Detta är en kandidatuppsats i designteknik som innehåller en studie om hur flera kjolmodeller med olika trådriktningar skiljer sig virtuellt mot verkligt. På dagens modeföretag är de två främsta metoderna för avprovning verklig och virtuell som används i produktutvecklingsprocessen. Dessvärre har inte alla företag tillgång till virtuell-avprovning då detta är en kostsam investering för företagen och flera menar på att det inte blir likadant virtuellt som i verkligheten. För att bemöta dessa tankar har tre olika kjolmodeller konstruerats, blivit uppsydda och provats av verkligt respektive virtuellt. En enkät har därefter utformats och skickas ut till 30st konstruktörer i branschen. Resultatet av undersökningen visar på att det finns både likheter och skillnader mellan kjolarna med samma trådriktning. 3D simuleringsprogrammet CLO kan framhäva tygets mekaniska egenskaper och ge ett så likt resultat som möjligt. Baserat på denna studie är förhoppningen att fler företag ska våga investera och börja arbeta i 3D för att således minimera antal provplagg och värna mer om miljön. / This is a Final Bachelor Degree Thesis in design technology that investigate how several skirts with different grainlines differ in reality to virtually. The two most common methods for today's product development are garment fitting in 3D and physical fittings. Unfortunately, 3D fitting is a very expensive investment for a company and some argue that it does not become the same result virtual as in reality. To respond to these thoughts, three skirts has been constructed, sewn, and fitted virtual as physical. Thereafter, a questionnaire have been created and sent to 30 pattern makers. The results of the survey show that there are similarities between the skirts with the same grainlines. The 3D simulations program CLO has the opportunity to emphasize the mechanical properties of the fabric to give the same result as possible. Through this study, the hope is to encourage companies to invest and start working in 3D in order to minimize the number of sample garments and protect the environment.

Denna studie om 3D-avprovning för sport-tights är en kandidatuppsats i designteknik. Företaget studien är utvecklad för jobbar med sportkläder och har i dagsläget ett intresse av att använda sig av 3D-simulering som avprovningsmetod. Vid utveckling av tights anpassade för träning skickas i dagsläget flera prototyper mellan företaget och leverantören innan produkten kan börja produceras. För att framtagningen av produkten ska ta mindre tid, bli mer miljövänlig och kosta mindre undersöker studien om 3D-avprovning är applicerbart i företagets process för produktframtagning. För att kontrollera validiteten i 3D-avprovning av tights gjordes tre undersökningar med syfte att få förståelse för skillnaderna mellan en fysisk och en virtuell avprovning. Undersökningarna fokuserar på grundstorleken Small och den största storleken Extra Large. Studien visar att 3D-simulering till viss del är en fungerande avprovningsmetod för tights när det kommer till att kontroll av designen. För att kontrollera plaggens rörelsevidd är metoden i denna studie ej fungerande. Studiens deltagare visade en positiv inställning till att använda sig av metoden i deras produktframtagningsprocess men då främst som ett komplement till fysiska avprovningar tidigt i designprocessen. / This study on 3D fitting for sports tights is a Final Bachelor Degree Thesis in design technology. The company the study is developed for works with sportswear and currently has an interest in using 3D simulation as a fitting method. For the development of tights adapted for training, several prototypes are currently being sent between the company and the supplier before the product can start to be produced. In order for the production of the product to take less time, become more environmentally friendly and cost less, the study investigate if 3D fitting is applicable in the company's product development process. To check the validity of 3D fitting of tights, three surveys were made with the purpose of understanding the differences between physical and virtual testing. The studies focus on the base size Small and the largest size Extra Large. The study shows that 3D simulation is partially functional testing method for tights when it comes to controlling the design. In order to control the ease, the method in this study is not working. The participants of the study showed a positive attitude to use the method in their product development process, but mainly as a complement to physical fittings early in the design process.