Reducerad väntetid till barnpsykiatrisk vård är ett prioriterat område då försenad vård har negativ inverkan på barns liv och hälsa. Syftet med förbättringsarbetet: Ökad tillgänglighet till barnpsykiatrisk utredning samt sammanhållen utredningstid med stöd av förbättringsmetoder. Syftet med studien: Beskriva användarnas, utredningsteamets, upplevelser av införandet av samordnat tvärprofessionellt processflöde för barnpsykiatrisk utredning. Förbättringsarbetet genomfördes med stöd av förbättringsmetoder. Förbättringsidén utgörs av ett tvärprofessionellt samordnat processflöde, där barnpsykiatrisk utredning skall vara planerad, genomförd och återlämnad inom fem veckor. Studiens metod: Kvalitativ och utgörs av fokusgruppsinterjuver. Resultat: Samordnat processflöde medförde att 93 % av patienterna utreddes inom regionala riktlinjers rekommenderade 120 dagar. Väntetiden reducerades från 9 till 4 månader efter utgången vårdgaranti. Utredningslängd minskade från bakgrundsmätnings 236 dagar till 48 dagar. Studien visar att samordnat utredningsschema kräver tvärprofessionell samordning, delaktiga medarbetare, lärande organisation, styrande, stödjande och delegerat ledarskap samt att omkringliggande system är effektiva. Systemet är sårbart och arbetsmiljön belastas.   Slutsats: Samordnat tvärprofessionellt processflöde ökade tillgänglighet till barnpsykiatriska utredningar samt sammanhållen utredningstid. Tvärprofessionell samordning, implementering av förbättringskunskap, lärande organisation, involverade och delaktiga medarbetare, effektiv organisation samt ett styrande, stödjande och delegerat ledarskap är avgörande faktorer för processens görlighet. Processflödet var sårbart för yttre faktorer. Upplevelsen var att arbetsmiljön belastas.

Föräldrars mentaliseringsförmåga är avgörande för ett barns psykiska hälsa och utveckling. Utifrån detta utformades föräldragruppsbehandlingen Perspektiv med eklektisk utgångspunkt i framför allt Theraplay och Dialektisk beteendeterapi. Behandlingen gavs till föräldrar med barn mellan 0-12 år med allvarlig barnpsykiatrisk problematik med varierad symtombild och etiologi. En kvalitativ studie med fokusgruppsintervjuer genomfördes med syfte att undersöka föräldrars erfarenheter av behandlingen och eventuella upplevelser av effekt. Resultaten redovisas i teman som visar upplevelse av god effekt, vilket tolkas och diskuteras utifrån terapeutisk gruppeffekt, mentaliseringsutveckling och generalisering i vardagen vilka bygger på varandra i en cirkulär process. Resultaten stöder tidigare forskning som visar att föräldragruppsbehandling och mentaliseringsutveckling i grupp är effektivt. Studiens resultat motiverar fortsatt användning inom barn- och ungdomspsykiatrin och fortsatt metodutveckling.

Tidigare amerikanska studier av utredningsmetoden ”Therapeutic Assessment with Children and Families” (TA-C) visar att föräldrar så väl som barn upplever förbättringar av barnets psykiatriska symptom, samt av familjens globala funktionsförmåga och emotionella relaterande under utredningsprocessen. TA-C leder också till en ökad tillfredsställelse med den behandling som sedan erbjudits. Metod: En randomiserad kontrollerad pilotstudie inkluderande totalt 12 barn mellan 7-10 år och deras familjer genomfördes på en BUP mottagning inom Stockholms läns landsting. Barnen/ familjerna randomiserades till TA-C respektive traditionell utredning (TU). Den totala behandlingstiden utvärderades i de båda grupperna. Föräldra- skattning med ”Strengths and Difficulties Questionnaire” (SDQ), ”Outcome Rating Scale” (ORS) och ”Session Rating Scale (SRS). Dessutom barnskattning med Child Outcome Rating Scale (CORS) och Child Session Rating Scale (CSRS) samt kliniker bedömde global funktionsnivå med Children´s Global Assessment Scale (C-GAS) före och efter utredning. Resultat: Utredningstiden för TA-C gruppen var 68 dagar med i medeltal 11 sessioner och för TU gruppen 60 dagar med i medeltal 7,5 sessioner. Livstillfredsställelsen mätt med självskattningsformulären ORS och CORS var signifikant högre hos både föräldrarna och barnen vid genomförd TA-C jämfört med TU. Däremot uppvisade inte grupperna signifikanta skillnader i global funktionsnivå (CGAS), psykiatriska symtom (SDQ) eller i den självskattade alliansen mellan terapeut och föräldrar mätt med Session Rating Scale (SRS) eller mellan terapeut och barn mätt med Children Session Rating Scale (CSRS). Konklusion: I denna randomiserade kontrollerade pilotstudie av utredningsmetoden TA-C jämfört med TU framkom att TA-C gav ökad livstillfredsställelse hos både barnet och föräldrarna men inte förbättrad funktionsförmåga, psykisk symptomreduktion eller terapeutisk allians jämfört med TU. TA-C kan bidra till att skapa unika individ- och familjeanpassade åtgärdsförslag som bidrar till ökad livstillfredsställelse i vardagen vad gäller individuella och relationella aspekter hos både barnen och föräldrarna. Vi bedömer därför att TA-C har potential att fungera som ett värdefullt komplement till TU inom BUP.