<p>Syftet för uppsatsen har varit att undersöka i vilken utsträckning sambandet mellan socioekonomisk status och ohälsa hos den äldre populationen beror på de arbetsförhållanden de haft under de yrkesverksamma åren. Vi har för detta ändamål genomfört analyser med hjälp av ordinala logistiska regressioner där vi kontrollerat den fysiska och psykiska arbetsmiljöns inverkan på sambandet mellan två mått av socioekonomisk status och sex olika ohälsoutfall. De olika ohälsoutfallen har baserats på ett befintligt datamaterial från den nationellt representativa <em>Undersökningen om äldres levnadsvillkor </em>(SWEOLD) som genomförts åren 1992, 2002 och 2004. Bakgrundsinformationen avseende socioekonomisk status och arbetsmiljöförhållanden har hämtats från den nationellt representativa <em>Levnadsnivå-undersökningen</em> (LNU) från åren 1968 och 1981.  Kombinationen av de två har möjliggjort för longitudinella studier, vilket innebär att vi kunnat följa respondenterna över tid - från tiden de varit yrkesverksamma till pensionsålder. Av studiens analyser framkom att de starkaste effekterna uppvisades när vi kontrollerade för den fysiska arbetsmiljöns verkan på sambandet mellan måtten på socioekonomisk status och de två ohälsoutfallen rörelsesmärta och fysisk funktionsnedsättning. Däremot förklarade de psykiska arbetsmiljöförhållandena genomgående mycket litet eller inget alls av sambanden mellan socioekonomisk status och ohälsoutfallen i stort. Med resultaten för handen drar vi slutsatsen att tidigare fysiska arbetsmiljöförhållanden i enlighet med tidigare forskning står för den största delen av sambandet mellan socioekonomisk status och äldres ohälsa. Med det i åtanke kan resultaten av vår studie tänkas reflektera dåtidens arbetsmiljö som karakteriserats av mestadels monotont arbete med, som vi kunnat se, belastningssjukdomar såsom smärta i rörelseorgan och nedsatt funktionsförmåga till följd. I vår studie har vi inte analyserat bristande kontroll av arbetet, hög anspänning, tillfredsställelse med arbetet, stöd från chef och medarbetare och inflytande över arbetsuppgifter. Om vi hade kunnat inkludera dessa faktorer hade vi eventuellt fått andra resultat med avseende på deras inverkan på sambandet mellan socioekonomisk status och äldres ohälsa.</p>

<p>Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka sambandet mellan socioekonomisk position i vuxen ålder och ohälsa när man blir äldre och om detta eventuella samband beror på att personerna hade sämre hälsa tidigare i livet, samt att undersöka hur hälsa och socioekonomisk position är relaterat till förändring i hälsa över tid. Mått på socioekonomisk position i den här undersökningen har varit socialklass, utbildningsnivå och kontantmarginal. Ohälsa har mätts genom fyra index; mobilitetsproblem, cirkulationsbesvär, värk i rörelseorganen samt psykisk ohälsa. För att genomföra studien har ett nationellt representativt datamaterial från Levnadsnivåundersökningen (LNU) år 1968 och 1981 och undersökningen om äldres levnadsvillkor, SWEOLD, år 1992, 2002 och 2004 använts. Datamaterialet har möjliggjort för en kvantitativ longitudinell studie där respondenterna har kunnat följas från vuxen ålder till efter pensionsåldern, en period på över 20 år. Analyserna i undersökningen har utförts genom ordinal logistisk regressionsanalys och linjär regressionsanalys. Resultaten från analyserna visar ett tydligt samband mellan vissa mått på socioekonomisk position och vissa hälsoaspekter. Framförallt framkommer sambandet mellan låg socioekonomisk position i vuxen ålder och cirkulationsproblem, mobilitetsproblem och psykiska besvär efter pensionsåldern, samt att de med låg socioekonomisk position i vuxen ålder har en mer negativ förändring av dessa besvär från vuxen ålder till efter pensionsåldern. Dessa resultat bekräftar tidigare studiers resultat till stor del. Det som skiljer den här studien resultat från tidigare forskningsresultat är framförallt att den här studien inte uppvisar så markanta skillnader för olika grupper av socioekonomisk position när det gäller hälsoaspekten värk i rörelseorganen.</p><p><strong> </strong></p>

Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka sambandet mellan socioekonomisk position i vuxen ålder och ohälsa när man blir äldre och om detta eventuella samband beror på att personerna hade sämre hälsa tidigare i livet, samt att undersöka hur hälsa och socioekonomisk position är relaterat till förändring i hälsa över tid. Mått på socioekonomisk position i den här undersökningen har varit socialklass, utbildningsnivå och kontantmarginal. Ohälsa har mätts genom fyra index; mobilitetsproblem, cirkulationsbesvär, värk i rörelseorganen samt psykisk ohälsa. För att genomföra studien har ett nationellt representativt datamaterial från Levnadsnivåundersökningen (LNU) år 1968 och 1981 och undersökningen om äldres levnadsvillkor, SWEOLD, år 1992, 2002 och 2004 använts. Datamaterialet har möjliggjort för en kvantitativ longitudinell studie där respondenterna har kunnat följas från vuxen ålder till efter pensionsåldern, en period på över 20 år. Analyserna i undersökningen har utförts genom ordinal logistisk regressionsanalys och linjär regressionsanalys. Resultaten från analyserna visar ett tydligt samband mellan vissa mått på socioekonomisk position och vissa hälsoaspekter. Framförallt framkommer sambandet mellan låg socioekonomisk position i vuxen ålder och cirkulationsproblem, mobilitetsproblem och psykiska besvär efter pensionsåldern, samt att de med låg socioekonomisk position i vuxen ålder har en mer negativ förändring av dessa besvär från vuxen ålder till efter pensionsåldern. Dessa resultat bekräftar tidigare studiers resultat till stor del. Det som skiljer den här studien resultat från tidigare forskningsresultat är framförallt att den här studien inte uppvisar så markanta skillnader för olika grupper av socioekonomisk position när det gäller hälsoaspekten värk i rörelseorganen.

Syftet för uppsatsen har varit att undersöka i vilken utsträckning sambandet mellan socioekonomisk status och ohälsa hos den äldre populationen beror på de arbetsförhållanden de haft under de yrkesverksamma åren. Vi har för detta ändamål genomfört analyser med hjälp av ordinala logistiska regressioner där vi kontrollerat den fysiska och psykiska arbetsmiljöns inverkan på sambandet mellan två mått av socioekonomisk status och sex olika ohälsoutfall. De olika ohälsoutfallen har baserats på ett befintligt datamaterial från den nationellt representativa Undersökningen om äldres levnadsvillkor (SWEOLD) som genomförts åren 1992, 2002 och 2004. Bakgrundsinformationen avseende socioekonomisk status och arbetsmiljöförhållanden har hämtats från den nationellt representativa Levnadsnivå-undersökningen (LNU) från åren 1968 och 1981.  Kombinationen av de två har möjliggjort för longitudinella studier, vilket innebär att vi kunnat följa respondenterna över tid - från tiden de varit yrkesverksamma till pensionsålder. Av studiens analyser framkom att de starkaste effekterna uppvisades när vi kontrollerade för den fysiska arbetsmiljöns verkan på sambandet mellan måtten på socioekonomisk status och de två ohälsoutfallen rörelsesmärta och fysisk funktionsnedsättning. Däremot förklarade de psykiska arbetsmiljöförhållandena genomgående mycket litet eller inget alls av sambanden mellan socioekonomisk status och ohälsoutfallen i stort. Med resultaten för handen drar vi slutsatsen att tidigare fysiska arbetsmiljöförhållanden i enlighet med tidigare forskning står för den största delen av sambandet mellan socioekonomisk status och äldres ohälsa. Med det i åtanke kan resultaten av vår studie tänkas reflektera dåtidens arbetsmiljö som karakteriserats av mestadels monotont arbete med, som vi kunnat se, belastningssjukdomar såsom smärta i rörelseorgan och nedsatt funktionsförmåga till följd. I vår studie har vi inte analyserat bristande kontroll av arbetet, hög anspänning, tillfredsställelse med arbetet, stöd från chef och medarbetare och inflytande över arbetsuppgifter. Om vi hade kunnat inkludera dessa faktorer hade vi eventuellt fått andra resultat med avseende på deras inverkan på sambandet mellan socioekonomisk status och äldres ohälsa.

Under många år har det förekommit individer inom hälsovården som klagar på somatiska besvär. Ett koncept som förekommer för att kunna beskriva en underliggande mekanism är somatisering som innebär t ex trötthet och smärta i muskler. Dessa somatiska besvär kan orsakas av mentala hälsofaktorer som till exempel utbrändhet och ångest. I studien testades hypotesen att depression, ångest, utbrändhet och sömnproblem är relaterade till somatisering, och vidare undersöktes frågan i vilken utsträckning var och en av dessa fyra mentala hälsofaktorerna unikt förklarar grad av somatisering. För detta användes data från Västerbottens miljöhälsostudie som är en befolkningsstudie. Totalt deltog 3406 individer i studien, och av dessa var 1898 kvinnor och 1508 män mellan 18 och 79 år. Fyra separata multipla regressionsanalyser genomfördes för ångest, utbrändhet, depression och insomni samt en multipel regressionsanalys som inkluderade alla fyra mentala hälsofaktorer. Resultaten visade att alla fyra mentala hälsofaktorer var för sig var associerade med somatisering. Beträffande unik förklarad varians var den standardiserade beta-koefficienten störst för utbrändhet (0,546), lägre för ångest (0,468) och sömnstörning (0,382), och lägst för depression (0,379). Tillsammans förklarade de fyra faktorerna ca 38% av variansen i somatisering. Dessa resultat talar för att de undersökta typerna av mental ohälsa, och utbrändhet i synnerhet, bör undersökas och möjligen behandlas hos personer som är höga i somatisering. / For many years, there have been individuals in healthcare who complain of somatic symptoms. One concept that exists for describing an underlying mechanism is somatization, which involves, for example, fatigue and muscle pain. These somatic complaints can be caused by mental health factors such as burnout and anxiety. The study tested the hypothesis that depression, anxiety, burnout and sleep problems are related to somatization, and further investigated the extent to which each of these four mental health factors uniquely explains the degree of somatization. For this, data from the Västerbotten Environmental Health Study was used, which is a population study. A total of 3406 individuals participated in the study, of whom 1898 were women and 1508 men between the ages 18 and 79 years. Four separate multiple regression analyzes were performed for anxiety, burnout, depression and insomnia as well as a multiple regression analysis that included all four mental health factors. The results showed that all four mental health factors were individually associated with somatization. Regarding uniquely explained variance, the standardized beta coefficient was greatest for burnout (0.546), lower for anxiety (0.468) and sleep disturbance (0.382), and lowest for depression (0.379). Together, the four factors explained about 38% of the variance in somatization. These results suggest that the types of mental illness investigated, and burnout in particular, should be investigated in healthcare and possibly treated among people who are high in somatization.