No description available.

This study concerns the obligation to notify the breaching party of a breach of contract, when the breach of contract consists of fiduciary negligence in the context of lawyer and auditor services. More precisely, the essay examines if (i) such an obligation exists, and if so, (ii) during what time such notification (“notification period”) is to be made and (iii) when the notification period commences. Lastly, it seeks to clarify the legal consequence of neglecting to give notice within the notification period. The analysis includes a discussion about the required form and content of the notice. The used method of research is legal dogmatics with a more liberal approach, referred to as legal analytics.                       To adequately assess the mentioned legal areas of interest, it has been necessary to distinguish the legal institute of notification. This has been done by a demarcation towards statutory rules of limitation and legal principles of inactivity that causes loss of contractual rights. The study solely deals with the duty of notification as a principle according to which a party may not be inactive if the party wants to retain their right to remedies for a breach of contract.                       The study finds that there is a duty to give notice about non-performance to the counterparty (i.e. fiduciary negligence), even in the absence of any statutory provision regulating the duty. This duty extends to lawyer and auditor services. The notification period commences when it is likely that there has been damage, usually in terms of economic loss, and there is reasonable reason for the client to assume that the damage is a consequence of fiduciary negligence. The length of the notification period is highly dependent on the circumstances of the specific case, but case law from lower instances indicate that a notification period between three to six months is deemed reasonable. Regarding the legal consequence of a neglected notification, there is convincing support in both statutory provisions by way of analogy and in case law, that if a party neglects to give due notice to its counterparty, the same party suffers a total loss of remedies for the breach of contract.                       In summary, the legal situation can be said to have moved in a stricter direction for the non-breaching party, taking into account recent case law from the Supreme Court. Notwithstanding the mentioned, a need for clarification from the Supreme Court remains. More specifically, there is still ambiguity regarding the specific circumstances that are necessary for the notification period to commence and the length of the notification period.

<p>Uppsatsen innehåller en studie av hur etiska regler, vilka framför allt återfinns inom advokatyrket, påverkar konkurrensen och de konflikter som uppstår mellan de svenska och europeiska konkurrensreglerna och dessa etiska regler. Mer specfikt identifieras vilka konkurrenshämmande effekter dessa regler medför, och vilka alternativ som finns för att kombinera etiska regler och konkurrensregler på ett sådant sätt att minsta möjliga skada uppstår för konsumenterna av advokattjänster. Resultatet av uppsatsen är att vissa etiska regler bör elimineras eller modifieras, eftersom de påverkar marknaden på ett negativt sätt utan att medföra motsvarande vinster annorstädes. The essay contains a studie on how ethical rules, here represented by the rules for the law profession, influence the competition. Furthermore are the conflicts that appear between the ethical rules and the Swedish and European competition rules identified and analysed. Different solutions are discussed with the purpose of reducing consumer damage on the law service market to a minimum. The conclusion of the essay is that some of the ethical rules that presently exist on the law service market are partly or fully useless, and/or bring about unnecessary restrictions without positive effects on other parts of the economy.</p>

Uppsatsen innehåller en studie av hur etiska regler, vilka framför allt återfinns inom advokatyrket, påverkar konkurrensen och de konflikter som uppstår mellan de svenska och europeiska konkurrensreglerna och dessa etiska regler. Mer specfikt identifieras vilka konkurrenshämmande effekter dessa regler medför, och vilka alternativ som finns för att kombinera etiska regler och konkurrensregler på ett sådant sätt att minsta möjliga skada uppstår för konsumenterna av advokattjänster. Resultatet av uppsatsen är att vissa etiska regler bör elimineras eller modifieras, eftersom de påverkar marknaden på ett negativt sätt utan att medföra motsvarande vinster annorstädes. The essay contains a studie on how ethical rules, here represented by the rules for the law profession, influence the competition. Furthermore are the conflicts that appear between the ethical rules and the Swedish and European competition rules identified and analysed. Different solutions are discussed with the purpose of reducing consumer damage on the law service market to a minimum. The conclusion of the essay is that some of the ethical rules that presently exist on the law service market are partly or fully useless, and/or bring about unnecessary restrictions without positive effects on other parts of the economy.

Varje dag möter advokaten rättsliga problem och spörsmål som ska lösas men han möter också sitt eget dilemma. Enighet råder inte alltid mellan den absoluta lojaliteten mot klienten och rättssystemet vilket innebär en prövning av de olika normer som advokaten har att förhålla sig till. Lagstiftaren har givit Svenska Advokatsamfundet befogenhet att besluta om gällande regler för god advokatsed samtidigt som lagstiftaren behållit strafflagstiftningen för advokater inom sin egen sfär. Advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnd beslutar om disciplinära åtgärder i situationer där advokater inte tillgodosett god advokatsed. Uteslutning, varning, erinran eller varning med straffavgift är sådana disciplinära åtgärder som kan sanktionera advokaters handlande. Av stor betydelse för advokaten är biträdeslagen vilken föreskriver straffansvar för advokater som med grov oaktsamhet främjat brottslig gärning. Vårdslöst biträde är en kompletterande bestämmelse till medverkansansvaret i 23 kap. BrB. Även PTL har en central ansvarsbestämmelse i vilken advokaten kan göras ansvarig vid uppsåt eller av grov oaktsamhet för att brutit mot gransknings-, och rapporteringsskyldigheten eller mot meddelandeförbudet. PTL kommer ursprungligen från ett EG-direktiv med syftet att motverka ekonomisk brottslighet och reglerar förhållandet när advokaten har misstanke om penningtvätt i samband med klientuppdrag. Biträdeslagen och PTL kräver i vissa situationer att advokaten ska frångå sin lojalitetsplikt till förmån för rättsamhället, exempelvis bryter advokaten sin tystnadsplikt när han rapporterar misstänkt penningtvätt till Rikspolisstyrelsen. Om advokaten inte haft fog att frångå sin lojalitetsplikt drabbas han av disciplinära åtgärder. Således måste advokaten vara aktsam i sina beslut gällande främjande eller avslöjande av brott. Dels riskerar han klientens förtroende, dels riskerar han sin egen frihet, sin verksamhet och sitt anseende. Detta arbete belyser tillämpningen av kriterierna i ansvarsbestämmelserna samt hur advokaten gör sin bedömning för att tillgodose god advokatsed och rättsreglerna som inte alltid faller samman. Som hjälp finns praxis från HD och disciplinnämnden men dessa är långt ifrån uttömmande. Således måste advokaten lita till sin egen förmåga att utifrån varje situation göra en bedömning och därefter agera så långt lojalitetsplikten sträcker sig utan att bryta mot lagen.

Under 2020-21 har covid-19, med dess medförda restriktioner, tvingat svenska organisationer att flytta hem många av sina anställda från kontoren. Det har inneburit en introduktion av distansarbete inom de flesta organisationer som möjliggjort för arbete utanför kontoret. När pandemin inte längre anses vara ett hot mot samhället, och nationella riktlinjer tas ur bruk, förväntas delar av de nya arbetssätten att implementeras till nya arbetssituationer. Vilket i rapporten hänvisas till som ”det nya normala”. Rapporten utgår från en fallstudie med kvalitativa intervjuer från företag i finans och advokatbranschen. Empirin analyseras genom en analysmodell med fokus på: övergripande förändring &amp; organisationskultur; kommunikation; kunskap; och behov &amp; motivation. Syftet med rapporten är att undersöka svenska organisationer inom de två branscherna och hur deras arbetssätt förväntas se ut efter pandemin. Rapporten besvarar syftet genom att undersöka följande två frågeställningar: • F1: Vilka förändringar utifrån valda fokusområden [övergripande förändring &amp; organisationskultur; kommunikation; kunskap; och behov &amp; motivation] som skett till följd av covid-19 förväntas integreras till det nya normala, och vilka förväntas försvinna? • F2: Vad finns det för likheter och skillnader utifrån valda fokusområden för det förväntade nya normala mellan företag i finans- och advokatbranschen? Resultatet visar på att det nya normala förväntas delvis skilja sig mellan organisationer och delvis branscher. Det som är generellt för samtliga undersökta organisationer är att distansarbete förväntas bli en betydande del av det nya normala där medarbetare vill kunna arbeta mer flexibelt. Advokatfirmor och finansföretag har en del skillnader i hur väl deras arbete kan flyttas utanför företagets lokaler. Samtidigt som advokatfirmor verkar ha en organisationskultur mer lämpad för att ha en stor andel distansarbete. Branscherna har dock mer gemensamt än de har skillnader när det kommer till hur de bör implementera distansarbete i ett nytt normalt arbetssätt. Det nya normala bör sedan bli en balans mellan olika arbetssätt. En varaktig implementering för distansarbete i det nya normala kommer därför behöva bedömas specifikt för varje fall. Där olika faktorer vägs mot varandra, såsom: individers och organisationers intresse; junioras integrering mot senioras arbetsro; kortsiktiga mot långsiktiga fördelar; flexibilitet mot struktur; och spontanitet mot effektivitet. / During 2020-21, covid-19 has forced Swedish organizations to relocate large numbers of their employees from their offices. This has brought an introduction of teleworking in organizations, that has made it possible to work outside the office. When the pandemic is no longer considered a threat to society and national guidelines are taken out of use, parts of the new working methods are expected to be implemented for new work situations. Which in the report is referred to as “the new normal”. This report is based on a case study on qualitative interviews from companies in the financial and legal industry. The collected data is analyzed through an analysis model with a focus on: overall changes &amp; organizational culture; communication; knowledge; and needs &amp; motivation. The purpose is to examine Swedish organizations in the two industries and what their working methods are expected to be after the pandemic. The report examines this purpose by answering the following two research questions: • RQ1: What changes, regarding the selected focus areas [overall changes &amp; organizational culture; communication; knowledge; and needs &amp; motivation], that have occurred because of covid-19 are expected to be integrated into the new normal, and which are expected to disappear? • RQ2: What are the similarities and differences based on selected focus areas between the expected new normal for companies in the finance and law industry? The results show that the new normal is expected to differ between organizations and partly between industries. What is general for all the organizations surveyed is that teleworking is expected to be a significant part of the new normal, where employees want to be able to work more flexibly. Law firms and finance companies have some differences in how well their work can be moved outside the company's premises. At the same time, law firms seem to have an organizational culture that is better suited to having a large proportion of telework. However, the industries have more in common than they have differences when it comes to how they should implement teleworking in a new normal way of working. The new normal should consist of a balance between different ways of working. A lasting implementation of teleworking in the new normal will therefore need to be assessed specifically, case by case. Where different factors are weighed against eachother, such as: the interest of individuals and organizations; integration of junior roles versus senior workflow efficiency; short-term versus long-term benefits; flexibility versus structure; and spontaneity versus efficiency.

Ansvarsbegränsningsklausuler används i rådgivningsavtal för att begränsa rådgivarens riskexponering för det fall klienten åsamkas skada till följd av rådgivningen. I vilken mån kan då sådana ansvarsbegränsningar upprätthållas i avtalet? För utreda rättsläget har uppsatsen utgått från en analys av vilka särskilda omständigheter domstolar inrymmer i sin oskälighetsbedömning av sådana avtalsvillkor vid en prövning enligt 36 § AvtL. Svaret på frågan har visat sig vara beroende av att försöka upprätthålla en balans mellan principen om avtalsfrihet och pacta sunt servanda, och domstolarnas behov av att motverka oskälighet i avtalsförhållandena. Utgångspunkten för bedömningen enligt 36 § AvtL har varit om ansvarsbegränsningen ansetts utgöra en rimlig riskavvägning mellan parterna. Traditionellt har hanteringen av ansvarsbegränsningar skett på det sätt varigenom grov vårdslöshet ovillkorligen har ansetts leda till genombrott av avtalsvillkoret. Resultatet blir då binärt eftersom ansvarsbegränsningen endast kan bedömas som giltig eller ogiltig. Av den anledningen möjliggör 36 § AvtL för en mer flexibel bedömning som anpassats efter omständigheterna i det enskilda fallet. Vilka omständigheter som kan beaktas vid riskavvägningen har blivit offentligt sedan ett skiljedomsavgörande mellan Profilgruppen och KPMG klandrats. Skiljenämndens hantering av den avtalade ansvarsbegränsningen och hur prövningen enligt 36 § AvtL kan gå till återkom under föregående år i prejudikatet NJA 2022 s. 354. Utredningen i uppsatsen har visat att avtalade ansvarsbegränsningar i rådgivningsavtal kan upprätthållas i den mån villkoret inte utgör en orimlig riskavvägning mellan avtalsparterna. Vid en sådan riskavvägning är en rådgivares befogade intresse av skydd mot vårdslösa misstag och förbiseenden av betydelse. För att avgöra om rådgivaren haft ett sådant befogat intresse av skydd ska vidare ett antal omständigheter inverka på bedömningen. Främst ska beaktas med vilken grad av oaktsamhet som rådgivaren utfört sitt uppdrag, liksom vilka försäkringsmöjligheter som båda avtalsparterna haft och vilket centralt åtagande som rådgivaren åsidosatt. Även ansvarsbegränsningens förhållande till rådgivarens arvode har visat sig inverka på bedömningen för om riskavvägningen mellan parterna ska anses som rimlig. / Limitations of liability are common features in contracts used by professional advisors to restrict the advisor's risk exposure in the event the advisor would be liable for damages incurred by the client as a consequence of the service rendered under the contract. The purpose of this paper is to analyze to what extent such provisions may be upheld. In order to analyze the legal position, this paper mainly focus on section 36 of the Contracts Act, which provides that a contract term or condition may be modified or set aside if such term or condition is unconscionable, and case law addressing which circumstances that are of relevance when applying section 36 of the Contracts Act. The analysis in this paper shows that the key issue is the balance between the interest of upholding the principle of freedom of contract, including pacta sunt servanda, and the interest of taking actions against unfair contract terms. The starting point when applying section 36 of the Contract Acts is to assess whether or not the limitations of liability are deemed to constitute a reasonable allocation of risk between the parties. The prevailing view has previously been that the provisions regarding limitations of liability may only be set aside in the event of wilful misconduct or gross negligence. As a consequence, such provisions have either been set aside in its entirety or upheld. However, when applying section 36 of the Contracts Act, all circumstances of relevance are to be considered on a case-by-case basis. The legal position in this regard have become somewhat clearer since an arbitral award involving Profilgruppen and KPMG was challenged and thus became public. The preceding year, in a different case, the Swedish Supreme Court rendered a ruling in a case referred to as NJA 2022 s. 354 where the claimant challenged provisions regarding limitations of liability based on section 36 of the Contracts Act. A conclusion in this paper is that the Supreme Court's ruling is consistent with, and was influenced by, the reasoning of the arbitral tribunal. The main conclusion in this paper is that provisions regarding limitations of liability which are used by professional advisors may be upheld to the extent they are not deemed to constitute an unreasonable allocation of risk between the parties. The professional advisor's interest of limiting its liability for damages in the event of errors and oversights must be considered and taking into account. However, an overall assessment must be made and all circumstances of relevance are to be considered. In particular, the extent of the advisor's negligence must be taken into account and it must be considered whether or 4 not the advisor has failed to perform a fundamental undertaking. It is also relevant to consider the parties' ability to take out an insurance policy. In addition, the analysis in this paper indicates that the fees payable to the advisor in relation to the limitations of liability are relevant to consider when determining if the allocation of risk between the parties is reasonable.