<p> </p><p>I början av 90-talet övergick taxeringsprocessen från att vara beloppsprocess till att bli sakprocess. Karaktäristiskt för sakprocessen är att processen utgörs av en sakfråga. Sakfrågor är begränsade till den ram som domstolen sätter upp för processen. Inom samma yrkanden får parterna ändra grunder för sin talan. En talan består av parts yrkanden och grunderna till yrkandet. Reglerna för hur talan får ändras, och inte får ändras, återfinns i 6 kap 18 – 20 §§ TL. Huvudregeln i 6 kap 18 § TL fastslår att talan inte får ändras utöver de undantag som återges i 19 och 20 §§. Med ändring av talan avses sådana situationer där nya yrkanden, omständigheter eller grunder införs som medför att frågan i processen ändras.</p><p> </p><p>Syftet med uppsatsen är att, med utgångspunkt i rättspraxis från Regeringsrätten angående reglerna i 6 kap 18 – 20 §§ TL, analysera hur reglerna har kommit att tolkas och tillämpas i de olika rättsinstanserna.</p><p> </p><p>Hur sakbegreppet i en process ska avgränsas har inte definierats i varken förarbeten eller lagtext. Tanken var att detta skulle få avgöras av rättspraxis. Eftersom reglerna kring vad som är otillåten taleändring bygger på hur saken ska avgränsas får sakbegreppet en stor betydelse.</p><p> </p><p>I doktrinen har två huvudsakliga skolor utvecklats om hur saken ska avgränsas. Olivecrona, som är upphovsman till den ena, anser att saken ska avgränsas till att omfatta parts yrkanden och saksammanhanget. Enligt Olivecronas synsätt läggs en stor vikt vid parts beskrivningar av händelseförloppet och om dessa ändras för mycket blir saken en annan. Den andra skolan har sitt ursprung i Ekelöfs synsätt. Han menar att saken ska avgränsas efter vad part vill uppnå med processen. Genom att rättsföljden avgränsar saken blir möjligheterna för tillåten taleändring större eftersom part i praktiken kan åberopa vad som helst så länge samma påföljd eftersträvas.</p><p> </p><p>De avgöranden från RR vi använt i vår analys har visat att part som regel kan byta materiel rättslig grund så länge nya transaktioner inte åberopas utan att saken ändras. En sådan situation innebär snarare att part endast anför nya argument till samma sak. När nya transaktioner åberopas ändras händelseförloppet och saksammanhanget. Dessa två begrepp är enligt RR av extra betydelse vid bedömningen om taleändring föreligger.</p><p> </p><p>I TL föreligger vissa skillnader i taleändringsreglerna mellan rättsinstanserna. Som ett resultat av instansordningsprincipen skärps taleändringsreglerna för varje instans. I LR tillåts part att införa nya frågor i processen om dessa har ett samband med frågan i målet. Förutsatt att dessa utan olägenhet kan prövas och att tiden för överklagande inte utgått. Utöver detta undantag gäller huvudregeln att sakfrågan inte får ändras. I KR finns inget liknande undantag vilket innebär att sakfrågan inte får ändras samt att nya frågor inte får införas. I RR finns ett principiellt förbud mot alla nya omständigheter som innebär att RR endast dömer i en sak som prövats av underrätt. Detta förbud innebär att även de situationer som inte anses ändra saken i underrätterna, t.ex. nya materiella grunder, är otillåtna i RR. Eftersom RR ska fungera som en prejudikatinstans ligger det i sakens natur att nya grunder inte ska få åberopas först där.</p><p> </p>

I början av 90-talet övergick taxeringsprocessen från att vara beloppsprocess till att bli sakprocess. Karaktäristiskt för sakprocessen är att processen utgörs av en sakfråga. Sakfrågor är begränsade till den ram som domstolen sätter upp för processen. Inom samma yrkanden får parterna ändra grunder för sin talan. En talan består av parts yrkanden och grunderna till yrkandet. Reglerna för hur talan får ändras, och inte får ändras, återfinns i 6 kap 18 – 20 §§ TL. Huvudregeln i 6 kap 18 § TL fastslår att talan inte får ändras utöver de undantag som återges i 19 och 20 §§. Med ändring av talan avses sådana situationer där nya yrkanden, omständigheter eller grunder införs som medför att frågan i processen ändras.   Syftet med uppsatsen är att, med utgångspunkt i rättspraxis från Regeringsrätten angående reglerna i 6 kap 18 – 20 §§ TL, analysera hur reglerna har kommit att tolkas och tillämpas i de olika rättsinstanserna.   Hur sakbegreppet i en process ska avgränsas har inte definierats i varken förarbeten eller lagtext. Tanken var att detta skulle få avgöras av rättspraxis. Eftersom reglerna kring vad som är otillåten taleändring bygger på hur saken ska avgränsas får sakbegreppet en stor betydelse.   I doktrinen har två huvudsakliga skolor utvecklats om hur saken ska avgränsas. Olivecrona, som är upphovsman till den ena, anser att saken ska avgränsas till att omfatta parts yrkanden och saksammanhanget. Enligt Olivecronas synsätt läggs en stor vikt vid parts beskrivningar av händelseförloppet och om dessa ändras för mycket blir saken en annan. Den andra skolan har sitt ursprung i Ekelöfs synsätt. Han menar att saken ska avgränsas efter vad part vill uppnå med processen. Genom att rättsföljden avgränsar saken blir möjligheterna för tillåten taleändring större eftersom part i praktiken kan åberopa vad som helst så länge samma påföljd eftersträvas.   De avgöranden från RR vi använt i vår analys har visat att part som regel kan byta materiel rättslig grund så länge nya transaktioner inte åberopas utan att saken ändras. En sådan situation innebär snarare att part endast anför nya argument till samma sak. När nya transaktioner åberopas ändras händelseförloppet och saksammanhanget. Dessa två begrepp är enligt RR av extra betydelse vid bedömningen om taleändring föreligger.   I TL föreligger vissa skillnader i taleändringsreglerna mellan rättsinstanserna. Som ett resultat av instansordningsprincipen skärps taleändringsreglerna för varje instans. I LR tillåts part att införa nya frågor i processen om dessa har ett samband med frågan i målet. Förutsatt att dessa utan olägenhet kan prövas och att tiden för överklagande inte utgått. Utöver detta undantag gäller huvudregeln att sakfrågan inte får ändras. I KR finns inget liknande undantag vilket innebär att sakfrågan inte får ändras samt att nya frågor inte får införas. I RR finns ett principiellt förbud mot alla nya omständigheter som innebär att RR endast dömer i en sak som prövats av underrätt. Detta förbud innebär att även de situationer som inte anses ändra saken i underrätterna, t.ex. nya materiella grunder, är otillåtna i RR. Eftersom RR ska fungera som en prejudikatinstans ligger det i sakens natur att nya grunder inte ska få åberopas först där.

Rollbaserad åtkomstkontroll är en standardiserad och väl etablerad modell för att hantera åtkomsträttigheter i informationssystem. Den vedertagna ANSI-standarden 359-2004 saknar dock stöd för att geografiskt avgränsa rollbehörigheter. Informationssystem som behandlar geografiska data och de senaste årens ökade spridning av mobila enheter påkallar ett behov av att sådana rumsliga aspekter diskuteras inom kontexten av rollbaserad åtkomstkontroll. Arbetet syftar till att bringa klarhet i hur det befintliga kunskapstillståndet inom ämnesområdet rollbaserad åtkomst kontroll med geografisk avgränsning ser ut, och vilka aspekter hos detta som står i behov av vidare utveckling. Genom de teoretiska referensramar som skapats vid inledande litteraturstudier har en efterföljande systematisk litteraturgenomgång möjliggjorts, där vetenskapligt material selekterats genom fördefinierade urvalskriterier. Sammanställningen och analysen av den systematiska litteraturgenomgångens resultat har i samverkan med de teoretiska referensramarna lett fram till arbetets huvudsakliga kunskapsbidrag: en områdesöversikt där ämnets state-of-the-art presenteras och en strukturerad lista över angelägna forsknings- och utvecklingsbehov inom området. / Role-based Access Control is a standardized and well established model in terms of handling access rights. However, the accepted ANSI standard 359-2004 lacks the support of geographically delimiting role authorizations. Information systems handling geographical data together with the increasing use of mobile devices call for a need to discuss such spatial aspects within the context of Role-Based Access Control. This thesis seeks to shed light on the current state of knowledge within the subject area as well as to identify aspects of it that are in need of further development. The theoretical framework conceived by the initial literature review has made the conduction of a systematic literature review possible, and the synthesis and analysis of the data together with the theoretical framework have led to the work’s contributions of knowledge: an overview of the subject where the state-of-the art in the area is presented and a structured list of desirous needs of research and development within the area of study.

Miljörapportering är en allt mer vanligt förekommande företeelse bland företag världen över. Fenomenet är ett resultat av en ökad medvetenhet kring vad hållbarhet är och vad som krävs för att uppnå det. Trots att denna typ av rapportering har ökat är den i Sverige i stort sett frivillig att upprätta, något som lett till att direktiven för hur rapporterna ska utformas är få och inte heller särskilt utförliga. Därför har den traditionella redovisningen kommit att prägla även miljörapporteringens utformning och innehåll, trots att de två rapporternas syften är skilda. Den traditionella redovisningens postulat, redovisningsenhet och redovisningsperiod, är två exempel på när redovisningens direktiv är tydligt upprättade för ett finansiellt ändamål, och inte är förenligt med långsiktig hållbarhet. I denna studie undersöks vilka företag noterade på Stockholmsbörsen som miljörapporterar, samt hur dessa företag har valt att förhålla sig till begreppet hållbarhet vid avgränsningen av sina miljörapporter. För att skapa förståelse kring varför det råder skillnader i valet av att publicera dessa rapporter, samt varför rapporterna förhåller sig olika till de två ovan nämnda postulaten, har fyra företagsspecifika faktorer tagits i bejakande. Dessa är storlek, skuldsättningsgrad, ägarkoncentration och bransch. Variablerna är tillämpade i flertalet tidigare studier och går att härleda till välkända redovisningsteorier. Studiens statistiskt genomförda tester visar att storlek, skuldsättningsgrad och ägarkoncentration har samband med valet att lämna miljörapporter, medan endast de två förstnämnda variablerna visar samband med rapporternas hållbarhet gällande  avgränsning av redovisningsenhet och period. Vidare framkommer det i studien att det endast är ett fåtal företag som lyckas förmedla deras produkters miljöpåverkan under hela dess livscykel. Detta resultat signalerar att miljörapporteringen brister i sitt syfte att tillgodose det långsiktiga och globala som krävs för att uppnå hållbarhet. Som förslag till fortsatt forskning lämnas därför att mer ingående studera de företag som faktiskt lyckas integrera hållbarhetsperspektivet i sin rapportering, samt undersöka hur avvägningen mellan de traditionella ramverken och miljörapportering bör ske.

<p> </p><p>Uppsatsen analyserar klimatterminologin på Naturvårdsverkets webbplats under vårvintern 2009. Fokus ligger på termerna <em>miljö</em>, <em>klimat</em>, <em>klimatbelastning </em>och <em>klimatpåverkan</em>. Syftet är att se om terminologin är enhetlig för om den är enhetlig, så når man lättare ut med sitt budskap.</p><p> </p><p>Genom att sålla ut klimattermerna från Naturvårdsverkets webbplats har begreppen fastställts och terminologin analyserats med hjälp av fackexperter och terminologisk metod.</p><p> </p><p>Nybildning av klimattermer innebär ofta sammansättningar med ordet <em>klimat</em>. Vissa termer används konsekvent medan andra förklaras på olika sätt i en och samma text. <em>Klimat</em> är en term som är tydligt och klart definierad och används konsekvent i texten. Det kan bero på att definitionen är matematiskt formulerad. <em>Miljö</em> är en term som har en definition som är lite mjukare till sin utformning och därför inte lika lätt att greppa och ta fasta på.</p><p> </p><p>Avgränsning av termer är ett kritiskt moment som inte har studerats så noga. För att kunna göra en avgränsning bör man utgå från ett eller några centrala begrepp. Utifrån de begreppen avgör man vilka som är relevanta och relaterade. Experter inom samma område kan ha helt olika uppfattning om vilka termer inom deras område som är just termer.</p><p> </p>

Riksintressesystemet har sedan det lagstiftades år 1987 granskats, diskuterats och ifrågasatts. Tillämpningen av riksintressesystemet har ansetts haft grundläggande oklarheter och problem, bland annat vad det gällde riksintresseområdens aktualitet samt hur de skulle geografiskt avgränsas. Då bristerna och problemen med tillämpningen av riksintressesystemet ansågs vara av den omfattningen att det påverkade dess trovärdighet och legitimitet var det intressant att studera hur riksintressesystemet tillämpades i praktiken, i den översiktliga planeringen. Syftet med arbetet var att studera hur riksintressesystemet tillämpades i praktiken. Detta genom att undersöka hur Sveriges kommuner geografiskt avgränsade riksintressen enligt 3 kapitlet MB i den översiktliga planeringen, i förhållande till länsstyrelsernas underlagsmaterial. De metoder som användes i arbetet var en litteraturstudie samt en kvantitativ studie, i form av en enkätundersökning. Resultatet av litteraturstudien och enkätundersökningen påvisade att det fanns problem och brister med riksintressesystemet och tillämpningen av det, i den översiktliga planeringen. De slutsatser som kunde dras var att: • Majoriteten av kommunerna geografiskt avgränsade samtliga riksintressen enligt länsstyrelsernas underlagsmaterial, trots att ett flertal av tjänstemännen angav att kvaliteten på länsstyrelsernas underlagsmaterial var bristfällig i flera avseenden. • Det fanns skillnader mellan olika riksintressen för hur de hanterades och tillämpades i den översiktliga planeringen. • De statliga myndigheterna, länsstyrelserna och kommunerna saknade tillräckliga resurser, kunskap och kompetens för att kunna tillämpa riksintressesystemet. • Riksintressesystemet och tillämpningen av det genomfördes inte enligt intentionerna i gällande lagstiftning.

Momsen i Sverige är uppdelad i olika satser, dessa är 0, 6, 12 och 25 procent. Den vanligaste momssatsen är 25 procent. Enligt 3 kap. 11 a § i mervärdesskattelagen (1994:200) (ML) erbjuds undantag från momsplikt om en verksamhet bedriver idrottslig verksamhet. De verksamheter som helt undantas från momsplikt på tillhandahållande av idrottslig verksamhet är sådana som anses vara icke-vinstdrivande subjekt, såsom staten, kommuner eller ideella föreningar. Vinstdrivande subjekt däremot, såsom kommersiella företag med vinstsyfte, kan enligt 7 kap. 1 § 3 st. 10 p. momslagen få en reducerad momssats på 6 procent istället för 25 procent om verksamheten betraktas som idrott. Det har emellertid visat sig att det förekommer avgränsningsproblem gällande vad som är idrott alternativt inte idrott. Det har framkommit i domar och ställningstaganden från Skatteverket att det föreligger problem vid avgöranden om den aktivitet som erbjuds är idrott eller rekreation, nöje och förströelse. Det är vanligt förekommande att nationella domstolar söker förhandsavgöranden från EU-domstolen för att de själva inte kan avgöra om en aktivitet är idrott.Idrottslig verksamhet i 3 kap. 11 a § momslagen saknar en definition. Detta gör det tämligen svårt för enskilda aktörer att avgöra om deras tillhandahållande är idrott enligt momslagen. Det är med tanke på samhällets utveckling och att det ständigt tillkommer nya sporter, som det uppstår problem när lagbestämmelsen inte specificerar vad som utgör idrott. Enskilda kan tolka lagrummet felaktigt i förhållande till egna värderingar om vad idrottsbegreppet innefattar. För att klargöra och utvidga begreppet idrottslig verksamhet som det ska förstås enligt momslagen måste således ledning sökas i rättskällor både i EU-rättslig och nationell bemärkelse samt i övriga källor som är vägledande på området.Resultatet av att det föreligger avgränsningsproblem leder till att rättssäkerheten kan ifrågasättas. Det förklarar sig naturligt att ett lagrum som inte kan tolkas tydligt brister i rättssäkerheten. Lagtexter som är vaga och inte innehåller definierade nyckelbegrepp resulterar i att den som berörs av lagen inte kan förutse konsekvenserna av sitt handlande utifrån lagtexten. Förutsebarheten kan anses vara en av de centralaste delarna i rättssäkerheten, det är särskilt viktigt när det kommer till skatterätten då felaktiga beslut eller bedömningar kan få betungande konsekvenser för den enskilde.Syftet med denna studie är att klargöra hur tolkning av begreppet idrottslig verksamhet ska gå till i förhållande till både EU-rätten samt svensk rätt och övriga källor. Vidare ämnar studien att undersöka huruvida bestämmelse i 3 kap. 11 a § ML är förutsebar i förhållande till rättssäkerheten.

Bilfria zoner är en planeringsstrategi som eftersträvar en hållbar stadsmiljö med fokus på att reducera bilanvändningen i människors vardag. Syftet med denna studie har varit att undersöka vilka förutsättningar som har tagits i beaktande vid avgränsning av bilfria zoner för att få fram hur bilfria zoner ska avgränsas i svenska städer. Målet med studien var att identifiera vilka förutsättningar som är betydelsefulla vid avgränsning av bilfri zon. Därefter applicerades förutsättningarna i Gävle för att exemplifiera var det är möjligt och mest optimalt för Gävle kommun att införa en bilfri zon. Studien utfördes med två metoder för att få fram vilka förutsättningar som ska finnas vid avgränsning av bilfria zoner. Först utfördes en kvalitativ innehållsanalys av fyra befintliga och planerade bilfria zoner genom en induktiv ansats på plandokument, rapporter, vetenskapliga artiklar, böcker och organisationers hemsidor. De befintliga och planerade bilfria zonerna var gågatan Ströget, Helsingfors, Oslo och stadsdelen Vauban. Därefter genomfördes fyra semistrukturerade intervjuer. De intervjuade var trafikplanerare från Gävle kommun, Sundsvalls kommun, Umeå kommun och Eskilstuna kommun. Förutsättningar som framkom från innehållsanalysen och intervjuerna visades i tematiserade tabeller för att kunna jämföra förutsättningarna som framkommit från de två metoderna. Genom en jämförelse mellan innehållsanalysen och intervjuerna identifierades nio förutsättningar. Dessa nio förutsättningar är täthet, handel, offentliga byggnader, grönytor, mötesplatser, cykelstråk, kollektivtrafik, gångstråk och parkeringshus. Förutsättningarna applicerades på ett ortofoto över Gävle i ArcMap 10.6 för att exemplifiera var en bilfri zon är möjlig och mest optimal att implementera i Gävle stad. Appliceringen av förutsättningarna resulterade sig i ett område som centrerade sig till centrala Gävle. / Car-free zones are a planning strategy that strives for a sustainable urban environment, focusing on reducing car use in people's everyday lives. The purpose of this study has been to investigate what preconditions that have been taken into account when defining car-free zones, to find out how car-free zones are to be delimited in Swedish cities. The aim of the study was to identify which preconditions that are important when designing a car-free zone. Then the preconditions were applied in Gävle to exemplify where a car-free zone is possible and optimal for the municipality of Gävle. The study was carried out with two methods to determine the conditions for the delimitations of car-free zones. First, a qualitative content analysis of four existing and planned car-free zones was carried out through an inductive approach to planning documents, reports, scientific articles, books and organizations' websites. The existing and planned car-free zones were the pedestrian street Ströget, Helsinki, Oslo and the district Vauban. Thereafter four semi-structured interviews were conducted. The interviewees were traffic planners from Gävle Municipality, Sundsvall Municipality, Umeå Municipality and Eskilstuna Municipality. Preconditions emerging from the content analysis and interviews were shown in themed tables to compare the preconditions emerged from the two methods. A comparison between the content analysis and the interviews identified nine preconditions. These nine preconditions are density, trade, public buildings, green spaces, meeting places, cycle paths, public transport, walk paths and multistory car parks. The preconditions were applied to an orthophoto of Gävle in ArcMap 10.6 to illustrate where a car-free zone is possible and most optimal to implement in Gävle city. The application of the preconditions resulted in an area that centered in central Gävle

Uppsatsen analyserar klimatterminologin på Naturvårdsverkets webbplats under vårvintern 2009. Fokus ligger på termerna miljö, klimat, klimatbelastning och klimatpåverkan. Syftet är att se om terminologin är enhetlig för om den är enhetlig, så når man lättare ut med sitt budskap.   Genom att sålla ut klimattermerna från Naturvårdsverkets webbplats har begreppen fastställts och terminologin analyserats med hjälp av fackexperter och terminologisk metod.   Nybildning av klimattermer innebär ofta sammansättningar med ordet klimat. Vissa termer används konsekvent medan andra förklaras på olika sätt i en och samma text. Klimat är en term som är tydligt och klart definierad och används konsekvent i texten. Det kan bero på att definitionen är matematiskt formulerad. Miljö är en term som har en definition som är lite mjukare till sin utformning och därför inte lika lätt att greppa och ta fasta på.   Avgränsning av termer är ett kritiskt moment som inte har studerats så noga. För att kunna göra en avgränsning bör man utgå från ett eller några centrala begrepp. Utifrån de begreppen avgör man vilka som är relevanta och relaterade. Experter inom samma område kan ha helt olika uppfattning om vilka termer inom deras område som är just termer.

Kantavskiljare används vid olika behov i trädgården och kan ha en viktig roll. För att undvika framtida problem så som oförutsedd skötsel eller gräsrötter som envist tar sig in i rabatterna, kan detta förebyggas genom att innan tänka igenom olika aspekter och behov.    En sammanställning över tillgängliga kantavskiljare saknas, därför blev syftet att göra en sådan för att lättare hitta rätt kant för ett visst tillfälle. Sammanställningen ska sedan kunna användas av till exempel trädgårdsformgivare och andra intresserade privatpersoner som hjälpmedel. De frågor jag hade som mål att besvara i arbetet var: Vad finns det förkantavskiljare att välja på? Vad har dessa för egenskaper? Vad är viktigt att tänka på vid val avkantavskiljare?    Resultatet blev en redovisning av femton olika kantavskiljare, både mer utförligt och i en överskådlig tabell. För att lättare kunna välja någon av dessa presenteras för- och nackdelar, samt en guide med punkter att tänka på inför valet.