En väl fungerande kommunikation mellan vårdpersonal och föräldrar till barn som vårdas på barnintensivvårdavdelningar, är en viktig faktor för upplevelsen av vården. Kommunikationen är även viktig för patientsäkerheten samt för att öka tryggheten för föräldrar genom att vara mer delaktiga i sina barns vård. Denna studie syftar till att undersöka upplevelsen hos föräldrar till barn vårdade inom svensk intensivvård med avseende på kommunikation och information och hur en planeringsbok kan påverka denna upplevlse. En planeringbok utformades med stöd från tidigare erfarenheter från en liknande studie genomförd i USA. Planeringsboken gavs ut till 7 familjer och sedan djupintervjuades föräldrarna som deltog i studien. Föräldrarna fick frågor om deras upplevelser kring kommunikationen mellan dem och vårdpersonalen på en barnintensivvårdsavdelning (BIVA) i Sverige. De fick även frågor om vad de hade för upplevelser kring planeringsboken som de fått gå igenom eller använt. En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera innehållet. Analysen resulterade i 3 kategorier och 9 subkategorier. Resultatet visar att det i överlag finns en god tillfredställelse hos föräldrarna vad gäller kommunikationen med vårdpersonalen på barnintensivvårdsavdelningen. Det finns dock en en önskan om ett mer strukturerat sätt att kommunicera och att det skall ske mer regelbundet. Det är genomgående för samtliga föräldrar att det finns ett stort informationsbehov. Behovet av information förändras med tiden, ju längre föräldrarna varit på sjukhuset eller BIVA desto mer detaljerad  information ville de ha. När information gavs på ett tydligt  och strukturerat sätt så skapade det trygghet och förtroende men om det uppstod en känsla av att informationen sorterades och att ingen gav sig tid att förklara eller ge information så kunde det skapa en känsla av frustration och maktlöshet hos föräldrarna. Resultatet pekar även på att ett mer strukturerat kommunikationsverktyg som till exempel en planeringsbok skulle vara till god nytta för föräldrarna. Planeringsboken skulle skapa en struktur i vardagen för föräldrarna. Den skulle även vara ett bra stöd för kommunikationen mellan föräldrarna och vårdpersonalen samt vara till bra hjälp genom att skapa mer trygghet och utrymme för föräldrarna att vara mer delaktiga i deras barns omvårdnad.

Inom barnsjukvården världen över arbetar man idag med familjecentrerad vård. Föräldrarna ses som experter på sina barn och en viktig samarbetspartner i omvårdnaden på sjukhuset. Det är vårdpersonalens uppgift att bjuda in familjen och visa vad de kan göra då det kan vara svårt för föräldrarna att hitta sin roll i situationen. Den personal som arbetar efter vårdformen familjecentrerad vård ser de anhöriga snarare som en resurs i stället för ett hinder i vården. Examensarbetets syfte var att beskriva specialistsjuksköterskors förståelse av familjecentrerad vård på en barnintensivvårdsavdelning och hinder för att bedriva denna vård. Examensarbetet bygger på en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer användes för att samla in data. Åtta specialistsjuksköterskor intervjuades och därefter analyserades data med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultatet presenteras i två kategorier med tillhörande vardera fyra subkategorier. I resultatet framkom det bland annat att specialistsjuksköterskorna ansåg att det var viktigt att bjuda in familjen i vården. Det var också viktigt att ge dem information om barnets hälsotillstånd och planering kring fortsatt vård. Om familjen vistades på sjukhuset en längre tid ansågs det angeläget att skapa rutiner för familjen så att de, fastän barnet var allvarligt sjukt, kunde skapa någon form av vardag trots rådande situation. Det framkom att det fanns vissa svårigheter för att bedriva familjecentrerad vård på avdelningen. En sak som försvårade att arbeta utifrån denna vårdform var brister i vårdmiljön på avdelningen. Det visade sig även att personalen på avdelningen saknade specifik utbildning inom familjecentrerad vård men informanterna var eniga om att detta var önskvärt. Föräldrarna inbjöds ej att delta i de dagliga ronderna. I resultatdiskussionen under rubriken föräldrars närvaro diskuteras specialistsjuksköterskans ovilja att ta med föräldrarna i ronderna. Genom att låta dem närvara ansågs det ta längre tid och ökade risken för att de skulle missförstå information som framkom då personalen använde sig av medicinska termer. Dock visar forskning på att det kan vara en god idé att låta dem delta i ronderna då det ökar delaktigheten i de beslut som tas kring omvårdnaden av deras barn.

Introduktion: Intensivvårdssjuksköterskan ställs ibland inför att vårda svårt sjuka barn på allmänna intensivvårdsavdelningar som i huvudsak vårdar vuxna patienter. Studier har visat att detta kan vara stressande och krävande. Syfte: Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda svårt sjuka små barn på allmänna intensivvårdsavdelningar i Sverige. Metod: En kvalitativ metod valdes och data samlades in genom fokusgruppsintervjuer. Fyra fokusgruppsintervjuer med fyra till sex deltagare genomfördes på tre olika sjukhus. Data bearbetades utifrån Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Huvudresultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier: Samspelet med föräldrarna, Att känna osäkerhet, stress och rädsla och Att känna stöd och meningsfullhet. Två underkategorier från den första huvudkategorin framkom som var: Föräldrar som tillgång och Kommunikation med föräldrarna. Fyra underkategorier framkom under den andra huvudkategorin: Rädsla för att göra fel, Brist på erfarenhet, Brist på stöd och Brist på utbildning. Under den tredje huvudkategorin framkom två underkategorier: Stöd från arbetskamrater och Roligt att vårda barn. Diskussion:Föräldrarna kan vara en stor tillgång vid vård av svårt sjuka barn och det är viktigt att intensivvårdsjuksköterskorna kommunicerar med dem för att skapa trygghet. Alla respondenter upplevde någon form av osäkerhet, stress eller rädsla för att göra fel. Detta kunde bero på flera företeelser som till exempel brist på erfarenhet, stöd eller utbildning. Något som tidigare inte framkommit var att intensivvårdssjuksköterskorna kände glädje och meningsfullhet att vårda barn. / Introduction: The Intensive CareNurse sometimes needs to care forcritically ill childreningeneral intensive care unitswhich mainlycare foradult patients. Studies haveshown that itcan be stressfuland demandingto care forcriticallyill childrenin general intensive care units.Aim: The aimof this study wasto determineintensive carenurses' experiencesof caring forcritically ill childrenin generalintensive care unitsin Sweden.Method: Aqualitative methodwas selectedand datawas collected throughfocus groupinterviews.Fourfocus group interviews with four-six participants in each were conductedat three differenthospitals.Datawas processedbyGraneheimand Lundman's qualitativecontent analysis.Main Results: The results revealedthree main categories: Interaction with the parents, To feel uncertainty, stress and fear and To feel support and meaningfulness. Two sub-categories from the first main category emerged which were: Parents as an asset and Communication with the parents. Four sub-categories emerged from the second main category:Afraid to make mistakes, lack of experience, lack of support and lack of education. Two sub-categories emerged from the third main category: To feel support fromcolleagues and Fun to care for children. Conclusions:Parents can be a great asset in the care of critically ill children and it is important that intensive care nurses communicate with them to provide a sense of security. All respondents experienced some form of insecurity, stress or fear of making mistakes. This could be due to several phenomena such as lack of experience, support or education. Something that had not previously been shown was that critical care nurses felt joy and meaningfulness in caring for children.

Bakgrund: När sjukvården till stor del förlitar sig på medicinsk teknik och läkemedelsbehandling är det lätt att omvårdnadsåtgärder som syftar till att förebygga och lindra lidande inte ges tillräckligt utrymme. Intensivvårdsdelirium är ett förhållandevis outforskat område inom barnintensivvården. Idag finns inga riskskattningsinstrument översatta till svenska.   Syfte: Syftet var att studera barns beteenden när de vårdades på en barnintensivvårdsavdelning. Dessutom undersöktes om dessa beteenden kunde användas för att besvara frågor från ett engelskspråkigt riskskattningsinstrument för delirium.   Metod: Studien utfördes som en fokuserad etnografisk observationsstudie där sju patienter på en barnintensivvårdsavdelning observerades under tre timmar vardera. Utifrån observationernas fältanteckningar gjordes en innehållsanalys med fokus på manifest innehåll. I ett andra steg utfördes en deduktiv analys där kategorierna från fältanteckningarna jämfördes mot frågor från riskskattningsinstrumentet för delirium.   Resultat: Innehållsanalysen av fältanteckningarna resulterade i åtta kategorier som representerade barnens beteende under observationerna: reagerar på vårdhandling, förmedlar fysiska behov, förmedlar smärta, svarar på fråga, sysselsätter sig själv, stimuleras av underhållning, uppmärksammar omgivningen och väcks av stimuli. Den deduktiva innehållsanalysen visade att fyra av de åtta frågorna från riskskattningsinstrumentet kunde besvaras med hjälp av kategorierna.   Slutsats: Urvalet bestod av en homogen subgrupp där inga beteenden med tydlig koppling till risk för delirium kunde observeras. Miljörelaterade riskfaktorer för delirium i form av frekventa vårdhandlingar, höga ljud och störd sömn förekom. Trots att denna grupp patienter inte visade tecken på delirium kan förebyggande av dessa störningar leda till minskat vårdlidande. Barnintensivvården kan ytterligare minska vårdlidande genom att öka föräldrarnas möjligheter att vara hos sitt sjuka barn dygnet runt. / Background: Nursing and preventive measures may be overlooked when health care in large relies on medical technology and medical treatment. Intensive care delirium is a relatively unexplored area in pediatric intensive care. There are currently no risk assessment tools translated to Swedish.   Aim: The objective was to study children's behaviour when they were cared for in a pediatric intensive care unit. In addition, it was questioned whether these behaviours where able to answer questions originating from an English language risk assessment tool for delirium.   Method: Using focused ethnographic observation seven patients were observed during three hours each. Content analysis was performed on the field notes from the observations with focus on manifest content. As a second step, a deductive analysis compared the categories with questions from the risk assessment tool for delirium.   Findings: The content analysis of field notes resulted in eight categories which represented the children’s behavior during the observations: reacting to care, expressing physical needs, expressing pain, answering question, occupying oneself, stimulated by entertainment, observing the surroundings and awakened by stimulus. The deductive analysis showed that four of the eight questions from the risk assessment tool could be answered with the categories.   Conclusion: The selection consisted of a homogenous subgroup where no obvious behaviors related to risk of delirium was observed. Environmental risk factors for delirium such as frequent care related interventions, loud noise and disturbed sleep where observed. Despite that, prevention of these disturbances could reduce health care related suffering even though this group of patients did not show signs of delirium. Pediatric intensive care units can further reduce healthcare related suffering by enabling families to be present with their sick child during all hours of the day and night.

Bakgrund: På allmänna intensivvårdsavdelningar vårdas i huvudsak vuxna patienter och endast 5 % av patientklientelet är barn. Detta medför att det är svårt för specialistsjuksköterskan att inneha tillräcklig erfarenhet för att bli skicklig och/eller expert på att vårda barn vilket kan leda till osäkerhet, oro och stress.  Syftet: Syftet med denna studie var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ beskrivande intervjustudie genomfördes med sju specialistsjuksköterskor vid två olika allmänna intensivvårdsavdelningar i södra Sverige. Materialet analyserades med induktiv innehållsanalys enligt Elo & Kyngäs. Resultat: Tre huvudkategorier framkom; Osäkerhet och oro i vårdandet, Att vårda barn är att vårda föräldrar, samt Ett gott omhändertagande kräver vissa förutsättningar. Sjuksköterskorna uttryckte att de aldrig fick tillräcklig erfarenhet av att vårda barn samt att svårt sjuka barn väckte starka känslor hos sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna beskrev även att föräldrarna till barnen behövde stöd men också var viktiga för att kunna bedriva vård. Specialistsjuksköterskorna hade årliga barnscenarioövningar, dock önskades mer utbildning och övning. Slutsatser: För att möta svårigheterna med att vårda barn intog sjuksköterskan en professionell roll och olika system hade upprättats för att förenkla mottagandet av ett barn. Scenarioövningar mer frekvent torde öka specialistsjuksköterskornas möjlighet att nå expertkunskap och på så sätt öka tryggheten i att vårda barn. Det skulle kunna förbättra den psykosociala arbetsmiljön för specialistsjuksköterskorna. Trots svårigheterna med att vårda barn så uppgav flera specialistsjuksköterskor att de fann det positivt, roligt och stimulerande att vårda barn.

På barnintensivvårdsavdelningar (BIVA) vårdas kritiskt sjuka barn, ibland under långa vårdtider. Det är väl studerat inom vuxenintensivvården att vistelsen på intensivvårdsavdelning kan orsaka delirium. Delirium kan ta sig uttryck genom generell oro, ångest och hallucinationer. Forskningen är dock begränsad inom barn och delirium och således även forskning om specialistsjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn med tecken på delirium. Det har beskrivits i litteraturen att delirium förlänger vårdtider, ökar vårdkostnader och är förknippat med högre mortalitet, även hos barn. Syftet med examensarbetet är att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn med delirium. Data består av öppna kvalitativa forskningsintervjuer med sex specialistsjuksköterskor som arbetar på en barnintensivvårdsavdelning. Den insamlade datan analyserades med induktiv innehållsanalys. Resultatet redovisas i två huvudkategorier och åtta subkategorier. I resultatet framkom det att specialistsjuksköterskorna upplevde svårigheter med att tolka tecken på delirium men att de samtidigt utförde ett flertal omvårdnadsåtgärder i syfte att förebygga uppkomsten av delirium. De använde omvårdnadsåtgärder i preventivt syfte och när barnen uttryckte ångest och oro. Detta var dock ibland svårt på grund av miljöfaktorer som specialistsjuksköterskan inte alltid kunde påverka. Det framkom även att kommunikation med läkare och samarbetet med familjen var centralt men även ibland bristfälligt och avsaknad av rutiner försvårade det dagliga arbetet. Specialistsjuksköterskorna upplevde det som frustrerande att vårda dessa barn, vilket innebar en känslomässig påverkan. I diskussionen lyfts specialistsjuksköterskans känslomässiga arbete i relation till patientperspektivet, där negativa känslor kan påverka vården som bedrivs. De omvårdnadsåtgärder som specialistsjuksköterskorna utförde var i både preventivt och behandlande syfte. Familjecentrerad vård diskuteras utefter svårigheterna att arbeta i en högteknologisk miljö och samtidigt skapa delaktighet hos föräldrarna.

På en barnintensivvårdsavdelning (BIVA) arbetar intensivvårdssjuksköterskor och barnsjuksköterskor med svårt sjuka barn med olika kirurgiska och medicinska diagnoser. Opiater och sedativa läkemedel används vilket kan leda till att barnen riskerar att drabbas av abstinenssymtom vid nedtrappning. Sjuksköterskan har ett stort ansvar att bedöma och behandla barns symtom och tidigare forskning visar vikten av att sjuksköterskan kan upptäcka och särskilja symtom. Vårda ett sjukt barn innefattar även barnets familj som i familjecentrerad vård. Syftet med examensarbetet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att vårda barn med abstinenssymtom efter läkemedelsbehandling inom barnintensivvård. Data består av kvalitativa forskningsintervjuer där åtta specialistsjuksköterskor intervjuats med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Insamlad data analyserades med induktiv innehållsanalys. Resultatet redovisas i tre kategorier och tio subkategorier. I resultatet framkom svårigheter att tolka tecken på abstinens då symtomen kunde bero på andra tillstånd såsom sepsis eller sjukdom. Vikten av att trappa ut sederande och opioidläkemedel långsamt, samt värdet av att ha en individuell plan för vården framkom. Sjuksköterskorna använde sig av både farmakologisk och icke-farmakologisk behandling. Delaktiga föräldrar ansågs av betydelse och om de fått förståelse för situationen kunde det innebära en tryggare vård för alla. En svårighet som beskrevs var föräldrars oro som kunde skapa frustration hos personalen. I resultatet framkom även att en lugn och trygg miljö var viktigt men kunde vara svårt att uppnå då medicinsk apparatur störde och akuta åtgärder prioriterades samt att tid att vara hos barnet saknades. I diskussionen beskrivs svårigheter att tolka och bedöma abstinenssymtom och forskningen tar upp över 50 olika symtom för abstinens. Tolkning av barns symtom tycks vara en mycket subjektiv bedömning som medför en subjektiv behandling. Icke-farmakologiska åtgärder diskuteras som en del av abstinensbehandling vilket ger kontraster till intensivvårdssjuksköterskans arbetsuppgifter i en högteknologisk miljö.

Bakgrund: Barn har rätt att ha föräldrar närvarande vid sjukhusvistelse. Sjuksköterskor anser att omvårdnad ska ges till hela familjen, dock anser de att föräldrar är i vägen för deras arbete. Föräldrar till barn som vårdas inom intensivvården riskerar att utveckla posttraumatiskt stressyndrom. Föräldrar beskriver familjecentrerad vård i tre teman: att vara omgiven av familjen, att vård ges till hela familjen och att vara delaktig i vården. Ett framgångsrikt partnerskap stärker integritet och familjehälsan.  Syfte: Att undersöka hur föräldrar upplever vården kring barnet utifrån familjecentrerad vård inom intensivvården. Metod: Litteraturöversikt med en deduktiv ansats. Femton vetenskapliga artiklar har inkluderats i översikten. Databassökningar har utförts i Pubmed och Cinahl.  Resultat: Resultatet presenteras utifrån fyra kärnvärderingar i familjecentrerad vård. Dessa kärnvärderingar är miljö, delaktighet, relation, och information. Det som framkom i resultatet var; att föräldrarna beskrev miljön som kaotisk och skrämmande, de ville vara delaktiga dock upplevdes hinder från vårdpersonal och miljön, en del av föräldrarollen var att skapa en personlig relation till vårdpersonalen, föräldrar önskade att få kontinuerlig information som gavs på ett språk de förstod.  Slutsats: Miljön är ett hinder för föräldrars delaktighet i vården. Genom information och samarbete med vårdpersonal kan föräldrarnas självförtroende stärkas och deras delaktighet öka. / Background: Children have the right to have parents present at a hospital stay. Nurses believe that care should be given to the whole family, though they believe that parents are in the way of their work. Parents of children cared for in intensive care are at risk of developing post-traumatic stress syndrome. Parents describe family-centered care in three themes: being surrounded by the family, caring for the whole family, and being involved in the care. A successful partnership strengthens integrity and family health. Aim: To investigate how parents perceive the care of the child based on family-centered care within intensive care. Method: A literature review with a deductive approach. Fifteen scientific articles have been included in the review. The database searches were conducted through Pubmed and Cinahl.  Result: The result is presented based on four core values of family-centered care. These core values are environment, participation, relationship, and information. What appeared in the result was; that the parents described the environment as chaotic and frightening, they wanted to be involved though obstacles are experienced by the nursing staff and the environment, a part of the parent role was to create a personal relationship with the nursing staff, parents wished to have continuous information that is given in a language they understood.  Conclusion: The environment is seen as an obstacle that affects parents' participation. Parents' self-confidence and participation can increase through information and cooperation with the nursing staff.

It takes several acute and planned transfers between children's intensive care and children's cardiology ward of the week, of children with heartdiseses. At the acute movements it can be difficult for the nurse to take time for the parents. When the nurses talk about how they communicate and take care of the parents, at the movements of the children, it may increase nurses' awareness regarding how parents are treated. The purpose of the study was to describe how nurses feel that parental perspective into account the movement of children with heart disease between the child intensive care and ward. The study was conducted with six nurses in two focus group interviews, and analyzed as a content analysis. The categories that emerged from the study were: information, availability and security. Nurses experienced parental perspective into account, through information on the movement. Accessibility to the nurses affected by the lack of time and that the movement was take at short notice. Time was an area that was identified as a problem, increased accessibility for the nurse to be there for the parents, would give them greater security. To lodge security, it was important for parents to get information about where they would be moved. Further research may lead to attention of the parental perspective and that nurses can influence and improve the way information is given to the parents and a better reporting of what information is given and what they need for further information. / Det sker flera akuta och planerade förflyttningar mellan barnintensiven (BIVA) och barnkardiologavdelningen varje vecka, av hjärtsjuka barn. Vid de akuta förflyttningarna kan det vara svårt för sjuksköterskan att ta sig tid till föräldrarna.Genom att sjuksköterskorna samtalar om hur de informerar och tar om hand föräldrarna, vid förflyttningar av barnen, kan det öka sjuksköterskors medvetenhet gällande hur föräldrar bemöts. Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskorna upplever att föräldraperspektivet beaktas vid förflyttning av hjärtsjuka barn mellan BIVA och vårdavdelningen. Studien utfördes med sex sjuksköterskor i två fokusgruppsintervjuer, och analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys. Kategorierna som framkom i studien var information, tillgänglighet och trygghet. Sjuksköterskorna upplevde att föräldraperspektivet beaktades, genom information om förflyttning. Tillgänglighet till sjuksköterskan påverkas av tidsbrist även att beslut om förflyttning tas med kort varsel. För att inge trygghet var det viktigt för föräldrarna att få information om dit de skulle flyttas. Vidare forskning kan leda till att föräldraperspektivet uppmärksammas ytterligare och att sjuksköterskor kan påverka och förbättra sättet information ges till föräldrarna och en bättre över rapportering vad för information som är given och vad de behöver för fortsatt information

Bakgrund: Att ha ett barn som vårdas på en intensivvårdsavdelning innebär att föräldrar tvingas lämna sitt barn i händerna hos vårdpersonal och detta är för de flesta föräldrar en ny situation som är förenad med upplevelser av stress och oro. En ökad kunskap om föräldrarnas upplevelse av tiden barnet vårdas på en intensivvårdsavdelning kan bidra till ett bättre omhändertagande av föräldrarna. Syfte: Att beskriva föräldrars upplevelse av att ha ett barn som vårdas inom intensivvård. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats och ett induktivt förhållningssätt där 13 artiklar inkluderades till resultatpresentationen. Resultat: Resultatet visar att föräldrar upplevde oro och stress i samband med att barnet lades in på intensivvårdsavdelningen. Intensivvårdsavdelningen, som är en högteknologisk miljö med mycket personal runt barnet, beskrevs som en ny och okänd miljö av föräldrarna och upplevdes föra dem längre ifrån barnet. Rädsla för barnets framtid och oro för att barnet skulle dö beskrevs av föräldrarna. Föräldrar upplevde att stöd från vårdpersonal i form av kontinuerlig information, en god kommunikation och att tillåtas vara delaktiga var betydelsefullt. Slutsats: Att vårdteamet inkluderade och involverade föräldrarna i vården var viktigt och hade betydelse för att minska föräldrarnas stress och oro. Det ökade även föräldrarnas känsla av trygghet och  säkerhet i sin roll som förälder vilket har betydelse för föräldrarnas upplevelse av delaktighet samt för föräldrarnas förmåga att finnas där för sitt barn. Med ett familjeperspektiv och familjecentrering i vården av barnet ses familjen som en helhet och vidare forskning skulle kunna öka förståelsen för föräldrar i en utsatt situation och studera vad implementeringen av den familjecentrerade vården skulle innebära för föräldrarnas upplevelse. / Background: Having a child in an intensive care unit means that parents are forced to leave their child in the arms of the healthcare staff and for most parents this is a new situation and is associated with experiences of stress and anxiety. An increased knowledge of the parents' experience of the time their child is admitted to an intensive care unit can contribute to better care for the parents. Aim: To describe the parents’ experience of when their child is being admitted to an intensive care unit. Method: A systematic literature study with a qualitative approach and an inductive approach where 13 articles was included in the presentation of the result. Results: The result shows that parents’ experienced anxiety and stress when their child was admitted to the intensive care unit. The intensive care unit, which is a highly technical environment (with high technology) and a lot of people surrounding the child, was described by the parents as an new and unknown environment that separated them from their child. A fear of the future on the child's behalf and anxiety for the childs’ death was described by the parents. Parents’ experienced support from healthcare staff in the form of continuous information, good communication and being involved was meaningful. Conclusion: The healthcare teams’ ability to include and involve the parents in caring was important and of significance for reducing the parents’ stress and anxiety. It also increased the parents’ sense of comfort and security in their role as parents which is of significance in the parents’ experience of involvement and their ability to be there for their child. With a family-perspective and family-centered care in the care for the child the family was seen as an entirety och further research could increase the understanding of parents in a vulnerable situation and study what the implementation of family-centered care would mean for the parents’ experience