I Sverige finns det mellan 8000 och 10 000 barn som växer upp med föräldrar som är frihetsberövade. Det finns lite forskning om vad som händer med dessa barn när deras föräldrar är sitter i fängelse. Därför det är viktigt att utöka kunskap om hur dessa barn bemöts av Kriminalvården. Denna studie har för syfte att undersöka på vilket sätt barnperspektivet används inom Kriminalvården. Kvalitativa metoder har används under insamling av det empiriska underlaget, nämligen har semistrukturerade intervjuer genomförts med sex barnombud på anstalter i Sverige. Resultatet som har analyserats utifrån utvecklingsekologiskt synsätt visar att lagstiftningen påverkar utformningen av barnombudens riktlinjer, vilket leder till utformning av det praktiska arbetet på anstalten och detta influerar relationer mellan barn och de intagna föräldrarna. Konsekvensen blir att barnen påverkas av alla faktorer som man kan finna utifrån det utvecklingsekologiska synsättet och därför är det viktigt att lyfta barnperspektivet och säkerställa barnens trygghetsupplevelse. De intervjuade barnombuden arbetar utifrån den aktuella lagstiftningen och vill göra sitt bästa utifrån de förutsättningar de arbetar från. De intervjuade barnombuden är väldigt duktiga på att arbeta utifrån barnperspektivet, men de är också medvetna att saker kan förbättras och utvecklas vidare.

Sverige har idag ca 30 000 barn där en förälder är frihetsberövad. Kriminalvårdens övergripande ansvar är dels att minska brottsligheten men också att öka tryggheten hos samhällsmedborgarna. Som myndighet har Kriminalvården också till uppgift att arbeta utifrån barnkonventionen och uppfylla dess intentioner i den mån det är möjligt. Syftet med studien är att undersöka och analysera hur en grupp barnombud inom Kriminalvården arbetar i sitt dagliga arbete för att implementera barns rätt till umgänge med sin frihetsberövade förälder utifrån barnkonventionen. Studien utgår från en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer har genomförts med barnombud på sex olika anstalter, då inkluderat häkten med varierande säkerhetsklasser och storlekar. Tidigare forskning visar att barn har ett stort behov av att ha kontakt med sin förälder trots att denne frihetsberövats. Kontakt med sina barn visar sig också vara av stor betydelse för att den frihetsberövade ska kunna leva ett fullgott liv efter frigivningen. Studien visar att Kriminalvården arbetar på olika sätt för att leva upp till barnkonventionens intentioner och att barnperspektivet finns med genom hela verkställigheten. Studien visar också att kvinnor har en mer utsatt situation, både vad gäller deras relation till sina barn men också hur samhället ser på frihetsberövade kvinnor. Våra slutsatser i denna studie är att Kriminalvården har gjort ett stort förändringsarbete de senaste åren för att arbeta mer utifrån ett barnperspektiv. Även då säkerheten går i första hand arbetar Kriminalvården intensivt för att ha med barnperspektivet i sitt arbete. Barnperspektivet finns med i den frihetsberövade förälderns verkställighetsplan, ett första besök föregås alltid av en utredning för att klargöra om det är till barnets bästa. En annan slutsats är att barnombuden skulle kunna arbeta än mer med detta om det avsattes mer tid för det i deras dagliga arbete.

This study aims to describe and analyse the ideas behind and the function of the NGO Maskrosbarn’s advocate services for children (barnombud) during child welfare investigations. The main focus is the advocate services relation to children’s participation. The study has a qualitative case-study approach and contains documents from the local authorities and interviews with eight representatives in six different positions such as child advocates, youth and social workers. An analysis has been made using Shier’ (2001) and Hart’s (1992) theories of child participation and theories about human service organisations (Hasenfeldt, 1983), the New Institutional Theory (Meyer & Rowan, 1977) and the street-level bureaucrat theory (Lipsky, 1980). One main obstacle for child participation in child welfare investigation, shown in the study, is organisational conditions and social workers’ position in public authority. By creating a relationship built on trust, the child advocate supports the child in the investigation process and has the ability to increase the child’s participation and thereby overcome the gap between the social worker and the child. This study highlights the importance of an active cooperation between the child advocate services and the social services, and also of a shared view on the meaning of participation.

Syftet med denna kvalitativa studie är att söka förstå och identifiera barnombudens specifika kunskaper och erfarenheter för att kunna föra en konstruktiv diskussion kring vad detta kan tillföra andra yrkesgrupper som möter barn och unga. Detta genom att undersöka hur barnombud arbetar för att stärka barns rättigheter samt barnombudens reflektioner kring och erfarenheter av detta arbete. Studien baseras på intervjuer med barnombud i civila organisationer som företräder barn i kontakt med sociala välfärdsinstitutioner. Utifrån begrepp som advocacy (företrädarskap) och empowerment samt Harts (1992) delaktighetsstege har intervjuerna tolkats och analyserats. Barnombuden berättar om myndigheter som har svårt att göra barn delaktiga i beslut som rör dem samt om barn och unga som inte får sina rättigheter tillgodosedda. Barnombudens arbete handlar till stor del om att göra barn delaktiga. Detta sker genom att lyssna och skapa tillitsfulla relationer vilket barnombuden menar är en förutsättning för att kunna företräda. Detta relationsarbete kan ses som en del av en empowermentprocess som bidrar till ett ökat självförtroende hos barnen. Barnombuden upplever att det bidrar till att barn inser att deras upplevelser och åsikter betyder något. Barnombuden stärker barns delaktighet i myndighetsprocesser bland annat genom att vara en bro mellan barn och myndigheter där en viktig del är att göra myndighetsinformationen begriplig för barn och unga. Genom barnombudens arbete får barnen även en ökad kunskap och förståelse för sina rättigheter. En av slutsatserna är att även till synes små insatser, som att lyssna och tro på barn och ungas berättelser kan göra stora skillnader för barn och unga. En annan är att det finns en stor efterfrågan på barnombudens arbete som inte motsvarar de befintliga resurserna. Att barnkonvention blir svensk lag kommer sannolikt ha betydelse för barnombudens framtida arbete. Flera av barnombuden menar dock att det behövs mer än att barnkonventionen blir lag för att barns rättigheter ska kunna tillgodoses. / This qualitative study aims to understand and identify the children's right workers - advocates - specific knowledge and experiences in order to be able to contribute a creative discussion about what this can bring to other professional groups working with children and young people. This is done by examining how children advocates work to strengthen children's rights as well as their reflections on and experiences of this work. The study is based on interviews with advocates in non-profit organizations representing children in contact with social welfare institutions. The interviews have been analyzed by applying concepts and theories such as advocacy, empowerment and Roger Hart's Ladder of Participation. The advocates tell about authorities having difficulties making children involved in decisions concerning them, and about children and young people who are denied their rights. A vital part of the work of the advocates is about making children involved in decisions that affect their own lives. This is achieved by listening and creating relationships based on trust, which according to the advocates is a prerequisite for advocacy. The work with relationships can be seen as a part of a process of empowerment that gives children increased self-confidence. It also helps the children realize that their experiences and opinions matter. The advocates strengthen children's participation in authority decisions by being a link between children and the authorities. An important part is to make the information from the authorities understandable. Through the advocacy, the children also increase their knowledge and understanding of their rights. One conclusion is that even seemingly small efforts, such as listening and believing in their stories, can make big differences for the children. Another conclusion is that there is a large gap between existing resources and the need for the advocates’ work. The fact that the UN Convention on the Rights of the Child becomes law in Sweden, will probably be of importance for the future work of the advocates. Several of the advocates claim that more must be done to ensure that children's rights are met.