Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett folkhälsoproblem som fortsätter att öka globalt. Psykisk ohälsa påverkar patientens livsstil, tänkande, uppförande och syn på omvärlden. Patienter med psykisk ohälsa söker vård inom primärvården, där sjuksköterskornas ansvar är att bemöta patienter utifrån dennes behov på ett respektfullt sätt oavsett patientens bakgrund.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att bemöta patienter med psykisk ohälsa med fokus inom primärvården. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på 8 vetenskapliga artiklar med en kvalitativ metod. Analysen är inspirerad av Lundman och Graneheims (2017) metodbeskrivning för innehållsanalys.  Resultat: I resultatet framträdde tre huvudkategorier: Otillräcklig kunskap, kommunikationens betydelse och tiden är en begränsning. Den första kategorin är otillräcklig kunskap som bestod av två underkategorier som osäkerhet och inställning mot patienter. Slutsats: Resultatet i studien visade att sjuksköterskor upplevde osäkerhet och rädsla för patienter med psykisk ohälsa, till följd av otillräcklig kunskap. Den otillräckliga kunskap från sjuksköterskor bidrog till att patienterna inte fick den vård som behövdes. Sjuksköterskor upplevde även att en god relation uppstod när de samarbetar i partnerskap med patienter. Tidsbristen upplevdes vara problematiskt för att de inte hann lära känna patienten och göra en bedömning. Vidare forskning behöver genomföras som kan leda till förbättring och utveckling av psykisk ohälsa. I fortsatt forskning skulle det vara intressant om allt fler utbildningsmöjligheter kan ges till sjuksköterskor i primärvården.

Syftet med denna studie är att undersöka hur fyra olika lärare resonerar kring begreppet dyskalkyli. Samt hur lärarna kännetecknar dyskalkyli, anpassar undervisningen samt bemöter elever på bästa sätt. Två olika metoder används för insamling av data: intervju samt observation. Kvalitativa intervjuer genomfördes med fyra verksamma lärare: 2 klasslärare och 2 speciallärare. Lärarintervjuer kompletterades med observationer. Kvalitativ observationsmetod i form av löpande observationer valdes för denna undersökning.      Resultatet visar att begreppet dyskalkyli inte används i verksamheten däremot begreppet specifika matematiska svårigheter som definierar elevernas specifika problem i ämnet matematik. Oavsett diagnos individanpassas undervisningen för varje elev: svårigheter upptäcks, passande undervisning hittas. Det är svårigheter som uppmärksammas, inte diagnoser. Resultatet visar även att rätt bemötande av elever med specifika matematiska svårigheter är avgörande för inlärning.