<p>Uppsatsen syfte är att skildra våra informanters situationer i relation till utbildningsfält och arbetsfält. Frågor kring deras framtida sysselsättning samt hur de ser på tillgången till samhällets stöd. Frågeställningen handlar om hur en övergång ser ut från utbildningsfältet till arbetsfältet och vice versa samt hur etablerade de känner sig i respektive fält samt om de upplever en desorientering i sin roll i valen av de olika fälten. Metoden som använts är kvalitativ och empirin är insamlad genom intervjuer med samma metod. Informanternas berättelser kring deras situation ger en bred bild av hur det ser ut för några ungdomar i val av sysselsättning. Tillsammans med Bourdieu, Giddens och Bauman analyseras intervjuerna och det ges svar på hur exempelvis ett "skitjobb" definieras, samt vad fältbegreppet kan innebära.</p>

Uppsatsen syfte är att skildra våra informanters situationer i relation till utbildningsfält och arbetsfält. Frågor kring deras framtida sysselsättning samt hur de ser på tillgången till samhällets stöd. Frågeställningen handlar om hur en övergång ser ut från utbildningsfältet till arbetsfältet och vice versa samt hur etablerade de känner sig i respektive fält samt om de upplever en desorientering i sin roll i valen av de olika fälten. Metoden som använts är kvalitativ och empirin är insamlad genom intervjuer med samma metod. Informanternas berättelser kring deras situation ger en bred bild av hur det ser ut för några ungdomar i val av sysselsättning. Tillsammans med Bourdieu, Giddens och Bauman analyseras intervjuerna och det ges svar på hur exempelvis ett "skitjobb" definieras, samt vad fältbegreppet kan innebära.

<p> </p><p>Denna uppsats bygger på en kvalitativ studie av sex gymnasieelevers tankar kring förberedelsen inför vuxenblivandet samt skolans och familjens vägledande betydelse i denna process. Ungdomarnas verklighet stödjer de senmoderna teorierna om att dagens ungdomar försenas i sitt vuxenblivande i och med att studietiden har förlängts och därmed försenas även inträdet i arbetslivet. Ur samtalen med dessa ungdomar får vi inte bilden av att familjen och därav traditionen spelat ut sin roll, så som de senmoderna teoretikerna menar. Tvärtom framkommer det tydligt att familjen fortfarande innehar den centrala vägledande rollen i dessa ungdomars liv och leverne. Skolans roll i respondenternas förberedelse inför steget efter gymnasiet är inte samstämmig, då individualismen präglar några av informanterna, som ger uttryck för en mer långtgående individualiserad syn på sitt vuxenblivande. Detta resulterar i att dessa ungdomar starkt betonar sitt eget individuella ansvar framför skolans vägledande betydelse. Resultatet av denna studie visar att dessa ungdomar har bristande kunskaper vad gäller den praktiska delen i samhällssystemet samt att deras kunskapsnivå skiljer sig åt beroende på vilka kurser av ämnet samhällskunskap de har läst. Det är tydligt att de som har läst samhällskunskap C besitter mer kunskaper kring det praktiska i samhället. Som blivande samhällskunskapslärare anser vi att eleverna har rätt till denna kunskap oavsett gymnasieprogram, därav borde en obligatorisk kurs som belyser det praktiska aspekterna av samhällssystemet införas under det sista året på gymnasiet.</p><p> </p>

Denna uppsats bygger på en kvalitativ studie av sex gymnasieelevers tankar kring förberedelsen inför vuxenblivandet samt skolans och familjens vägledande betydelse i denna process. Ungdomarnas verklighet stödjer de senmoderna teorierna om att dagens ungdomar försenas i sitt vuxenblivande i och med att studietiden har förlängts och därmed försenas även inträdet i arbetslivet. Ur samtalen med dessa ungdomar får vi inte bilden av att familjen och därav traditionen spelat ut sin roll, så som de senmoderna teoretikerna menar. Tvärtom framkommer det tydligt att familjen fortfarande innehar den centrala vägledande rollen i dessa ungdomars liv och leverne. Skolans roll i respondenternas förberedelse inför steget efter gymnasiet är inte samstämmig, då individualismen präglar några av informanterna, som ger uttryck för en mer långtgående individualiserad syn på sitt vuxenblivande. Detta resulterar i att dessa ungdomar starkt betonar sitt eget individuella ansvar framför skolans vägledande betydelse. Resultatet av denna studie visar att dessa ungdomar har bristande kunskaper vad gäller den praktiska delen i samhällssystemet samt att deras kunskapsnivå skiljer sig åt beroende på vilka kurser av ämnet samhällskunskap de har läst. Det är tydligt att de som har läst samhällskunskap C besitter mer kunskaper kring det praktiska i samhället. Som blivande samhällskunskapslärare anser vi att eleverna har rätt till denna kunskap oavsett gymnasieprogram, därav borde en obligatorisk kurs som belyser det praktiska aspekterna av samhällssystemet införas under det sista året på gymnasiet.

<p>At the turn of the century 18/1900 Swedish law looked upon young people as being adults at about the age of 15. At 15, the young person had left school, had his first employment and provided for himself and also had been confirmed to full membership of the Swedish State Church. Thus he was to be considered an adult and responsible for his actions. Parents, society/school and Church had done what was expected of them and now it was up to the 15-years old to live according to the laws and to be punished if the laws were broken. Over the following hundred years, at the time of the millennium, Swedish society changed a lot. So the laws did not and still a young person of 15 is considered an adult in the eye of the Swedish law. This paper looks upon the ideas that the law was based on at the turn of the century 18/1900 and the ideas that are put forward by Swedish courts today. The law has not changed, but today Swedish young people leave school between the ages of 19-25, and find their first employment even later. The paper gives the historical background and looks at the underlying ideas of adulthood. How people think and what is considered being important in defining aduldthood has not changed much over those hundred years. In deciding if a person could pass as an adult, the Swedish law still use the same premisses today as it did a hundred years ago. As these premissies and ideas are the same, though society has changed, you can’t today be considered an adult until in your twenties.</p>

At the turn of the century 18/1900 Swedish law looked upon young people as being adults at about the age of 15. At 15, the young person had left school, had his first employment and provided for himself and also had been confirmed to full membership of the Swedish State Church. Thus he was to be considered an adult and responsible for his actions. Parents, society/school and Church had done what was expected of them and now it was up to the 15-years old to live according to the laws and to be punished if the laws were broken. Over the following hundred years, at the time of the millennium, Swedish society changed a lot. So the laws did not and still a young person of 15 is considered an adult in the eye of the Swedish law. This paper looks upon the ideas that the law was based on at the turn of the century 18/1900 and the ideas that are put forward by Swedish courts today. The law has not changed, but today Swedish young people leave school between the ages of 19-25, and find their first employment even later. The paper gives the historical background and looks at the underlying ideas of adulthood. How people think and what is considered being important in defining aduldthood has not changed much over those hundred years. In deciding if a person could pass as an adult, the Swedish law still use the same premisses today as it did a hundred years ago. As these premissies and ideas are the same, though society has changed, you can’t today be considered an adult until in your twenties.

Syftet med denna uppsats är att undersöka och tolka berättelser publicerade i poddar av personer med rörelsenedsättningar. Utifrån den socialkonstruktivistiska utgångspunkten att kroppen konstrueras utifrån rådande samhällsnormer belyses här hur funktionsnedsatta kroppar konstrueras som infantila och ofullkomliga samt vilka konsekvenser sådana konstruktioner kan få. Mitt empiriska material är poddar publicerade på Spotify och dessa poddar har jag analyserat utifrån reflexiv tematisk analys. Analysen visade på tre huvudteman; det första är Den infantiliserade vuxna som beskriver hur individer med ofullkomliga kroppar infantiliseras i samhället utifrån hinder som skapas fysiskt i det offentliga rummet samt utifrån normen om vuxenhet kopplat till arbete. De ofullkomliga kropparna infantiliseras även genom bemötande från omgivningen utifrån tanken om vad som är barnighet och vuxenhet. Det andra temat är Ofullkomliga kroppen en människa eller? som visar på hur individer med ofullkomliga kroppar ses som ett medicinskt problem samt hur tanken om normaten i samhället gör personer med ofullkomliga kroppar till avvikare och hur de försöker vända detta till något positivt genom att ”dra invalidkortet”. Det temat avslutas med en analys av värdet av dessa individer utifrån begreppet DisHuman. Det tredje och sista temat är En endimensionell och osynlig funkisid vilket visar på konstruktionen av funkisidentitet och dess konsekvenser. Hur osynligheten av personer med ofullkomliga kroppar i samhället påverkar omgivningens syns på dessa kroppar men även deras möjlighet att hitta förebilder. Utifrån en analys av berättelser från personer med rörelsenedsättningar visar jag på hur konstruktionen av personer med ofullkomliga kroppar sker genom hinder i tillgängligheten i det offentliga rummet. Det sker även genom synen på hur vuxenhet är att vara oberoende och detta kopplat till arbetslivet. Resultatet visar att utifrån den funktionsmaktsordning och åldermaktsordning som finns i samhället så infantiliseras personer med ofullkomliga kroppar vilket gör att de hamnar i en konstruerad evig barndom. Vidare så konstrueras dessa individer som avvikande utifrån infantiliseringen i samhället. Konsekvenserna som detta leder till är att personer med ofullkomliga kroppar blir osynliga i samhället samt att det konstrueras en funkisidentitet som blir endimensionell och får ett minskat mänskligt värde.