Världshälsoorganisationen deklarerade i mars 2020 COVID-19 till en pandemi. Sjukvårdsavdelningar över hela världen vidtog åtgärder för att minska smittspridningen och besöksrestriktioner inom vården var en av dem. På BIVA i Sverige innebar besöksrestriktionerna att endast en förälder åt gången fick vara hos det sjuka barnet. Syskon var inte välkomna utan enbart vid speciella tillfällen som vård i livets slutskede. När ett barn drabbas av ett livshotande tillstånd finns en stor risk att syskonen glöms bort. Personalen och andra vuxna fokuserar på det sjuka barnet och på föräldrarna. Syskon kan därför uppleva en känsla av ensamhet och de saknar någon att dela sina tankar med. Studien utformades som en kvantitativ tvärsnittsstudie med deskriptivt förhållningssätt. Syftet med studien var att utifrån sjuksköterskans perspektiv, undersöka hur syskons delaktighet i vården till kritiskt sjuka barn på barnintensiven under COVID-19 pandemin påverkats. En webbenkät användes som insamlingsmetod och populationen var sjuksköterskor som arbetade kliniskt på två av Sveriges fyra BIVA. Totalt skickades 98 enkäter ut och svarsfrekvensen var 52%. Enkäten syftade till att samla in information från sjuksköterskor om syskons delaktighet i vården av kritiskt sjuka barn på BIVA. I resultatet anger 50% av respondenterna att det fanns riktlinjer för syskons delaktighet på enheten innan pandemin start. Lite mer än hälften anger också att riktlinjerna förändrades efter pandemins start. Skillnader ses mellan enhet A och enhet B där mer än hälften på enhet A svarar att de inte känner till riktlinjerna. Motsvarande på enhet B svarar 20 % att de inte känner till riktlinjerna. Vidare anger respondenterna att besöksrestriktionerna har påverkat syskons delaktighet i vården av det sjuka barnet i hög utsträckning. De erbjöd syskonen kontinuerlig information om det sjuka barnet i låg utsträckning. Möjligheten att besöka det sjuka barnet erbjöds i låg utsträckning. Frågan om digital kontakt erbjöds till syskonen med det sjuka barnet visade svaren stor spridning. Spridningen var också stor på frågan om föräldrar hade uttryckt att syskonen mådde dåligt av att inte träffa det sjuka syskonet.

Bakgrund: Barnintensivvård beskrivs som stark känsloladdad vård för både föräldrar och sjukvårdspersonal. Att ha ett barn inlagt på en intensivvårdsavdelning är förenat med stress och oro hos de flesta föräldrar. Barn är en särskilt utsatt patientkategori och när patienten är ett barn kan anhöriga kan uppfattas ställa högre krav på vården. Kunskapsökning om föräldrarnas situation skulle inte bara leda till ökad trygghet hos föräldrarna utan även hos intensivvårdssjuksköterskan, vilket kan generera i en bättre och tryggare vård för det sjuka barnet. Syfte: Syftet var att belysa föräldrars upplevelser av att ha ett kritiskt sjukt barn på en intensivvårdsavdelning. Metod: Systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats. Materialet från insamlad data har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat genererade i ett övergripande tema; att vara inkluderad i en surrealistisk värld, elva underkategorier och fyra kategorier: Föräldrars behov under vistelsen på intensivvårdsavdelningen; Upplevelser av intensivvården; En vårdmiljö som väcker känslor; och Upplevelsen av stöd. Slutsats: Vårdteamet och sjuksköterskans roll är central i den kliniska vården, genom att se familjen som en helhet med ett holistiskt helhetstänk. En god familjecentrerad omvårdnad kan bidra till att göra familjen trygg och stärka föräldrarna. Genom att bjuda in föräldrar i vården kring barnet blir de delaktiga, känner stöd och upplever sig inkluderade, vilket skapar ökad trygghet och tillit för både föräldrar och de som vårdar barnet. Vidare forskning skulle kunna öka förståelsen hos sjuksköterskan och leda till en mer specifik familjecentrerad vård, för att hjälpa och möta upp föräldrarnas behov i deras utsatta situation.

Introduktion: Hos barn med flerfunktionsvariation förekommer en medicinsk sårbarhet och ett ökat behov av intensivvård. Forskning visar att vid intensivvård av barn med flerfunktionsvariation bör familjen inkluderas i vårdteamet och ses som expert på barnet. Forskning visar även att familjecentrerad omvårdnad är viktigt för att främja hälsa och öka vårdkvalitén hos barn med flerfunktionsvariation och deras familj. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av omvårdnad tillsammans med familjen till barn med flerfunktionsvariation. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie med deduktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer utfördes. För dataanalysen valdes teoridriven tematisk analys. Resultat: Resultatet bildade två huvudteman: ”Familjen är en förutsättning för omvårdnaden” och ”Familjen distanseras från omvårdnaden”. Konklusion: Familjen var en förutsättning i omvårdnaden, då de var specialister på att ge omsorg till sitt barn. Samtidigt kunde familjen ibland distanseras från omvårdnaden. Det behövs ett familjecentrerat omvårdnadsperspektiv på IVA för att vårda barn med flerfunktionsvariation och deras familjer. / Introduction: Children with medical complexity (CMC) have a medical vulnerability and an increased need for critical care. Research shows that when CMC are being treated in the critical care unit, the family should be included in the care team and be seen as an expert of the child. Research also shows that family centered care is important for promoting health and increasing the quality of care for CMC and their families. Aim: The aim was to describe the critical care nurses’ experiences of nursing care with the family of children with medical complexity. Method: The study was a qualitative interview study with a deductive approach. Semi-structured interviews were conducted. For the data analysis, theoretical thematic analysis was chosen. Result: The result formed two main themes: "The family is a prerequisite in the nursing care" and ”The family becomes distanced in the nursing care". Conclusion: The critical care nurses’ described that the family is a prerequisite for the nursing care, due to the family’s specialist knowledge of their child’s needs. On the other hand, sometimes the family are distanced from nursing care due to various circumstances. In the nursing care of CMC and their families, a family-centered nursing perspective is required.