<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Om särskild hänsyn ska tas till varje elevs förutsättningar, behov och kunskapsnivå som det står i Lpf 94, behöver skolan öka lärares möjligheter att tillmötesgå olika behov genom att erbjuda pedagoger utvecklingsmöjligheter. Handledning skulle kunna, enligt tidigare forskning av Elisabeth Cederwald (2006) och Johan Näslund (2004), utgöra ett utvecklingsredskap genom att låta lärare ta del av varandras erfarenheter och på så sätt utöka sin gemensamma kollegiala kompetens och sin egen professionella kompetens. Det behövs mer forskning inom detta område, då en stor del av svensk handledningslitteratur framför allt är erfarenhetsbaserad.</p><p>Föreliggande studie har syftet att utforska vilka konsekvenser handledning givit några aktiva pedagoger i deras yrkesliv. För att söka svar på mitt syfte, har jag intervjuat sex lärare, med minst 7 års arbetslivserfarenhet, som deltagit i olika handledningsgrupper på olika skolor i Mellansverige. Jag har använt mig av en hermeneutisk forskningsansats, eftersom jag ville försöka förstå och tolka personliga upplevelser av handledning. När jag sedan tolkat materialet, har jag gjort det utifrån bland annat två teorier: systemteorin och den sociala interaktionismen. Systemteorin utgår från ett helhetsperspektiv och betonar ömsesidigheten i alla relationer som finns i skolan. Den sociala interaktionismen bidrar med förståelse för relationernas och kommunikationens betydelse i skolan för elevens utveckling av sitt sociala jag och sin självuppfattning.</p><p>Resultatet av mina undersökningar visar på att respondenterna har förändrat sina förhållningssätt till sin egen professionalitet, kollegor och elever. Grunden i de konsekvenser som handledningen bidragit till är förståelse för relationers påverkan och inflytande över elevers inlärningsprocess. Respondenterna menade sig ha fått en djupare förståelse för vad ett professionellt förhållningssätt kan innebära genom att bland annat vara medveten om att elevens beroendeställning till läraren ställer krav på ett etiskt handlande. Resultatet visar på en upplevelse av att handledningsgruppen kan föra läraren utöver sina egna begränsade perspektiv och utöka den enskildes professionella kompetens. Via handledningen stärktes arbetslagets gemenskap, eftersom man tillsammans stöttat varandra och bearbetat arbetsrelaterade problem; detta resulterade i upplevelsen av att en trygg utvecklingsmiljö skapades för såväl lärare som elever. Alla respondenter menade att de i diskussion med kollegor fått nya infallsvinklar på arbetsrelaterade problem och därmed vidgat sina perspektiv och sina handlingsmöjligheter.</p>

Sammanfattning Om särskild hänsyn ska tas till varje elevs förutsättningar, behov och kunskapsnivå som det står i Lpf 94, behöver skolan öka lärares möjligheter att tillmötesgå olika behov genom att erbjuda pedagoger utvecklingsmöjligheter. Handledning skulle kunna, enligt tidigare forskning av Elisabeth Cederwald (2006) och Johan Näslund (2004), utgöra ett utvecklingsredskap genom att låta lärare ta del av varandras erfarenheter och på så sätt utöka sin gemensamma kollegiala kompetens och sin egen professionella kompetens. Det behövs mer forskning inom detta område, då en stor del av svensk handledningslitteratur framför allt är erfarenhetsbaserad. Föreliggande studie har syftet att utforska vilka konsekvenser handledning givit några aktiva pedagoger i deras yrkesliv. För att söka svar på mitt syfte, har jag intervjuat sex lärare, med minst 7 års arbetslivserfarenhet, som deltagit i olika handledningsgrupper på olika skolor i Mellansverige. Jag har använt mig av en hermeneutisk forskningsansats, eftersom jag ville försöka förstå och tolka personliga upplevelser av handledning. När jag sedan tolkat materialet, har jag gjort det utifrån bland annat två teorier: systemteorin och den sociala interaktionismen. Systemteorin utgår från ett helhetsperspektiv och betonar ömsesidigheten i alla relationer som finns i skolan. Den sociala interaktionismen bidrar med förståelse för relationernas och kommunikationens betydelse i skolan för elevens utveckling av sitt sociala jag och sin självuppfattning. Resultatet av mina undersökningar visar på att respondenterna har förändrat sina förhållningssätt till sin egen professionalitet, kollegor och elever. Grunden i de konsekvenser som handledningen bidragit till är förståelse för relationers påverkan och inflytande över elevers inlärningsprocess. Respondenterna menade sig ha fått en djupare förståelse för vad ett professionellt förhållningssätt kan innebära genom att bland annat vara medveten om att elevens beroendeställning till läraren ställer krav på ett etiskt handlande. Resultatet visar på en upplevelse av att handledningsgruppen kan föra läraren utöver sina egna begränsade perspektiv och utöka den enskildes professionella kompetens. Via handledningen stärktes arbetslagets gemenskap, eftersom man tillsammans stöttat varandra och bearbetat arbetsrelaterade problem; detta resulterade i upplevelsen av att en trygg utvecklingsmiljö skapades för såväl lärare som elever. Alla respondenter menade att de i diskussion med kollegor fått nya infallsvinklar på arbetsrelaterade problem och därmed vidgat sina perspektiv och sina handlingsmöjligheter.