No description available.

<p>Det finns en stor grupp människor i Sverige som lider i det tysta för att de har blivit utsatta för ett av Europas största bedrägerier. Deras sparkapital har gått upp i rök och deras ekonomi har raserats på grund av en enkel skraplott. Historien börjar med att paret, för det är ett par, åker på semester till Spanien, Portugal eller Grekland. När de går på stranden kommer det fram en ung människa som pratar svenska eller skandinaviska och frågar om de vill vara med i en enkät om semestervanor. Solen skiner och vattnet är så där härligt blått, livet leker och det är klart att de vill svara på några korta frågor. Som tack får de en skarplott. Den trevliga tjejen eller killen som de fick lotten av gratulerar till vinsten och skickar iväg dem med en gratis taxi till en hotellanläggning för att hämta datorn eller vad det nu var de vann. Nu börjar en hårdmangling för att få ”vinnaren” att bli den stora förloraren.</p><p>Framme vid hotellanläggningen blir de mottagna av en säljare som har till uppgift att få dem att skriva på ett avtal. Ett avtal som innehåller en mängd information, skrivet med små bokstäver, med klausuler som är oskäliga, integrationsklausuler som häver alla muntliga löften som konsumenten tidigare har fått av säljaren och med lagvalsklausuler som pekar ut länder som Isle of Man, Guernsey, Seychellerna, Cayman Island eller Gibraltar som med all säkerhet saknar eller har mycket dåliga konsumentskyddslagar.</p><p>Tanken med uppsatsen är att se vilka oskäliga avtalsvillkor som förkommer i timeshare-avtalen och vilka lagar som konsumenten kan åberopa vid oskälighetsbedömningen. När domstolen gör en oskälighetsbedömning måste de kunna tolka avtalet, hänsyn måste tas till god marknadsföringssed, tvingande konsumentlagstiftning, allmänna tvingande rättsprinciper, dispositiv lag och om obalans mellan parterna uppkommer i ett avtalsvillkor. Avtalsvillkoren får inte heller vara otydliga eller vilseledande.</p><p>De lagar som vi har undersökt om de kan tillämpas på denna marknad är Lagen om tidsdelat boende, AVLK, AvtL, KKL, KtjL och KkrL. Som stöd finns även Romkonventionen, timesharedirektivet , konsumentköpsdirektivet och direktiven om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållande .</p><p>Vi misstänkte att vi skulle hitta en del oskäliga avtalsvillkor i timeshare-avtalen. Av de avtalen som vi granskade hade alla en paragraf som gällde företagets ensidiga rätt till villkorsändring av avtalet vilket anses som oskäligt. Företaget hade också rätt att säga upp medlemskapet efter eget tycke och smak. De hänvisar också till klubbkonstitutionen vilket är klubbens stadgar. I den ena paragrafen står att konsumenten har tagit del av konstitutionen medan det i nästa paragraf står att konsumenten först måste bli medlem för att få del av konstitutionen.</p> / <p>In Sweden there is a large group of people that suffer in silence because they have become victims of the biggest fraud in Europe. All their savings are gone only because of a simple lottery ticket. Their stories are similar. A couple goes on a vacation to Spain, Portugal or Greece. While they are enjoying the sun and the beech they are approached by a young man or a woman who “coincidentaly” comes from Sweden or Scandinavia and asks them to be part of a survey about vacationing habits. As a reward for their time they get a lottery ticket. Of course they win the lottery. They are sent to a hotel/club in a cab free of charge to pick up their prize which can be a new computer or a digital camera. That is when the psychological pressure begins and the lottery winner is slowly turned into the big looser.</p><p>When they get to the hotel they are welcomed by a seller whose only goal is to get them to sign a contract. The contract contains a lot of information that is written in small print and is full of unreasonable clauses, integration-clauses that annul all the verbal promises from the seller and with clauses refering to laws of countries as Isle of Man, Geurnsey, Seychel Islands, Cayman Island or Gibraltar which has none or very poor legal protection of consumers.</p><p>The goal with the thesis was to find out what unreasonable terms are the most common in timeshare-contracts and which laws can the consumers refer to when appraising the unreasonable terms. When the court of law judges the unreasonable terms in contracts they have to interpret the contract with consideration to customs in marketing practise, cogent consumer law, the general cogent principles of law, dispositive law and see if there is a balance between the interests of parties in contract. The terms of the timeshare-contract may not be unclear or misleading.</p><p>We have used Swedish law as the ground for our studies. As a support for our investigation have we used The Rome Convention, Time Sharing directive 94/47/EG, Directive 1999/44/EC and 1993/13/EECof the European Parliament and of the Council and the Directives of National Fairness Laws Aimed at Protecting Consumers in Relation to Commercial Practices.</p><p>We focused on studying the unreasonable terms in the timesharing contracts. The contracts that we have investigated had all the term that acquits the seller’s single right to change the terms of the contract which is irrational. The company has also the right to cancel the membership for no reason. They refer to the constitution of the club, but the consumer has to become a member first to take part of the information in the constitution which is contradictory and unreasonable.</p>

Det finns en stor grupp människor i Sverige som lider i det tysta för att de har blivit utsatta för ett av Europas största bedrägerier. Deras sparkapital har gått upp i rök och deras ekonomi har raserats på grund av en enkel skraplott. Historien börjar med att paret, för det är ett par, åker på semester till Spanien, Portugal eller Grekland. När de går på stranden kommer det fram en ung människa som pratar svenska eller skandinaviska och frågar om de vill vara med i en enkät om semestervanor. Solen skiner och vattnet är så där härligt blått, livet leker och det är klart att de vill svara på några korta frågor. Som tack får de en skarplott. Den trevliga tjejen eller killen som de fick lotten av gratulerar till vinsten och skickar iväg dem med en gratis taxi till en hotellanläggning för att hämta datorn eller vad det nu var de vann. Nu börjar en hårdmangling för att få ”vinnaren” att bli den stora förloraren. Framme vid hotellanläggningen blir de mottagna av en säljare som har till uppgift att få dem att skriva på ett avtal. Ett avtal som innehåller en mängd information, skrivet med små bokstäver, med klausuler som är oskäliga, integrationsklausuler som häver alla muntliga löften som konsumenten tidigare har fått av säljaren och med lagvalsklausuler som pekar ut länder som Isle of Man, Guernsey, Seychellerna, Cayman Island eller Gibraltar som med all säkerhet saknar eller har mycket dåliga konsumentskyddslagar. Tanken med uppsatsen är att se vilka oskäliga avtalsvillkor som förkommer i timeshare-avtalen och vilka lagar som konsumenten kan åberopa vid oskälighetsbedömningen. När domstolen gör en oskälighetsbedömning måste de kunna tolka avtalet, hänsyn måste tas till god marknadsföringssed, tvingande konsumentlagstiftning, allmänna tvingande rättsprinciper, dispositiv lag och om obalans mellan parterna uppkommer i ett avtalsvillkor. Avtalsvillkoren får inte heller vara otydliga eller vilseledande. De lagar som vi har undersökt om de kan tillämpas på denna marknad är Lagen om tidsdelat boende, AVLK, AvtL, KKL, KtjL och KkrL. Som stöd finns även Romkonventionen, timesharedirektivet , konsumentköpsdirektivet och direktiven om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållande . Vi misstänkte att vi skulle hitta en del oskäliga avtalsvillkor i timeshare-avtalen. Av de avtalen som vi granskade hade alla en paragraf som gällde företagets ensidiga rätt till villkorsändring av avtalet vilket anses som oskäligt. Företaget hade också rätt att säga upp medlemskapet efter eget tycke och smak. De hänvisar också till klubbkonstitutionen vilket är klubbens stadgar. I den ena paragrafen står att konsumenten har tagit del av konstitutionen medan det i nästa paragraf står att konsumenten först måste bli medlem för att få del av konstitutionen. / In Sweden there is a large group of people that suffer in silence because they have become victims of the biggest fraud in Europe. All their savings are gone only because of a simple lottery ticket. Their stories are similar. A couple goes on a vacation to Spain, Portugal or Greece. While they are enjoying the sun and the beech they are approached by a young man or a woman who “coincidentaly” comes from Sweden or Scandinavia and asks them to be part of a survey about vacationing habits. As a reward for their time they get a lottery ticket. Of course they win the lottery. They are sent to a hotel/club in a cab free of charge to pick up their prize which can be a new computer or a digital camera. That is when the psychological pressure begins and the lottery winner is slowly turned into the big looser. When they get to the hotel they are welcomed by a seller whose only goal is to get them to sign a contract. The contract contains a lot of information that is written in small print and is full of unreasonable clauses, integration-clauses that annul all the verbal promises from the seller and with clauses refering to laws of countries as Isle of Man, Geurnsey, Seychel Islands, Cayman Island or Gibraltar which has none or very poor legal protection of consumers. The goal with the thesis was to find out what unreasonable terms are the most common in timeshare-contracts and which laws can the consumers refer to when appraising the unreasonable terms. When the court of law judges the unreasonable terms in contracts they have to interpret the contract with consideration to customs in marketing practise, cogent consumer law, the general cogent principles of law, dispositive law and see if there is a balance between the interests of parties in contract. The terms of the timeshare-contract may not be unclear or misleading. We have used Swedish law as the ground for our studies. As a support for our investigation have we used The Rome Convention, Time Sharing directive 94/47/EG, Directive 1999/44/EC and 1993/13/EECof the European Parliament and of the Council and the Directives of National Fairness Laws Aimed at Protecting Consumers in Relation to Commercial Practices. We focused on studying the unreasonable terms in the timesharing contracts. The contracts that we have investigated had all the term that acquits the seller’s single right to change the terms of the contract which is irrational. The company has also the right to cancel the membership for no reason. They refer to the constitution of the club, but the consumer has to become a member first to take part of the information in the constitution which is contradictory and unreasonable.

<p>Enligt generalklausulen i 36 § avtalslagen (AvtL) stadgas att part som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet ska visas särskild hänsyn i behovet av skydd. Denna regel finns främst för att skydda konsumenter, men på senare tid har även småföretagare kommit att innefattas i denna regel. I näringsidkarförhållanden finns ofta behov av skydd mot oskäliga avtalsvillkor, då småföretagare ofta intar en liknande position som konsumenter. I studien har därför undersökts vilket skydd som ges i lagen och hur detta tolkats i praxis. Dessutom har begreppet underlägsen ställning beskrivits och analyserats i förhållande till övriga rekvisit i 36 § AvtL. För att kunna urskilja vilka omständigheter som påverkar avgörandet huruvida underlägsen ställning föreligger eller ej, upprättas i rättspraxis en skälighetsbedömning för varje enskilt fall. De slutsatser som dragits i studien visar på att det generellt sett inte går att säga när en småföretagare befinner sig i underlägsen ställning, utan att detta istället beror på en mängd olika omständigheter som verkar i det enskilda fallet.</p>

Enligt generalklausulen i 36 § avtalslagen (AvtL) stadgas att part som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet ska visas särskild hänsyn i behovet av skydd. Denna regel finns främst för att skydda konsumenter, men på senare tid har även småföretagare kommit att innefattas i denna regel. I näringsidkarförhållanden finns ofta behov av skydd mot oskäliga avtalsvillkor, då småföretagare ofta intar en liknande position som konsumenter. I studien har därför undersökts vilket skydd som ges i lagen och hur detta tolkats i praxis. Dessutom har begreppet underlägsen ställning beskrivits och analyserats i förhållande till övriga rekvisit i 36 § AvtL. För att kunna urskilja vilka omständigheter som påverkar avgörandet huruvida underlägsen ställning föreligger eller ej, upprättas i rättspraxis en skälighetsbedömning för varje enskilt fall. De slutsatser som dragits i studien visar på att det generellt sett inte går att säga när en småföretagare befinner sig i underlägsen ställning, utan att detta istället beror på en mängd olika omständigheter som verkar i det enskilda fallet.

No description available.

No description available.

Ansvarsbegränsningsklausuler används i rådgivningsavtal för att begränsa rådgivarens riskexponering för det fall klienten åsamkas skada till följd av rådgivningen. I vilken mån kan då sådana ansvarsbegränsningar upprätthållas i avtalet? För utreda rättsläget har uppsatsen utgått från en analys av vilka särskilda omständigheter domstolar inrymmer i sin oskälighetsbedömning av sådana avtalsvillkor vid en prövning enligt 36 § AvtL. Svaret på frågan har visat sig vara beroende av att försöka upprätthålla en balans mellan principen om avtalsfrihet och pacta sunt servanda, och domstolarnas behov av att motverka oskälighet i avtalsförhållandena. Utgångspunkten för bedömningen enligt 36 § AvtL har varit om ansvarsbegränsningen ansetts utgöra en rimlig riskavvägning mellan parterna. Traditionellt har hanteringen av ansvarsbegränsningar skett på det sätt varigenom grov vårdslöshet ovillkorligen har ansetts leda till genombrott av avtalsvillkoret. Resultatet blir då binärt eftersom ansvarsbegränsningen endast kan bedömas som giltig eller ogiltig. Av den anledningen möjliggör 36 § AvtL för en mer flexibel bedömning som anpassats efter omständigheterna i det enskilda fallet. Vilka omständigheter som kan beaktas vid riskavvägningen har blivit offentligt sedan ett skiljedomsavgörande mellan Profilgruppen och KPMG klandrats. Skiljenämndens hantering av den avtalade ansvarsbegränsningen och hur prövningen enligt 36 § AvtL kan gå till återkom under föregående år i prejudikatet NJA 2022 s. 354. Utredningen i uppsatsen har visat att avtalade ansvarsbegränsningar i rådgivningsavtal kan upprätthållas i den mån villkoret inte utgör en orimlig riskavvägning mellan avtalsparterna. Vid en sådan riskavvägning är en rådgivares befogade intresse av skydd mot vårdslösa misstag och förbiseenden av betydelse. För att avgöra om rådgivaren haft ett sådant befogat intresse av skydd ska vidare ett antal omständigheter inverka på bedömningen. Främst ska beaktas med vilken grad av oaktsamhet som rådgivaren utfört sitt uppdrag, liksom vilka försäkringsmöjligheter som båda avtalsparterna haft och vilket centralt åtagande som rådgivaren åsidosatt. Även ansvarsbegränsningens förhållande till rådgivarens arvode har visat sig inverka på bedömningen för om riskavvägningen mellan parterna ska anses som rimlig. / Limitations of liability are common features in contracts used by professional advisors to restrict the advisor's risk exposure in the event the advisor would be liable for damages incurred by the client as a consequence of the service rendered under the contract. The purpose of this paper is to analyze to what extent such provisions may be upheld. In order to analyze the legal position, this paper mainly focus on section 36 of the Contracts Act, which provides that a contract term or condition may be modified or set aside if such term or condition is unconscionable, and case law addressing which circumstances that are of relevance when applying section 36 of the Contracts Act. The analysis in this paper shows that the key issue is the balance between the interest of upholding the principle of freedom of contract, including pacta sunt servanda, and the interest of taking actions against unfair contract terms. The starting point when applying section 36 of the Contract Acts is to assess whether or not the limitations of liability are deemed to constitute a reasonable allocation of risk between the parties. The prevailing view has previously been that the provisions regarding limitations of liability may only be set aside in the event of wilful misconduct or gross negligence. As a consequence, such provisions have either been set aside in its entirety or upheld. However, when applying section 36 of the Contracts Act, all circumstances of relevance are to be considered on a case-by-case basis. The legal position in this regard have become somewhat clearer since an arbitral award involving Profilgruppen and KPMG was challenged and thus became public. The preceding year, in a different case, the Swedish Supreme Court rendered a ruling in a case referred to as NJA 2022 s. 354 where the claimant challenged provisions regarding limitations of liability based on section 36 of the Contracts Act. A conclusion in this paper is that the Supreme Court's ruling is consistent with, and was influenced by, the reasoning of the arbitral tribunal. The main conclusion in this paper is that provisions regarding limitations of liability which are used by professional advisors may be upheld to the extent they are not deemed to constitute an unreasonable allocation of risk between the parties. The professional advisor's interest of limiting its liability for damages in the event of errors and oversights must be considered and taking into account. However, an overall assessment must be made and all circumstances of relevance are to be considered. In particular, the extent of the advisor's negligence must be taken into account and it must be considered whether or 4 not the advisor has failed to perform a fundamental undertaking. It is also relevant to consider the parties' ability to take out an insurance policy. In addition, the analysis in this paper indicates that the fees payable to the advisor in relation to the limitations of liability are relevant to consider when determining if the allocation of risk between the parties is reasonable.

Recent case law from the ECJ on one of the most important EU contract law legislation has left questions open about the compatibility of Swedish con­tract law with the Unfair Contracts Term Directive. The case law on Article 6 (1) in the directive seem to have changed the view on how to deal with the legal consequence of an unfair term in consumer contracts; namely that unfair terms cannot be adjusted but need to be declared invalid. This essay examines how the effects from the ECJ case law provide new light upon Swedish contract law. The effect creates a clash of ideas and rationalities between Union law and Swedish contract law. Unfair terms cannot be adjusted as the relevant Swedish legislation provides. An unfair term needs to be invalid, and if necessary, such an unfair term can in certain circumstances be complemented with default rules from national contract law. This does not only seem to change the interpretation and application of the Swedish law, but it also form an underlying tension between the instrumental market-functional Union law and the more jus­tice oriented Swedish private law.  Furthermore, as we move towards a new European civil code, perhaps these tensions and clashes may say something about where the discipline of European Private Law is headed.