Studien har gjorts mot bakgrund av den pågående diskussionen gällande införandet av sprutbytesverksamhet i Jönköpings län och vill till den diskussionen tillföra de skilda erfarenheterna som finns i fyra olika existerande sprutbytesprogrammen i Sverige, att jämföra likheter och skillnader i praxis och att relatera dessa erfarenheter till deras mål och resurser. Trots att lagen om sprutbyte trädde i kraft år 2006 är sprutbyte fortfarande ett kontroversiellt ämne i Sverige. I denna omtvistade form av preventiv verksamhet finns det dock en viktig del som gör ämnet mer relevant och det är de goda, sociala bieffekter som programmen medför. Dessa omnämns i studien som paramedicinsk vård. Metoden som ligger till grund för studien är kvalitativa, semistrukturerade intervjuer. Materialet har sedan analyserats för betydelsen av sitt innehåll och genom organisationsteori. Utgångspunkten är avhandlingar, vetenskapliga artiklar och litteratur i ämnet sprutbyte. Vid sprutbytesprogrammen i Sverige skiljer sig uppfattningarna åt gällande behovet och implementeringen av den paramedicinska vården i verksamheten. Likaså går åsikterna isär mellan de forskare, politiker och professionellt verksamma som intervjuats. En gemensam nämnare är dock synen på paramedicin i stort som något betydelsefullt för personer i aktivt missbruk, oavsett om det är landstinget eller socialtjänsten som bedriver den. Studiens konklusion blir således att denna form av verksamhet kräver ett holistiskt perspektiv av den vård som ska bedrivas. Samarbete utanför landstingens och kommunens gränser verkar gynnande. Landstinget har större inflytande än kommunen men kommunen har å andra sidan större resurser när det gäller paramedicinska vårdinsatser. I de landsting där eventuella sprutbytesverksamheter diskuteras kan studien ge exempel på goda respektive mindre goda paramedicinska insatser vid de program som idag är verksamma. / In light of the ongoing discussion regarding the possible introduction of needle exchange programs in Jönköping county, this study aims to compare similarities and differences in practice at four different needle exchange programs in Sweden and to relate these experiences to their objectives and resources. Despite the fact that the law of needle exchange entered into force 2006, needle exchange programs are still a controversial subject of discussion in Sweden. In this contested form of infection care there is an important part though which makes the subject more legitimate. That is the positive social side effects which come as a result of the programs. These effects are mentioned in the study as paramedic care. The method underlying the study is qualitative, semi structured interviews. The material has been analyzed for the relevance of its content and also through organization theory. The starting point is theses, scientific articles and literature on the subject of needle exchange. At the needle exchange programs in Sweden the perceptions regarding the need for and the implementation of paramedical care differs as well as the views of researchers, politicians and professionally active that we interviewed on the subject. A common denominator, however, is the perception of paramedical care at large as something significant for people in active addiction, whether it is the country council or the social services that engaged in it. The conclusion of the study is thus that this form of activities requires a holistic perspective of the care that should be conducted. Cooperation outside the county and municipal boundaries seems favorable. The county councils have more influence than the municipalities but the municipalities on the other hand have greater resources in terms of paramedical care efforts. In the county councils where any needle exchange activities are up for discussion this study could give examples on favorable and less favorable paramedical activities at programs that are currently active.

Bakgrund: Ungefär 37 miljoner människor lever med HIV idag. HIV förknippas ofta med starka känslor och påverkar den drabbade personens liv negativt på många sätt. Att vårda en person med HIV är påfrestande för sjuksköterskan och det finns en kunskapsbrist som försvårar arbetet. Den personcentrerade vården är viktig i sjuksköterskans arbete och innebär att alla personer ska vårdas med samma förutsättningar. Syfte: Beskriva sjuksköterskans upplevelse av att vårda personer med HIV. Metod: Litteraturöversikt med tolv kvalitativa artiklar. En induktiv ansats tillämpades. Dataanalysen utgick från Fribergs femstegsmodell. Resultat: Tre huvudkategorier och nio subkategorier hittades. Huvudkategorierna var: “Utmaningar i omvårdnadsarbetet”, “Utmaningar i bemötandet” och “Utmaningar i sin egen utsatthet”. Resultatet visade att sjuksköterskan upplevde rädsla relaterat till HIV, vilket ofta berodde på okunskap. Sjuksköterskan upplevde också diskriminering på grund av sitt arbete med HIV, då det fanns en stigmatisering gentemot HIV i samhället. Arbetet med HIV innebar både psykisk och fysisk stress för sjuksköterskan. Slutsatser: För att överkomma de hinder som uppstår i vårdandet av personer med HIV krävs det mer kunskap. Det är av vikt att sjuksköterskan redan under utbildning får adekvat kunskap om HIV. / Title: Nurses experience of caring for people with HIV. Background: About 37 million people live with HIV today. HIV is often associated with strong emotions and have a negative affect at the person’s life. Caring for a person with HIV is hard on the nurse and there’s a lack of knowledge that complicates the work. The person-centered care is important in the nurse's work and means that they should care for all persons in the same way. Aim: Describe the nurses’ experience of caring for people with HIV. Method: Literature review with twelve qualitative articles. An inductive approach was applied. The data analysis was based on Fribergs five step model. Results: Three main categories and nine subcategories were found. The main categories were: "Challenges in nursing", "Challenges in the personal treatment "and "Challenges in their own vulnerability". The result shows that the nurse experiences fear related to HIV, which is often due to lack of knowledge. The nurse also experiences discrimination because of her/his work with HIV, as there’s a stigma against HIV in society. The work of HIV involves both mental and physical stress for the nurse. Conclusions: In order to overcome the obstacles that arise in the care of people with HIV, more knowledge is needed. It is important that the nurse receives adequate knowledge of HIV during education.