Bakgrund: Sjukvårdens etik handlar i huvudsak om vårdpersonals förhållande till patienter. Inom rättspsykiatrisk vård förväntas det att vårdarna kan hantera att vårda patienter under tvång. Detta innebär ett maktförhållande mellan vårdare och patient. Lagarna kring tvångsvårdsåtgärder är ytterst restriktiva. Tvångsvård är speciell då den bryter mot vissa grundläggande etiska principer men ändå kan förstås i förhållande till andra. Syfte: Syftet med studien är att belysa vårdares upplever av att aktivt vara delaktig i genomförandet av tvångsåtgärden, bältesläggning, på en rättspsykiatrisk avdelning. Metod: Studien har kvalitativ ansats med teorin om livsvärlden som utgångspunkt. Studien baseras på åtta intervjuer som sedan analyserats enligt en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Under intervjuerna framkom att upplevelsen var komplex. Vårdarna upplevde en vilja att skydda patienten eller omgivningen. Samtidigt hade vårdarna upplevelsen av att de genom bältesläggning kränkte patienten, att de berövade dennes integritet. Etiskt fördes ett brett resonemang för att motivera tvångsåtgärden bältesläggning. Konklusion: Upplevelsen av att medverka aktivt i tvångsåtgärden bältesläggning är komplext. Vårdare behöver därför handledning där de kan medvetandegöra och reflektera sina upplevelser. En ökad medvetenhet kring tvångsåtgärder kan leda till en professionellt utvecklad hållning och därmed en trygg och säker vård för patienten.

Att arbeta som sjuksköterska inom den psykiatriska vården innebär ibland ett måste att utföra tvångsåtgärder mot patienter som är destruktiva eller våldsamma. Denna studie fokuserar bältesläggningar som är en av de tvångsåtgärder som används. Studiens syfte var att beskriva hur sjuksköterskor upplever att bälteslägga patienter. Data samlades in genom fem semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor verksamma inom två olika psykiatriska kliniker. Analysen av data utmynnade i fyra teman: att bälteslägga av nödvändighet, att bälteslägga för att göra gott, att uppleva rädsla och att uppleva att bältesläggning görs på rutin eller blir en vana. Resultatet visar att sjuksköterskorna upplevde bältesläggningar som en god och bra omvårdnadsåtgärd i de fall det handlade om att skydda patienten från att skada sig själv, medpatienter eller personal. Sjuksköterskorna ansåg bältesläggningen befogad då det inte fanns något alternativ till åtgärden. Sjuksköterskorna beskriver bältesläggningen som en nödvändighet som görs av välvilja och för patientens skull. Sjuksköterskorna beskriver även en viss känsla av rädsla som de kunde uppleva vid en bältesläggning. Denna rädsla förstärktes hos sjuksköterskan i de situationer då patienten upplevdes som oberäknelig. Resultatet visar även att sjuksköterskorna kan uppleva bältesläggningen som en vanesak som så småningom på gott och ont till och med kan bli rutin.

<p>Att arbeta som sjuksköterska inom den psykiatriska vården innebär ibland ett måste att utföra tvångsåtgärder mot patienter som är destruktiva eller våldsamma. Denna studie fokuserar bältesläggningar som är en av de tvångsåtgärder som används. Studiens syfte var att beskriva hur sjuksköterskor upplever att bälteslägga patienter. Data samlades in genom fem semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor verksamma inom två olika psykiatriska kliniker. Analysen av data utmynnade i fyra teman: att bälteslägga av nödvändighet, att bälteslägga för att göra gott, att uppleva rädsla och att uppleva att bältesläggning görs på rutin eller blir en vana. Resultatet visar att sjuksköterskorna upplevde bältesläggningar som en god och bra omvårdnadsåtgärd i de fall det handlade om att skydda patienten från att skada sig själv, medpatienter eller personal. Sjuksköterskorna ansåg bältesläggningen befogad då det inte fanns något alternativ till åtgärden. Sjuksköterskorna beskriver bältesläggningen som en nödvändighet som görs av välvilja och för patientens skull. Sjuksköterskorna beskriver även en viss känsla av rädsla som de kunde uppleva vid en bältesläggning. Denna rädsla förstärktes hos sjuksköterskan i de situationer då patienten upplevdes som oberäknelig. Resultatet visar även att sjuksköterskorna kan uppleva bältesläggningen som en vanesak som så småningom på gott och ont till och med kan bli rutin.</p>

The use of mechanical restraint is a common practice in psychiatric care, often defended by medical necessity but seldom questioned from a human rights perspective. The purpose of this thesis has been to investigate under which circumstances mechanical restraint by bed through belt fixation could amount to torture and other cruel, inhuman or degrading treatment or punishment. Persons with psychosocial disabilities are in a particularly vulnerable situation and as the International Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) is the most comprehensive rights framework for this group, it has been discussed whether the CRPD sets out additional safeguards in relation to restraint.  A legal doctrinal approach is the basic methodology used in order to outline the current international and European legal framework on torture and other ill-treatment and disability rights. A survivor-controlled research methodology has been applied and to amplify other voices of persons with firsthand experience of being mechanically restrained, interviews have been conducted with persons from Sweden and Spain. Healthcare professionals have also been interviewed. A feminist perspective on the law is applied.  Different international conventions and bodies of the United Nations have diverse interpretations on what acts or omissions that amount to torture and other cruel, inhuman or degrading treatment or punishment, although there is an aim and will to streamline the conventions. It is clear that the use of mechanical restraint can create such intense mental or physical suffering required to reach the common criterion of seriousness. However, some people do not experience the required levels of suffering for it to be considered torture, meaning that it might not amount to torture but rather other ill-treatment. The threshold for being considered torture according to the Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (UNCAT) seems to be somewhat higher than that of the International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) and the European Convention of Human Rights (ECHR). In this thesis it was found that the most critical element for this is the requirement of intent. Intent can however be implied under certain circumstances if the practice is of discriminatory nature. If a person has a psychosocial disability, intent might be presumed if States do not provide appropriate health care. In the case of girls and women, intent might also be presumed since they seem to have a higher risk of getting restrained for unlawful reasons.  The main conclusion in this thesis is that mechanical restraint by bed through belt fixation could amount to torture or other cruel, inhuman or degrading treatment or punishment according to the UNCAT, ICCPR and ECHR.

No description available.