Många arter av dagrovfåglar har varit och är fortfarande hotade. Återinplantering är en vanlig åtgärd för att restaurera rovfågelpopulationer. Syftet med studien är att undersöka om det finns ett samband mellan hur väl man följt IUCN:s riktlinjer för återinplantering och framgången hos projekten. Jag har också utvärderat vilka som är de vanligaste återinplanteringsmetoderna. Dessutom har jag analyserat sambandet mellan projektresultaten och projekttid och antalet utplanterade fåglar. Studien är baserad på 27 återinplanteringsprojekt som skett från tidigt 1970-tal och fram tills idag. Riktlinjerna är uppdelade i biologiska och icke biologiska. Det fanns ingen skillnad i framgång hos de projekt som uppfyllde många av de biologiska riktlinjerna än hos de projekt som uppfylldefärre riktlinjer. De projekten med en större andel uppfyllda ickebiologiska riktlinjer var signifikant mera framgångsrika. Hacking användes i 14 av de 16 framgångsrika projekten. Långa projekt där många fåglar släpptes ut var signifikant mera framgångsrika. / Many species of diurnal raptors have been, and still are, threatened. A widely used method for restoration of raptors is re-introduction. The purpose of this study is to investigate if there is a correlation between how well IUCN´s guidelines for re-introduction projects have been followed, and the success of the projects. I also evaluate the most common re-introduction methods used. In addition, I analyze the correlation between success of the projects and time used, as well as number of birds released. The study is based on 27 re-introduction projects from the early 1970´s until today. The guidelines were separated into biological and nonbiological. There was no difference in success between projects where many of the biological guide-lines were fulfilled, and those where less guide-lines were fulfilled. However, projects where a larger proportion of the non-biological guide-lines were fulfilled were significantly more successful. Hacking was used in 14 of the 16 successful projects. Projects that lasted longer, and where more birds were released, were significantly more successful.

Enligt tidigare undersökningar har vanadinföreningar visat sig ha insulinliknande effekter både in vitro och in vivo. Syftet med detta examensarbete var att prova ut en teknik för att testa effekten av vanadinföreningar på två olika celltyper: adherenta celler (AA-celler) och suspensionsceller (K562-celler). När insulinet binder till sin receptor på cellytan är det starten på en biologisk respons. Insulinreceptorn är ett tyrosinkinas som transporterar fosfatgrupper från ATP till tyrosin på sin egen peptidkedja. De aktiverade tyrosinkinasreceptorn kan aktivera ett antal signalmolekyler, bland annat proteinkinas B. Tyrosin som är fosfolyserat, defosfolyseras senare av proteinet tyrosinfosfatas (PTP). Insulinets signaleringsvägar är kontrollerade av omvändbar fosforylerings reaktioner. Patogenesis av insulinresistens i typ 2-diabetes och övervikt är sammanlänkade av den normala signaleringens responsen till insulin. I denna studie undersöktes effekten av vanadat och ett antal ligander som bildar komplex med vanadat. Den största vikten lades vid att undersöka vilka koncentrationer av ämnena som var icke-toxiska vid cellodling och därmed inte leder cellerna till apoptos. Först testades att föreningarna inte gav ändring i pH . Därefter testades deras effekter på celler. Med endast vanadat observerades celltoxina effekter vid koncentrationer över 1µM. I nästa steg behandlades AA-cellerna med fyra olika koncentrationer av vanadat tillsammans med olika ligander. K562-celler behandlades bara med vanadat och ligand 2. Resultaten visar att koncentrationer upp till och med 1µM vanadat inte hade några negativa effekter på cellerna. Varken apoptos eller onormal minskning i antal celler observerades. Slutligen testades effekter av vanadatföreningarna på PTP aktiviteten i odlade celler. I kitet som användes fanns detektorn ”Green Reagent” som kan identifiera fritt fosfat genom färgändring från gul till grön. Cellerna behandlades med vanadat och efter 24 timmar gjordes en cellextraktion. Cellextrakten späddas 10 gånger, sedan tillsattes detektorn Green Reagent efter 15 min. Analys gjordes med hjälp av en Elisa-läsare. Resultaten visar att med ökande koncentration av vanadat påverkades cellerna så att PTP 1B aktiviteten ökades. Detta är ett intressant resultat i ljuset av att vanadat rapporterats ha insulinliknande effekt. En tänkbar förklaring är att defosforyleringen av insulinreceptorn krävs för att aktivera insulin responsen i celler.

På Skärmarö som ligger utmed Värmdös kust finns idag Skärmarö sjökrog. Detta område hör till innerskärgården i Stockholms skärgård. Krogen omgivs av en vacker skärgårdsmiljö, men dess utomhusmiljö är i behov av någonting nytt för att kännas mer attraktiv och tilltalande. Den typiska skärgårdskänslan råder på platsen men ingen större ansträngning har gjorts för att utforma miljön till något mer speciellt. Syftet med arbetet var att komma fram till ett designförslag över Skärmarö sjökrogs utemiljö med anpassning till skärgårdens speciella miljö och kultur samt miljöpsykologiska studier som visar hur man utfomar miljöer som är tydliga och inbjudande. För att anpassa förslaget till den omkringliggande miljön har frågor gällande vilka växter som trivs i Stockholms skärgård och hur man utformar miljön så den passar in i helheten besvarats. Uppsatsen är en processbeskrivning över hur arbetet har gått till väga och hur val i gestaltningen gjorts. Förslaget presenteras med skisser och växtlistor. Resultatet, arbetsmetoden och målen diskuteras slutligen i ett kommenterande stycke.

In the present study, using stream-dwelling brown trout (Salmo trutta) as a model species, movement through the summer and autumn in two large Norwegian rivers, River Glomma and River Gudbrandsdalslågen, was observed. In addition fish from each river were sampled for age and growth analysis. The aim of the study was to test for which individual characteristics (sex, body mass, body condition factor, tagging site and cohort) that influenced movement and to test for correlations between growth rates (both immature and mature) and movement (movement during the growth season and spawning migration) on a large spatiotemporal scale. Model selection showed that body condition was negatively related to movement during the growth season and that there was a difference in movement activity between the two rivers. Female body size had a positive effect on the activity level shown for movement during the growth season and spawning period; however no such relationship was found for males. As this relationship has not been shown before in salmonids, the reason for this pattern remains unknown. However, one might speculate that it is related to differences between the two sexes in size-specific energy requirements associated with spawning. Neither movement during the growth season nor spawning migration could be predicted from growth rates experienced as juveniles. This indicates that variation in movement among individuals is not temporally consistent throughout life in brown trout.

Klorofyllhalten och karotenoidhalten per torrvikt samt storlek och formen på solbarr och skuggbarr studerades under hösten 2006 från tre granar (Picea abies) på tre olika platser. En metodanalys för pigmentextraktionen gjordes för att kunna använda den bästa metoden. Tre metoder testades och en passiv metod valdes med metanol som lösningsmedel. Den totala klorofyllhalten och karotenoidhalten per torrvikt bör vara högre i skuggbarren än i solbarren för samtliga granar. Ingen skillnad kunde visas för klorofyll a/b förhållandet eftersom förhållandet var olika mellan granarna och de skillnader som kunde visas för två av fallen var relativt små. Generellt var det tre gånger mer klorofyll a än klorofyll b i samtliga barr. Förhållandet mellan klorofyll och karotenoider kunde inte heller visa någon större skillnad mellan sol och skuggbarr. Vad gäller storleken på barren skiljde sig tjockleken mest, det kunde visas att solbarren var ca 1,5 gånger tjockare än skuggbarren. Även den beräknade totala barrytan var större hos solbarren. Den specifika barrytan (totala barrytan/friskvikt) var högre hos skuggbarren.

To the main part, this paper is the result of a literature survey and to the minor part of a field survey. The study is found on the question of, if and why unpalatable plant species invade heavily grassed rangelands and if plants change their defence strategy from a mechanical defence to a chemical defence if the herbivory pressure increase. I conclude that defended plants do invade heavily grassed rangelands if the rangelands lose essential recourses (often nutrients) and/or the defended plants are strongly avoided by mammalian herbivores. I also conclude that plants do go from a mechanical defence strategy to a chemical strategy if their environment loses essential recourses under a threshold. This firstly depends on that mechanical defended plants can not develop a complete defence if they suffer from a shortage in the nutrient supply, and secondly of that plants in resources rich environments often have lager possibilities of responding to herbivory with regrowth. They do not therefore have to defend them self as hard as plants in environments with low supply of recourses.

Denna studie undersöker hur fotosyntesen behandlas i olika läromedel från högstadiet och gymnasiet i ämnet biologi. Även den förändring som skett över tiden har studerats. Studien berör därför läroböcker från 1970-talet fram till 2000-talet. Undersökningen har genomförts med hjälp av studier av en serie högstadieböcker och en serie gymnasieböcker, genomgång av kursplaner och läroplaner, samt intervju med en lärare från gymnasiet. Syftet med att intervjua läraren var att få en inblick i hur denne upplever lärobokens presentation av fotosyntesen. Resultatet visar en förändring i högstadiets biologiläromedel från att ha presenterat biologiska processer på ett faktaspäckat och naturvetenskapligt sätt till ett mera vardagligt och sammanhängande sätt. Gymnasiets läromedel i biologi kurs A bygger från början på en helhetssyn, och genomgår inte samma förändring mot vardag och förenkling som visat sig i högstadiets läromedel.

I detta arbete presenteras forskningsanknutna projektarbeten för gymnasieskolan där bananflugan används som forskningsredskap. Projekten har designats för att kunna integreras i gymnasieundervisningen och/eller utgöra kvalitativa gymnasiearbeten i den nya gymnasieskolan, Gy2011. Ett flertal arbeten har utförts av elever på olika gymnasieskolor i Linköping med omnejd och projekten har analyserats med avseende på i vilken utsträckning de: a) möjliggör för eleverna att, efter genomfört arbete, uppfylla examensmålen för naturvetenskapsprogrammet, b) kan stärka elevernas kunskaper i naturvetenskap samt c) kan bidra till att eleverna är väl förberedda för högskolestudier. För att ta reda på detta har olika moment i projektarbetena samt de erfarenheter och kunskaper eleverna erhållit under deras projektarbeten analyserats i relation till kursplanerna för kemi, biologi och naturvetenskaplig specialisering samt till de examensmål som beskrivs av skolverket för naturvetenskapsprogrammet. Sammanfattningsvis visar min analys att de forskningsanknutna projektarbeten som presenteras i detta arbete har stor potential att utgöra väl fungerade gymnasiearbeten och kan tillföra eleverna nya kunskaper, som stäcker sig över både kemins och biologins vetenskaper, samt rusta dem för högskolestudier.

Acoustic telemetry was used to study the movements and habitat use of sea trout (Salmo trutta L.) and Arctic char (Salvelinus alpinus (L.)) in Repparfjord in Northern Norway during July until October 2010. In total, 18 trout and 8 char was internally tagged with acoustic depth temperature-tags (ADTT), and 6 trout and 3 char with identification-tags. Detected fish ranged in size with an average (mean±SE) of 27.8±1.6 cm for trout and 29.1±1.8 cm for char. All fish was monitored by 32 stationary hydrophones placed in zones over the fjord system during the whole time period in addition to manual tracking. Concerning temporal aspects results indicated that trout ascend earlier than char, contradicting other findings in areas close to the study area. However, no statistical analysis were carried out due to all fish were captured at sea so no descend time was recorded. Concerning spatial usage data showed results on distance to land and temperature preferences with fish length. However, species had a trend on distance to land and temperature, where char was observed closer to shore and in colder waters. Concerning zone there was a significant difference in spatial habitat usage on interaction between fish length and species as well as on species. There was a trend with a negative relationship on fish length and zone usage for char indicating that smaller fish seek further out in the system in addition to differences between species where trout occupied inner areas and char was detected more often in the outer areas of the system. This is in accordance with earlier studies that states species will exploit different areas of the system. Data collected from the ADTT-tags showed that trout on average preferred slightly warmer (0.7°C warmer) and shallower water (0.59 m. vs. 0.75 m.) than char. However, the only significant here was on temperature with a positive relationship over fish length.

In the last few decades stochastic dynamic modeling (SDM) has been used to explore adaptive state-dependent strategies in a whole host of different theoretical problems in behavioural ecology, with considerable success. It has allowed us to better understand cooperative behaviours such as sentinel behaviour, and it might allow us to more fully understand other cooperative behaviours with alternative dynamics. In a recently developed SDM, anti-predator behaviour was examined and a counter-intuitive prediction has emerged: that mobbing effort should be completely independent of state. In this study we test this interesting prediction, using the cooperatively breeding Apostlebird (Struthidea cinerea) as our study species. From October 15th to November 21st in 2009, 6 groups of varying sizes were put through a set of trials, where we used a rubber snake model to elicit mobbing behaviour in experimental trials. A similarly sized stick was used during control trials, wherein birds tended to forage. Behaviour, placement and vocalisation data on an individual basis were gathered in multiple scan samplings per trial in both kinds of treatment. This highly accurate data was then compared with within-individual differences in body mass (state). Several other variables were also considered: sex, age, breeding status, relatedness and mean body mass. Results show that while foraging behaviour was highly state-dependent during controls, no such effect was found in the mobbing effort of the same individuals during experiments. Mobbing effort also did not vary with any of the mentioned phenotypically fixed variables. Our study therefore offers the first empirical evidence of state-independent mobbing.