archive, Library and Museum studies at Uppsala University in Sweden. It is an object biography of an archaeological collection housed in the university museum Museum Gustavianum in Uppsala. The collection is the result of excavations conducted by Uppsala University in the early 20th century in Valsgärde in Gamla Uppsala parish, Uppland. The aim of the study is to highlight the museum life of archaeological artefacts and relate this to the curation crisis within archaeology, as described in Anglo-American research. Archival material from the museum was examined, using a method inspired by ethnographic content analysis (ECA), in order to write a biography of the curatorial management and use of the collection. The resulting object biography revealed clear signs that the collection had been suffering from problems associated with the curation crisis during its museum life. The perspective offered by the biographical narrative also revealed some long-term issues that resulted in these problems. Both general problems described in research on the curation crisis and issues specific to the Valsgärde-collection is illustrated by this object biography. The study shows that a continuation of the biographies of archaeological artefacts beyond the mere excavation phase offers insights into issues within, as well as possible solutions to, the archaeological curation crisis. / Artefakternas museala liv - En biografi över Valsgärdesamlingen är en objektbiografisk studie över den arkeologiska samlingen från utgrävningarna i Valsgärde, Gamla Uppsala socken, Uppland. Studiens underlag har utgjorts av arkivhandlingar från föremålsarkivet Museum Gustavianum Samlingar (MGS) i Uppsala, där även samlingen förvaltas. Studiens syfte var att förlänga artefakters biografier för att inkludera deras museala liv kan se ut och förhålla det till forskning om samlingsförvaltningskrisen. Dess centrala problematik är att insamlingstakten av arkeologiskt material är för intensiv för att samlings- förvaltning ska hinna med. Resultatet blir att samlingar inte kan förvaltas på ett ansvarsfullt sätt i fråga om bevarande och användande. Studiens metod är inspirerad av etnografisk innehållsanalys (ECA), där datainsamlingen börjat med två huvudkategorier; förvaltning och användande. Inom dessa kategorier har arkivens sammansättning fått styra vilka teman som fått framträda under datainsamlingen. Objektbiografin faller inom forskningstraditionen Material culture studies, vars bärande princip är att materialitet är nödvändig för förståelse av sociala och kulturella skeenden. Objektbiografin erbjuder ett perspektiv som tillåter att kunskap om hur samlingen skapats, behandlats och använts, samt hur dess museala kontext sett ut och hur aktörer förhållit sig till den, kan användas för att förstå ett större fenomen, samlingsförvaltningskrisen. Studiens specifika frågeställningar gällde vad för bild arkiven på MGS kunde erbjuda av användande och förvaltning av samlingen samt hur detta förhåller sig till samlingsförvaltningskrisen. Samlingen har varit föremål för kontinuerligt intresse och användande, trots att den inte blivit fullständigt publicerad eller inventerad. Användandet har bestått av utställning såväl som forskning. Dock har brist på en tidig holistisk finansieringsplan gjort att den utsatts för undermåliga bevarandeförhållanden under sitt museala liv. Ansvariga har i regel varit måna om att ta hand om samlingen och upprepade försök gjordes att färdigställa samlingens bearbetning, men även här förelåg ekonomiska hinder. Arkivens bild av förvaltningen och användandet har tydligt visat att Valsgärde-artefakternas liv inte tog slut då de införlivades i en museisamling. Den övergripande slutsatsen som dragits från studien är att det fyller en funktion att förlänga arkeologiska artefakters biografier för att inkludera deras museala liv, speciellt om man vill komma till rätta med samlingsförvaltningskrisen.