Genom ett avtal regleras avtalsparternas inbördes skyldigheter och rättigheter. Det är inte ovanligt, att det i standardavtal finns klausuler, vilka förskjuter parternas rättigheter och skyldigheter. Ett exempel på sådana klausuler är en ensidig ändringsrätt, vilken kan vara utformad på följande sätt: "Vi förbehåller oss rätten att ändra avtalsvillkoren". Genom villkorets utformning, blir det en förskjutning av parternas inbördes rättigheter och skyldigheter till fördel för endast en av parterna. Som skydd för bl.a. detta ger 36§ lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (AvtL), en möjlighet för den underlägsna parten att jämka eller helt bortse från oskäliga avtalsvillkor. Inom svenskt näringsliv, finns det en stor variation på styrkeförhållandet mellan näringsidkare. Det finns allt från internationella företag med tusentals anställda, till små fåmansbolag med endast ett fåtal anställda. Enligt gällande rätt är båda parterna jämlika i avtalsförhållanden, oavsett hur företagskonstellationen ser ut. Som skydd för en underlägsen part kan Marknadsdomstolen förbjuda en näringsidkare, att använda sig utav oskäliga avtalsvillkor,1 såsom t.ex. ensidiga ändringsrätter. Detta är ett sätt att skydda framtida nya avtalsparter gentemot dessa typer av oskäliga avtalsvillkor, när avtal ingås på liknande sätt och av liknande art. Hur tillämpningen av ändringsrätten ska komma till motpartens kännedom, är sällan förtydligat i avtalet. Följaktligen är det i många situationer oklart, huruvida ändringsrätten medför en ren ändringsrätt av avtalet, d.v.s. att det ej krävs en accept från motparten för att ändringen skall verka, eller om ändringen är att anse som ett anbud och därmed kräver en accept, för att ändringen ska träda i kraft. Följden av att ena avtalsparten tillåts inneha en ensidig ändringsrätt, är att det skapas en obalans i avtalsförhållandet, eftersom endast en av avtalsparterna tillåts ändra avtalets innehåll. Därmed leder utnyttjandet av den ensidiga ändringsrätten till konsekvensen att den underlägsna parten blir bunden av ändringar i avtalet, vilka kan vara mot dennes egentliga vilja. Är det rättssäkert att en av parterna, och i de flesta fall den starkare, tillåts ha en ändringsrätt som kan medverka till att väsentliga avtalsvillkor kan ändras? Är det skäligt att ensidiga ändringsrätter tillåts som avtalsvillkor, när en part är underlägsen? I Sverige råder avtalsfrihet, vilket innebär att parterna får avtala om vad de vill, och att avtalsvillkoren utformas därefter. En annan utgångspunkt för avtal är pacta sunt servanda, att avtal ska hållas, som kan bli motpolen till avtalsfriheten i fråga om ensidig ändringsrätt. Principen om avtalsfriheten tillåter avtalsvillkor om en ensidig ändringsrätt, såvitt båda parterna har kommit överens om det. Genom användandet av den ensidiga ändringsrätten, uppstår ett nytt avtal mellan parterna, vilket innehåller den gjorda ändringen istället för avtalets ursprungliga lydelse. Principen om pacta sunt servanda har som utgångspunkt att endast det ursprungliga avtalet är giltigt, på grund av att det ursprungliga avtalet är det avtal vars innehåll som de kommit överens om. Således är det andra avtalet, enligt pacta sunt servanda, inte giltigt mellan parterna. Eftersom principerna motsäger varandra, leder detta till en problematik, om vilket avtal som är gällande mellan parterna.

Avtalsfrihet och pacta sunt servanda benämns ofta som avtalsrättens grundpelare. Det innebär att parterna är fria att själva utforma inbördes prestationer och skyldigheter i avtal och att bundenhet att fullfölja avtalet uppstår. En jämkning av avtalsvillkor innebär i många fall att dessa grundprinciper inskränks varför uppsatsen behandlar principernas ställning och skyddsvärde. Denna uppsats har till syfte att utreda räckvidden för en i avtal stadgad ansvarsbegränsning. Utredningen görs dels genom en genomgång av den proposition generalklausulsutredningen resulterade i och som förelåg införandet av oskälighetsbegreppet i 36 § AvtL, vari tillämpning för jämkning av avtalsklausul möjligen kan finnas, dels genom en sammanställning för vad som föreskrivs i rättspraxis och doktrin. En skiljedom, som klandrades och därför blev offentlig, visar hur skiljemännen valde att tillämpa 36 § AvtL för att jämka en avtalad klausul om ansvarsbegränsning och istället göra en skadeståndsbedömning delvis utifrån skadeståndsrättsliga principer. I uppsatsen utreds under vilka förutsättningar en eller flera klausuler kan jämkas och redogör för hur ett jämkningsförfarande generellt går till och analyserar vad ett eftersträvansvärt förhållandesätt till en faktor som tecknad ansvarsförsäkring är. Vidare utreder uppsatsförfattarna huruvida en ansvarsförsäkring hos part kan påverka utfallet av bedömningen i skadeståndsrättsliga frågor. Uppsatsen behandlar ett antal rättsfall som har visat viss vägledning i fråga att klargöra rättsläget

Bostadshyra utgör en speciell del av kontraktsrätten, men har starka drag av skyddslagstift- ning till hyresgästens förmån. Avtalstypen har en stark social och ekonomisk betydelse, både för individ och för samhället i stort. Det förekommer att hyresgäster beter sig på ett sätt som försvårar hyresvärdens fastighetsför- valtning. Hyresgäster kan till exempel röka inomhus och på balkonger, felsortera avfall, fel- parkera fordon och installera maskiner som innebär en risk för skada. Vad har en hyresvärd för möjligheter att komma till rätta med problem som uppkommer i hyreshuset? Ordnings- föreskrifter intas ibland i hyresavtal för att precisera hur hyresgästen förväntas uppträda. Lagstiftningen är dock alltför generell för att påvisa vad som gäller i olika situationer – enligt 12:24 JB har hyresgästen en skyldighet att ”väl vårda lägenheten” och enligt 12:25 JB att ”iaktta allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och gott skick”. Uppsatsen behand- lar avtalsutrymmet avseende vissa företeelser i hyreshuset mot bakgrund av de tvingande reg- lerna. Vilka skyldigheter kan hyresgäster åläggas genom hyresavtalet, och i vilken mån kan hyresgästers kontraktsbrott leda till någon påföljd? När lagstiftning görs tvingande är det viktigt att den hänger med i samhällsutvecklingen, så att aktuella problem får en lämplig och förutsebar lösning. Reglerna i 12 kap JB har en all- män utformning, varför reglerna kan anpassas till aktuella problem genom praxis. Det förut- sattes även i motiven att 12:25 JB skulle kompletteras med ordningsföreskrifter i hyresavta- let. Villkor kan delas upp i olika kategorier, men uppdelningen som sådan har inte någon bety- delse för villkorens giltighet. Det är innehållet som är avgörande. Emellertid gäller allmänna avtalsrättsliga regler kring avtalets ingående, varför samtliga villkor måste vara kända för båda parter vid avtalets ingående för att bli bindande. Som ett extra skydd för hyresgästen finns det regler om tolkning, jämkning och omförhandling av hyresvillkor. Reglerna avviker starkt från vad som i allmänhet gäller i kontraktsförhållanden. Analysen av olika ordningsföreskrifter visar att om de blir gällande mot hyresgästen, och om denne kan drabbas av någon påföljd vid kontraktsbrott, beror på vad villkoret innebär och hur det är utformat. De påföljder som oftast aktualiseras är skadestånd enligt 12:24 JB eller på allmän kontraktsrättslig grund, samt brutet besittningsskydd enligt 12:46 1 st 2 p JB. Vid förlängningstvist enligt 12:46 1 st p 2 JB ska en intresseavvägning mellan parterna göras. Förverkande kan ytterst sällan komma i fråga vid brott mot ordningsföreskrifter som inte endast är en precisering av 12:24–25 JB, då det enligt 12:42 p 8 JB krävs att kontraktsbrot- tet både är väsentligt och att villkoret är av synnerlig vikt för hyresvärden. RH 2006:34 och efterföljande avgöranden visar att domstolarna vid tillämpning av 12:46 1 st 2 p JB intagit en förhållandevis sträng hållning vid bedömningen av hyresgästers uppsåtliga kontraktsbrott. Det går inte att avtala om att en hyresgästs ansvar för skada ska vara strängare än vad som följer av 12:24 JB. Hyresgästen kan till exempel inte genom hyresavtalet göras ansvarig för rena olyckshändelser. En ordningsföreskrift kan dock inverka på culpabedömningen som ska företas vid vållande av skada enligt 12:24 JB. Vilken prägel ett hyreshus har är relevant för bedömningen av i vilken mån ett hyresvillkor kan göras gällande i en förlängningstvist. Om hyreshuset till exempel har profil av allergihus eller sjukhem kan hyresvärden uppställa villkor om rökförbud, men normalt inte annars. Till följd av att en intresseavvägning ska göras är det svårt att generellt avgöra vilka föreskrifter som blir bindande. Klart står att föreskrifterna ska ha ett meningsfullt och sakligt syfte. Hyresvärden har således viss möjlighet att påverka hyresgästers beteenden genom att ta in skäliga ordningsföreskrifter i hyresavtalet. Föreskrifterna fungerar som en varning om vad det finns för risker och hur hyresgästen förväntas handla för att förebygga skada. Om hyresgäs- ten bryter mot ordningsföreskrifterna riskerar denne att bli skadeståndsskyldig eller tvingas flytta.

No description available.

No description available.

<p>Det finns en stor grupp människor i Sverige som lider i det tysta för att de har blivit utsatta för ett av Europas största bedrägerier. Deras sparkapital har gått upp i rök och deras ekonomi har raserats på grund av en enkel skraplott. Historien börjar med att paret, för det är ett par, åker på semester till Spanien, Portugal eller Grekland. När de går på stranden kommer det fram en ung människa som pratar svenska eller skandinaviska och frågar om de vill vara med i en enkät om semestervanor. Solen skiner och vattnet är så där härligt blått, livet leker och det är klart att de vill svara på några korta frågor. Som tack får de en skarplott. Den trevliga tjejen eller killen som de fick lotten av gratulerar till vinsten och skickar iväg dem med en gratis taxi till en hotellanläggning för att hämta datorn eller vad det nu var de vann. Nu börjar en hårdmangling för att få ”vinnaren” att bli den stora förloraren.</p><p>Framme vid hotellanläggningen blir de mottagna av en säljare som har till uppgift att få dem att skriva på ett avtal. Ett avtal som innehåller en mängd information, skrivet med små bokstäver, med klausuler som är oskäliga, integrationsklausuler som häver alla muntliga löften som konsumenten tidigare har fått av säljaren och med lagvalsklausuler som pekar ut länder som Isle of Man, Guernsey, Seychellerna, Cayman Island eller Gibraltar som med all säkerhet saknar eller har mycket dåliga konsumentskyddslagar.</p><p>Tanken med uppsatsen är att se vilka oskäliga avtalsvillkor som förkommer i timeshare-avtalen och vilka lagar som konsumenten kan åberopa vid oskälighetsbedömningen. När domstolen gör en oskälighetsbedömning måste de kunna tolka avtalet, hänsyn måste tas till god marknadsföringssed, tvingande konsumentlagstiftning, allmänna tvingande rättsprinciper, dispositiv lag och om obalans mellan parterna uppkommer i ett avtalsvillkor. Avtalsvillkoren får inte heller vara otydliga eller vilseledande.</p><p>De lagar som vi har undersökt om de kan tillämpas på denna marknad är Lagen om tidsdelat boende, AVLK, AvtL, KKL, KtjL och KkrL. Som stöd finns även Romkonventionen, timesharedirektivet , konsumentköpsdirektivet och direktiven om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållande .</p><p>Vi misstänkte att vi skulle hitta en del oskäliga avtalsvillkor i timeshare-avtalen. Av de avtalen som vi granskade hade alla en paragraf som gällde företagets ensidiga rätt till villkorsändring av avtalet vilket anses som oskäligt. Företaget hade också rätt att säga upp medlemskapet efter eget tycke och smak. De hänvisar också till klubbkonstitutionen vilket är klubbens stadgar. I den ena paragrafen står att konsumenten har tagit del av konstitutionen medan det i nästa paragraf står att konsumenten först måste bli medlem för att få del av konstitutionen.</p> / <p>In Sweden there is a large group of people that suffer in silence because they have become victims of the biggest fraud in Europe. All their savings are gone only because of a simple lottery ticket. Their stories are similar. A couple goes on a vacation to Spain, Portugal or Greece. While they are enjoying the sun and the beech they are approached by a young man or a woman who “coincidentaly” comes from Sweden or Scandinavia and asks them to be part of a survey about vacationing habits. As a reward for their time they get a lottery ticket. Of course they win the lottery. They are sent to a hotel/club in a cab free of charge to pick up their prize which can be a new computer or a digital camera. That is when the psychological pressure begins and the lottery winner is slowly turned into the big looser.</p><p>When they get to the hotel they are welcomed by a seller whose only goal is to get them to sign a contract. The contract contains a lot of information that is written in small print and is full of unreasonable clauses, integration-clauses that annul all the verbal promises from the seller and with clauses refering to laws of countries as Isle of Man, Geurnsey, Seychel Islands, Cayman Island or Gibraltar which has none or very poor legal protection of consumers.</p><p>The goal with the thesis was to find out what unreasonable terms are the most common in timeshare-contracts and which laws can the consumers refer to when appraising the unreasonable terms. When the court of law judges the unreasonable terms in contracts they have to interpret the contract with consideration to customs in marketing practise, cogent consumer law, the general cogent principles of law, dispositive law and see if there is a balance between the interests of parties in contract. The terms of the timeshare-contract may not be unclear or misleading.</p><p>We have used Swedish law as the ground for our studies. As a support for our investigation have we used The Rome Convention, Time Sharing directive 94/47/EG, Directive 1999/44/EC and 1993/13/EECof the European Parliament and of the Council and the Directives of National Fairness Laws Aimed at Protecting Consumers in Relation to Commercial Practices.</p><p>We focused on studying the unreasonable terms in the timesharing contracts. The contracts that we have investigated had all the term that acquits the seller’s single right to change the terms of the contract which is irrational. The company has also the right to cancel the membership for no reason. They refer to the constitution of the club, but the consumer has to become a member first to take part of the information in the constitution which is contradictory and unreasonable.</p>

<p>Näringsfrihet är ett grundläggande villkor i ett marknadsekonomiskt system. Att utan restriktioner helt fritt få agera på en marknad resulterar dock ofta i en ineffektiv fördelning av samhällsresurser. På grund av detta har merparten av alla länder med en marknadsekonomi utarbetat konkurrensrättsliga system.  I Sverige har vi Konkurrenslagen (2008:579, KL) vilken i stor utsträckning bygger på EUF-fördragets artikel 101 och 102. I 2 kap. 1§ KL framgår att det är förbjudet för företag att tillsammans med andra företag upprätta avtal, som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen på en marknad. Denna syftar till att utreda huruvida svenska sakförsäkringsbolag i sina villkor rörande trafik- och motorfordonsförsäkringar riskerar att skapa inlåsningseffekter på marknaden trafik- och motorfordons försäkring. Vidare kommer frågan - om försäkringsvillkor rörande konsumentens möjlighet att själv välja verkstad kan strida mot konkurrenslagen att behandlas.</p><p>I uppsatsen presenteras utlåtanden från personer inom intresse- och branschorganisationer. Det framkommer i detta material att försäkringsvillkoret angående konsumentens möjlighet att välja verkstad i praktiken tillämpas. Vidare förmedlas argument till varför dessa villkor blivit så vanliga. En teori är att försäkringsbolagen genom dessa villkor kan teckna underavtal med märkesverkstäderna om förmedling av försäkring vid nybilsförsäljning.</p><p>Den avslutande diskussionen visar att villkoren skapar inlåsningseffekter. I och med dessa villkor kan försäkringstagaren inte fritt välja vilken verkstad som ska utföra reparation vid försäkringsärenden. Vidare så väcks frågan om detta i slutändan ändå inte gynnar konsumenten då ett system där försäkringstagaren fritt får utse verkstad riskerar att leda till fler fall av försäkringsbedrägeri. Ett konkret förslag på hur det går att lösa problemet utan att riskera denna negativa effekt är att låta en branschorganisation, förslagsvis Sveriges Försäkringsförbund, certifiera och godkänna verkstäder åt försäkringsbolagen. Att sedan ställa som krav att alla certifierade verkstäder ska använda sig av system liknande WinCABAS, för att upprätthålla en standard, är inte i sig något som ur konkurrensrättslig synvinkel bör utgöra hinder. Problemet idag är att få bolag har total marknadsdominans och möjlighet för extern part att få inblick i branschen är liten vilket stimulerar avtal och samordnat förfarande om marknadsuppdelning och prissättning. Försäkringsbolagen omfattas av ett gruppundantag i KL vilket tillåter samarbete inom vissa områden. Detta skadar ytterligare tillförlitligheten till att ett för marknaden effektiv samarbete föreligger. Huruvida undantaget är motiverat på försäkringsmarknaden bör ifrågasättas. Uppfattningen är att försäkringsmarknaden inte påverkas positivt av de gruppundantag som idag finns.</p>

Näringsfrihet är ett grundläggande villkor i ett marknadsekonomiskt system. Att utan restriktioner helt fritt få agera på en marknad resulterar dock ofta i en ineffektiv fördelning av samhällsresurser. På grund av detta har merparten av alla länder med en marknadsekonomi utarbetat konkurrensrättsliga system.  I Sverige har vi Konkurrenslagen (2008:579, KL) vilken i stor utsträckning bygger på EUF-fördragets artikel 101 och 102. I 2 kap. 1§ KL framgår att det är förbjudet för företag att tillsammans med andra företag upprätta avtal, som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen på en marknad. Denna syftar till att utreda huruvida svenska sakförsäkringsbolag i sina villkor rörande trafik- och motorfordonsförsäkringar riskerar att skapa inlåsningseffekter på marknaden trafik- och motorfordons försäkring. Vidare kommer frågan - om försäkringsvillkor rörande konsumentens möjlighet att själv välja verkstad kan strida mot konkurrenslagen att behandlas. I uppsatsen presenteras utlåtanden från personer inom intresse- och branschorganisationer. Det framkommer i detta material att försäkringsvillkoret angående konsumentens möjlighet att välja verkstad i praktiken tillämpas. Vidare förmedlas argument till varför dessa villkor blivit så vanliga. En teori är att försäkringsbolagen genom dessa villkor kan teckna underavtal med märkesverkstäderna om förmedling av försäkring vid nybilsförsäljning. Den avslutande diskussionen visar att villkoren skapar inlåsningseffekter. I och med dessa villkor kan försäkringstagaren inte fritt välja vilken verkstad som ska utföra reparation vid försäkringsärenden. Vidare så väcks frågan om detta i slutändan ändå inte gynnar konsumenten då ett system där försäkringstagaren fritt får utse verkstad riskerar att leda till fler fall av försäkringsbedrägeri. Ett konkret förslag på hur det går att lösa problemet utan att riskera denna negativa effekt är att låta en branschorganisation, förslagsvis Sveriges Försäkringsförbund, certifiera och godkänna verkstäder åt försäkringsbolagen. Att sedan ställa som krav att alla certifierade verkstäder ska använda sig av system liknande WinCABAS, för att upprätthålla en standard, är inte i sig något som ur konkurrensrättslig synvinkel bör utgöra hinder. Problemet idag är att få bolag har total marknadsdominans och möjlighet för extern part att få inblick i branschen är liten vilket stimulerar avtal och samordnat förfarande om marknadsuppdelning och prissättning. Försäkringsbolagen omfattas av ett gruppundantag i KL vilket tillåter samarbete inom vissa områden. Detta skadar ytterligare tillförlitligheten till att ett för marknaden effektiv samarbete föreligger. Huruvida undantaget är motiverat på försäkringsmarknaden bör ifrågasättas. Uppfattningen är att försäkringsmarknaden inte påverkas positivt av de gruppundantag som idag finns.

Det finns en stor grupp människor i Sverige som lider i det tysta för att de har blivit utsatta för ett av Europas största bedrägerier. Deras sparkapital har gått upp i rök och deras ekonomi har raserats på grund av en enkel skraplott. Historien börjar med att paret, för det är ett par, åker på semester till Spanien, Portugal eller Grekland. När de går på stranden kommer det fram en ung människa som pratar svenska eller skandinaviska och frågar om de vill vara med i en enkät om semestervanor. Solen skiner och vattnet är så där härligt blått, livet leker och det är klart att de vill svara på några korta frågor. Som tack får de en skarplott. Den trevliga tjejen eller killen som de fick lotten av gratulerar till vinsten och skickar iväg dem med en gratis taxi till en hotellanläggning för att hämta datorn eller vad det nu var de vann. Nu börjar en hårdmangling för att få ”vinnaren” att bli den stora förloraren. Framme vid hotellanläggningen blir de mottagna av en säljare som har till uppgift att få dem att skriva på ett avtal. Ett avtal som innehåller en mängd information, skrivet med små bokstäver, med klausuler som är oskäliga, integrationsklausuler som häver alla muntliga löften som konsumenten tidigare har fått av säljaren och med lagvalsklausuler som pekar ut länder som Isle of Man, Guernsey, Seychellerna, Cayman Island eller Gibraltar som med all säkerhet saknar eller har mycket dåliga konsumentskyddslagar. Tanken med uppsatsen är att se vilka oskäliga avtalsvillkor som förkommer i timeshare-avtalen och vilka lagar som konsumenten kan åberopa vid oskälighetsbedömningen. När domstolen gör en oskälighetsbedömning måste de kunna tolka avtalet, hänsyn måste tas till god marknadsföringssed, tvingande konsumentlagstiftning, allmänna tvingande rättsprinciper, dispositiv lag och om obalans mellan parterna uppkommer i ett avtalsvillkor. Avtalsvillkoren får inte heller vara otydliga eller vilseledande. De lagar som vi har undersökt om de kan tillämpas på denna marknad är Lagen om tidsdelat boende, AVLK, AvtL, KKL, KtjL och KkrL. Som stöd finns även Romkonventionen, timesharedirektivet , konsumentköpsdirektivet och direktiven om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållande . Vi misstänkte att vi skulle hitta en del oskäliga avtalsvillkor i timeshare-avtalen. Av de avtalen som vi granskade hade alla en paragraf som gällde företagets ensidiga rätt till villkorsändring av avtalet vilket anses som oskäligt. Företaget hade också rätt att säga upp medlemskapet efter eget tycke och smak. De hänvisar också till klubbkonstitutionen vilket är klubbens stadgar. I den ena paragrafen står att konsumenten har tagit del av konstitutionen medan det i nästa paragraf står att konsumenten först måste bli medlem för att få del av konstitutionen. / In Sweden there is a large group of people that suffer in silence because they have become victims of the biggest fraud in Europe. All their savings are gone only because of a simple lottery ticket. Their stories are similar. A couple goes on a vacation to Spain, Portugal or Greece. While they are enjoying the sun and the beech they are approached by a young man or a woman who “coincidentaly” comes from Sweden or Scandinavia and asks them to be part of a survey about vacationing habits. As a reward for their time they get a lottery ticket. Of course they win the lottery. They are sent to a hotel/club in a cab free of charge to pick up their prize which can be a new computer or a digital camera. That is when the psychological pressure begins and the lottery winner is slowly turned into the big looser. When they get to the hotel they are welcomed by a seller whose only goal is to get them to sign a contract. The contract contains a lot of information that is written in small print and is full of unreasonable clauses, integration-clauses that annul all the verbal promises from the seller and with clauses refering to laws of countries as Isle of Man, Geurnsey, Seychel Islands, Cayman Island or Gibraltar which has none or very poor legal protection of consumers. The goal with the thesis was to find out what unreasonable terms are the most common in timeshare-contracts and which laws can the consumers refer to when appraising the unreasonable terms. When the court of law judges the unreasonable terms in contracts they have to interpret the contract with consideration to customs in marketing practise, cogent consumer law, the general cogent principles of law, dispositive law and see if there is a balance between the interests of parties in contract. The terms of the timeshare-contract may not be unclear or misleading. We have used Swedish law as the ground for our studies. As a support for our investigation have we used The Rome Convention, Time Sharing directive 94/47/EG, Directive 1999/44/EC and 1993/13/EECof the European Parliament and of the Council and the Directives of National Fairness Laws Aimed at Protecting Consumers in Relation to Commercial Practices. We focused on studying the unreasonable terms in the timesharing contracts. The contracts that we have investigated had all the term that acquits the seller’s single right to change the terms of the contract which is irrational. The company has also the right to cancel the membership for no reason. They refer to the constitution of the club, but the consumer has to become a member first to take part of the information in the constitution which is contradictory and unreasonable.

No description available.