Syftet med denna uppsats är att undersöka och tolka berättelser publicerade i poddar av personer med rörelsenedsättningar. Utifrån den socialkonstruktivistiska utgångspunkten att kroppen konstrueras utifrån rådande samhällsnormer belyses här hur funktionsnedsatta kroppar konstrueras som infantila och ofullkomliga samt vilka konsekvenser sådana konstruktioner kan få. Mitt empiriska material är poddar publicerade på Spotify och dessa poddar har jag analyserat utifrån reflexiv tematisk analys. Analysen visade på tre huvudteman; det första är Den infantiliserade vuxna som beskriver hur individer med ofullkomliga kroppar infantiliseras i samhället utifrån hinder som skapas fysiskt i det offentliga rummet samt utifrån normen om vuxenhet kopplat till arbete. De ofullkomliga kropparna infantiliseras även genom bemötande från omgivningen utifrån tanken om vad som är barnighet och vuxenhet. Det andra temat är Ofullkomliga kroppen en människa eller? som visar på hur individer med ofullkomliga kroppar ses som ett medicinskt problem samt hur tanken om normaten i samhället gör personer med ofullkomliga kroppar till avvikare och hur de försöker vända detta till något positivt genom att ”dra invalidkortet”. Det temat avslutas med en analys av värdet av dessa individer utifrån begreppet DisHuman. Det tredje och sista temat är En endimensionell och osynlig funkisid vilket visar på konstruktionen av funkisidentitet och dess konsekvenser. Hur osynligheten av personer med ofullkomliga kroppar i samhället påverkar omgivningens syns på dessa kroppar men även deras möjlighet att hitta förebilder. Utifrån en analys av berättelser från personer med rörelsenedsättningar visar jag på hur konstruktionen av personer med ofullkomliga kroppar sker genom hinder i tillgängligheten i det offentliga rummet. Det sker även genom synen på hur vuxenhet är att vara oberoende och detta kopplat till arbetslivet. Resultatet visar att utifrån den funktionsmaktsordning och åldermaktsordning som finns i samhället så infantiliseras personer med ofullkomliga kroppar vilket gör att de hamnar i en konstruerad evig barndom. Vidare så konstrueras dessa individer som avvikande utifrån infantiliseringen i samhället. Konsekvenserna som detta leder till är att personer med ofullkomliga kroppar blir osynliga i samhället samt att det konstrueras en funkisidentitet som blir endimensionell och får ett minskat mänskligt värde.

Barn är konsumenter, får reklam riktad till sig och syns i reklam. Men om det är rätt och på vilka sätt det bör ske ger upphov till diskussion, såväl i som utanför akademin. Den här studien granskar hur barn görs till en del av konsumtionssamhället genom det lag- och regelverk som omgärdar barn, konsumtion och reklam samt i tre typer av vardagsreklam där barn på olika sätt synliggörs; adresserad direktreklam som skickas hem till tre nyblivna föräldrar under barnets första år, reklam i ett års utgivning av 12 tidningar för barn samt annonser med bilder av barn publicerade i ett års utgivning av fyra tidningar med en vuxen målgrupp. I studien undersöks hur barn framställs och görs som social kategori och som konsumenter i materialen och vad det säger om barns roll och plats i konsumtionssamhället. Med hjälp av kritisk visuell diskursanalys och begreppet barnighet visar analysen med vilken komplexitet och ambivalens barn uppfattas, framställs och bemöts. Lag- och regelverket är komplicerat och ger en dubbeltydig bild av barns rätt till skydd respektive rätt till deltagande. Vardagsreklamens bilder av barn gör dem till objekt att konsumera visuellt samtidigt som normer om den ideala barndomen och den goda betraktaren produceras och reproduceras. Till nyblivna föräldrar framställs diskurser av barn som konsumtionsbehövande på sätt som osynliggör reklamens övertalande budskap. Reklam som riktas till barn själva utgörs av hybridformer där annonser bara är en del, vilket innebär att det som är reglerat som reklam inte är detsamma som det som gör reklam till barn. Utsatthet och skydd, kompetens och rättigheter samt lärande och ålder är tematiker som på olika sätt aktualiseras i samtliga empiriska material. Studien bidrar med förståelse och problematisering av vad barn är och tillåts vara i dagens visuella konsumtionskultur. / Children are consumers and they are marketed to and visible in advertising. But how children, consumption and advertising should be combined cause debate, both in the public sphere and in academia. The dissertation investigates how children are visualized and made as a social category and as consumers in the consumer society by studying the legal framework regarding children, consumption and advertising as well as three types of advertising that people encounter in their everyday lives; advertisements showing children published during one year in four magazines with an adult target group; and addressed direct marketing that was sent to three first-time parents; advertisements in one year's publication of 12 magazines for children. Using critical visual discourse analysis and the concept of childity, the analysis shows the complexity and the ambivalence that characterizes the ways in which children are seen, represented and addressed. The legal framework is complicated and is ambiguous regarding children's right to protection vis-à-vis their right to participate. Advertisements that visualize children produce and reproduce norms concerning the ideal childhood. In order to get parents to consume on behalf of their children, neutral and factual discourses about children's character and needs are articulated. Advertising that is aimed at children consists of hybrids between adverts and editorial material, indicating that it is not only marketing that is regulated by the legal framework that actually markets to children. Vulnerability and protection, competence and rights as well as learning and age are themes that are actualized in different ways in all of the empirical material. The study contributes a new understanding and problematization of what children are, and are allowed to be, in our contemporary visual consumption culture.