Ludwig van Beethoven (1770-1827) skrev 1800 sin sonat för valthorn op. 17 åt den legendariske hornisten Giovanni Punto (1746-1803). Vi har länge vetat att stycket egentligen är skrivet för naturhorn men vad det egentligen innebär har för många hornister inklusive mig själv länge varit relativt oklart. Det jag har försökt lyfta i denna studien är hur viktigt det egentligen är för tolkningen att man tar hänsyn till vilket instrument stycket är komponerat för. För att genomföra detta har jag använt en stor mängd litteratur om både kompositören och samtida hornister och läroböcker av hornister som levde kring årtalen som verket komponerades. Resultatet visar en insikt i många positiva aspekter med att använda sig av ett naturhorn men även problem som uppstår då man väljer att tolka stycket på detta viset. Det som blivit uppenbart är att man inte nödvändigtvis måste spela stycket på naturhorn utan att man kommer ganska långt med en medvetenhet om hur stycket skulle ha fungerat på ett naturhorn. / <p>Ljudfil Beethoven hornsonat op 17. Joel Jaakkola naturhorn och Johan Ullén piano. </p>

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Dass die Biographik in der deutschen Musikwissenschaft seit längerer Zeit keine große Konjunktur hat, liegt in einer Polemik gegen die Heroengeschichtsschreibung des 19. und 20. Jahrhunderts begründet, die etwa durch Ideen- und Institutionengeschichte korrigiert werden sollte. Ob die Methode, dieses Ziels zu erreichen, gut gewählt war, darf bezweifelt werden, hat doch der Vorrang einer Ideengeschichtsschreibung die Konzentration auf die sogenannte 'absolute Musik' gefördert und insgesamt den Blick für historische Tatbestände durch einseitige Beschäftigung mit der 'wahren' Kunstmusik 'im emphatischen Sinne' getrübt.

In Wroclaw, dem alten Breslau, fanden seit dem 18. Jahrhundert große Vokal- und Instrumentalkonzerte statt, zunächst jedoch nur unregelmäßig. Zu den Auführungen benötigte man ein gutes Orchester und, wenn das Werk auch vokal besetzt war, Solisten und Chor. Diese öoglichkeit gab es in Breslau erst ab 1825 mit der Gründung der Singakademie. Von nun an fanden regelmäßige Oratorienkonzerte in der Hauptstadt Schlesiens statt.

Despite many scholars having explored Beethoven’s compositional rhythmic processes, no systematic study has been done in this regard for the sketches for String Quartet Op. 127, and any mention of rhythm in the current literature tends to be incidental. I combine the theories of Rothstein, Krebs and others, an approach that has been more effective in understanding the changes during the compositional process from metrical and hypermetrical perspectives. I examine how Beethoven’s rhythmic patterns add to both musical coherence and contrast. My thesis demonstrates that Beethoven’s starting point is usually a conventional 8- or 16-measure phrase; later, according to the sketches, he makes rhythmic adjustments, such as grouping dissonances, expansions, or displacements, using a variety of parameters. Also added later are rhythmic patterns that individualize each of the four instruments. These processes are found throughout the two movements studied. Therefore, rhythm and its manipulations are used as unifying features.

Ludwig van Beethoven föddes 1770 i staden Bonn och skrev tio violinsonater under sitt liv. Den här studien behandlar Beethovens andra sats ur den tredje sonaten för piano och violin i Ess-dur op. 12 no. 3. Med hjälp av övningsdagbok och analys i notmaterial drogs slutsatser inom musikalisk gestaltning i form av karaktär/upplevelse och frasering samt violinteknik i form av vibrato, stråkhastighet med mera. Studien gav en ökad förståelse i musikaliskt uttryck, instudering och violinteknik. / <p>Cecilia Damström - SydänlauluW.A. Mozart Sonat för violin och piano no. 18 G-dur K. 301L.v Beethoven Sonat för piano och violin op. 18 no. 3 Ess-durC. Saint Saens Introduction et Rondo Capriciosso</p>